Mänskliga rättigheter orsakar civilisationskrig?

Samuel Huntington beskriver konkret hur ett krig mellan civilisationerna orsakas av västerlandets moraliska 'universialism'. Mot detta ställer han accepterandet av värderelativismen men lämnar en bakdörr öppen.

Den västerländska univerialismen postulerar att andra länder borde anamma västerländska värderingar (t ex mänslkiga rättigheter) och kultur eftersom dessa är mer högtstående, upplysta, liberala, rationella och civiliserade än någonsin i mänsklighetens historia. Detta är omoraliskt och farligt, menar statsvetarprofessorn Samuel P Huntington vid Harvard i sin bok Civilisationernas kamp, som nu kommit i svensk översättning efter tio år.

Huntington menar att universialism förutsätter imperialism. Denna idé är främmande för innehållet i västerlandets credo och därför omoralisk. Men den är framförallt farlig eftersom den skulle kunna leda till krig mellan civilisationerna. Efter Sovjetunionens fall skulle väst med USA i spetsen försöka flytta fram positionerna. Då finns en risk för konflikt med Kina, enligt Huntington. Han målar upp ett scenario daterat år 2010. Korea har återförenats och USA:s trupper har nästan lämnat Japan. Taiwan har gått upp i Kina men behållit sin självstyrelse. Oljeutvinningen i Sydkinesiska sjön kontrolleras av Kina utom vissa områden som Vietnam förfogar över. Detta accepteras inte av Kina som alltid hävdat suveränitet över hela Sydkinesiska sjön.

Vietnam protesterar mot Kinas försök att överta oljeutvinningen och strider utbryter. Kineserna, som också vill hämnas 1979, invaderar Vietnam som vädjar om hjälp från USA. De skickar ett av de sista hangarfartygen till Sydkinesiska sjön vilket Kina tar som en kränkning av dess territorialvatten. Striderna sprider sig till andra delar av Ostasien och Japan förbjuder USA att använda sina baser för aktioner mot Kina, vilket USA struntar i. Amerikanska flottan får svårigheter genom kinesiska aktioner med Taiwan som bas. Kina tågar in i Hanoi.

Kärnvapen används inte men den amerikanska hemmaopinionen är skräckslagen inför denna möjlighet och frågar sig vad USA har i Sydkinesiska sjön att göra. Det spelar väl ingen roll att Kina kontrollerar denna eller hela Sydostasien? Oppositionen är särskilt stark i sydvästra USA där den latinamerikanska befolkningen säger "det här är inte vårt krig" och vill hoppa av som New England gjorde 1812. Opinionen tar den vändning som japanerna förgäves hoppades på 1942: priset för denna styrkedemonstration är för högt, låt oss nöja oss med ett slut på stridigheterna.

Under tiden, när Kina är upptaget på annat håll, tar Indien chansen att krossa Pakistan. Men efter inledande framgångar träder Pakistans pakt med Iran och Kina i funktion och Iran anfaller Indien. Både Pakistan och Indien vädjar till arabstaterna om hjälp, men Kinas inledande framgångar mot USA har stimulerat västfientliga rörelser inom de muslimska samhällena och de få västvänliga regimerna inom dessa besegras. Även Turkiet blir islamistiskt. Den våg av västfientlighet som uppstått av västs tecken på svaghet leder till en massiv attack på Israel, som den decimerade 6:e flottan inte kan stoppa.

Genom Kinas militära framgångar blir det nervösa Japan alltmer kinavänligt och till slut allierat. När USA körs ut från sina baser förklarar man Japan i blockad och sporadiska skärmytslingar förekommer över hela västra Stilla havet. Kinas framgångar skrämmer Ryssland. De kinesiska nybyggarna i Sibirien dras in i konflikten och Kina går in militärt för att skydda sina landsmän. Vladivostok ockuperas. De militanta islamisterna stryper oljetillförseln mot väst, som blir mer beroende av Ryssland. USA försöker få de veliga europeerna att sluta upp på sin sida. Kina och Iran är oroade av detta och placerar i hemlighet ut kärnvapen i Bosnien och Algeriet.

Men Kinas hot och varningar får "som vanligt" motsatt effekt. Nato beordrar nedmontering. Serbien anfaller Bosnien för att fullgöra sin historiska roll i striden mot turkarna. Albanien och Turkiet försöker hjälpa bosnierna. Grekland och Bulgarien ockuperar Turkiets europeiska del och panik utbryter i Istambul när turkarna flyr över Bosporen. En missilattack från Algeriet utlöser häftiga bombningar av Nato mot Nordafrika.

Nu har kriget eskalerat till ett världskrig mellan USA, Europa, Indien och Ryssland på den ena sidan och Kina, Japan och större delen av den muslimska världen på den andra. Kärnvapen kan komma till användning. Huntington har dock inte kunnat ge något scenario hur kriget slutar, även om han antyder att ryska och västerländska styrkor till slut marscherar in på Himmelska fridens torg i Bejing. Men kriget kommer att ställa till stor skada. Kanske makten kommer att förskjutas till sydligare länder som klarat sig från krigets effekter.

Orsaken till kriget ligger i att en kärnstat i en civilisation lägger sig i en "intern" dispyt mellan två stater i en annan civilisation. USA ansåg det nödvändigt för att upprätthålla internationell lag och ordning och havens frihet samt att ha fortsatt tillgång till oljan och hindra dominans från en enda makt. Detta betraktade motparten som ett arrogant försök att förnedra, enligt Huntington.

Men Huntingtons försök att förklara detta i termer av universialism kontra relativism verkar inte övertygande. Det skulle kunna bli ett val mellan imperialism och förtryck - men inte nödvändigtvis. Huntington menar sålunda att det finns en gemensam kärna i alla moralsystem som innebär att relativismen kan avvisas. Men vad är då det farliga momentet i universalismen? Det förklarar han inte. Hans rekommendation utmynnar i "att avsäga sig universialism, acceptera mångfald och söka beröringspunkter". Det är en bakdörr som han borde ha utvecklat.