måndag, november 14, 2005

Effektivisering omöjlig, säger Reinfeldt

Junilistan vill effektivisera den offentliga sektorn med 3 procent om året. Det är ansvarslöst och en upprepning av Ny Demokratis ölbackar, svarar Fredrik Reinfeldt. Det framgår inte var besparingarna görs.

I morgonekot (14/11) intervjuades Nils Lundgren från Junilistan, som fick 3,7 procent i Sifos söndagsmätning. Han säger där att fler måste komma i arbete, skatterna bör sänkas på det sätt som alliansen föreslagit och att det går att effektivisera den offentliga verksamheten med 3 procent om året. Den offentliga sektorn är fruktansvärt ineffektiv och därför finns det betydande möjligheter att sänka skattetrycket. Genom att inte ge staten höjda utgiftstak i takt med den ekonomiska tillväxten kan effektiviseringar tvingas fram, likaså genom att avskaffa landstingen.

Skattebetalarnas förening ligger bakom

Den som är uppmärksam finner att Junilistan nu framför de grundläggande principerna från Skattebetalarnas förenings stora tioårsprogram från februari 2002. Och det är inte så konstigt eftersom Nils Lundgren varit vice ordförande i föreningens styrelse till för två år sedan. Enda undantaget är att marginalskattesänkningarna från en reducering av statsskatten inte finns med. Varför ställde inte Stefan Winiger på Ekot frågan hur Junilistan ställer sig till värnskatten?

Ödets ironi har alltså medfört att Skattebetalarnas förening återigen har påverkat den grundläggande skattedebatten. Förra gången var det när "hälften kvar" skulle genomföras 1991. Nu är det mer oglamourösa förändringar som är på tapeten. Den nya ledningen i föreningen ville 2001 gärna flirta med nya grupper för att göra sig kvitt motståndarnas utstämpling av föreningen. Det skulle därför utarbetas ett förslag som gav låg- och mellaninkomsttagarna skattesänkningar (LoM-grupperna).

Såvitt jag kan förstå var det fråga om ren populism. Frågan är om Nils Lundgren var med på en så rå motivering. I varje fall ändrades motiveringen av dessa skattesänkningar till att de skulle stimulera arbetsutbudet istället. Nu skulle inte skatterna sänkas för LoM-grupperna på bekostnad av höginkomsttagarna rakt av, utan de senare skulle kunna tillgodogöra sig en allmänt sund samhällsekonomisk effekt genom att fler kom i arbete.

Detta förslag var precis vad de väljartörstande allianspartierna sökte efter (bl 15/9). De nya moderaterna anammade ganska snabbt Skattebetalarnas förslag som skulle kunna köpa röster från LoM-grupperna utan att övriga kunde kritisera detta som ett utslag av "populistisk omfördelning av socialistisk modell". Det var ju gudbevars samhällsekonomiskt nödvändigt. Övriga partier anslöt senare. Och Reinfeldt välkomnar i all sin naivitet Junilistans program:
– Det tycker jag är en stor framgång för oss, att de rakt av kopierar idén om att rikta skattesänkningarna till låg och normalinkomsttagare, säger Reinfeldt i Lunchekot.

Effektivisering oansvarig

Fredrik Reinfeldt opponerar däremot starkt mot Junilistans finansiering av skattesänkningarna som också innefattar skatterna på företagandet. Vad Lundgren lanserar är det som kallas 'osthyvelmetoden'. Då pekar man inte ut särskilda områden som skall omstruktureras eller privatiseras. Det borde gå att effektivisera en tjänsteproduktion som i praktiken har levt under ett monopol och därför aldrig behövt utveckla någon verklig effektivitet. Frågan är om det finns en potential på 3 procent om året. Det är i varje fall fem gånger så mycket som fanns med i Skattebetalarnas finansiering av förslaget från 2002.

Ett räkneexempel kan illustrera vad Junilistan kalkylerar med. Den offentliga konsumtionen förutses av KI bli 765 mdr kr år 2006. Om den kunde göras 3 procent effektivare skulle 23 mdr kronor kunna sparas in. En fortgående årlig effektivisering med 3 procent skulle efter fem år ge 14 procent mer resurser till annat jämfört med utgångsläget. Det är 107 miljarder! Därefter får man nog räkna med en lägre takt i effektiviseringen.

Mot detta vänder sig Fredrik Reinfeldt med viss indignation (lunchekot 14/11). Han vill att Junilistan pekar ut de områden som skall effektiviseras. Men här sticker bockfoten fram. Det är ju uppenbart att detta skulle leda till att moderaterna kunde kritisera och begabba just dessa besparingsförslag från en konkurrent. Så har redan skett när Reinfeldt hoppar på Lundgrens i förbigående nämnda exempel att avskaffa landstingen. Det gör moderatledaren till huvudsak och menar att det är lika oansvarigt som Ny Demokratis flyttande av ölbackar (en illustration av offentlig ekonomi) när det begav sig i början av 1990-talet.

Att sjukvården är ineffektiv har visats flera gånger i olika utredningar. Nu senast presenterade Svenskt Näringsliv i förra veckan en studie som visar att jämförelser av privat och offentlig sjukvård i ett hundratal fall visar att mindre än en procent av den offentliga verksamheten var effektivare än den privata (länk pdf).

Vad håller Reinfeldt egntligen på med?

7 Comments:

At 14 november, 2005 19:25, Blogger per fredö said...

Vi måste ha klart för oss att det sparande, som Skattebetalarna aktualiserat, innefattar ett begränsat antal kommuner
Som föredöme har man valt att titta på de ur skattesynpunkt lägsta skatterna.

Därutöver har man som analysmetod menat att kommunerna som effektivisering bör kunna nå fram till den kostnadsnivå som överensstämmer med de femton kommunerna som har de lägsta kostnaderna.

Skattebetalarna har också visat att det finns häpnadsväckande stora skillnader mellan granskade kommuner vad gäller kärnverksamheter som förskola,grundskola, gymnasieskola samt äldre-och handikappomsorg.

Förvånande är att knappast några kommuner valt att närmare granska andra kommuner, som har en likvärdig struktur och ställt sig frågor om vilka erfarenheter som finns att hämta.

Detta ointresse förefaller gälla både ledande tjänstemän samt lokalpolitiker oavsett partifärg.
De senare har däremot i åtskilliga kommuner, dock långt ifrån alla, valt att driva frågor som någorlunda överensstämmer med partiernas ideologi och partiprogram.

Moderaterna och såvitt jag förstår nu även Junilistan ,vill så snart möjligt avskaffa landstingen . Om så skulle ske finns det självfallet en betydande besparingspotential.

Samtidigt är det viktigt ha klart för sig att Skattebetalarna ännu inte tagit med landstingen i sina beräkningar.

Innan man tar ställning till frågan om det går att effektivisera den offentliga sektorns skilda verksamheter så tycker jag att det är rimligt framhålla att kommunerna får alltfler äldre att ta hand om.
De saknar därutöver fonderade medel för utbetalning av de pensionskostnader, som nu kommer att öka kraftigt.

Kommunerna konfronteras vidare med ett ökat omhändertagande av arbetslösa och bidragstagare, detta i huvudsak beroende på en nationellt oklok politik.

Men visst har kommunerna ett betydande ansvar för att får skölorna att fungera väl oavsett de premisser som här råder.

Det finns också ett samband mellan stat och kommuner, som i sig är kostnadsdrivande.

Kommunerna åläggs ständigt nya uppgifter. De underkastas alltmer av regelverk och kontroller. De får sig föreskrivet på vilket sätt olika uppgifter ska skötas och vad som de t o m förbjuds bedriva

Exempel på detta är stopplagen inom sjukvården och det beslut socialdemokraterna i Stockholm nu är i färd med att genomdriva och som ska hindra en ny majoritet att omvandla allmännyttiga bostäder till bostadsrätter.

I båda dessa fall är det fråga om klara ingrepp i den lagstiftning, som ter sig alltmer mossig då den inte tas på allvar i praktisk politik, nämligen den om den kommunala självstyrelsen.

Men visst går det att göra upp en lång lista på rader av förslag till effektivisering
av de kommunala verksamheterna.

Låt mig för dagen bara nämna ett exempel hämtat ur Svenska Dagbladets näringslivsbilaga, av vilket framgår att såväl mindre företag samt kommuner har extremt dåliga kunskaper om lönehantering Enbart inom detta område finns det åtskilliga miljarder att spara.

 
At 14 november, 2005 20:15, Blogger Danne Nordling said...

Jag uppfattar det som att Reinfeldt inte längre är inne på att avskaffa landstingen. Hans kommentar till Nils Lundgren och Junilistan är att detta är oansvarigt. Det verkar som att det inte finns någon effektiviseringsmöjlighet inom landstingen/sjukvården som skulle kunna realiseras vare sig genom landstingens avskaffande eller någon annan åtgärd.
/DNg

 
At 14 november, 2005 20:42, Blogger Per-Olof Persson said...

Det behövs både osthyvel och yxa

Förr eller senare måste stat och kommuner prioritera vad de ska utföra. Sådant som exempelvis stöd till idrott och kultur kommer antagligen att tas bort helt och hållet. Smartast är att använda både yxa och osthyvel.

För ett antal år sedan skrevs det artiklar om företag som jämförde sina verksamheter med varandra. Var ett företag bra på exempelvis lönehantering så lärde sig övriga företag av detta. Företag utsatta för konkurrens har en annan motivation än en kommun att vidta sådana åtgärder.

Idealet vore om en stark grundlag kunde begränsa antalet uppgifter för stat och kommuner. Som det är nu så äter den offentliga sektorn upp den privata sektorn. Men samtidigt så är detta ett mål för alla socialistiska ideologier - att skapa en totalitär stat.

Hitler talade om den totala staten medan Karl Marx talade om proletariatets diktatur. Individen skulle förenas med kollektivet (staten). Det som händer i Sverige idag kan vara en strategi som pågått under många år.

Enligt ekonomisk teori så kräver en effektiv ekonomi att det finns marknadspriser och ett vinst/förlustsystem. Man skulle kunna tänka sig att den offentliga sektorn inte fick bedriva några verksamheter. Men att de köpte in alla tjänster från näringslivet.

 
At 14 november, 2005 22:04, Blogger per fredö said...

Vad gäller avskaffandet av landstingen så rekkommenderar jag ett studium den dokumention och den opinionsbildning, som bedrivits av Erik-Björn Rasmussen samt Lars Werkö.

Moderaterna redovisar på sin hemsida att partiet förespåkar en obligatoris hälsovårdsförsäkring


Detta torde innebära ett avskaffande av landstingen. Denna reform ska finansieras solidariskt dvs med skattemedel.

Moderaterna vill också se vårdgarantin genomförd och framhåller i det sammanhanget att det här sker ett omfattande resursslöseri därför att människor inte får adekvat vård i god tid.

På samma sätt menar detta parti enligt sin hemsida att mer av privata alternativ skulle öka effektiviteten inom sjukvården.

Man menar också att betydande effekteringsvinster kan ske genom minskad detaljstyrning och genom att låta läkare och personal själva få ett ökat inflytande över hur verksamheten ska bedrivas.

Jag antal att det finns mer att hämta i partiets partiprogram samt genom att ta del av de motioner som lagt om sjukvården. Annars så sker ju merparten av detta arbete i landstingen och där har nog partierna ibland skiljaktiga åsikter om skatterna.

Junilistan saknar än så länge lika presicerade åsikter som våra riksdagspartier.
Det får ännu anses vara ett parti som appelerar till väljare med en direkt EU-fientlig inställning. Kanske det skulle bidra till ökad effektivitet-vem vet.

 
At 15 november, 2005 00:03, Blogger Per-Olof Persson said...

En privatanställd kan producera till halva kostnaden

I en dansk artikel på www.liberator.dk så menar David Bakkegård Karsbøl, att en privatanställd kan producera till halva kostnaden jämfört med en offentligt anställd:

"Når man tager de sidste fire årtiers enorme stigning i omkostningen til den offentlige sektor i betragtning, er det efter min mening derfor ikke helt ved siden af at antage, at private kan producere det samme som offentligt ansatte til omtrent den halve pris."

Den enda servicen som har förbättrats är skattemyndighetens skatteindrivning:

"Det eneste sted, hvor der er sket en mærkbar forbedring i servicen, er formentlig i opkrævningen af skat, som er blevet en del nemmere for de stakkels skatteydere, men dette er ret beset ikke en service (snarere det modsatte)."

Försämringar har skett när det gäller kriminaliteten:

"Kriminaliteten er eksploderet."

Skolan blir dyrare och barnen dummare trots att många "feministlärare" har anställts:

"Omkostningerne per elev i vore folkeskoler er blandt de højeste i verden, og alligevel er danske afgangselever efter alt at dømme dummere end de var for fire årtier siden. Stort set ingen kan længere tale tysk eller lægge to brøker med forskellige nævnere sammen på en korrekt måde. Samtidig er antallet af lærere og feministiske støttepædagoger per elev eksploderet, så forældre i dag oven i købet skal besværes med deres arrogante attituder og snak om at skabe "hele" børn, som dog i en femtedel af tilfældene ikke kan læse, når de afslutter folkeskolen."

De äldre behandlas som djur:

"I mange tilfælde behandles vore ældre af den offentlige sektor værre end dyr."

AMS är en aktiveringscirkus:

"Hvert år anvender den offentlige sektor næsten en snes milliarder kroner på såkaldt aktiv arbejdsmarkedspolitik, som ikke har nogen dokumenteret (positiv) effekt. Snarere lader det til, at arbejdsløse i arbejdsgiveres øjne stigmatiseres af dette latterlige og ekstremt omkostningstunge aktiveringscirkus, så deres chancer for at få et reelt ikke-statsstøttet arbejde efterfølgende forringes."

En miljon människor betalas för att inte arbeta:

"At beskatte arbejdsindkomst med to tredjedele på marginalen, at beskæftige næsten en tredjedel af danskere i den arbejdsdygtige alder i en sektor, som ikke er udsat for konkurrence og at betale næsten en million mennesker i den arbejdsdygtige alder for at holde sig væk fra arbejdsmarkedet, kan ikke betegnes som andet end tåbeligt."

Byråkraterna ökar sin budget genom att skapa problem:

"Den eneste mulighed, en bureaukrat har for at øge sit budget er, at han skaber et problem, som politikerne ikke kan sidde overhørig. Det er derfor, at vi har ventelister på sygehusene, og at kostbart kapital står ubenyttet hen. Det er også derfor, at store, offentlige anlægsprojekter altid tager dobbelt så lang tid og koster dobbelt så meget, som hvis private havde udført dem."


"Højere skatter og lavere offentlig service"

http://www.liberator.dk/art-detail.asp?A_Id=667

 
At 15 november, 2005 00:09, Anonymous T Lindgren said...

107 miljarder är ändå bara en elftedel av det totala skatteuttaget (ungefär 1200 miljarder skatt per år är min tumregel, på en BNP av 2200 miljarder).

För att komma ner ens till EU-genomsnittet (låt oss säga 40% av BNP) skulle totala skatteuttaget behöva vara c:a 880 miljarder. Besparingen jämfört idag skulle isåfall vara c:a 320 miljarder, ganska precis 3 ggr mer pengar än det föreslagna. (Justera lämpligt ifall bättre ingångsdata finns.)

Sådana skattesänkningar låter hiskeligt stora, men det beror troligen på att man börjar med siffror som för de flesta medborgare uppenbarligen är ofattbara.

 
At 15 november, 2005 16:29, Blogger per fredö said...

Solna är landets mest effektiva kommun, vilketillustreras av att man har den lägsta kommunaskatten.

Som politisk ledare har Solna landets sannolikt duktigaste kommunpolitiker. Han heter Anders Gustáv och är moderat.

Den borgerliga majoritetskoalitionen kommer i början av mandatperioden överens om ett regeringsprogram. Det sker inga avvikelse från det och partierna smverkar med varandra utan att komma med några nålstick.

Uppföjningsansvaret är delegerat till chefstjänstemännen, som varje kvartal redovisar i vilken utsträckning de inom sina verksamhetsområden klarat av givna målsättningar.

Om så inte har skett kan de få nya kompletterande politiska direktiv.
De måste vidare hela tiden arbeta utifrån en fastställd budgetram.
I det förnyelsearbete som ständigt pågår ankommer det också på chefstjänstemännen att få med sig personalen på olika nivåer.

När de borgerliga tog över makten så var Solna en kriskommun. Nu har man en positiv befolkningstillväxt och yngre och medelålders svarar för merparten av inflyttningen.

Att så är fallet torde ha att göra att det är gott om jobb. Alltfler företag etablerar sig i Solna och kommunikationerna mellan kommunen och det lokala näringslivet är mycket goda.

Likaså är självfallet den låga skattenivån en bidragande faktor. Men lika viktigt är att alla verksamheter i Solna kännetecknas av god kvalitet. Solna har t ex rykte att vara en mönsterkommun inom äldrevården och lockar till åtskilliga studiebesök.

Något förvånande är det måhända att kommunen valt att mest bygga bostadsrätter och hyresbostäder.
Å andra sidan har man sålt en betydande andel av sina allmännyttiga bostäder, som nu är i privat ägo, till övervägande del då som bostadsrätter.

Kommunen har också avyttrat mängder av andra reala tillgångar, vilket nu gjort Solna skuldfritt.

De försäljningsinkomster man fått in har dock inte slösats bort utan är fonderade.
Tanken är att de ska stärka likviditeten och användas till produktiva investeringar.

Som ankommer på en borgerlig kommun värderas valfriheten högt.
Denna princip praktiseras inom alla områden, vilket ger kommuninvånarna möjlighet att välja mellan olika alternativa lösningar som t ex inom förskola samt äldrevård.

Och självfallet har Solna också satsat på att upphandla sådant som annars skulle ha drivit kommunalt utan konkurrens.

Solna har i sin planering även fastställt vilka långsiktiga mål som ska gälla.
Konsekvenserna av olika alternativa lsningar har vägts samman och anlyserats noga.
Allt detta ger ett helt annat resultat än den s k osthyvelmetoden, som emellertid även den måste användas ibland.

Solna betalar i skatteutjämningsbidrag 500 miljoner.
Ändå är det så att om landets primärkommuner drevs lika effektivt som Solna så skulle besparingarna uppgå till 78 miljarder. Detta motsvarar 4.53 skattekronor.

Åter. Landstingen har inte granskats. Även där finns en betydande besparingspotential.

Nog borde den borgerliga alliansen ställa sparkrav på landets kommuner och ta Solna som något av ett föredöme.

 

Skicka en kommentar

<< Home