onsdag, januari 25, 2006

Platt skatt en avlägsen reform?

Är proportionell inkomstskatt nära förestående? Nej, säger akdemikernas och näringslivets intresseorganisationer något oväntat, trots gårdagens attack mot jämlikheten från SNS. Dock inför Sveriges nya konkurrentländer platt skatt. Det kommer att öka trycket på Sverige när globaliseringens effekter skall motverkas.

Idag 25/1 anordnade Skattebetalarnas förening ett seminarium om platt skatt. Där presenterade docent Göran Normann en rapport som innehöll ett tekniskt utarbetat förslag till en "komplett platt skatt" (komps - jfr proms). Det innebär att även andra skattestser inordnas under den enhetliga skattesats som inkomster för privatpersoner beskattas med (se även Normanns artikel i SvD Brännpunkt).

Den vanliga betydelsen av platt skatt är annars 'proportionell skatt', särskilt för förvärvsinkomster. Men som framgick av inläggen från de slovakiska och estniska representanterna arbetar man i dessa länder med den större samordningen. Det är knappast nödvändigt i Sverige av brådskande sakliga skäl. Om istället statsskatten skulle avskaffas skulle incitamenten till expansivt småföretagande öka både därför att entrprenörerna får behålla mera av arbetsresultatet och därför att de krångliga 3:12-reglerna blir överflödiga.

Men det tråkiga och lätt uppseendeväckande var dock attityden från Sacos ordförande Anna Ekström och Svenskt Näringslivs ekonom Per Juth, som båda var skeptiska till platt skatt definierad som "komps" och än mer kritiska till att avskaffa statsskatten. Anna Ekström försökte göra det goda till det bästas fiende genom att förespråka ett borttagande av arbetsgivaravgifterna över taket för förmånerna. Det är förvisso principiellt bra men i praktiken alltför listigt. Varför smyga med en för den stora allmänheten obegriplig reform? Är det för att slippa sticka ut huvudet med den mer kontroversiella men statsfinansiellt billigare reformen att slopa statsskatten?

Per Juth försökte försvara sin ståndpunkt att det var viktigare att satsa på förvärvsavdrag med ett grumligt resonemang om arbetsutbudet i tjänstesektorn. Han tror på allvar att förvärvsavdrag (EITC) är nödvändigt för att folk skall jobba istället för att lyfta bidrag. Men det borde räcka med att sänka bidragen, vilket redan föreslagits, och begränsa förvärvsavdragen till särskilda grupper såsom ensamstående mödrar. Tjänstesekrorn i övrigt kan stimuleras med ROT/RUT-avdrag som blir mycket mindre kostsamma för statskassan än förvärvsavdrag.

Platt skatt motverkar globaliseringens effekter

Det viktiga på litet sikt är att stimulera arbets- och utbildningsincitamenten inom den högteknologiska innovationssektorn. "Snart sätts de svenska lönerna i Peking" som NBER-gruppen uttryckte saken. Det är alltså den oroande tendensen till att Sverige blir alltmer konkurrensutsatt från Balt-staterna, Kina och Indien som redan nu måste åtgärdas med ordentliga incitament för innovativ svensk ingenjörsförmåga och expansivt entreprenörsskap. Det kräver rimligtvis elitutbildning och ostentativ ekonomisk lönsamhet för personliga insatser inom olika spetsteknologiska områden. Alltsammans är dock fullständigt främmande för den svenska egalitära modellen, trots att just de nya konkurrenterna inför platt skatt överlag.

Om Sverige inte klarar att hitta nya högteknologiska exportprodukter kommer den traditionella exporten att ge allt lägre intäkter. Priserna kommer att sjunka eftersom lönerna i våra konkurrentländer är så mycket lägre. Det betyder att svenska industrianställdas löner också kommer att sjunka. Och då kan övrigas löner inte heller hållas uppe. Alla kommer att få det sämre om vi inte kan utveckla vår export och hålla ett teknologiskt försprång i relation till låglöneländerna.

Globaliseringen utgör uppenbarligen ett inte negligerbart hot mot vårt välstånd och är definitivt inte förenlig med den egalitära svenska modellen. Om det går riktigt illa vidtar Sverige inga åtgärder förrän jobben faktiskt flyttar utomlands. Vi kan i teorin hålla uppe löneläget i en alltmer krympande exportsektor och låta arbetslösheten och skatterna stiga. Men även detta leder till en välståndsminskning - kanske ännu större än om vi åtminstone satsar på löneanpassning.

Att i detta läge inget politiskt parti och inte ens akademikernas och näringslivets främsta intresseorganisationer anser att platt skatt snarast bör införas förefaller vara ett exempel på det som brukar kallas "strutspolitik". Det enda vi skulle kunna hoppas på är att det tillsätts en ny skatteutredning, vilket Anna Ekström också litet raljant föreslog. Men hur gick det med den interna skatteutredning som socialdemokraterna tillsatte för snart ett år sedan? Ingen har hört talas om den trots att den skulle lägga sina första förslag redan före förra sommaren.

18 Comments:

At 25 januari, 2006 20:30, Blogger Patrik Renfors said...

Jo, jag säger då det!
Platt skatt, vi har alltid haft samma gamla höger fast den numera är förklädd till mys-Reinfeldt nya-moderaterna. Jag önskar att mer borgare talade så klart som du, då vinner vi socialister valet med stor marginal.

Bakom reinfelds fasad ligger denna 1800-tals politik som du förordar, där progressiviteten får ge vika totalt.

Med en platt skatt skulle merparten av arbetmarknadens löntagare få gå arbetslösa. Särskilt hårt skulle kvinnor i då fd. offentliga sektor bli drabbade.

En låglönespiral skulle då börja eftersom, socialförsäkringar och a-kassa inte skulle räcka till och därmed tvinga majoriteten av befolkningen till låglönejobb inom dem privata tjänstesektorn.

Vi skulle få en hög, då menar jag inte ca: 5% arbetslöshet utan skyhög massarbetslöshet till arbetsrättsvillkor som kan liknas vid tredje världen.

Jag inser mer än någonsin vikten av att porta högern från makten. Ni lovordar de konservativa ledorden från sns om ojämlikhet,patriarkalt strukturellt förtryck och utanförskap.

Mer av dina ord, borde komma från borgarnas munnar. Men det är ingen risk då e inte vågar prata politik utan bara försöker vinna politiska poäng i badtunnor och tågspår.

Kampen om klass, kön och etnicitet måste fortgå, jag kommer att stå upp för kapitalbeskattning, progressivitet, stärkt offentlig sektor med infrastruktur för att stärka också de privata företagen.
En kollektiv kamp för arbete till rättvisa villkor. Jag kommer att stå upp för detta på arbetsgolvet i fackföreningsrörelsen och genom Vänsterpartiet i valrörelsen parlamentariskt såsom utomparlamentariskt.

 
At 25 januari, 2006 22:11, Anonymous Kossan som rymde said...

Ja, den platta skatten ska även i fortsättningen vara vikt för de som har skyhöga arbetsfria kapitalinkomster, typ Wall-Enberg och kompisarna som kan leva av det som deras förfäder byggde upp.

För dessa utvalda ska vi ha max 30 procent platt skatt (och naturligtvis ingen dold inkomstskatt som kallas "aktieägaravgift" eller något sånt (motsvarar arbetsgivaravgiften)) hur stora aktie-, fond- och fastighetsklipp man än gjort. Enda kravet är att någon ANNAN jobbat ihop pengarna.

För Svensson på golvet som utfört grovjobbet ska i princip kommunistisk fördelning gälla även i fortsättningen. Halva skatten ska kallas något annat än skatt så att folk inte fattar hur mycket de i själva verket betalar, muhahaha.

Och har Svensson mage att jobba 80 timmar i veckan i stället för 40 så ska han bara ha betalt för max 50 timmar, den osolidariske svikaren!

Möööh!

 
At 25 januari, 2006 22:57, Blogger Disen said...

Platt skatt er givetvis det optimala systemet. Omfördelningen via skatt och bidrag blant dom normala innkomstklasserna er idag bara 5% ändå. Det motsvarar administrativa vinsten med en realtids platt skatt. Debatten borde vara om den skal vara på inkomst eller konsum samt om storleken på avdragen beroende på försörjningsbörda.
Med deklaration på Internet finns numera inga motargument, inte ens fördelningspolitiska. Sen skall det vara en global maximilön.

Men det var spiralen nedåt, minimilönen och antalet jobb som var frågan :

- en fortsatt effektivisering och avbyråkratisering av offentlig sektor er tvingande nödvendig. När en enkel onlinebokning av läkare i Västra Götaland plötsligt tok bort vissa operationsköer, ja då ..500 myndigheter, kommunala bolag osv

- en reform av arbetstiden fördelad över dygnet, veckan, året och livsperioderna. Idag sliter småbarnsfmiljer ihjäl seg, mens andre ensamstående 40åringar förtidspensioneras och 50åringar åldersdiskrimineras på arbetsmarknaden. Vilket omänskligt slöseri.. Det måste bli möjligt att leva på en lön; då kan sysselsättninngsgraden minska.

- det finns inte brist på arbetsuppgifter iom äldrevågen, vedlikehald, personliga tjänster osv
Frågan er hur denna nya högst nödvendiga arbetsmarknad skall utvidgas med bibehållen värdighet och nordisk egalitär tradition.

För en ny innfallsvinkel på hur lokala tjänstemarknader kan leva noenlunde i le mot globaliseringen, se Bernard Litgaer's bok "The Future of Money"
Han hävdar att vi numera har blivit penningens slav och att jobben, sysselsättingen, välståndet och BNP begränsas av penningmengden..
Valutor var ursprungligen bara menad som et bytemedel, et commodity
Lösningen er ett kompletterande med lokala valutor. Arbetskraft er inte som andra insatsvaror, det har vel Marx visat om inte annat. Tom Angie Merkel har ju fattat detta, hon varnade för uppror i Europa i Davos ikveld.

Global laissez-faire förer til "rearranging" som Johan Norberg uttryckte det heromdan.
Vi vill inte ha denna rearranging, då vinste med den er ytterst diskutabel. Vi kan stå ut med viss outsourcing och viss arbetskraftsinnvanrding men under kontrollerade former.

Världsbankens beräkning av den globala fattigdomen har skjutits sönder. 500 mill indier lever på 1500 kalorier/25 cents per dag i tackat vare the Washington konsensus. Tilsvarande spiral nedåt kan inntreffa i i-länderna. Vi vill inte ha det så.

 
At 26 januari, 2006 00:31, Anonymous Anonym said...

1500 kalorier låter utmärkt. nåt för USA att ta efter, då slipper folk dö i fetmarelaterade sjukdomar.

tänk om dessa 500 milj indier skulle lida av samma fetamrelaterade sjukdomar som amerikanerna, då skulle vi snacka om belastning för samhället. ojoj!

 
At 26 januari, 2006 00:36, Anonymous Anonym said...

"Sen skall det vara en global maximilön."

Absolut! Det ska också finnas en global begränsning av hur mycket fritid man ska få ha, hur mycket kärlek och glädje varje människa få uppleva, hur mycket man ska få resa, hur många barn man ska få ha etc.

 
At 26 januari, 2006 02:58, Blogger apa666 said...

"Platt skatt" är, trots det aningen missvisande namnet ett bra steg på vägen mot riktig rättvisa, dvs skatt som är "platt" i en absolut och inte relativ mening. Jag skrev några rader om detta.

 
At 26 januari, 2006 03:50, Blogger Per-Olof Persson said...

Globaliseringen skapar förändring

Sverige och övriga välfärdsstater i Västeuropa kommer inte undan de förändringar som globaliseringen skapar. Stänger man gränserna och för en protektionistisk politik så löser man bara problemet på kort sikt.

På längre sikt så kommer man att gå samma öde till mötes som fd välfärdsstaten Argentina. Välfärden kommer inte att ha någon täckning i produktionen av varor och tjänster. För att kunna betala för välfärden måste staten dra in en viss del av produktionen (beskattning) för att kunna byta till sig (köpa) olika välfärdstjänster som sedan distribueras till medborgarna.

Det som sker när staten beskattar företagen är att en del av företagens produktion dras in till staten. Fördelen är välfärdsproduktion i statlig regi.

Nackdelarna är (a) att företagen har en mindre produktion att byta till sig råvaror, halvfabrikat, tjänster av olika slag mm. Detta är en faktor som minskar den framtida produktionen. En ökad produktivitet har i viss mån motverkat denna faktor. Mindre inköp behövs för att kunna producera en enhet.

(b) Samma resonemang gäller företagens investeringar i realkapital samt forskning och utveckling. (c) Vinster och löner till företagare och aktieägare, i form av produktion av varor och tjänster, bli mindre vilket drabbar framtida satsningar i företag och i sysselsättning.

Problemet är att vårt välfärdssystem var relativt skyddat fram till 1990. Vi hade ingen konkurrens från en stor del av världen, de fd kommunistländerna och länder som ex Indien. Dessa länder har infört marknadsekonomi utan ett tyngande välfärdssystem (än så länge?).

Det vi då vet är (a) vi måste ha förändring i Sverige eller bli ett nytt Argentina. (b) På lång sikt så tjänar alla på en internationell arbetsspecialisering. (c) Vårt välstånd ökar om vi importerar billiga varor från de nyindustrialiserade länderna. Vi får mer för pengarna.

(d) Vi är mer produktiva och kunnigare än dessa länder. Vi kan satsa på produkter vi kan få bra betalt för. (e) Dessa länder måste köpa från oss annars kan vi inte köpa ifrån dem. (f) Vad hindrar oss? - Vi tar resurser från produktionen!

 
At 26 januari, 2006 07:55, Blogger Tino_G said...

Grumlig resonemang? Här får du en mindre-grumlig.

Stor mängd empiriskt ekonomisk forskning visar att arbetsutbudet är känslig för skatter, men att den extensiva marginalen är viktigare än den intensiva. Det betyder att folk som redan är på arbetsmarknaden inte nödvändigtvis justerar sin arbetstid efter skatter (en del gör det, övertider, snittarbetstid och dyl.). Dock är deltagandet mycket känslig för både bidrag *och* skatter.

Vad säger detta? Att x miljarder i platt skatt är sämre än x miljarder i förvärvsavdrag. Sen har platt skatt andra effekter, som att stimulera utbildningsinvesteringar.

Å andra sidan kan det undgått få att låg deltagande inte bara är ett ekonomiskt, utan även ett socialt problem.

Jag vet inte vad som är mer rättvis, men förvärvsavdrag är bättre ekonomiskt politik.

 
At 26 januari, 2006 11:28, Anonymous Anonym said...

Platt skatt är en självklarhet. Men känner jag Sverige rätt så lyckas nackskottskommunisterna få till det så att nivån läggs på 80% i skatt för alla.

 
At 26 januari, 2006 11:30, Anonymous Anonym said...

"Vi skulle få en hög, då menar jag inte ca: 5% arbetslöshet utan skyhög massarbetslöshet till arbetsrättsvillkor som kan liknas vid tredje världen."

1. Nej, det skulle vi inte.

2. Inte ca 5% som idag eller? ;) Det där tror du ju inte på ens själv.

 
At 26 januari, 2006 12:03, Blogger Disen said...

1) Produktionen blir mer och mer robotiserad och administrationen mer och mer mjukvaustyrd. Numera drabbar det senare ochså storbolagens sentrala redovisninhsenheter. Daimler-Crysler slenger ut tusentals doktor-doktoren. Då får kanksje denna ekonomelit upp ögonen för det faktum att komputtrarna tar över.

2) Det verkar finnas grenser för hitech konsum i varje fall inom et tekonologiparadigm eller en lång boomcykel. Fex visar nå många konsumentundersökningar att avancerade nallar inte säljer. 3G blöder; Ericssons nästa grej kan man bara gissa om. Vissa elektronikprylar som larm och spel kan säkert sälja en del men det kommer inte att vara et industrielt lokomotiv som GSM. En kan spekulera om orsaken men folk orkar vel inte mer Windows och uppkopplad skitsnack när dom upplever en tilfredstäälande standard eller välstånd.

3) Kapitalet samlas på hög i stora bolag utanför regeringarnars kontroll. Eliten som styr dessa bolag förorsakar en ökad Gini som i USA nå er långt över 0.4. Denna Forbesläsande elit förskonas för att iaktta pöbelns levnadsvillkor. Dom lever i skyskrapor och har egna flygplan på egna flygplatser vi andra aldri har hört talas om. Nånstans mellan 0.5 och 0.6 startar social oro och revolution.

4) Dessa enorma kapitalansammlingar används hovudsakligen til valuta och börsspekulation. Grunnläggande infrastruktur och utraderande av kalorisk fattigdom er en baggis i samanhangen. Givetvis har vi korruption och kulturskillnader men dessa argument kan inte användas som ursäkt för att inte göra nåt av folk som förespråkar globalisering.

5) Ett globalt pendlarsamhälle er oekonomisk i reala termer men det er dit the Washington konsensus tar oss. Bolagen kör med utpressning mot regeringarna och skiter i pensionsåtaganden. Det pågår en konsolidering eller et råttrace mellan storbolagen. Trickledown fungerar bevisligen inte. Detta förer til et race to the bottom.

Envar meningsfull diskusjon nu i dessa Davostider om den globala ekonomin borde kunne enas om dessa fakta 1-5 för att foreslå stabiliserande åtgärder. Energi- och råvarukrisen och dess geopolitik tillkommer.

Det besta förslag til lösning jag sett er George Monbiots manifest. Det innebärer :

a) WTO görs om til att dela ut lisenser för internationell handel beroende på om bolagen uppfyllar kriterier för sociala och miljömessiga standarder samt rättvis handel.

b) Et världsparlament för att skapa medvetenhet om tillståndet i globala media.

c) Et strikt frikopplande av politiken och dom demokratiska prosesserna från lobbyism och sponsring.

d) Et avskaffande av Säkerhetsrådet. Innflytande i FNs generalförsamling viktas mhp på folktal och demokratisk index.

Mycket av detta kan verka utopisk i dagens kontekst. Men dom historiska erfarenheterna gör dessa förslag realistiska för att undvika katastofer. Folkens makt måste etableras på global nivå för att matcha kapitalet; rätt enkelt eller hur ? Vi kan inte reduceras til konsumenter då konumentorganisationer inte biter, inte ens på national nivå.
Det er ganska patetisk att observera dessa pengatroll i Davos som skitnödigt upplyser om procenter. Men hoppet finns via the World Social Forum i Caracas.

Sen når man först er uppe i varv, kan man ju spekulera på va som vara privat verksamhet och va som bör reguleras evt kontrolleras evt ägas av regeringar så att verksamhet och överskott kommer värdlandets befolkning til godo. Tll det senare hör energi, råvaror, banker. I India betyr det at West Bengal och Kerala fortsatt vil kontrollera matdistributionen fördi att folk inte skall svälta ihäl. Det er i energi dom verkliga förmögenheten ligger når "kunnskap har blivit et commodity" iflg herr Schwab i Davos. Så mycket för satsing på forskning och dess innflytande på jobbskapande via avancerade exportprodukter !

Det verkligen utopiska er et nytt pengasystem med negativ ränta. Dvs att dom som sitter på en pengahög stimuleras att göra nåt vettigt av den istället för att delta i det globala kasinot. Se "The future of money"

Sen kan vi köra mer med lokala valutor för att klara anstormningen av att utföra nödvendiga tjänster när industrieran försvinner och åldringrarna blir fler.
Nyliberal ideologi har inte endrats sedan gamle Adam i paradiset. Det känns lite ironisk att hans småföretagarteori överlevd den marxistiska industrieran och blir modern igjen när maskinerna försvinner från daglilivet.

 
At 26 januari, 2006 12:06, Blogger Per-Olof Persson said...

Platt skatt enligt Dagens Industri

Om skatteintäkterna inte ska minska så drabbas låginkomsttagarna av en skattehöjning. Detta kan minska låginkomsttagarnas arbetsutbud.

Jag tror att det först och främst behövs en översyn av de offentliga utgifterna. Om vi antar att det offentliga drar in 1 000 miljarder kr per år, så vet vi att låginkomsttagarna inte har ekonomisk nytta av att så mycket pengar dras in till det offentliga. "Hälften kvar efter en inkomstökning" borde vara "Hälften av de offentliga utgifterna betalas av medborgarna. 500 miljarder kr räcker!".

 
At 26 januari, 2006 12:09, Blogger Danne Nordling said...

Till Patrik Renfors:
Vilket tjänar en kampglad vänsterpartist mest på?

Är det högre kapitalbeskattning, högre marginalskatter och mer "rättvisa" arbetsvillkor? Eller är det platt skatt och stimulanser till innovativt företagande?

Du tror utan att förklara det att platt skatt skulle göra merparten av löntagarna arbetslösa. Det är dock mycket mer sannolikt att effekten blir den motsatta. Fler företag kan startas och fler kan expandera på exportmarknaderna. Det ger fler jobb och fortsatta löneökningar. Men det har inte några stora direkta verkningar på den privata tjänstesektorn. Där är mitt recept att avskaffa tjänstemomsen.

Din teori om låglönespiral är mycket mera sannolik om dina skattepolitiska idéer förverkligades. Med högre kapitalskatt och marginalskatt skulle det för det första finnas mindre kapital hos blivande entreprenörer att starta företag med. För det andra skulle det inte löna sig att arbeta hårt och innovativt samt att ta risker. Detta skulle hämma redan existerande företags möjligheter att expandera och för ingenjörerna att klura fram nya högteknologiska exportprodukter.

Utan expansiva idéer på exportmarknaderna kommer Sverige att få konkurrens från låglöneländer på de traditionella områdena. Andra kommer i kapp och kan antingen konkurrera ut Sverige totalt eller så kan svenskarna sänka sina löner och klamra sig kvar på världsmarknaden till väsentligt lägre löneläge. Då startar vi den låglönespiral som du talar om. Och troligtvis skulle vi också få den massarbetslöshet som du är så rädd för, eftersom lönesänkningar alltid går trögt.

Fattar du inte att vi ömt måste vårda oss om de företagare och ingenjörer som skall hitta på morgondagens högteknologiska exportprodukter??

Till Tino G:
Platt skatt har fördelen att den både skapar större incitament för osäkra satsningar och mer kapital för att starta företag. Incitamenten ökar med 58 procents större behållning av en extra satsning efter skatt. Med 57 procents marginalskatt får man behålla 43 procent. Med 32 procents skatt får man behålla 25 pe mera, och det är 25/43=58 procent mera!

Med generellt förvärvsavdrag subventionwerar man till allra största delen folk som redan har jobb. Deras extra arbetsinsatser blir inte heller mer lönsamma ovanför taket (dvs för innovatörerna). Därför är det mycket bättre att rikta förvärvsavdragen till grupper som har låg förvärvsfrekvens med nuvarande system.

Platt skatt gör dessutom att 3:12-reglerna kan slopas. Det gör inte förvärvsavdrag.
/DNg

 
At 26 januari, 2006 23:48, Anonymous Anonym said...

1. 3:12 kan man sopa I varje fall, det ar bara fundementalister fran 70-talet som tror annorlunda. Satt en lonenorm, samt lite minimal kontroll over att foretagaren bedriver verksamhet, inte lonearbete. De allra flesta lontagare kan inte sluta pa sina foretag och latsas vara smaforetagare i varje fall.

Dessutom har du 3:12 problemet sa lange din platta loneskatt ar hogre an kapitalskatten.

2. Tvartom, platt skatt riktar sig mer mot de som redan har jobb, i fall vi koncentrerar oss pa deltagandevalet.

Rent praktiskt har vi 20% av vuxna befolkningen utanfor, samtidigit som att de som har jobb kanske jobbar for lite. Men den forra ar viktigare an det andra.

Jag tror absolut inte att platt skatt ar dalig, bara samre an forvarvsavdrag.

 
At 28 januari, 2006 14:46, Blogger Patrik Renfors said...

Svar till Dannes replik.

Du skriver.

"Vilket tjänar en kampglad vänsterpartist mest på?

Är det högre kapitalbeskattning, högre marginalskatter och mer "rättvisa" arbetsvillkor? Eller är det platt skatt och stimulanser till innovativt företagande?
Du tror utan att förklara det att platt skatt skulle göra merparten av löntagarna arbetslösa. Det är dock mycket mer sannolikt att effekten blir den motsatta."

Både en kampglad fackligt aktiv Vänsterpartist och företagsägare tjänar på en progressiv skatter.
Det är det enda sättet att få en
fungerande offentlig sektor, som är en bra grund till en stabil stödfunktion för de privata företagen.
Ta t.ex. mitt företag SSAB, där de mesta jobbar 3-kift och två skift.
Den offentliga servisen har varit med och byggt upp bland annat "nattis"-förskolor, vård och omsorg, infrastuktur, it-lösningar som inderekt eller rent av direkt är stödjande för stålbranchen.

Den platta skatten som du förordar enligt OECD:s normer ge ca: 250 miljarder mindre i skatteintäkter.
Det är just vad allmäna socialförsäkringssystem och A-kassan kostar, och som jag sade i mitt förra inlägg så skulle löntagare bli tvungna att ta skambud under kollektivavtalens minimilöner om detta skyddsnät skulle undermineras.
Mindre löner i låglönejobb drar med sig att löner även dumpas i industriarbetaryrkena likt i tjänstemanna yrken.

En lönesänkningsspiral är då ett faktum.
Företagen har i år haft en aktieutdelning på ca:175 miljarder, det är summor som ej faller ut i reella arbeten.

Faktum är att kapitalister som Fredrik Reinfeldt tjänar på att hålla tillbaka sysselsättningen. Hög arbetslöshet förskjuter maktpositionerna på arbetsmarknaden och gör att arbetstagare blir till lätthanterliga marionetter för kapitalet och företagsledningar.

Vänsterpartiet verkar för att krafttag ska tas mot arbetslösheten och utanförskapet.De arbetslösa måste också få rätt till utveckling och meningsfylld sysselsättning när arbetsförmågan sviktar och en rätt till ekonomisk trygghet.
Trots en god konjunktur fortsätter arbetslöshetssiffrorna att vara höga.
Därför måste den fulla sysselsättningen överordnas inflationsbekämpningen.

Vi har hög tillväxt jämfört med andra länder och Sveriges företag går bättre än på flera år, men ändå används inte profiten till åter- och nyanställning av personal. 1994-2004 var den genomsnittliga tillväxten drygt 3 % vilket var betydligt högre än tillväxten för flertalet EU-länder, och den svenska tillväxten står sig därför väl i en internationell jämförelse.
När företagen ytterligare ska öka sina vinstmarginaler drar de ner på personal, mindre mängd anställda får dra ett tyngre och stressigare lass för att axla produktionens vinstkrav. Av denna ohållbara situation får vi mer långtidssjukskrivningar och förtidspensionärer.

Det är olyckligt att sjuka får skulden av borgare för att den psykosociala stressen och arbetsbelastningen har ökat fördelat på mindre antal anställda. Utanförskapet slår också hårdast mot långtidssjuka och de arbetslösa, där vill Moderater lösa situationen med en extra karensdag, försvagad sjukförsäkring på 65 % samt sänkt A-kassa som incitament för att tvinga folk i arbete. Till vilka arbeten menar de då och till vilka priser? Borgare har en dold agenda som tvingar arbetslösa att ta jobb till vilka premisser som helst.

Jag har själv hyffsade villkor och lön, som fackligt i strid och konflikt genom århundraden har kämpats fram. Jag jobbar kontinuerligt skift som elektriker på ett stålverk, med skiftformstillägg, OB och storhelgstillägg.
Jag tjänar ibland över brytgränsen, och betalar gladeligen den statliga skatten.

 
At 28 januari, 2006 19:33, Anonymous Kossan som rymde said...

Patrik Renfors bör vara medveten om att han utöver kommunalskatt och statlig skatt också jobbar ihop samtliga pengar som används när SSAB betalar arbetsgivaravgift.

Det är du själv som belastas - inte SSAB. För att SSAB ska kunna anställa dig överhuvudtaget så måste du generera såpass mycket pengar att det täcker samtliga skatter för ditt eget arbete. Kan du inte få ihop tillräckligt till samtliga skatter, ja då blir det ingen anställning.

Står det 27.000 kronor brutto på ditt lönebesked så har du alltså arbetat ihop minst 36.000 kronor den månaden.

Cirka 9.000 av de pengar som du jobbat ihop den månaden betalar SSAB arbetsgivaravgift med. Därefter drar de ytterligare cirka 9.000 i kommunalskatt plus någon tusenlapp (?) i statlig skatt. Till slut får du ut 19-20.000.

Du betalar 70 procent i skatt när du jobbar på SSAB. Men allt redovisas inte på ditt lönebesked.

Tycker du det är rimligt?


För ett företag i SSAB:s storlek är det kanske inte så stort problem.

Tycker du det är rimligt att ta ut lika hög skatt av ett enmansföretag där företagaren saknar följande:

1) ersättare vid sjukdom
2) a-kassa
3) semester
4) anställningstrygghet

Eller tycker du kanske att om företagaren ifråga inte gör minst 70-80.000 i månaden så ska han kanske lägga ner?

Ribban ligger där, nämligen. Ska du driva ensamföretag så måste du hysta hem en bra bit över 50 papp i månaden. Annars blir det inget kvar när skatten är dragen. Jag vet, av synnerligen bitter erfarenhet.

 
At 29 januari, 2006 16:16, Blogger Patrik Renfors said...

Borgare blandar ofta ihop äpplen med päron med flit.

Arbetsgivaravgifte är ingen skatt, det är avsatt löneutrymme i arbetspartsförhandlingarna.
Det är en del av löntagarnas ihoparbetade löner som genom historien har använts till de gemensamma solidariskt finansierade välfärdsystemen.


Sverige ligger även i topp när det gäller ickebyrokrati för nystartande av företag.
Därtill ligger vi som jag sade innan i ett annat inlägg, väl till i internationell jämförelse med över 3 % tillväxt i landet med just därför vi har en stark offentlig ekonomi och arbetsrättsvillkor som är starka.

 
At 29 januari, 2006 21:21, Anonymous Kossan som rymde said...

Jag är inte borgare. Jag tillhörde bottenskrapet i den svenska samhällsmodellen och hade ingen representation alls i riksdagen. Därför har jag inte heller röstat i riksdagsvalen på över 20 år. Det var helt meningslöst.

Jag var ensamföretagare i tjänstebranschen (en sån där kamikaze-företagare) och saknade alltså bland annat alltid ersättare vid sjukdom.

Det visade sig inte heller praktiskt möjligt att ta ledigt mer än någon enstaka dag. Tar man ledigt går kunderna snabbt någon annanstans.

Semester kan man ta om man jobbat ihop en extra månadslön. Fast om man jobbar extra och lyckas få ihop märkbara summor så tar ditt parti + socialdemokraterna 20 procent extra i "statlig skatt" för att man slitit mer än vanligt. Varje månad.

Ni tar 65 procent i skatt av de minsta företagen i princip från första kronan, och 70-75 procent om man jobbar ihop mer än 25.000 kr i månaden.

Samtidigt ger ni skattefrihet till exempelvis Stefan Persson på HM. Han har nyligen hämtat ut 3,4 miljarder kronor som "aktieutdelning". Utan att betala arbetsgivaravgift eller progressiv skatt.

Jag tjänade egentligen mindre än du. Om man räknar in arbetsgivaravgifterna. Jag avstod också löneutrymme. Men fick inget tillbaka.

Skattemyndigheten drog preliminärt 21.000 kronor i månaden från mitt skattekonto. Oavsett om mina kunder betalat eller inte.

Jag hade ingen arbetsgivare, ingen anställningstrygghet och inte en sjukdag på 12 år (däremot hade jag bland annat en lunginflammation, och en bruten handled). Det går att jobba ändå.

När jag för ett par år sedan fick ett skattekrav (från det system där ditt parti är ett stödparti) på 365.000 kronor efter att jag haft en näringsinkomst på 490.000 (jag har slutskattsedeln framför mig) och fick veta att jag riskerade personlig konkurs på grund av min "skatteskuld" så tyckte jag trakasserierna gått långt nog. Samtidigt hade vi en kund som slöade med sin betalning. Det hjälpte inte heller.

Var detta tacken för att man själv skapat ett heltidsjobb av absolut ingenting?

När firman lagts ner fanns inte tillstymmelse till något "gemensamt solidariskt finansierat välfärdssystem" för mig. Noll. Jag var "inte anställningsbar" och hänvisades till socbidrag.

Nu är jag inte så intresserad av att ta emot pengar av samma system som sänkte mitt fullt fungerande mikroföretag genom att ockra sönder det.

Vad var det då som jag hade betalat 200.000 kronor om året till i tio års tid?

Inte var det ett solidariskt välfärdssystem. I alla fall inget system som omfattade mig. Så mycket stod klart.

Så vi fick rösta till slut. Med fötterna. Det är enda sättet att rösta när man saknar representation i riksdagen. Att stanna kvar och "gnälla" är inget konstruktivt alternativ.

Sedan jag och min familj flyttade för två och ett halvt år sedan till ett land där man inte ser egenföretagare som persona non grata så har vi klarat oss alldeles utmärkt. På ungefär samma bruttoinkomst (40.000 i månaden) hämtar vi nu hem 32.000 kronor netto per månad. Att jämföra med 15.000 kronor i Sverige.

Fyra nettoskattebetalare försvann ur landet. Min 20-åriga dotter flyttade också. Och har fast jobb idag.

Eftersom vi ändå bevisligen inte tillhörde rätt nomenklatura, och definitivt inte hade tillgång till det där solidariska välfärdssystemet så tyckte vi inte det var rimligt att vi skulle fortsätta betala för det heller.

Vad anser Renfors att en sankskjuten egenföretagare skulle ha gjort?

 

Skicka en kommentar

<< Home