Rött eller blått drömsamhälle?

Det blåa samhället har låga skatter och stor personlig frihet. Det röda har sextimmarsdag och låg levnadsstandard med skattefinansierade bidrag till ungdomsverksamhet och bowling. Hur detta skall organiseras kunde inte ungdomarna förklara trots hjälpen från TV.

Det märktes tydligt att redaktionen för Utbildningsradion i TV2 hade uttömt sina idéer när det sjunde och sista programmet sändes 13/3 som skulle handla om det röda drömsamhället ställt mot det blåa. Detta fick nu ske genom att två ungdomar, Daniel Somos (blå) och Ida Gulbrandsen (röd) fick debattera med varandra. Det nya greppet var att de fick hjälp av TV att göra reportage från olika ställen där deras principer redan praktiserades idag. Men för att denna reportageform skall bli illustrativ måste man kunna hitta relevanta verksamheter att visa upp. Med detta lyckades man dock inte riktigt bra.

Som blått paradexempel visades sjöräddningen upp. Den är frivillig och sysselsätter 1 200 personer. Om staten skulle sköta verksamheten istället skulle det kosta ungefär en halv miljard kronor extra.

Visst är det ett fint initiativ med frivillig sjöräddning. Men det är inte så relevant om man inte kan visa att en liknande statlig verksamhet är betydligt mindre effektiv just på grund av den stela organisationen. Det ligger dock en del i argumentet att om man kan organisera sjöräddningen på frivillig väg skulle ett "fik för ungdomar av typ Lava i Stockholm" också rimligen kunna drivas frivilligt. Men som exempel på hur ett samhälle med låga skatter skulle organiseras är inte frivillig verksamhet det mest framträdande. Alternativet till skatter är inte främst välgörenhet utan kommersiell verksamhet. Då hade sjukvård, skolor och omsorg bedrivna som företag behövt visas upp.

Det röda exemplet var dock riktigt uselt och utgjordes av ett experiment med sextimmarsdag med oförändrad lön. Det var CSN i Kiruna som visades upp utan att några slutresultat hade framkommit. Vad som främst borde ha bevisats var att man på sex timmar kan göra åtta timmars arbete på grund av att den korta tiden höjer produktiviteten. Det var inte möjligt utan experimentet skulle kosta skattebetalarna 110 miljoner kronor i full skala. Då borde man åtminstone ha gjort gällande att förlusten av två arbetstimmar till x procent kunde tjänas in genom färre sjukskrivningar och viss produktivitetsökning. Nu fanns det inget underlag för en bedömning av experimentet.

Den allvarligaste invändningen är dock att ett samhälle med sextimmarsdag blir ett fattigare samhälle. Hur skall pengarna då räcka till mer skattefinansierad ungdomsverksamhet och bowling? Vill folk dra in på levnadsstandarden och vad vill de i så fall avstå ifrån? Är det verkligen så att ett rött drömsamhälle är mindre arbete och lägre materiell och social välfärd? Det ligger i och för sig i linje med den nya lyckoforskningens slutsatser. Men dessa är vid en närmare granskning tvivelaktiga.

Det blåa drömsamhället finns kanske till viss del på Irland? Hela programteamet åkte dit och började med en intervju på Intel med 5 000 anställda. Inte mycket framkom om varför etableringen på Irland framstod som framgångsrik. Man klarade sig bra på företaget utan fackföreningar. Men ingenting sades om löneläget eller hur de anställda trivdes. Vi fick inte ens veta att Irlands totala skattetryck är 30,2 procent mot Sveriges 50,7 procent av BNP. Om detta var för abstrakt kunde man åtminstone upplyst om att Irland klarar sig med drygt hälften av Sveriges skatter och att man har klart högre levnadsstandard än Sverige. Att detta till viss del beror på den låga bolagsskatten som lockat till företagsetableringar från hela världen är naturligtvis intressant men inte direkt relevant i detta sammanhang.

Nu fick vi veta att kollektivtrafiken fungerade dåligt och att akutsjukvården verkade överbelastad. Men var detta en följd av de låga skatterna eller av den snabba expansionen av befolkningen i Dublin? Dessutom gavs en förvirrad beskrivning av abortlagstiftningen på Irland. Ett ekonomiskt fritt land kan naturligtvis ha en konservativ lagstiftning på andra områden. Det kan väl inte vara någon nyhet? Eller försökte man göra gällande att ekonomisk frihet är koorelerad till individuell ofrihet?

Det fanns ganska litet av principiella utblickar mot det röda respektive det blåa drömsamhället i detta sista program. Någon klarhet skapades inte i det av Emil Nikkhah nämnda förhållandet att båda sidor vill ha rättvisa, frihet och trygghet trots all sin oenighet. Hur detta är möjligt hade han inte lyckats lista ut. Men eftersom hela programserien valt ut personer som inte kunde förklara vad de stod för (och inte ens fick skarpa frågor om detta) är det inte så underligt att utbildningsradion misslyckades. Av detta skall vi dock inte dra slutsatsen att ideologierna är döda och den politiska filosofin undanträngd.

Föregående program om ekologismen, bloggen 7/3-06