Öka efterfrågan, säger Feldt
Arbetslösheten beror på att arbetskraften är för dyr. En radikal skattesänkning skulle öka efterfrågan, menar K-O Feldt. Vi får ta risken med ett underskott i statsfinanserna. Inflationen är låg och exportöverskottet stort.
I en artikel på DN-debatt (30/6) skriver förre finsnsministern (s) Kjell-Olof Feldt om hur man borde göra för att främja sådan ekonomisk tillväxt som ger ökad sysselsättning och mindre arbetslöshet. Huvudtanken är att bedriva en mer expansiv finanspolitik genom skattesänkningar - främst den allmänna löneskatten [den är idag 3,07 %] men också genom halverad statsskatt och slopad värnskatt ("skattetak 40 procent").
K-O Feldt menar att grundproblemet är att arbetskraften generellt är för dyr i förhållande till efterfrågan. Därför är han skeptisk till till mera selektiva medel att minska arbetskraftskostnaderna för vissa grupper. Han räknar upp skattelättnader för hushållstjänster, sänkta ersättningar i bidragssystemen för att sänka lönerna samt import av lågavlönad arbetskraft för att sänka lönerna. Dessutom leder dessa till politiska stridigheter.
Priset på arbete påverkas av arbetsgivaravgifterna, menar Feldt. Då är det naturligt att öka efterfrågan genom att sänka dessa. - Här saknas dock två analyser av följderna av en sådan åtgärd: 1) Ekonomisk forskning visar att arbetsgivaravgifterna normalt bärs av löntagarna, och då skulle lönerna istället öka. 2) Sänkt skatt ger initialt ett underskott i den offentliga sektorn. Hur skall det hanteras? Tror Feldt på dynamiska effekter? (Mer nedan.)
Härutöver pekar Feldt på överskottet i utrikeshandeln som innebär kapitalexport. Investeringar och expansion sker inte i Sverige. "Någonstans finns det hinder." En ny skattereform behövs. Sänkta löneskatter kommer främst på Feldts lista. [Jag skulle istället förorda sänkt tjänstemoms (17/6).] Inkomstskatten skulle sänkas till max 40 procent på förvärvsinkomster (pensionärer får alltså betala som förut). Genom slopad förmögenhetsskatt men höjd kapitalinkomstskatt till ca 40 procent skulle de s k 3:12-reglerna kunna bli överflödiga.
Feldt tror (dessvärre felaktigt) att man löst småföretagens problem och att dubbelbeskattningen av aktieutdelningen enbart behöver slopas för börsföretagen. Syftet är att företagen skall öka investeringarna i Sverige och inte utomlands. Men en partiell åtgärd skulle nog ge konstiga effekter. Att ta bort 3:12 är inte någon generell ekonomisk lättnad på samma sätt som avskaffad dubbelbeskattning även för småföretagen skulle vara. Ironiskt nog skulle vid avskaffad dubbelbeskattning problemet med att ta ut ett företags överskott som lågbeskattad aktieutdelning återkomma.
Jag tror att det skulle behövas ännu fler lättnader för företagen för att de verkligen skulle sätta igång en expansion i Sverige (se bloggen 22/6). Dessutom återstår frågan om det finns anställningsbara arbetssökande i tillräcklig grad. Det är dock främst arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar samt parternas om det gäller inrättandet av "lärlingssystem" och liknande.
Idag kom också organisationen Företagarna med ett förslag till skattelättnader för hushållstjänster i vid mening samt för ROT-sektorn i byggandet. Man antyder en potential om 150 000 nya jobb. Det finns enligt min mening ett särskilt skäl att lindra beskattningen inom områden som konkurrerar med hushållens egenarbete. Det är att en skatt mycket lättare snedvrider ekonomin när man kan göra arbetet själv om priset blir för högt. Dessutom drabbar beskattningen just den typ av arbetskraft som har svårt att få andra sorters jobb. Att döma dessa personer till långtidsarbetslöshet och förtidspensionering måste vara ett sämre alternativ än skattelättnader. Det borde även Feldt kunna hålla med om, i synnerhet som det enligt KI snarast ser ut som om statskassan skulle vinna på affären.
Slutligen finns problemet med att en generell stimulans av ekonomin "lämnar ett stort hål i statens budget". Tidigare avvisade man detta med motfrågan "har vi inte råd att arbeta?". Nu pekar Feldt på en viss risk men bara om de goda effekterna låter vänta på sig. Det är att svära i kyrkan. Konventionell konservativ visdom förbjuder ekonomerna att tro på dynamiska effekter. Om en skattesänkning inte är finansierad med en skattehöjning eller nedskärning får den inte vidtas. Därför är det omöjligt att öka efterfrågan på något annat sätt än att manipulera med räntan.
Även Feldt gör ett offer på dogmernas altare. Han antyder att sänkta arbetsgivaravgifter skulle kunna finansieras med höjd moms i meningen övergång till en enhetlig moms. (Dock inte på 20,7 procent som en utredning nyligen föreslagit eftersom den går jämnt upp.) Hur den keynesianska politik som Feldt rekommenderar att nu borde prövas går ihop med detta finansieringsförslag förklarar han inte. Det är denna gordiska knut som inte kan lösas upp som hindrar effektiva förslag mot arbetslösheten att realiseras.
(Feldt får svar från Hamilton och Jonung)
(Bo Södersten mfl om felet med utbudsstimulans 9/8)
posted by Danne Nordling @ 12:36
6 comments
6 Comments:
Jag har läst Kjell-Olof Feldts DN-artikel och tanken slår en, men karl måste ändå inte vara socialdemokrat.
Kanske är det drogen av Ännu en av dessa dagar som han fått i sig.
Man får ändå en känsla av att Kjell-Olof Feldt tassar lite som katten kring het gröt.
Han analyserar våra problem väl, diskuterar olika lösningar och kommer sedan med mer eller mindre halvhjärtade förslag.
Vi kan inte gärna få ned våra totala kostnader för den offentliga sektorn, vilket är nödvändigt i sig för att förhindra skatteskärpningar utan att kommunerna vidtar en rad reformåtgärder.
Danne Nordlings Skattebetalarnas Förening har granskat ett stort antal svenska kommuner och funnit att de kan sänka sin skattenivå med två till tre skattekronor. Det är ändå denna skattekälla som snor av Svensson mest.
Och rationaliseringspotentialen inom den statliga sektorn är enorm. Vidtas här de rätta åtgärderna så skulle det bidra till att sänka främst småföretagens kostnader och göra det lättare för dem att nyanställa.
Dessvärre har vi i dag ett utbildningssystem, som ställer tiotusentals ungdomar utanför en arbetsmarknad dit de gärna vill komma, men de blir i stället föremål för åtgärder.
Vi kan självfallet inte ha ett socialförsäkringssystem, som vår samhällsekonomi i längden inte kan finansiera. Här finns det i skilda länder ett antal olika modeller, där man kombinerat sådant som strikta regler för inskrivning, motarbetande av rent fusk samt förhindrande av skattekvittning.
De medel som kan sparas via lägre ersättningar ska ges till lägre inkomstskatt, bidra till fler jobb och ökad konsumtion, vilket i sin tur stimulerar till ökade investeringar. Det är svaret på Perssons fråga; men svara nu på hur lägre bidrag kan ge fler jobb.
Sen läste jag i tididningen i dag att EU-staternas ekonomier alla går knackigt och arbetslösheten är hög, vilket underminerar "välfärdsstaten".
Samma dag stod att läsa att den amerikanska ekonomin ökar med fyra BNP per capita. Sysselsättningen ökar också liksom behovet av invandring och detta trots att amerikanarnas betalningsbalans går med stadiga underskott och landet har som det heter militära åtaganden.
Kan det möjligen ha varit dynamiska effekter?
Är verkligen löner och arbetsgivaravgifter kommunicerande kärl? Lägre arbetsgivaravgifter kan leda till lägre priser istället, t.ex. i produkter med högt arbetsinnehåll. Dessutom lär det öka den ekonomiska effektiviten eftersom arbetsuppgifter (t.ex. hantverksjobb, hushållstjänster och matlagning) göras av specialister i större utsträckning.
Om facket sen lyckas höja lönerna, så leder det i slutändan ändå till betydligt större ekonomiskt utrymme till den enskilde.
Löneskatterna (32,46%)
Först ett svar på flera direkta frågor: hur stora är löneskatterna? Svaret är att de obligatoriska arbetsgivaravgifterna är 32,46 procent. Av denna summa utgörs 3,07 procentenheter av den 'allmänna löneavgiften'. Vad Feldt egentligen syftar på är således något oklart.
Löneskatterna leder till att lönerna efter några år anpassat sig med ett viktigt undantag: en s k intern devalvering. Om lönerna vid fast växelkurs genom en för snabb löneökningstakt blivit för höga kan man sänka kostnadsläget genom att reducera löneskatterna. Det borde vara svårare vid dagens flytande växelkurs.
Det empiriska underlaget för beteendet vid sänkningar av löneskatterna är dock ganska begränsat. Därför kunde det tänkas att sänkningar istället leder till lägre priser. Men en enkel analys pekar inte på det. Först ökar företagens vinster. Detta leder inte till ett incitament att sänka priserna. Möjligen medför det att man försöker anställa fler. Då stiger lönerna. Men det gör man inte normalt om inte efterfrågan stiger. Det mest sannolika förefaller att de anställda och/eller fackföreningarna kräver högre löner så att vinsterna minskar igen.
De högre lönerna beskattas därefter kraftigt(över 60 %)och endast nettot (efter ev sparande) bidrar till ökad efterfrågan.
Att sänka tjänstemomsen verkar därför vara ett något bättre sätt att få lägre priser till stånd.
/DNg
Apropå mitt inlägg här ovan.
Nu har Sveriges kommuner och landsting kommit med en rapport, som egentligen säger några självklarheter.
Vården, skolan och omsorgen kan inte klaras utan att skatteunderlaget ökar och det kräver fler timmar i näringslivet, alltså det räcker inte med ökad produktivitet.
Och får vi inte fler timmar i näringslivet, vilket vi inte fått sedan 1994, så kan man inte heller frigöra ekonomiska resurser till det framtiden erbjuder.
Vi måste alltså göra något, som radikalt minskar summan av förtidspensionerade, sjukskrivna samt arbetslösa. Det gäller både till antal och till kostnader.
Och Anna Hedborg, som nu är särskild utredare i Socialförsäkringsberedningen talar verkligt klarspråk i en DN-debattartikel nyligen.
Vi får höra att det är grundläggande att man ska ha rätt till ersättning för att få den.
Och sjukfrånvaron varierar på ett sätt som inte tycks ha med hälsoläget att göra utan snarare med konjunkturen.
Anna Hedborg framhåller också att en försäkring förutsätter likabehandling och inte förklaras av sånt som var man bor i landet samt vilken ålder,bransch samt yrke man har hör till. Det betyder att det inte är socialförsäkringarnas sak att lösa arbetsmarknadens problem och hon pekar här på goda exempel från andra länder som förstår detta.
Anna Hedborg säger sig förstå att folk är glada när de får en hygglig ersättning.
Men, menar hon, försäkringarna ska vara så konstruerade att de fungerar som en brandförsäkring: vi ska vara glada när vi slipper utnyttja dem.
Allt detta är nödvändigt menar Hedborg för att försäkringarna ska kunna ge ersättning när det verkligen behövs och då en god ersättning.
Ja, Anna Hedborg säger i sin artikel åtskilliga andra kloka saker och fråga är naturligtvis nu om vi ska få en eldfängd eller en sansad debatt om allt detta.
För egen del menar jag att de debattämnen Danne här tagit upp och där han ventilerar skilda lösningar kräver direkta hänsynstaganden till synpunkterna från Kommunförbundet och från Socialförsäkringsutredningen.
Om så inte sker lär jobben inte komma, tillväxten utebli och vi får ett fortsatt malande av en politik, som kör vår ekonomi alltmer i botten.
Disens synpunkter är bara att instämma i.
Det går inte bara att lösa komplicerade ekonomiska problem genom att enadst använda sig av ekonomiska teorieroch beräkningar.
Det finns som så ofta även i ekonomin en vardag och faktiskt också en själ.
Ett samhälle måste bygga på frihet därför att det helt enkelt är förenligt med den mänskliga naturen. Därför kommer också alla politiska och ekonomiska system som förnekar detta att försvinna.
Det betyder också att demokratin är det system som trots alla sina brister kan ta fram människans bästa kvalitéer.
Det är endast demokratin som är den "helhetslösning" som kan ge människan sånt som ekonomiskt välstånd, framsteg inom vetenskap, kultur samt på det sociala områden.
Och demokratin är det enda system som kan skänka människan fred, vilket också kräver en vilja att försvara sig när demokratierna hotas.
Demokratin och marknadsekonomin är också. rätt förvaltad, den helhetslösning som ger de allra bästa dynamiska effekterna om folket ger sina valda representer det klara mandatet att det ska vara den kreativa, goda staten, den lilla staten, som ska vara rättesnöret.
Det ska gälla för enskilda individer, Det ska bli det som skapar den rätta entreprenörandan sså betydelsefull för de små företagen. Det ska ge de nya jobben. Det ska göra det möjligt att lösa individuella problem inom bl a familj och släkt.
Men det ska också skapa de resurser som behövs inom alla de sektorer där det krävs en offentlig sektor-och en stark sådan. Alltså sådant som alltmer börjar svikta
nu.
Den historiska erfarenheten visar att samhällen som starkast bejakar dessa enkla grundsatser också klarar ekonomisk tillväxt och välstånd allra bäst.
Disen tar upp riskerna med en ny byggbummla om fastighetsbranschen överstimuleras och vi hamnar i en ny kostnadskris där. Förvisso är det så.
Men som framgår av en brännpunktsartikel i dagens SvD/3/7/ har vi en annan fastighetsbubbla framför oss, som beror på att miljonprogrammets bostäder helt enkelt inte blivit underhållna så som krävs.
Disen säger att schweizarna ofta bor förträffligt i hyresrätter.
Ja ,så är det också. De använder sitt kapital till annat. Men de har också förstått att hyresfastigheter inte ska ägas och förvaltas av poliikerna, vilka nu ännu en gång hos oss sannolikt kommer att kräva landets skattebetalare ytterliga tributer.
Ang. Kjell-Olof Feldts artikel, 30 juni DN Debatt
F'n har tydligen blivit religiös. Skattetak och sänkta arbetsgivaravgifter. Hur länge satt Kjell-Olof Feldt och styrde skutan i motsatt håll? Må vara att han skrev samizdat-ramsor i smyg när samvetet sved som värst. Nu, på äldre da'r, kan man tydligen kosta på sig att skriva debattartiklar som ingen politiker ens på den sk högerkanten vågar. Men ränderna går aldrig ur. Trots pennans och intellektets briljans slinker det igenom ryggmärgsbegrepp som "... med skatteavdrag subventionera ... hushållstjänster...". Så länge man uppfattar ett skatteavdrag som en subvention kan man inte yrka på oreserverad trovärdighet. Man kunde formulera om den aktuella meningen så att den stämmer bättre överens med artikelns anda, något i stil med att "staten har just nu råd att avstå ifrån att roffa åt sig så mycket den kan, åtminstone när en sådan skattelättnad uppenbart kan öka sysselsättningen".
Andras
Skicka en kommentar
<< Home