måndag, september 12, 2005

Fi:s sextimmarsdag ger 12 kr i höjd kommunalskatt

En arbetstidsförkortning med 25 procent leder till att 33 procent fler eller 400 000 personer måste anställas i den offentliga sektorn. Det kostar idag 160 miljarder kronor och motsvarar 12 kr i kommunalskatt. För den som tjänar 25 000 kr/år blir det 36 000 kr i skattehöjning eller en standardsänkning med 18 procent.

Nu har Feministiskt initiativ preciserat en rad sakfrågor som partiet skall gå till val på. En del av dem är helt orealistiska såsom månggifte och namnanarki. Men lagstiftning om sex timmars arbetsdag är något som ett parti som kanske är tungan på vågen kan genomdriva. Därför är det viktigt att folk har klart för sig vad ett sådant krav innebär.

Fi har som första förutsättning krävt bibehållen lön. Det är ett krav som är mycket svårare att förverkliga än det faktiska genomförandet som i den offentliga sektorn "bara" leder till kraftiga skattehöjningar. Lönekravet riskerar att i praktiken döljas av andra effekter som medför att lönerna sänks eller i varje fall inte stiger lika mycket som de skulle ha gjort utan sextimmarsdag.

Att sextimmarsdag leder till skattehöjningar är en effekt som inte har uppmärksammats särskilt mycket i den tidigare debatten om arbetstidsförkortning. Vad är det då som orsakar skattehöjningar ovanpå den ofrånkomliga löneförlusten? Det är den offentliga sektorns tjänsteproduktion, som inte går att effektivisera enligt företrädarna för denna sektor. Om det hade varit möjligt att effektivisera skulle man ju redan gjort det. Betrakta följande räkneexempel:

Den offentliga sektorns "verksamhet" (inte transfereringar) motsvarar ca 30 procent av alla sysselsatta och ungefär lika stor del av BNP. En övergång från 40 till 30 timmars arbetsvecka (6-timmarsdag) betyder att 25 procent av alla arbetstimmar faller bort. Eftersom dessa timmar måste utföras - av sjuksköterskor, lärare, vårdare, poliser, administratörer osv - måste ytterligare personer anställas i den offentliga sektorn. Eftersom dessa också skall arbeta 30 timmar måste 33 procent fler anställas för att samma antal timmar som tidigare skall kunna utföras.

Lågt räknat kostar en offentligt anställd idag 400 000 kronor per år inklusive arbetsgivaravgifter. Om vi skall öka antalet med 33 procent blir det drygt 400 000 personer vilket kostar 160 mdr kr som skall tas in genom skattehöjningar. Det betyder att skattetrycket måste höjas från 50 till 56 procent av BNP.

Vi kan också översätta 160 miljarder till kommunalskatt. Med dagens 32,4 procents kommunalskatt tar man in 440 mdr kr. För att få in minst 160 mdr kr ytterligare måste skatten höjas 12 kronor - från 32,4 till 44,4 kronor i kommunalskatt per intjänad hundralapp.

En sådan skattehöjning går inte av för hackor. Den som tjänar 25 000 kr/m eller 300 000 om året har idag en lön på 203 600 kr/år efter skatt. Skall man då betala 12 procent ytterligare i skatt blir det 36 000 kr/år eller 3000 kr/m. Lönen efter skatt skulle sjunka med 17,7 procent!

Trots att jag inte har räknat med någon lönesänkning på grund av sextimmarsdagen kommer lönen efter skatt att sjunka med 18 procent genom den skattehöjning som arbetstidsförkortningen fordrar. Det är inget realistiskt krav som Feministiskt initiativ framför. Dra tillbaks det.

Jomen, kanske någon invänder, vi behöver inte höja skatterna så väldigt mycket om vi kan anställa folk som nu är arbetslösa i den offentlioga sektorn. Det är en tänkvärd invändning. Men i praktiken kommer en arbetstidsförkortning att införas först om ett antal år då 40-talisterna har gått i pension och antalet äldre ånyo ökar. Det kommer enligt befolkningsprognoserna att uppstå en demografiskt betingad ökad efterfrågan på arbetskraft som kan göra det svårt att samtidigt förkorta arbetstiden. Dessutom är det inte sagt att det går att ersätta alla kategorier anställda med arbetslösa. Det tar många år att utbilda och träna t ex en erfaren läkare som skall ersätta dem som Fi skall tvinga arbeta sextimmardag.

6 Comments:

At 13 september, 2005 10:52, Anonymous Anonym said...

De språkrör FI sett ut är inget annat än politiska amatörer

De har ingen aning om konsekvenserna av sina egna förslag. Huvudsaken är att det låter bra och på nåt sätt kan inordnas i det som är överordnat allt annat här i världen, de patriarkala strukurerna.

Dit hör storstilade löften som sänkta arbetstider och lika löner utan att närmare precisera inom vilka områden, om det ska gälla enskilda som ska ställas mot varandra, i vilken utsträckning utbildning och faktisk arbetsinsats etc ska vägas in.
Även detta kommer dock att kosta storkovan.

Fråga är nu om övriga partier kommer att ta upp en saklig debatt med FI där så är motiverat eller om de ska svara med diverse skenmanövrer, vars syfte är att hindra en annars befarad väljarflykt.

Att åtskilliga av FI:s initiativtagare redan lämnat skeppet förvånar inte.

Samtidigt finns ju betydande risker att vi får rader av andra enfrågepartier som Junilistan, Sjukvårdspartiet och invandrarfientliga Sverigedemokraterna.

 
At 13 september, 2005 20:46, Blogger Per-Olof Persson said...

6 timmars arbetsdag med bibehållen lön skapar tyvärr massarbetslöshet

Om man går från 8 timmars till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön så ökar timlönen med 33 %. Produktionen per anställd minskar med 25 %. Inom nationalekonomin anses det vara en självklarhet att detta leder till att 25 % av den nuvarande arbetskraften måste förlora sina arbeten. Arbetskraftskostnaden plus andra kostnader en verksamhet har måste alltid täckas av en intäkt som är minst lika stor.

Näringslivet kan i grunden endast få högre intäkter om penningmängden ökar. En större penningmängd gör att spenderandet mätt i antal kronor ökar. På lång sikt kan däremot inte konsumtionen/produktionen öka pga av en större penningmängd, enbart inflation skapas.

Om penningmängden är fast så kan näringslivets intäkter mätt i kronor alltså inte öka. Om då arbetstagarna producerar 25 % mindre med bibehållen lön så måste omkring 25 % av arbetskraften inte kunna ha kvar sina arbeten. Detta skulle innebära att cirka 1 miljon människor förlorar sina arbeten.

Enligt "lönefondsteorin" så efterfrågar idag arbetsgivarna arbetskraft för cirka 1 000 miljarder kr. Om vi antar att 4 miljoner personer har ett arbete så är genomsnittslönen 250 000 kr/år. Arbetsgivarna kan enbart efterfråga mer arbetskraft i två fall: (a) om intäkten per anställd ökar eller (b) om kostnaden per anställd minskar. Om då lönerna ökar med 33 % så måste löneutbetalningarna öka till 1333 miljarder kr.

Om penningmängden är fast så är detta endast möjligt om 25 % förlorar sina arbeten (333/1 333=0,25, 25 %).

Om penningmängden däremot ökar så pass mycket att företagens intäkter ökar med 33 % så är det möjligt att ha kvar samma arbetsstyrka som tidigare. Om månadslönen är 10 000 kr så kommer dock reallönen att sänkas till 7 500 kr, alltså i praktiken en lönesänkning med 25 %. Om den allmänna prisökningen är 33 % (1,33X = 1, X = 0,75) så kommer 25 % färre varor och tjänster att kunna köpas.

Resultatet blir då exakt densamma som att människor får betalt för 6 timmars arbetsdag.

En mytbildning är att lönerna kan skapa efterfrågan på arbetskraft. Om lönerna idag är 1 000 miljarder kr så är efterfrågan visserligen lika stor som denna summa. Men kostnaden för arbetsgivarna blir också 1 000 miljarder kr. Det som är avgörande för att mer arbetskraft ska kunna efterfrågas är att intäkten för den anställde är större än kostnaden för den anställde.

Hur kan då vinster uppkomma i en samhällsekonomi? Om lönerna skapar efterfrågan på 1 000 miljarder kr men denna summa är lika stor som kostnaden, då är väl detta omöjligt? Svaret är att företagens vinster används som uttag till företagarnas arbetsinsats och till aktieutdelningar. Dessa pengar används som konsumtion och då uppkommer vinster.

Ett annat sätt att öka vinsterna på är att öka penningmängden. Eftersom företagens kostnader kommer innan företagens intäkter, så kommer penningmängden att öka efterfrågan och därmed bjuda upp försäljningspriserna. Alla nya pengar som används vid köp av konsumentprodukter kommer att hamna hos företagen. Vanliga människor kan bara genom spekulation bli rika på en penningmängdsökning.

 
At 13 september, 2005 22:27, Anonymous Anonym said...

Fundamentalistisk Initiativ har fått en mycket välvillig massmedial bevakning och få vågar ifrågasätta dess trossatser.

När talesröret nr 1 Gudrun Schyrman intervjuades i Agenda så ifrågasatte man hennes moral genom att åberopa det skattefusk hon en gång straffats för. Detta gled hon läckert undan med att hon ju ändå gjort rätt för sig och den förklaringen duger väl i vårt svenska rättssamhälle.

Adaktusson tog emellertid inte upp Schyrmans marxistiska förflutna. Den ideologi hon bekände sig till var "den vetenskapliga socialismens", vilket vittnar om att hon var övertygad kommunist av viss intellektuell läggning.

Gudrun Schyrmans politiska turer har sedan varit åtskilliga fram till nu då hon hittat en ny politisk vinkling, som gör att hon kan personifiera ännu en politisk sanning.

Denna representerar inget annat än en fundamentalistisk sekt, som påstår sig företräda den stora massan av kvinnor och därutöver även de män som begripit att deras kön systematiskt förtrycker det motsatta könet.

FI är närmast en genusinriktad ideologi och i sin tolkning av politik och ekonomi har den påtgliga likheter med rörelser som kommunism, nationalsocialism samt den könsförtryckande islamismen.

 
At 14 september, 2005 11:21, Blogger Danne Nordling said...

Bibehållen lön orealistiskt

Det är förvånande att politiska kommentatorer och journalister inte ens ifrågasatt Fi:s krav på sextimmarsdag med bibehållen lön. Svårare är att räkna ut konsekvenserna för skatterna.

Vid flytande växelkurs skulle en löneökning per timme med 33 procent för det första leda till prishöjningar på exporten så att kronan faller och importen blir dyrare. Den från utlandskonkurrens skyddade sektorn skulle också höja sina priser så att det totalt sett inte skulle bli någon reallönehöjning med 33 procent. Det förutsätter att Riksbanken inte bekämpar de ofrånkomliga prisstegringarna med räntehöjningar. Skulle så ske blir det massarbetslöshet.

Konsekvensen av kravet på bibehållen lön blir alltså att reallönerna likväl sjunker men till priset av inflation. Varför vill Feministiskt initiativ ha inflation i samband med övergången till sextimmarsdag? Tror man att man då kan lura löntagarna att det inte blir någon 25-procentig reallöneförsämring? Därtill kommer en reallönesänkning efter skatt med 18 procent pga skattehöjningar. Varför smyger Fi om dessa uppoffringar för att uppnå sextimmarsdagen?
/DNg

 
At 04 november, 2005 11:27, Blogger Danne Nordling said...

Debatten går vidare.

På bloggen jamstalldhetsblogg.se har mina beräkningar åberopats och debatterats. Jag har också skrivit ett inlägg som hänvisar till att en beräkning från KI visar att en timmes förkortning leder till en skattehöjning mostsvarande 1 procent av BNP.
/DNg

 
At 18 maj, 2006 20:50, Anonymous Anonym said...

Ingen av er har räknat med hur mycket bidragssverige kommer att spara på minskat antal sjukskrivningar, förtidspensioner, socialbidrag och arbetslöshetsersättningar. Detta kan i längden leda till stora skattesänkningar. När fler arbetar konsumerar också fler, glöm inte det! Dessutom vet vi idag det faktum att ökad tillväxt inte är hållbar i längden då detta sliter på jordens resurser och allra mest på människan. Vad är det för ett samhälle där alla människor måste vara slavar som kugghjul för att samhällsmaskineriet ska gå runt? Vart försvann våran medmänsklighet? Ökad tillväxt handlar ju främst om att öka klyftor där företagare blir rikare och löntagare slitnare. Dessutom kan vi i västvärlden inte fortsätta att leva i den överflöd som vi gör jämfört med resten av världen. All vår ökade tillväxt har i själva verket tagits från u-länderna. Juste, hur trodde ni att penningmängden ökar egentligen?Ibland glömmer vi bort varför vi föddes till denna jord, vårt liv passerar förbi alldeles för snabbt för att vi spenderar mer tid på vår arbetsplats än med våra nära och kära. Självklart ska vi arbeta, men vi ska arbeta för att det är roligt inte för att det är tvång. Vad hände med tron på människans goda vilja att göra det rätt för sig? Det är ett faktum att ökad tillväxt inte leder till fler jobb per automatik.

Jag tror på människan, friheten, skattesänkningar och mindre tvång från samhället.

 

Skicka en kommentar

<< Home