Äganderättens tre dimensioner

Frihet att förfoga över avkastningen, frihet att avyttra egendom och frihet från andras våld är äganderättens tre viktigaste dimensioner. Uppfylls dessa fri- och rättigheter kan pragmatiska forskare konstatera en positiv effekt på välståndsutvecklingen.

En ny bok om äganderätten och rättssystemet och dessas konsekvenser samt grunderna för äganderätten presenterades av Ratio-institutet på tisdagen (15/11). Boken består av bidrag från nio ekonomer, jurister, statsvetare och filosofer. Redaktörer är Niclas Berggren och Nils Karlson. Här skall jag begränsa mig till reflexioner kring Karlsons inledande uppsats om äganderättens dimensioner.

Det som kallas äganderätt består egentligen av ett knippe rättigheter eller friheter. Uppstäckten av detta, kan tilläggas, ledde på sin tid till att mer modesta socialister argumenterade för s k 'funktionssocialism'. Tanken var att staten inte behövde konfiskera det privata ägandet i ett steg utan istället kunde urholka ägandet genom att inskränka dess funktioner.

Tre huvudfunktioner kan urskiljas. De utgörs av följande äganderättigheter som jag kompletterat med några exempel:

1. Användarfrihet eller förfoganderätt Den som äger något får använda egendomen för att öka sin nytta. Det kallas i mer snäva ekonomiska sammanhang att ha rätten till avkastningen. Denna funktion kan alltså enkelt inskränkas med beskattning.

2. Avtalsfrihet eller överföranderätt Egendom får säljas, skänkas bort, förstöras, hyras ut eller pantsättas. Denna funktion kan inskränkas genom förköpsrätt, expropriation, prisreglering, skråtvång, etableringstillstånd, oktroj eller förbud mot privata alternativ inom vård, skola och omsorg.

3. Rätt till säkerhet eller besittningsskydd Egendom skall inte utsättas för stöld, intrång, skadegörelse, konfiskation etc. Här är det fråga om en "immunitetsrättighet" som ålägger andra en plikt att inte vidta vissa handlingar. Den kan inskränkas genom att kränkande handlingar antingen bestraffas otillräckligt eller inte beivras tillräckligt kraftfullt av rättsväsendet. Det ökar risken för stöld, bedrägeri och intrång. Men också en diffus expropriationslagstiftning inskränker äganderätten genom att öka risken för faktisk konfiskation.

Om äganderättigheterna inskränks

Den ekonomisk-historiska forskningen visar att privat äganderätt befrämjar välståndsutvecklingen eller som det heter idag "ökar tillväxten". Det beror på de två första funktionerna: 1) "Det man äger vårdar man" och 2) Frivilliga byten gör det bättre för alla.

(1) Det kan därför tyckas underligt att den ekonomiska historien känner så många exempel på olika inskränkningar av äganderättigheterna. Härskarna har i alla tider försökt lägga beslag på avkastningen genom beskattning. Men också genom att konfiskera större egendomar har härskarna antingen försäkrat sig om den framtida avkastningen eller i sin tur kunnat avyttra det konfiskerade i utbyte mot finansieringsmedel för andra projekt (t ex krig eller lyxliv). Detta hämmar den ekonomiska tillväxten eftersom de ägare som inte är säkra på att få den ekonomiska avkastningen av sin egendom tenderar till kortsiktigt beteende utan produktiva investeringar.

Det verkligt ironiska är att de ägare som försökt förkovra sin egendom har skällts för att vara egoister, som bara tänker på sig själva. Ofta ligger de verkliga "egoisterna" bakom denna propaganda, nämligen de som vill ha det bättre på andras bekostnad. När så kollektivt ägande införts visar det sig att det som alla äger, äger ingen - med påföljd att egendomen missköts. Varför skulle egoister visa altruism? I autokratiska samhällen har denna bristande osjälviskhet hos kollektivet ersatts med drakoniska tvångsregleringar. Det verkar vara en ofrånkomlig konsekvens av kommunism.

(2) Avtalsfriheten utgör grunden för den fria konkurrensen och arbetsspecialiseringen. Det krävs att individerna har rätt att göra affärer (överföra äganderätter) för att arbetsspecialisering skall bli möjlig. Det ökar tillväxten. Konkurrens uppstår om det dessutom finns en rätt till etablering. Det gör det möjligt för produktionen att utföras av dem som gör det bättre och billigare än andra. Men det är farligt för de etablerade producenterna och konkurrensen har därför undertryckts, t ex genom skråväsendet.

Det stora hotet skulle jag dock vilja hävda kom från socialismen. Eftersom konkurrensen gav upphov till cykliska rörelser i den ekonomiska aktiviteten (konjunktursvängningar) drabbades även de anställda av svårigheter. Därför skulle marknadens skenbara kaos ersättas av ekonomisk planering. Men socialisterna visste inte mycket om socialistisk teori. Därför upphävdes alla äganderättigheter (även en del av nr 3) och penningväsendet skulle t o m avskaffas (genom inflation) när bolsjevikerna tog makten 1917.

(3) Fortfarande är det en otillräcklig möjlighet till säkerhet som utgör ett hinder för ekonomisk utvecklig i många afrikanska länder och före detta sovjetrepubliker. Dåligt fungerande rätts- och polisväsende och ett svagt grundlagsskydd mot statens kränkningar av äganderätten kommer att öka risken för intrång, stöld, bedrägeri och avtalsbrott samt konfiskation. Det hämmar naturligtvis både handel och företagande.

Ratio (2005): Äganderättens konsekvenser och grunder