Frihet istället för takreform i sjukförsäkringen!
Idag skall Anna Hedborg lägga fram sitt förslag till slopat tak i sjukförsäkringen (som ger sjukpenning vid sjukskrivning). Det är ett sätt att tillgodose höginkomsttagarna, säger hon. Det är fel. I så fall hade hon föreslgit återbetalning för dem som vill av deras avgifter ovanför taket.
I slutet av 1970-talet när vänstervågen kulminerade hade den borgerliga regeringen inte bara höjt marginalsktten till 87 procent, utan också avskaffat taket i sjukförsäkringen. Tanken var tydligen att på olika sätt driva en mer vänsterradikal politik än socialdemokraterna. Nu börjar verkligheten komma ifatt.
Först sänkte en socialdemokratisk regering, med K-O Feldt som finansminister, marginalskatterna i flera steg från 85 procent till 50 procent. Nu har en socialdemokratisk regering gett förra löntagarfondsivraren Anna Hedborg i uppdrag att bl a se över taken i sjukförsäkringen. Hon drar slutsatsen att de 1,4 miljoner löntagare som har inkomster ovanför taket på 7,5 basbelopp kan bli ett hot mot hela systemet. De betalar via löneskatterna in pengar ovanför taket utan att vara berättigade till någon ersättning för denna del av lönen vid sjukskrivning.
- Det är viktigt att alla blir rättvist behandlade i sjukförsäkringssystemet, säger Hedborg i SvD 17/10. Därför föreslår hon att taket för ersättningarna slopas. Det är alltså inte en återgång till det system socialdemokraterna en gång införde och som borgarna slopade på 70-talet. Nu skall alla som tjänar mer än 295 000 kr/år få ersättning hur långt upp som helst vid sjukskrivning. Det gäller tydligen även folk med miljoninkomster. Det tycker Berit Andnor är intressant (Lunchekot).
Det luriga med det här förslaget är att folk med högre inkomster inte har bett om att få denna "förmån" och inte heller har anledning att be om den. Dessa personer är nämligen inte så ofta sjukskrivna som låginkomsttagarna, vilket Hedborg erkänner. Därför kostar det inte särskilt mycket i ökad utbetald sjukpenning att slopa förmånstaket.
En frihetsreform istället
Men någon rättvisa blir det inte. Då skulle Anna Hedborg istället åtminstone föreslagit att det inte längre är obligatoriskt att försäkra inkomstdelar ovanför ca 295 000 kr för ev inkomstbortfall vid sjukdom.
Mitt förslag är att de som inte önskar försäkring av den högsta delen av inkomsten skulle tillåtas yrka på återbetalning. Den som tjänar exempelvis 350 000 kr skulle kunna få tillbaka 10,15 procent av 54 500 kr. Det är 5 532 kronor, som skulle bli lön och beskattas på vanligt sätt (till största delen med 53,2 procent).
Om man istället ville försäkra hela sin inkomst skulle man ha full frihet att göra detta på det sätt som Anna Hedborg föreslår. Men i ett fritt samhälle skulle det inte vara obligatoriskt.
posted by Danne Nordling @ 13:15
4 comments
4 Comments:
Friheten ökar den sociala nyttan
Det är viktigt att betona att människors frihet att själva få välja ökar både den sociala nyttan och den ekonomiska effektiviteten. Frihet ska inte bara ses som friheten att slippa att ha en förmyndare (den politiska klassen) som bestämmer åt dig.
Det är också viktigt människors nytta ökar av att de själva får välja vad de anser är bäst för dem själva. Nytta är ett subjektivt begrepp som inte går att mäta i matematiska termer. Den upplevda nyttan av något kan skilja sig väldigt mycket mellan olika människor. Nyttan kan också förändra sig över tiden.
Varor och tjänsters värde (priset) på marknaden bestäms av människornas sammanlagda nytta. Egentligen talar man om marginalnyttan för att konsumera ytterligare en enhet. Det är därför som en större produktion ger lägre priser. Om exempelvis produktionen av bröd ökar, så är nyttan av ett bröd som störst när du är hungrig. När du är mätt så har nyttan av ytterligare ett bröd minskat till noll.
Den ekonomiska effektiviteten ökar också med en större frihet att välja. Om det exempelvis finns konkurrerande företag inom sjukvården, så är tendensen den att den bästa vårdgivaren väljes. Det är också så att det är efterfrågan som styr vad som ska produceras.
Det skulle bli mindre köer inom vården och investeringarna skulle ske där efterfrågan finns. Idag så bestämmes alla dessa frågor av politiker med hjälp av en central byråkrati. Detta system blir dyrare samtidigt som dessa beslutsfattare inte har fullständig information för att kunna fatta bra beslut.
Det är kanske så att människor idag vill ha mer sjukvård. I så fall hade detta i ett frihetligt system varit ett aktivt val av människor. Människor hade kunnat välja sin konsumtion själva. Jag betalar en högre premie till försäkringsbolaget och drar ned på annan konsumtion.
Vad är den viktigaste orsaken till att planekonomier fungerar dåligt? I början av 1900-talet var det en livlig debatt mellan dem som förespråkade planekonomi och dem som förespråkade marknadsekonomi. Debatten var ensidig på så sätt att man tog enbart upp nackdelarna med marknadsekonomin.
1920 gav sig Ludwig von Mises in i debatten med artiklar och 1922 kom hans bok "Socialism" ut. von Mises var den första som förutsåg Sovjetunionens fall. Den viktigaste orsaken till att planekonomier fungerar dåligt är att "ekonomisk kalkylering" inte kan ske i ett system som inte har marknadspriser. Det blir helt enkelt omöjligt att låta resurserna (arbetskraft, kapital etc) gå till sitt bästa användningsområde.
Det blir också omöjligt att koordinera (samordna) resurserna. Därför kommer det att ske kraftiga produktionsstörningar. Resurserna når inte dit där de skulle användas.
Ett annat problem är att "realkapitalstrukturen" inte blir hel. Det måste finnas maskiner, lastbilar och dylikt hela vägen från råvara till slutlig konsument. Sovjet investerade otroliga summor i realkapital men det fanns ändå inga konsumentprodukter att köpa.
Artikel på DN-debatt:
"Var tredje ekonomichef dömer ut kommunpolitikerna"
Politiker försöker få tjänstemännen att frisera ekonomiska siffror, visar ny Temo-undersökning.
Tio procent av ekonomicheferna i landets kommuner uppger att ledande politiker trycker på för att de ska visa upp ett bättre ekonomiskt läge än motiverat. Påtryckningarna är starkast i de största kommunerna, där politikerna är mer utsatta och därmed mindre noga med etiketten, skriver Akademikerförbundet SSR:s ordförande Christin Johansson. 30 procent av ekonomicheferna i landets kommuner anser att den politiska ledningen fungerar dåligt. Bland de kvinnliga ekonomi-cheferna är siffran ännu högre - 41 procent tycker att politikerna saknar kompetens och intresse. Politikerna i kommunerna verkar mena att det är budgeten, inte lagen som ska gälla, skriver Christin Johansson.
KOmmunerna begår ständigt mängder av lagbrott.
Det sker t ex genom att bryta mot den kommunla självstyrelsen samt allt vad som hör till den dvs att kommunerna ska följa den kommunala kompetensen.
Om enskilda medborgare i en kommun eller berörda företag överklagar beslut som de anser är kompetensstridiga så måste det senast ske tre veckor efter det att de blivit protokollförda, vilket givetvis är en god säkerhetsmarginal för kommunerna.
Kommunerna bedriver också betydande delar av sin verksamhet utan att på ett korrekt sätt följa Lagen om offentlig upphandling och endast i enstaka fall händer det att de kan få sig en åthutning av Konkurrensverket, vilket sedan stannar vid det.
Våra kommuner har också överfört allt mer av sin verksamhet till kommunala bolag.
Dessa bolag ska sedan enligt gällande lagstiftning drivas efter olika ekonomiska villkor.
Energibolag ska förutsätts det gå med vinst.
De allmännyttiga bostadsföretagen däremot ska vara självfinansierande, medan det för andra bolag inte finns några krav alls.
Kommunerna kan mycket väl om de får för sig bilda bolag, som inte har något som helst med kommunal verksamhet att göra.
I min tidigare hemkommun Gävle så byggde och drev ett nybildat kommunalt bolag ett hotell uppfört efter en ny eoropaväg, som man tyckte skulle få lite högre status.
Det gick förstås med förlust innan man hittade en köpare villig köpa det till ett vrakpris.
Mest allvarligt är dock att kommunerna alltmer bildar något som lagrådet i en dom förklarat vara olagligt, nämligen koncernbolag.
Detta motiverar kommunerna med att sådana bolag ger skattemässiga fördelar, vilket i sig är sant.
Men i koncernbolag kan man trixa med den kommunala bokföringen efter eget skön.
Så t ex kan energibolagets vinster användas för att täcka andra bolags förluster och därutöver blandar man samman kommunallagens krav i övrigt på skilda bolag på det mest flagranta sätt.
Vad gäller cheferna för skilda förvaltningar, bolag samt den kommunala ekonomin i sin helhet finns åtskilligt att säga.
De är och ska vara sakkunniga inom de områden de har ansvar för även om utnämningar ofta ske utan att hänsyn tas till hedersbegreppet förtjänst och skicklighet.
De upplever därutöver att de behärskar sina sakområden betydligt bättre än de kommunalt förtroendevalda och att det ger dem möjlighet att i betydande grad styra dem.
På motsvarande sätt räknar politikerna med att om de tar sina beslut både i större och mindre ärenden så ska då främst förvaltningscheferna utföra dem efter deras politiska intentioner. De får här ett omfattande spelrum till att själva vara herre på täppan.
Men vi har också ekonomichefer som är utpräglade politiska ögontjänare.
De följer endera lojalt de politiska makthavarnas krav eller så håller de en mer neutral hållning om ett maktskifte eventuellt skulle bli aktuellt.
När ekonomichefer vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter placeras i koncernbolag så får de också en särställning såtillvida att den både vidgar deras maktställning och ger dem en rad andra förmåner, inte minst ökade löner.
Men. Vi kan inte gärna ha en politisk demokrati utan tillgång till duktiga ämbetsmän.
Det inlägg jag skrivit i detta fall finns med i blogen efter senast registrerade inlägg.
Det har dock inte blivit noterat som en kommentar.
Skicka en kommentar
<< Home