- Starta ett effektiviseringsinstitut för kommunerna
I en ledare i SvD idag (10/10) tar man upp behovet av en granskning av kommunernas stora kostnadsskillnader för samma typ av tjänster. Visst skulle det vara bra med en "Sverker Olofsson" för kommunerna.
När Skattebetalarnas förening jämför kommunerna med hjälp av SCB:s nyckeltal visar det sig att det finns ett behov av åtgärder för att förbättra den kommunala redovisningen och att kommunerna måste ställas till svars för konstaterade skillnader. De med höga kostnader får inte komma undan så enkelt som idag.
Men jag tror att det behövs hårdare tag. Det räcker inte med att peka på att några kommuner har lägre kostnader än andra. Det behövs ett organ som talar om för de senfärdiga hur man åstadkommer lägre kostnader. Därför borde ett effektiviseringsinstitut inrättas som kan ackumulera den samlade kunskapen om hur man gör kommunerna effektivare och som naturligtvis ställer statistik till förfogande hur kommunerna sköter sig. Utan professionell hjälp kan medborgarna inte sätta något tryck på sina politiker.
Dessutom kunde ett effektiviseringsinstitut bedriva pilotverksamhet i de effektivaste kommunverksamheterna för att få fram åskådningsexempel på hur en riktigt kostnadseffektiv verksamhet ser ut i praktiken.
posted by Danne Nordling @ 13:15
4 comments
4 Comments:
Kan kombineras med en fristående revision
Det är bara Sverige och en del U-länder som inte har en självständig revision. Revisionen inom kommunerna är hopplöst dålig. Den politiska majoriteten har majoritet i revisionsnämnden och nämnden består av politiker.
Den politiker som vågar ta upp något obekvämt blir inte långvarig som politiker. Ett annat problem är att kommunerna enbart effektiviserar om det är en ekonomisk kris. Det naturliga vore att ha ett program som går ut på ständiga effektiviseringar och kvalitetsökningar.
Ett självständigt revisionsverk/effektiviseringsinstitut bör införas. Politiska utnämningar av tjänstemän bör stoppas. En författningsdomstol bör införas som sista instans godkänner alla lagar, regleringar och politiska beslut.
Ett politiskt beslut ska inte stå strid med grundlag och andra lagar. Lagar ska inte vara luddiga eller tvetydiga. Författningsdomstolen skulle kunna stå för anställningen av de tjänstemän som idag utses av politiker. Tjänstemän får endast utses efter sin kompetens. All tillsättning pga politiska meriter bör förbjudas.
Skattebetalarna har visat att kostnaderna i landets kommuner kan sänkas avsevärt utan att kvaliteten försämras, snarare då förbättras.
Detta strider mot politikernas agerande. Deras tänkande består närmast av att hävda att resurser alltid saknas för att få ekonomin att gå ihop .
Och när enskilda kommuner fått överskott t ex då de fått mer i statsbidrag eller högkonjunkturår ökade skatteinkomster så går resonemanget nästan alltid ut på att upplevda gap ska fyllas ut.
Det är självfallet orimligt att kostnaderna för t ex en förskoleplats kan variera mellan som lägst 60 000 kronor per plats och år och som högst över 100 000. Lika orimligt är det när kommunerna, deras tjänstemän och politiker, struntar i hur de kan förbättra den egna kostnadseffektiviteten och underlåter att jämföra sig med de kommuner som har bättre kostnadseffektivitet.
Skattebetalarna har visat att skattesänkningar från 50 öre per skattekrona och på mer än en skattekrona är fullt ut möjliga. Det är avsevärt mer än de skattesänkningar som föreslås på nationell nivå .Det illustrerar också det faktum att kommunalskatten väger tyngst.
Skattebetalarnas beräkningar tar dock såvitt jag förstår inte hänsyn till nivån på¨de kommunala avgifter som hyresgäster och fastighetsägare i övrigt belastas med.
Dessa kostnader har sedan år 2000 ökat betydligt mer än prisutvecklingen i övrigt och även här råder det häpnadsväckande stora skillnader mellan landets kommuner.
Det råder också skillnader mellan de kommuner som driver verksamheter i egen regi och de som valt att upphandla dem på ett affärsmässigt och likvärdigt sätt. I detta avseende har Svenskt Näringsliv riktigt skarp kritik mot kommunerna.
För att bara ta ett exempel; när Alingsås 2000 lade över sin sophämtning till egenregi så har dessa kostnader ökat med 99 procent.
Skattebetalarna sitter också i en rävsax i de fall kommunerna har monopol på olika verksamheter eller av rent dogmatiska skäl inte vill tillåta valfrihet och privata driftalternativ så som nu ska bli fallet inom sjukvården.
Vi har också ett så högt skattetryck att åtskilliga offentligt anställda med höga bruttolöner inte arbetar heltid utan i stället väljer alternativa arbetsformer, som har karaktär av svartarbete.
Kommunpolitikerna har alltför ofta dåliga ekonomiska insikter. Därför är det som Per-Olof Persson säger högst befogat att de får hjälp av duktiga revisorer.
Problemet är är emellertid att åtskilliga kommunrevisorer inte vågar tala klarspråk då de löper risk att bli fockade.
Kommunerna underskattar ofta sin finansiella ställning. De har t ex inte reserverat några fonderade medel för de starkt ökade kostnader de snart får för "den demografiska puckeln" och därutöver för 40-talisternas avtalspensioner.
Svensk kommunrating har gjort en bedömning av enbart den sist nämnda faktorn och kommit fram till det häpnadsväckande resultatet att kommunerna har en övertalighet på 126 000 kommunanställda.
Ska man nämna något positivt så är det att Skattebetalarnas kalkyler inte omfattar landets landsting, vilka för övrigt skulle kunna avskaffas.
Det finns allt skäl att tro att det även i detta avseende råder motsvarande skillnader som man funnit för primärkommunerna.
Lika sannolikt är att det att betydande kostnadsbesparingar skulle vara möjliga om statsmakterna kraftigt reducerar den regelmassa och de verksamheter som nu tynger landets kommuner.
Val vart 4:e år räcker inte till
Idag är det enbart valen vart 4:e år som ställer politikerna till svars för vad de åstadkommit. Detta instrument räcker inte till för att resurserna ska användes på bästa sätt.
Väljarna vet idag inte hur det gått för verksamheten eller hur det gått jämfört med andra liknande verksamheter. Väljarna vet inte i heller vem som har ansvaret för verksamheten eller hur kompetenta de ansvariga är. Väljarna vet inte i heller vilken nytta den enskilda politikern gör.
Historiskt sett ansåg "de stora tänkarna" på 1700-talet att det inte räckte med politiska val. Det krävdes också en grundlag som skyddade den enskilda människan mot politiska beslut. På 1800-talet ändrades detta tänkesätt till att det räckte med enbart val för att skydda människorna mot politikerna (de mänskliga rovdjuren).
För en tid sedan kontaktade jag de ansvariga kommunstyrelsemedlemmarna för äldreomsorgen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag bad att få den kvalitetsmanual som de själva godkänt för sina ansvarsområden. Efter flera påstötningar stod det klart för mig att det inte finns någon kvalitetsledning i någon av våra tre största städers äldreomsorg. Inte ens de högsta chefstjänstemännen hade en plan för kvalitetsutveckling av äldreomsorgen! Detta är fullständigt ansvarslöst. Så visst behövs det en hårdhänt myndighet som talar om för kommunledningarna hur "deras" organisationer ska uppnå en basal effektivitet. För mig är det obegripligt hur kommunerna idag ska kunna garantera rättsäkerheten inom äldreomsorgen (dvs alla äldre ska behandlas och vårdas lika)när det saknas kvalitetssäkring av verksamheterna. Situationen är helt förfärande dålig idag.
/ Curator
Skicka en kommentar
<< Home