Oklart jobbavdrag från Alliansen
Den förklaring som Alliansen ger i två artiklar i DN är otillräcklig. För att den nödtorftigt skall gå ihop måste man förutsätta att nuvarande grundavdrag avskaffas. Men det står inte i partiledarnas artikel. Dessutom finns andra oklarheter.
Se även: Jobbavdrag - vad är det? och Behövs verkligen jobbavdrag?
Igår skrev de fyra partiledarna i Alliansen en artikel om sin skattereform på DN-debatt (22/9). Den påstods klargöra hur jobbavdraget skulle påverka vanliga människors plånböcker. Men beskeden är motsägelsefulla och oklara. Det blev inte bättre idag när DN (23/9) har en i övrigt okommenterad tabell för hur skattesänkningarna skall verka i steg 1 och efter steg 2. En första svårighet är att förslaget i steg 1 består av två olika avdrag.
Det förefaller som om Alliansen vill höja dagens grundavdrag på normalt minst 16 600 kronor till 30 000 kr för alla, men bara för arbetsinkomster. Det betyder att dagens variabla grundavdrag rimligen måste avskaffas för löntagarna. Detta ger nu upp till 28 800 i skattefri inkomstdel upp till en lön på 123 000 kr/år. Denna oklarhet medför att fortsättningen blir svårförståelig.
Själva jobbavdraget i renodlad form borde inte blandas ihop med det nämnda "grundavdraget". Arbetsavdraget skall bli motsvarande 20 procent av arbetsinkomsten mellan 30 000 kr och drygt 100 000 kr. Det betyder rimligen att skattesänkningen i kronor skall upphöra vid drygt 100 000 kr. Men partiledarna skriver "Genom vår konstruktion av arbetsavdraget sjunker marginalskatterna för inkomster mellan 120 000 och 300 000 med omkring 3 procentenheter." Det är en omöjlighet om jobbavdraget uppnått sitt maximum. Men om vi frångår förutsättningen "vår konstruktion" skulle man kunna ana att det är på grund av avskaffandet av det nuvarande variabla grundavdraget som det blir en sänkning av marginalskatten. Men det står inte i partiledarnas artikel!
Skall man tala om marginalskattesänkning är det i princip fråga om 6,6 procents marginalskattesänkning i intervallet 30 000 - dr100 000 kr (bortsett från effekter av ett ev avskaffande av dagens variabla grundavdrag). Detta kommer sig av att man slipper betala kommunalskatt på 2o procent av inkomsten - dvs 0,328 x 20 = 6,56 %. Men hur kan det bli en marginalskatteminskning med 3 procent mellan 120' och 300' kr/år? Det måste vara en följd av att dagens grundavdrag faktiskt avskaffas, vilket inte nämns i artikeln.
Enligt dagens tabell i DN finns det nio intervall där skattesänkningen är olika stor, men tydligen konstant inom intervallen! Det strider helt mot tanken på att ha ett jobbavdrag som står i proportion till inkomsten under infasningen. Efter denna skall avdraget vara konstant och det inträffar enligt tabellen från inkomster på 397 301 kr och uppåt. Var det inte drygt 100 000 kr som var maximum för jobbavdraget?
Förklaringen till detta måste bygga på att dagens variabla grundavdrag trappas ner i intervallet 123 000 - 294 000 kr/år (från 28 800 till 11 600 kr). Om det byts ut mot ett konstant grundavdrag på 30 000 kr kommer marginalskatten att sjunka drygt 3 procent i detta intervall. Men varför sjunker skatten ytterligare (med 800 kr) i intervallet 282' - 397'? Här finns ytterligare oförklarade komponenter eller felräkningar.
Slutligen uppstår ett onödigt problem med bidragen till kommmunerna. Eftersom jobbavdraget är ett avdrag från underlaget för den kommunala beskattningen måste kommunerna kompenseras för skattebortfallet av staten. Bättre hade varit att utforma jobbavdraget som en skatterduktion som staten direkt får betala.
posted by Danne Nordling @ 16:35
2 comments
2 Comments:
Statlig skattereduktion
Att införa ett jobbavdrag som en statlig skattereduktion är en intressant idé. Ju fler som kommer i arbete ju högre skatteintäkter för staten. Dessutom blir bidragskostnaderna lägre.
Frågan är då själva konstruktionen av ett jobbavdrag?
Ett exempel:
Om en arbetsgivare anställer en individ på heltid så kan arbetsgivaren få ett avdrag på exempelvis 100 000 kr per år, dock inte högre än den anställdes bruttolön. Arbetsgivaren betalar in moms, arbetsgivaravgifter, bolagsskatt mm varje månad. Avdraget reducerar dessa skatter med (100 000 kr/12 månader =) 8 333 kr per månad. Att öka sysselsättningen med 100 000 individer ger då skattereduktion på 10 miljarder kr.
Nackdelar med detta exempel
Man måste fortsätta med skattereduktionen för att behålla sysselsättningseffekten. Lönekostnaden skulle bli för hög om skattereduktionen avvecklades. År 2004 var näringslivets försäljningsintäkt 3 949 miljarder kr och näringslivets arbetskostnad (lön + arbetsgivaravgift + avgift enligt avtal) 1 035 miljarder kr. Arbetskostnaden är då 26,2 % av försäljningsintäkten.
Motsvarande siffror för år 1993 var 2 110 miljarder kr och 563 miljarder kr, vilket ger en arbetskostnad som är 26,7 % av försäljningsintäkten. Det går alltså inte öka arbetskostnaden i förhållande till försäljningsintäkten om sysselsättningen ska vara kvar på samma nivå som tidigare. Det fungerar dock om man sänker andra kostnader för företaget som skattekostnaden. Lagar och regleringar ger också betydande kostnader.
Hur är det möjligt att försäljningsintäkter och arbetskostnader ökar över tiden? Försäljningsintäkten har ökat med 87 % mellan 1993 och 2004. Arbetskostnaden har ökat med 83 % under samma tidsperiod. Att dessa summor ökar beror på att penningmängden (M3) har ökat från 677 miljarder kr till 1 133 miljarder kr, vilket är en ökning med 67 %. En krona används ett okänt antal gånger per år.
En annan nackdel med detta exempel är att fackföreningarna kan öka löneökningstakten när sysselsättningen ökar. I så fall får man med tiden ingen effekt av skattereduktionen. Fackföreningar kan enbart höja reallönerna för sina medlemmar om vissa medlemmar får en lönesänkning ner till noll kr, dvs de blir arbetslösa. Så länge politikerna inte har civilkuraget att förbjuda kollektivavtalen, så länge kommer arbetslöshetsproblemet att finnas kvar.
Jobbavdrag kan vara ett sätt att sänka skattetrycket. Det kan också utformas så att arbetslinjen prioriteras på bekostnad av nuvarande klart bidragsinriktade politik.
Därutöver kan jovvavdrag kombineras med skilda skattelättnader på företag och kombinera det med sånt som borttagande av subventioner inom EU, vidgad frihandel samt likaså alledhanda inhemska politiskt inriktade stödåtgärder.
Skicka en kommentar
<< Home