lördag, april 22, 2006

Snälla frågor till Reinfeldt

Tomas Ramberg misslyckades med att få fram vad Reinfeldt hade för program för att öka efterfrågan på personer som är arbetslösa. Finansieringen av förslagen har också en effekt som helt kom bort. Inte heller fick Reinfeldt frågan om hur skattetrycket skulle kunna sänkas.

I Ekots lördagsintervju idag 22/4 intervjuades morderatledaren Fredrik Reinfeldt av Tomas Ramberg. Intervjun inleddes med tyngre frågor kring ekonomi och arbetslöshet men fortsatte med Reinfeldts omdömen om olika personer (fadern, Bildt, Hökmark m fl). Det märktes tydligt att det var personomdömena som engagerade Ramberg mest. Frågan är bara vad det har för intresse för väljarna som främst vill veta vad det är för politik som skall föras.

Tomas Ramberg började med en intressant och ofta förbisedd frågeställning: Alliansen talar mycket om hur arbetsutbudet skall öka men hur skall efterfrågan på alla dessa personer också öka? Reinfeldt svarade något otydligt att det fanns ett förslag att ta bort arbetsgivaravgifterna helt i stödområdet och att detta skulle kunna utvidgas till att gälla hela den privata tjänstesektorn. Eller menade han bara den s k hushållsnära tjänstesektorn som Dan Andersson 1997 avgränsade i Tjänstebeskattningsutredningen?

Reinfeldt hade ett räkneexempel med många siffror som varken Ramberg eller lyssnaren kunde hänga med i. Det utgick från ett litet företag som skulle anställa en kock med 17 000 kronor i månadslön - alltså med 23 000 kr i total lönekostnad inklusive arbetsgivaravgifterna. Med avskaffade löneskatter och en del andra lättnader, som Reinfeldt snubblade förbi, skulle resultatet bli att kocken bara skulle kosta företaget 9 000 kr/mån.

På fråga hur många som fanns i den sektor som skulle få lättnader svarade Reinfeldt istället att moderaternas förslag skulle kunna innebära 25-50 000 nya jobb! Detta fick han framföra utan att ens behöva säga hur många procent jobben i den ifrågavarande sektorn (vilken?) skulle kunna öka. Då hade man kunnat få ett hum om hur realistiskt förslaget var. Än mindre fick Reinfeldt frågan hur han kunde komma fram till att det skulle bli bortåt 50 000 nya jobb. Vi fick dock veta att kostnaden för detta var "nästan 6 miljarder".

Är 6 miljarder bra eller dåligt för 25 000 eller 50 000 nya jobb? Om resultatet blir den lägre siffran är det fråga om att staten subvenionerar praktiskt taget hela lönekostnaden - vid det högre talet halva kostnaden. Det låter inte som ett särskilt kraftfullt förslag. Men den stora svagheten var finansieringen. Hur denna skulle gå till sades det ingenting om. Men Ramberg anade att här låg en hund begraven.

Intervjuaren försökte komma åt nettot av hela operationen med ett vagt resonemang att man tidigare invänt mot Dan Anderssons förslag med svårigheter att avgränsa sektorn och undanträngningseffekter. Sådant hade Ramberg kunnat lämna därhän. Om finansieringen av 25 000 nya jobb kostar 6 mdr kr borde det naturliga vara att fråga varifrån dessa pengar kommer. Är det från andra skattehöjningar? Är det från nedskärningar av bidrag eller av jobb i den offentliga sektorn? I vilket fall som helst borde Reinfeldt också få svara på frågan: Hur många gamla jobb försvinner vid finansieringen av de nya jobben?

Hela Rambergs ansats att belysa hur efterfrågan på nya jobb skulle tillgodoses med moderaternas eller Alliansens politik rann ut i sanden. Vi fick inte veta just någonting utom att det hela kanske inte är speciellt genomtänkt.

Lyssnaren satt därtill och väntade på att skatterna i stort skulle komma upp. Ramberg hade ju tidigare i en lördagsintervju hårt gått åt Maud Olofsson om uttalandet att man skulle kunna sänka Sveriges skattetryck till Europa-nivå. Hon klarade sig med ett pinsamt framkrystat nödrop att det skulle ske automatiskt med hjälp av att utanförskapets alla arbetsföra personer fick jobb. Varför fick inte Reinfeldt den frågan? Han ansåg i veckan i en debatt med Nuder att tillväxten skulle fixa sänkningen av skattetrycket med automatik. Det hade väl varit något att spinna vidare på, Ramberg?

Varför fick Reinfeldt mycket snällare frågor än centerledaren?

5 Comments:

At 23 april, 2006 15:10, Blogger Per-Olof Persson said...

Problemet med minimilöner

Problemet med att vi har arbetslöshet beror på att människor i grunden inte tror att marknadsekonomi fungerar och man hyser en närmast religiös tro på att staten kan rätta till problemen.

Idag har vi troligtvis Europas högsta minimilöner inbakade i kollektivavtalen. Efterfrågan på arbetskraft minskar och arbetslöshet uppstår. Socialisterna tror att det är marknadsekonomin som skapar arbetslösheten. Socialisterna tänka högt: "De kapitalistiska utsugarna vill pressa ner lönerna för att öka vinsterna".

Socialisterna tänka högt: "Tack vare kapitalisternas omättliga vinstbegär måste vi nu införa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi inför AMS och bidrag till företagen för att öka sysselsättningen. Detta kostar endast 100 miljarder kr och är gratis eftersom de kapitalistiska utsugarna får betala med högre skatt".

De 100 miljarderna ökar företagens produktionskostnad och efterfrågan på varor och tjänster sjunker. Arbetslösheten blir ännu högre. Socialisterna tänka högt: "Fan, utsugarna vill förstöra vårt fina samhälle! Keynes har dock sagt att lönerna är företagens efterfrågan. Därför måste vi nu se till att fackets ställning stärks genom nya lagar. Högre löner ger en större efterfrågan på företagens produkter".

Arbetslösheten blir ännu högre. Socialisterna tänka högt: "Kapitalisterna obstruerar mot vår välfärd! Keynes har dock sagt att om man tillverkar mer pengar så ökar efterfrågan på företagens produkter. Denna åtgärd sänker visserligen löntagarnas reallöner men så länge de nominella lönerna inte sänks så drabbas inte löntagarna".

Sysselsättningen ökar nu men företagens vinster skjuter i höjden. Socialisterna tänka högt: "Utsugarna tjänar pengar på vårt arbete! Vi måste nu höja skatter och löner så vi får ett mer rättvist samhälle".

Nu uppstår det en allvarlig depression och massarbetslöshet. Socialisterna tänka högt: "Fan också - marknadsekonomin har skapat ännu en depression! Nu måste vi förstatliga näringslivet så att det kan bli ordning och reda".

 
At 23 april, 2006 16:47, Anonymous Anonym said...

Om kocken i Reinfelds räkneexempel ska ha 17.000 kronor i månadslön, och detta bara ska kosta företaget 9.000 kronor i månaden, så står det klart att Reinfeldt, likt flera andra kända politiker, fullständigt saknar baskunskaper i matematik.

Detta är alltså en av de personer som svenska folket allra helst vill lämna bort sina lönepengar till.

Det låter ju förtroendeingivande.

 
At 23 april, 2006 21:29, Blogger Per-Olof Persson said...

Det behövs inga baskunskaper i matematik om man överlåter till Riksbanken att betala ut lönerna. Detta ökar efterfrågan i ekonomin samtidigt som skatteintäkterna ökar. Överskotten hos stat och kommuner beror helt och hållet på sedelpressarna.

 
At 24 april, 2006 13:02, Blogger Danne Nordling said...

Jag tror nog att Reinfeldt har stora kunskaper i matematik. Men om man inte tänker på vilka beräkningar som skulle behöva göras kan man lätt hamna fel. Nu ville Reinfeldt visa hur en rad förslag som han inte närmere preciserade, skulle verka på kockens lönekostnad. Avsikten var säkert att det skulle leda till nästan en halvering. Men om detta bara leder till att hälften av företagen anställer kostar detta förslag lika mycket som hela lönekostnaden för alla som får jobb.

Det var något sådant Göran Persson hade på känn när han kommenterade moderaternas förslag. Men det verkade som om han inte hade tagit Reinfeldts kostnadsberäkning på allvar. Persson antydde nämligen att felet med förslaget var att skattesänkningarna skulle leda till ett onödigt stort skattebortfall på andra håll och därför vara en förlustaffär.

Det betyder att om moderaterna bara kan visa en finansiering för ett korrekt kostnadsberäknat förslag så måste Persson vara nöjd. Om finansieringen förstör ett antal gamla jobb betyder tydligen ingenting.

Det skulle vara intressant att veta hur Reinfeldt kommit fram till 6 mdr kr ger 25-50 000 nya jobb i någon del av tjänstesektorn. Skulle man kanske kunna generalisera detta till att 6 miljarder i skattesänkning ger ca 1 procents högre sysselsättning?

Nästa fråga är om skatterna (el annat) måste höjas för att få ihop 6 mdr per procentenhet? Om vi då struntar i jobben finner vi att den omvända processen skulle ge en vinst: 10 procent färre sysselsatta skulle ge 60 miljarder!

Att hålla folk i jobb är tydligen en förlustaffär för skattebetalarna...
/DNg

 
At 28 april, 2006 12:19, Anonymous Anonym said...

Moderaterna och alliansen har deklarerat att skattenivån i vårt land kommande mandatperiod ska ned med cirka 60 miljarder.

Det kan ske genom att öka produktiviteten, att privatisera delar av den offentliga sektorn, att sälja ut bolag samt att sänka vissa bidrag i ersättning mot lägre skatter för främst låg-och medelinkomsttagare.

Därutöver krävs självfallet mängder av åtgärder som kan vitalisera näringslivet, där lägre arbetsgivaravgifter, bonusar för att få ungdomar in i företagsamheten, en reduktion av regler och direktiv samt minskad myndighetskontroll hör dit.

Vi kan inte heller gärna ha kvar ett skolsystem, där bortåt 25 procent av eleverna lämnar skolan med klart underkända betyg och utan förutsättningar att gå vidare till gymnasiet samt till högskolor och universitet. Bara arbetlöshetsnivån här talar sitt tydliga språk.

Och under den socialdemokratiska regimen så blir alltfler stående utanför arbetsmarknaden genom att de långtidssjukskrivs eller förtidspensioneras.

Även om arbetslösheten kan mätas på olika sätt så torde sjutton procent kunna verifieras.

Från vänsterns sida får vi höra; inget att oroa sig över, ekonomin är stark och vi har råd med ytterligare reformer.

Men bakom allt detta klara uttalanden om att nya skattehöjningar kommer att behövas och samtidigt ska kärnkraften skrotas.

De ekonomier som lyckats bra är t ex Finland,Danmark,Irland och förstås USA, som år efter år ökar sin sysselsättning.

Där ligger skatterna på under trettio procent av BNP.

 

Skicka en kommentar

<< Home