DN borde tänka till om jobben
Inför söndagens partiledardebatt presenterade DN "fem punkter för nya jobb". Tre av de fyra första bommar frågan. Den femte går ut på att öka exporten och kanske fördubbla överskottet som går utomlands. Bättre är att satsa på tjänstesektorn som vi dessutom har nytta av.
Dagens Nyheter presenterade sitt program på ledarsidan 4/8 i fem punkter (DN:s rubriker i fetstil). Mina kommentarer inom [klammer].
1. Lägg ner AMS och rundgången AMS´ uppgift är att "hyfsa statistiken" och att sysselsätta de egna anställda, inte att para ihop människor och jobb. [Det är möjligt att AMS blivit ineffektivt och skulle kunna ersättas med privata förmedlingar. Men när det finns 321 000 öppet arbetslösa (varav 281 000 vid förmedlingarna) mot bara ca 36 000 lediga platser kan inte ens den mest effektiva matchningsverksamhet reducera arbetslösheten särskilt mycket. Detta gäller i synnerhet om vi tar hänsyn till alla andra grupper som egentligen också är arbetslösa - en siffra på 900 000 människor totalt.]
2. Inför platt skatt och allt blir enklare Den progressiva skatten betyder extra hård beskattning på arbete och utbildning. [Jovisst skulle slopad statsskatt kunna ge fler jobb på sikt. Men det sker framförallt genom att de totala marginaleffekterna ('skattekilarna') skulle minska. Det är viktigt för att det skall bli fler jobb i tjänstesektorn. Däremot är det just nu ingen brist på högskoleutbildade. Ökad efterfrågan på tjänster, som produceras i Sverige, innebär att efterfrågan på importerade varor minskar. Då blir det netto fler jobb i Sverige.]
3. Gör det lättare att byta arbete Turordningsreglerna låser in folk på jobb där de arbetat länge men där de inte trivs. [Visst kan det vara bra att öka rörligheten. Men så värst många nya jobb skapas inte inom överskådlig tid. Tvärtom skulle sjukskrivningar och förtidspensioneringar minska vilket minskar behovet av ny arbetskraft.]
4. Vi måste flytta mer och släppa in fler Det är fel att det bara skulle finnas en viss mängd arbetstillfällen eftersom de "uppstår och försvinner, flyttar och förnyas". [Förvisso finns det en viss omsättning av arbetstillfällen men det är inte ett bevis för att det snabbt skulle kunna uppstå många fler jobb om bara de sökande vore fler. Att utbudet skapar sin egen efterfrågan kallas 'Says lag'. Denna "lag" har nationalekonomerna inte lyckats bevisa.]
5. Konkurrera med kunskap Sverige kan aldrig pressa ner löner och skatter till den nivå som gäller i de nya EU-länderna och än mindre till Asiens nivå. Vi måste därför skaffa skolor av världsklass för att klara exporten.
[Visserligen är våra skolor inte så bra som man kunde önska, men vi konkurrerar redan framgångsrikt med avancerade exportprodukter. Det går så bra att vi har ett överskott i exporten som motsvarar runt 6 procent av BNP, som vi låter utlandet använda. Om vi kan öka exporten så att 300 000 arbetslösa får jobb skulle överskottet kanske bli 12 procent. Dessa pengar skulle rimligen också investeras utomlands. Då är det väl bättre att satsa på att tjänstesektorn skall expandera? Här behövs ingen elitutbildning och höga löner. De arbetslösa kan komma i jobb tämligen omgående utan att man först måste satsa på vanskliga investeringsprojekt. Och de skulle genast göra nytta för Sveriges invånare.]
---
Ett förvånansvärt svagt program för nya jobb för att komma från Sveriges största dagstidning. Jag kan räkna ihop på sin höjd 1,5 poäng av 5 möjliga. DN borde ha tänkt till mera innan man lanserade detta program. Nu har man bett läsekretsen om synpunkter. Det kanske leder till en skärpning på jobbpolitikens område.
Se vidare min serie bloggposter om vad som behövs för flera jobb med början 16/6.
Så bör skatten sänkas för fler jobb
posted by Danne Nordling @ 16:52
8 comments
8 Comments:
Jag måste blottlägga min nationalekonomiska okunnighet och undra varför ett överskott i exporten skulle vara något dåligt?
Å en ökad export borde väl göra att det förs mer pengar _in_ i landet?
Vad har jag missförstått?
/Erik
Vilken är probolembilden?
- vi lever i en knivskarp konkurrean
- vi har en låg investeringsnivå
. nystartandet av företag är lågt och våra befintliga företag anställer sällan arbetskraft
- vi har en befolkningsutveckling där vi får allt fler äldre och alltfler ungdomar med så dålig utbildning att de har svårigheter komma in på arbetsmarknaden
- vi har en svag produktivitetsutveckling vilket i sig medför låg sysselsättningeffekt
- vi har svårigheter att finansiera en fortsatt växande offentlig sektor via ökade skatter och genom de lösningar som är vänsterkartellens
- vi har ett skattesystem med skattekilar vilket i sig måste reformeras
- vi har en svenak industri och tjänstemannaföretag vilka köps upp av utländska investerare vilket både är på gott och ont
- vi står inför en hårdnande konkurrens från låglöneländer, vilken vi fruktar och söker frigöra oss från med olika medel
- vi har fått en orimligt stor andel sjuka och förtidspensionärer och vi kan inte i längden klara finasieringen av detta via nuvarande ersättningsnivåer
Utifrån denna problembild bör man kunna söka lösningar på dagens problem
Till Danne:
Här är en länk till en bra och utförlig förklaring av Say's lag.
http://www.capitalism.net/Capitalism/CAPITALISM%20Internet.pdf
Acrobat-sida 615, boksida 559.
Mycket nöje!
Till Danne:
Vet inte om du såg att jag försökt svara på dina invändningar på
http://danne-nordling.blogspot.com/2005/08/stimulera-inte-fram-fler-jobb-varnar.html
Till Disen:
Kommentar till dina invändningar:
pengar er mer enn handelsvara, det er oxå politisk och sociologiskt maktkutövande. Hans hjältar affärsmännen antas omutbara.
Var påstår Reisman att pengar inte är viktigt för politiskt maktutövande? Vilken relevans har det för ekonomisk teori?
Var påstår Reisman att affärsmän är omutbara? (sen tror jag i och för sig inte att Reisman anser det vara nåt direkt problem om de är mutbara).
han ser inte att kapitalismen funkar som Monopolspel dvs att dom som får den största potten i starten oxå tar hem slutspelet.
Och det påståendet stöder du på? Se http://www.randomhouse.com/doubleday/currency/catalog/display.pperl?isbn=9780385501330&view=printexcerpt för indikationer på motsatsen.
Uppenbarligen funkar inte Say då återkopplingen mellan vinst og investeringar inte görs inom upptagsområdet der konsumptionen görs. Trickle down fungerar bevisligen inte.
Det är irrelevant för Say's lag var investeringar görs.
Till Erik:
Ett exportöverskott leder definitionsmässigt till att mer pengar förs in än som betalas ut inom det segment som kallas bytesbalansen. Det måste likaledes definitionsmässigt ha en av två konsekvenser (bortsett från restposten): 1) valutareserven ökar, 2) kapitalbalansen blir negativ. Idag är det främst effekt 2) som är aktuell - dvs pengarna investeras utomlands.
Varför 2? En orsak är att lönerna är givna i Sverige, det finns ingen anledning att höja dem och släppa ut efterfrågan som skulle skapa jobb och ökad import och sedan jämvikt i BB. En annan orsak är att investeringar inte lönar sig tillräckligt i Sverige. Det finns inte sådana ytterligare exportmöjligheter att de stora företagen satsar på vanskliga investeringar för att kunna exportera ännu mera. Arbetskraft finns däremot, men även om lönerna vore väsentligt lägre skulle inte investeringarna kunna räknas hem. Sverige har pga skolan, marginalskatter, terror mot företagandet, hot om socialisering med löntagarfonder etc under drygt tre årtionden lyckats decimera företagarandan så pass mycket att det inte idag finns de innovationer och idéer som skulle hjälpa Sverige att lösa jobbkrisen med hjälp av exporten.
Däremot finns det några nostalgiker som fortfarande tror att ökade satsningar på spetskompetens och högteknologi skulle kunna lösa Sveriges akuta problem. Sådant har desssvärre effekter först på 2020-talet.
/DNg
Tack Disen för att du tyckte att min listning var hygglig.
Nu kan vi se att Disen, Danne och DN gör sig till tolk för betydande ändringar i svensk ekonomi och hur den kan påverka enskilda, småföretagsamhet samt öven offentlig sektor.
Personligen kan jag instämma i alla dessa strukturella förslag. Problem är dock att det tar tid att genomföra, att få både enskilda och politiska partier att acceptera allt detta och att kanske framförallt våga sig på så stora valtaktiska utmaningar.
Monica Rennstig är en företagare och kommentater att lyssna till. Läs hennes kolumn i Svenska i dag om småföretagandets villkor, där hon gör avslöjanden av det slag hon tidigare gjort när hon redovisade att vi har 29 000 läkare som tar emot samma antal patienter som 8 000 tidigare klarade av.
Får jag referera till Monica. Hela strukturen i Sverige vilar på exportdrivande företag som byggt sin framgång på vissa råvaror och teknik.
Dessa står i symbios med regeringen och arbetsmarknadens parter när det gäller spelregler och avtal och de de skär nu ned, ökad produktivitet, samt flyttar utomlands.
Detta menar Monica kan vi inte undvika och ska då nya jobb klaras samt tillräckliga resurser till vad som kan kallas gemensam välfärd, vilket i sig kan tolkas högst olika, så är det de små företagen som måste få växa.
Vad krävs då? Ja, ändrade spelregler vad gäller lagstiftning, regelver och spelregler. Förändringar i arbetsrätten samt sjuklöneregler som passar de mindre företagen. Även aktiebolagslagen och revisionskraven är inte tillämpliga på småföretagen; de fungerar som en black om foten och hindrar nyanställningar.
Hur ska en småfötretagare exempelvis göra om affärs idén inte håller eller om de nyanställda inte klarar sina arbetsuppgifter. Eller-höroch häpna- om fackligt anslutna blir uppsagda ska ha nio månadslöner och andra bara får fem. Eller akademiker som nu inte kommer in i småföretag för att inte tala om den olust och ovilja få personer känner av att statrta småföretag-.
Så upp till kamp!
Says lag
Jag tror inte att Reisman ger en ursprunglig beskrivning av Says lag men den är intressant i sig.Däremot är det inte en beskrivning av en situation liknande dagens svenska som fortfarande i mångt och mycket kan analyseras i termer av en sparandeökning. Jag återkommer till detta i min fortsatta analys av Pers svar i diskussionen om Jonung.
Reismans analys (länk ovan) är en detaljerad beskrivning av vad som händer vid en produktivitetsökning som fördubblar utbudet för potatisodlare eller biltillverkare. Den utmynnar i det bekymmersamma konstaterandet att en fördubbling av bilutbudet inte leder till att det inom överskådlig tid skapas en efterfrågan på dubbelt bilinnehav. Det skulle möjligen inträffa när den allmänna levnadsstandarden fördubblats.
Då återstår att överföra de lediga resurserna till andra sektorer. Vad man gör med en begagnad bilfabrik vet jag inte. Kan man inte montera ner den och exportera den till Asien är det bara att skrota den. Men vad gör man med specialutbildade bilarbetare? De kanske kan bli byggnadsarbetare. Då måste efterfrågan på t ex bostäder öka. Varför skulle den göra det när bilarbetare blir arbetslösa och efterfrågar mindre lägenheter? Vad som inträffar är ju att stora lägenheter delas upp i två mindre. Då behöver man inte bygga flera. Och då behövs inte fler byggnadsarbetare.
Nåväl, om vi gör det orealistiska antagandet att bilarbetarna bjuder under byggnadsarbetarna i lön, skulle inte det leda till att allt byggande blev så mycket billigare att ökat byggande kunde säljas och alla fick jobb?
Nej, inte nödvändigtvis. Även om vi antar att halverad lön skulle leda till fördubblad efterfrågan på byggnader som då motsvarades av tillskottet av byggnds(bil)arbetare har vi inte räknat med att den halverade lönen för dels en stor del av de ursprungliga bilarbetarna samt för alla byggnadsarbetare leder till ett efterfrågebortfall i andra sektorer.
Naturligtvis kommer det så småningom att ske en anpassningsprocess tillbaka mot full sysselsättning. Men det är inte något som inträffar relativt snabbt genom automatiska krafter. Är det fråga om en stor grupp som har obsoleta kunskaper tar det lång tid för utbudet att skapa sin egen efterfrågan. Och det var väl tidigare den enda rimliga tolkningen av Says lag?
/DNg
Till Per (7/9 10:31 ovan):
Jag har gjort ett renodlat räkneexempel som svar på ditt svar i diskussionen om Jonung. Det återges också här nedan och handlar om läget som uppstår vid en sparandeökning:
1) Om vi inte antar att pengarnas omsättningshastighet (V) ändras är den monetaristiska utbytesekvationen (för ex 1 år) ganska belysande:
M x V = P x T
Om nu sparandet ökar så att penningmängden M blir 0,9M kommer T att bli 0,9T (transaktionsvolymen eller aktiviteten i ekonomin minskar med 10 procent).
Jaha, men enligt Says lag sjunker P istället med 10 procent så att det blir balans utan att T sjunker.
Tyvärr förutsätter 0,9P också att lönerna sjunker med 10 procent. Och om lönerna sjunker 10 procent sjunker ocså efterfrågan M med 10 procent. Vi får då:
0,81M x V = 0,9P x 0,9T
Du kommer inte runt detta utan att tillföra efterfrågan någonstans.
2) Antag att vi har stor arbetslöshet i byggsektorn pga att byggarbetarna kräver mycket höga löner (200 räkneenheter). Vi halverar lönerna och lönekraven och antar att det fördubblar byggandet varpå alla byggarbetarna får jobb. Men eftersom hälften av byggarbetarna fått halverad lön och de som varit arbetslösa istället för 80% av 200re får 100% av 100re - dvs en sänkning med 37,5% - minskar efterfrågan något i hela samhället med viss ökning av arbetslösheten annorstädes som följd.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home