Budgeten är konstgjord andning

Den nya jobbsatsningen betyder bara att det inte blir sämre. Den lilla sänkningen av den öppna arbetslösheten nästa år beror på AMS-åtgärder. När tjänstesektorn gick i stå 2001 borde motåtgärder ha vidtagits. För att så inte skedde borde regeringen kritiseras för.

Regeringens budgetproposition innehåller en intressant bakgrundsbeskrivning till varför det ser så illa ut idag på arbetsmarknaden. Här framgår det att tjänstekonsumtionen har stagnerat sedan början av 2000-talet. Men någon hänsyn till detta tar regeringen inte i sina förslag till hur fler jobb skall skapas eller stimuleras. Det beror främst på att resultat skall kunna redovisas före valet om ett år.

Vissa resultat kommer att kunna redovisas men enligt finansdepartementets egna beräkningar kommer de att ligga en god bit under målen. Antalet sysselsatta kommer att öka med 1,3 procent. Men eftersom fler kommer ut på arbetsmarknaden kommer den reguljära sysselsättningsgraden, som i år ligger på 76,6 procent, också år 2006 att ligga på 76,6 procent. Målet är 80 procent.

Det stora misslyckandet består i den blygsamma minskningen av antalet arbetslösa. I år förutses den öppna arbetslösheten bli 5,9 procent (enl ny def) - lika mycket som förra året. Nästa år kommer arbetslösheten att sjunka till 4,8 procent. Målet är 4,5 procent (enl ny def). Orsaken till minskningen är i allt väsentligt en ökning av de arbetsmarknadspolitiska programmen med 0,9 procentenheter (från 2,7 till 3,6 eller 43' pers). Av hela förbättringen av den öppna arbetslösheten på 1,1 p e är 0,9 p e konstgjord andning. (Källa: bil 2, s 42)

Den stora jobbsatsningen på 55 000 personer i offentlig sektor som regeringen går ut med, räcker i stort enbart till för att läget inte skall försämras. Att arbetslösheten sjunker beror på den ytterligare satsning på AMS-platser som också vidtas. Detta visar att det är betydligt radikalare åtgärder som behöver vidtas.

Som jag tidigare har argumenterat behövs en satsning på den privata tjänstesektorn. Den kan komma igång relativt snabbt och riskerar inte att möta utländsk konkurrens som importkonkurrerande varutillverkning gör. Ökad export, som många traditionalister drömmer om, är något som det tar årtionden att stimulera fram.

Nu visar finansdepartementet ett diagram (bil 2, s 58n) som illustrerar hushållens köp av varor resp tjänster. Under början av 1990-talet ökade tjänstekonsumtionen något snabbare än varukonsumtionen. Därefter kom en period där ökningen gick parallellt. Men sedan slutet av år 2000 har tjänstekonsumtionen stannat av. Finansdepartementet skriver:

"En faktor som sannolikt spelat in är att varukonsumtionen stimulerats av en internationell prispress på varor medan motsvarande prissänkningar inte skettinom tjänstesektorn."

Samtidigt ökade hushållens sparande kraftigt. Dessa två faktorer har uppenbarligen bidragit till att tjänstesektorn och sysselsättningen utvecklats oförmånligt sedan dess. Något borde ha gjorts för flera år sedan för tjänstesektorn i syfte att undvika att hamna i dagens tryckta sysselsättningsläge. Det är något som oppositionen borde klandra regeringen för.

Lars Calmfors förordar kombination av utbudsökande och efterfrågestimulerande åtgärder