Effektivisering omöjlig, säger Reinfeldt
Junilistan vill effektivisera den offentliga sektorn med 3 procent om året. Det är ansvarslöst och en upprepning av Ny Demokratis ölbackar, svarar Fredrik Reinfeldt. Det framgår inte var besparingarna görs.
I morgonekot (14/11) intervjuades Nils Lundgren från Junilistan, som fick 3,7 procent i Sifos söndagsmätning. Han säger där att fler måste komma i arbete, skatterna bör sänkas på det sätt som alliansen föreslagit och att det går att effektivisera den offentliga verksamheten med 3 procent om året. Den offentliga sektorn är fruktansvärt ineffektiv och därför finns det betydande möjligheter att sänka skattetrycket. Genom att inte ge staten höjda utgiftstak i takt med den ekonomiska tillväxten kan effektiviseringar tvingas fram, likaså genom att avskaffa landstingen.
Skattebetalarnas förening ligger bakom
Den som är uppmärksam finner att Junilistan nu framför de grundläggande principerna från Skattebetalarnas förenings stora tioårsprogram från februari 2002. Och det är inte så konstigt eftersom Nils Lundgren varit vice ordförande i föreningens styrelse till för två år sedan. Enda undantaget är att marginalskattesänkningarna från en reducering av statsskatten inte finns med. Varför ställde inte Stefan Winiger på Ekot frågan hur Junilistan ställer sig till värnskatten?
Ödets ironi har alltså medfört att Skattebetalarnas förening återigen har påverkat den grundläggande skattedebatten. Förra gången var det när "hälften kvar" skulle genomföras 1991. Nu är det mer oglamourösa förändringar som är på tapeten. Den nya ledningen i föreningen ville 2001 gärna flirta med nya grupper för att göra sig kvitt motståndarnas utstämpling av föreningen. Det skulle därför utarbetas ett förslag som gav låg- och mellaninkomsttagarna skattesänkningar (LoM-grupperna).
Såvitt jag kan förstå var det fråga om ren populism. Frågan är om Nils Lundgren var med på en så rå motivering. I varje fall ändrades motiveringen av dessa skattesänkningar till att de skulle stimulera arbetsutbudet istället. Nu skulle inte skatterna sänkas för LoM-grupperna på bekostnad av höginkomsttagarna rakt av, utan de senare skulle kunna tillgodogöra sig en allmänt sund samhällsekonomisk effekt genom att fler kom i arbete.
Detta förslag var precis vad de väljartörstande allianspartierna sökte efter (bl 15/9). De nya moderaterna anammade ganska snabbt Skattebetalarnas förslag som skulle kunna köpa röster från LoM-grupperna utan att övriga kunde kritisera detta som ett utslag av "populistisk omfördelning av socialistisk modell". Det var ju gudbevars samhällsekonomiskt nödvändigt. Övriga partier anslöt senare. Och Reinfeldt välkomnar i all sin naivitet Junilistans program:
– Det tycker jag är en stor framgång för oss, att de rakt av kopierar idén om att rikta skattesänkningarna till låg och normalinkomsttagare, säger Reinfeldt i Lunchekot.
Effektivisering oansvarig
Fredrik Reinfeldt opponerar däremot starkt mot Junilistans finansiering av skattesänkningarna som också innefattar skatterna på företagandet. Vad Lundgren lanserar är det som kallas 'osthyvelmetoden'. Då pekar man inte ut särskilda områden som skall omstruktureras eller privatiseras. Det borde gå att effektivisera en tjänsteproduktion som i praktiken har levt under ett monopol och därför aldrig behövt utveckla någon verklig effektivitet. Frågan är om det finns en potential på 3 procent om året. Det är i varje fall fem gånger så mycket som fanns med i Skattebetalarnas finansiering av förslaget från 2002.
Ett räkneexempel kan illustrera vad Junilistan kalkylerar med. Den offentliga konsumtionen förutses av KI bli 765 mdr kr år 2006. Om den kunde göras 3 procent effektivare skulle 23 mdr kronor kunna sparas in. En fortgående årlig effektivisering med 3 procent skulle efter fem år ge 14 procent mer resurser till annat jämfört med utgångsläget. Det är 107 miljarder! Därefter får man nog räkna med en lägre takt i effektiviseringen.
Mot detta vänder sig Fredrik Reinfeldt med viss indignation (lunchekot 14/11). Han vill att Junilistan pekar ut de områden som skall effektiviseras. Men här sticker bockfoten fram. Det är ju uppenbart att detta skulle leda till att moderaterna kunde kritisera och begabba just dessa besparingsförslag från en konkurrent. Så har redan skett när Reinfeldt hoppar på Lundgrens i förbigående nämnda exempel att avskaffa landstingen. Det gör moderatledaren till huvudsak och menar att det är lika oansvarigt som Ny Demokratis flyttande av ölbackar (en illustration av offentlig ekonomi) när det begav sig i början av 1990-talet.
Att sjukvården är ineffektiv har visats flera gånger i olika utredningar. Nu senast presenterade Svenskt Näringsliv i förra veckan en studie som visar att jämförelser av privat och offentlig sjukvård i ett hundratal fall visar att mindre än en procent av den offentliga verksamheten var effektivare än den privata (länk pdf).
Vad håller Reinfeldt egntligen på med?
4 Comments:
Jag uppfattar det som att Reinfeldt inte längre är inne på att avskaffa landstingen. Hans kommentar till Nils Lundgren och Junilistan är att detta är oansvarigt. Det verkar som att det inte finns någon effektiviseringsmöjlighet inom landstingen/sjukvården som skulle kunna realiseras vare sig genom landstingens avskaffande eller någon annan åtgärd.
/DNg
Det behövs både osthyvel och yxa
Förr eller senare måste stat och kommuner prioritera vad de ska utföra. Sådant som exempelvis stöd till idrott och kultur kommer antagligen att tas bort helt och hållet. Smartast är att använda både yxa och osthyvel.
För ett antal år sedan skrevs det artiklar om företag som jämförde sina verksamheter med varandra. Var ett företag bra på exempelvis lönehantering så lärde sig övriga företag av detta. Företag utsatta för konkurrens har en annan motivation än en kommun att vidta sådana åtgärder.
Idealet vore om en stark grundlag kunde begränsa antalet uppgifter för stat och kommuner. Som det är nu så äter den offentliga sektorn upp den privata sektorn. Men samtidigt så är detta ett mål för alla socialistiska ideologier - att skapa en totalitär stat.
Hitler talade om den totala staten medan Karl Marx talade om proletariatets diktatur. Individen skulle förenas med kollektivet (staten). Det som händer i Sverige idag kan vara en strategi som pågått under många år.
Enligt ekonomisk teori så kräver en effektiv ekonomi att det finns marknadspriser och ett vinst/förlustsystem. Man skulle kunna tänka sig att den offentliga sektorn inte fick bedriva några verksamheter. Men att de köpte in alla tjänster från näringslivet.
En privatanställd kan producera till halva kostnaden
I en dansk artikel på www.liberator.dk så menar David Bakkegård Karsbøl, att en privatanställd kan producera till halva kostnaden jämfört med en offentligt anställd:
"Når man tager de sidste fire årtiers enorme stigning i omkostningen til den offentlige sektor i betragtning, er det efter min mening derfor ikke helt ved siden af at antage, at private kan producere det samme som offentligt ansatte til omtrent den halve pris."
Den enda servicen som har förbättrats är skattemyndighetens skatteindrivning:
"Det eneste sted, hvor der er sket en mærkbar forbedring i servicen, er formentlig i opkrævningen af skat, som er blevet en del nemmere for de stakkels skatteydere, men dette er ret beset ikke en service (snarere det modsatte)."
Försämringar har skett när det gäller kriminaliteten:
"Kriminaliteten er eksploderet."
Skolan blir dyrare och barnen dummare trots att många "feministlärare" har anställts:
"Omkostningerne per elev i vore folkeskoler er blandt de højeste i verden, og alligevel er danske afgangselever efter alt at dømme dummere end de var for fire årtier siden. Stort set ingen kan længere tale tysk eller lægge to brøker med forskellige nævnere sammen på en korrekt måde. Samtidig er antallet af lærere og feministiske støttepædagoger per elev eksploderet, så forældre i dag oven i købet skal besværes med deres arrogante attituder og snak om at skabe "hele" børn, som dog i en femtedel af tilfældene ikke kan læse, når de afslutter folkeskolen."
De äldre behandlas som djur:
"I mange tilfælde behandles vore ældre af den offentlige sektor værre end dyr."
AMS är en aktiveringscirkus:
"Hvert år anvender den offentlige sektor næsten en snes milliarder kroner på såkaldt aktiv arbejdsmarkedspolitik, som ikke har nogen dokumenteret (positiv) effekt. Snarere lader det til, at arbejdsløse i arbejdsgiveres øjne stigmatiseres af dette latterlige og ekstremt omkostningstunge aktiveringscirkus, så deres chancer for at få et reelt ikke-statsstøttet arbejde efterfølgende forringes."
En miljon människor betalas för att inte arbeta:
"At beskatte arbejdsindkomst med to tredjedele på marginalen, at beskæftige næsten en tredjedel af danskere i den arbejdsdygtige alder i en sektor, som ikke er udsat for konkurrence og at betale næsten en million mennesker i den arbejdsdygtige alder for at holde sig væk fra arbejdsmarkedet, kan ikke betegnes som andet end tåbeligt."
Byråkraterna ökar sin budget genom att skapa problem:
"Den eneste mulighed, en bureaukrat har for at øge sit budget er, at han skaber et problem, som politikerne ikke kan sidde overhørig. Det er derfor, at vi har ventelister på sygehusene, og at kostbart kapital står ubenyttet hen. Det er også derfor, at store, offentlige anlægsprojekter altid tager dobbelt så lang tid og koster dobbelt så meget, som hvis private havde udført dem."
"Højere skatter og lavere offentlig service"
http://www.liberator.dk/art-detail.asp?A_Id=667
107 miljarder är ändå bara en elftedel av det totala skatteuttaget (ungefär 1200 miljarder skatt per år är min tumregel, på en BNP av 2200 miljarder).
För att komma ner ens till EU-genomsnittet (låt oss säga 40% av BNP) skulle totala skatteuttaget behöva vara c:a 880 miljarder. Besparingen jämfört idag skulle isåfall vara c:a 320 miljarder, ganska precis 3 ggr mer pengar än det föreslagna. (Justera lämpligt ifall bättre ingångsdata finns.)
Sådana skattesänkningar låter hiskeligt stora, men det beror troligen på att man börjar med siffror som för de flesta medborgare uppenbarligen är ofattbara.
Skicka en kommentar
<< Home