onsdag, september 28, 2005

Den ädle vildens fernissa

Civilisationens fernissa flagar lätt, säger många. Nej, människans ondska är kulturell, altruismen är medfödd. Det kan modern sociobiologi bekräfta, säger andra. Men varför vill vi att moralen skall sitta i generna?

Återigen bekräftas att den kulturella fernissan är tunn när katastrofer inträffar. I orkanen Katrinas spår dök plundrarna upp och gjorde situationen värre. Så brukar det ofta vara i olika katastrofers spår. Det finns fall där katastrofen bara utgörs av att polisen strejkar - då bryter anarki ut i ordets sämsta bemärkelse. Människan är enligt det vanligaste synsättet ond och behöver en hård diktatur över sig för att hålla sig lugn, om man får tro filosofen Thomas Hobbes.

Mot detta synsätt står uppfattningen att människan är född god, men har deformerats av kulturens fördärvliga inflytande. Den synen lanserades av J J Rousseau. Sannolikt var grunden för denna omvälvande tanke de beskrivningar av ursprungsinvånarna i den Nya Världen som just då höll på att undersökas. Resenärerna kunde rapportera att vildarna inte kände till pengar, fjärrhandel och äganderätt. Därav drogs slutsatsen att människans medfödda natur var oegennyttig och att det naturliga samhället borde bygga på de kommunistiska principer som man trodde sig kunna spåra i infödingarnas samhällen.

Tron på "den ädle vilden" har efter Rousseau funnits kvar i form av den utopiska socialismen, som föregick den segrande"vetenskapliga socialismen" lanserad av Marx. När denna socialism sattes i praktik av Lenin upptäckte bolsjevikerna dock att Hobbes var mer relevant än Rousseau. Men trots detta fiasko för de ädla vidarna vill man ändå i dagens västerländska samhälle gärna hålla fast vid att "det ädla" hos människan är medfött och inte en produkt av kulturen.

Denna tro ligger till synes väl i linje med den kristna moralen, Kants pliktetik och utilitarismen. Alla predikar de osjälviskhetens dygd. Men om människan av naturen är medfött osjälvisk, varför skall då dessa förmaningar behövas? Eller är det så att forna tiders moralfilosofer inte insett det vi anser att forskningen kommit fram till idag om altruismen? Det kanske först är nu som vi upptäckt att Rousseaus tes går att belägga vetenskapligt?

Mycket av forskningen på området har dock visat att den enda altruism som går att belägga som en genetisk effekt är samarbete mellan nära släktingar. Det är ändamålsenigt för genernas fortbestånd och spridning att dessas bärare samarbetar. Pingvinhonan skyndar till sina ungars hjälp när trutarna anfaller boet. Honorna vid bona en meter bort lyfter inte ett finger för att hjälpa sin pingvingranne när hon är borta för att samla mat till sina ungar. Det kan man se i vilket naturprogram från Antarktis som helst.

Men många vill gärna tro att det är annorlunda med människan. Nu senast är det ekonomen Ernst Fehr som visat att människor är villiga att uppoffra sig för att bestraffa snyltare och svikare. Det kan ifrågasättas huruvida "altruistiska bestraffningar" verkligen är ett exempel på altruism och inte istället på hämnd. Men många vill tro att det är så och gärna att altruismen dessutom är medfödd. DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs hör till dem, vilket jag skrev om den 13/6.

Simpsons paradox

Ett helt annat sätt att gendriva den konventionella tesen - att altruistiska gener som ger denna egenskap utöver de närmaste släktingarna kommer att utplånas - är att studera olika grupper med mer eller mindre altruistiska egenskaper. Då kan man nämligen applicera ett statistiskt teorem som kallas 'Simpsons paradox' som en sociobiologisk förklaring till att man kan komma runt den konventionella uppfattningen.

Simpsons paradox är ett ganska enkelt resultat av en strukturförskjutning. Antag att försäljningschefen säger till sina försäljare att de måste minska rabatterna. Efter en tid konstaterar han att rabatterna istället totalt har ökat men han kan inte finna de skyldiga. Alla försäljarna har nämligen minskat rabattgivningen. Först vid en närmare undersökning framgår det att de försäljare som i utgångsläget gav de största rabatterna nu har ökat sin försäljning kraftigt trots att de har minskat rabattgivningen något.


Detta är dock en förklaring som vacklar. Invändningarna är tre: 1. relevansen, 2. samarbete är inte altruism, 3. egenskapen behöver inte vara medfödd.

1. Det är inte säkert att Simpsons paradox är relevant eftrsom även "egoistiska" gener får chansen att gynna sig på de altruistiskas bekostnad. Mot detta invänds att tesen förutsätter att altruisterna kan känna igen dem som är altruister och samarbetsvärdiga. OK, vi kan kanske acceptera att gruppegoism (gruppaltruism?) kan existera så länge egoisterna inte förstår att på ytan uppträda som altruister.

2. Ordet altruism används inkonsekvent. Tesen är inte längre att "man ska gynna andra genom att skada sig själv" utan istället "man ska gynna sig själv genom att gynna andra". Detta kan kallas solidaritet, samarbete, reciprok altruism, välförstått egenintresse men inte osjälviskhet.

3. Var finns beviset för att samarbetsförmågan är medfödd? Det kanske är så att det västerländska moralisk-juridiska systemet inplanteras i människornas samhälle genom uppfostran och tradition. Systemet, som Hayek kallade 'den utvidgade ordningen', har utvecklats spontnat genom lyckliga omständigheter under årtusendens kulturell odling. Den spontana ordning som utvecklades i andra kulturer råkade aldrig få den lyckosamma utformning som idag kan bidra till att föda många miljarder människor.

Hayeks tes var att nästan ingen förstår vilka principer 'den utvidgade ordningen' bygger på. Men genom institutionerna upprätthålls ordningen i de ensklida fallen så att helheten blir hygglig. Bortfaller institutionerna under katastrofer är det lätt att förstå att civilisationens fernissa flagar. Det finns inget medfött "gott" i människorna så att de uppträder som myror och försöker upprätthålla ordningen utan yttre ledning.

Varför vill då så många människor klassificera oss som myror? Av någon anledning måste det vara viktigt att våra moraliska föreställningar inte är ett resultat av uppfostran och social evolution. Moralen skall vara medfödd. Ingen forskarmöda skall besparas för att bevisa att altruismen sitter i generna.

När det gäller andra politiskt korrekta inställningar intar man oftast rakt motsatt uppfattning. Skillnaderna mellan manligt och kvinnligt beteende, som ingen förnekar är genetiskt betingat bland djuren, skall förklaras genom kulturell påverkan hos människan. Likaså hävdar många att intelligens inte är något medfött utan en produkt av uppfostran.

Varför denna inkonsekvens? Har det något med önsketänkande att göra?

/Schimpanser inte altruister, bloggart 31/10-05

5 Comments:

At 28 september, 2005 20:43, Blogger Disen said...

Så många historiska og irrelevanta referenser. Mennesket er et socialt djur. Les Steven Pinker för en uppdatering om den ofrånkommelia altruismen och återkom. Altruismen har olika radi för familj og etnicitet. Altruismen kan inte avprogrammeras via libertinska fixa ideer eller bortfintas via objektivistisk retorik för att passa inn i nån optimal ekonomisk moralfilosofi. Altruismen finns och tar över bla i krisesituationer der familjen och stammen er hotad. Vi lever nå i en sådan tid der globalismen känns hotande. 20% av befolkningen har ångestsymptom pga arbetsledighet. Storbolagsliberterianer bara fnyser av dessa fakta och dessa uråldriga överlevnadsreflexer och ordinerar mer frihandel, outsourcing, stress och fremmedgöring. Den liberterianska budskapet er derfor komplett irrelevant innför urkraften programmerad i generna. Troverdigheten sjunker dessutan mot noll Kelvin utan en teori för globalekonomin.

 
At 29 september, 2005 13:06, Blogger Danne Nordling said...

Jag tycker inte att det verkar som om altruismen tar över i krissituationer när plundrare uppträder. En sak är att det finns altruism inom familjen, en annan om man hävdar att den finns gentemot främlingar. I en sluten samfällighet med stark social kontroll kan altruistiskt beteende mot icke-släktingar finnas under normala omständigheter (som kommunitärerna säger). Men när det blir kris visar det sig att "blod är tjockare än vatten". Det illustreras om inte annat av den sk Donnergruppens öde i Sierra Nevada 1847. Av de 87 insnöade omkom 40. Dessa hade färre släktingar i gruppen än de övriga. Av 15 ensamstående män omkom 13.

Kan du ge något konkret belägg för att altruismen ändå skulle vara nedärvd?
/DNg

 
At 01 oktober, 2005 23:45, Anonymous karim jebari said...

För en filosof är den viktiga frågan inte om vi är moraliska, utan om varför vi bör vara moraliska. Denna fråga har besvarats på många olika sätt av olika filosofer, men jag tror på den Platonsk-Aristoteliska lösningen: Endast om vi är moraliska kan vi leva ett rikt mänskligt liv. Eller, annorlunda uttryckt, ett rikt mänskligt liv implicerar att vi är moraliska.

Av den anledningen har vi skäl att odla principer och dygder, så att vi i olika situationer handlar i enlighet med moralen. På ett sätt kan man alltså säga att vi har egennyttiga skäl att vara moraliska, men då, om vi endast är motiverade av dessa skäl inte är rent moraliska, så innebär det att vi måste, för att ha ett riktigt rikt liv, vara moraliska för att det är helt enkelt rätt att vara moralisk.

 
At 01 oktober, 2005 23:49, Anonymous karim jebari said...

Angående frågan om huruvida altrusimen är nedärvd, så kan man vända på den: hur kan vi bevisa att egoismen är nedärvd?

Kan man påvisa att någon någonsin levt ett helt själviskt liv utan att någonsin visa hänsyn eller omtanke för andra? Personligen finner jag den individen tämligen svår att föreställa mig.

Men, som sagt, detta är en fråga för psykologer, inte för filosofer...

 
At 02 oktober, 2005 02:17, Blogger Danne Nordling said...

Den konventionella synen är att "egoismen" är den naturligen förhärskande grundhållningen hos människan. Det är mest romantiska svärmare av Rousseaus typ som hävdat motsatsen. Bevisen är åtminstone två: 1) Direkta iakttagelser av främst ekonomer, som utifrån detta kunnat uppställa en relativt koherent teori med avsevärd prediktionspotential ("economic man"). 2) En vidareutveckling av Darwins evolutionsteori där altruistiska gener tenderar att utsläckas eftersom de inte befordrar bärarnas fortplantning. Teorin har med betydande evidens verifierats genom empiriska studier av djur.

En intressant fråga uppstår om vi, som så många filosofiskt lagda önskar, kan slå fast att altruism är nedärvd. Då kommer vi rimligen att lätt kunna handla "moraliskt" i altruistisk mening helt enligt vår natur. Något moraliskt ställningstagande behöver vi inte göra. Har vi i så fall som filosofer begått "det naturalistiska misstaget"? (Kolla GE Moore)

Viktigare är dock att de som inte handlar altruistiskt i så fall har något fel på sina gener. De är medfött avvikande och kan inte ansvara för sin "dåliga natur". Vad gör vi med sådana personer?
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home