Reinfeldt nära bli förintad av Nuder

Moderaterna vill på sikt sänka skattetrycket till Europa-nivå. Det betyder minskade utgifter på 250 mdr kr. En grov plan för detta borde finnas. Men i en debatt med Nuder hänvisar Reinfeldt till att tillväxten kan åstadkomma en ökning med 250 mdr som kan användas för sänkta skatter. Det är dessvärre fel.

Igår debatterade finansminister Pär Nuder med moderatledaren Fredrik Reinfeldt i TV:s Aktuellt 21:00 (21 min in). Debatten kom in på skatterna efter att TCO:s ekonom Lena Hagman påpekat att inte heller Alliansen förordar ett slopande av den s k värnskatten (se bloggen 23/3). Nuder gick till anfall med argumentet att moderaterna förordat en sänkning av skattetrycket till europeisk medelnivå, vilket skulle innebära ca 250 miljarder kronor mindre till den offentliga sektorn. Det skulle få förödande konsekvenser för välfärden. Redan i december hade Nuder f ö upptäckt detta argument, vilket han framförde i en oansenlig artikel i SvD 17/12-05 (se bloggen 17/12).

Nu hade sanningens minut kunnat inträda för Fredrik Reinfeldt - så som jag förutsåg i min bloggartikel 2/2 som jag skrev efter en debatt i SR Studio ett mellan Reinfeldt och Göran Persson. Den gången erkände Reinfeldt inte att han sagt att skatterna skulle sänkas till Europa-nivå och kom undan. Därefter har socialdemokraterna grävt fram citatet och använt det i en frågedebatt i Riksdagen. Därför hade Reinfeldt valet att antingen ta tillbaka sitt uttalande eller vidhålla det med en godtagbar legitimering.

Nuder tjatade och upprepade sig ett par tre gånger i Aktuellt och tiden gick. Reinfeldt valde att kontra med ett tillväxtargument som Nuder var oförberedd på. Moderatledaren hävdade att tillväxten i ekonomin skulle kunna tillföra så stora resurser att skatteintäkterna inte skulle behöva minskas med 250 mdr om de ytterligare resurserna användes för att sänka skatteuttaget (dvs skatteandelen). Detta bestred Nuder reflexmässigt men han hade inte genast något resonemang som kunde användas mot Reinfeldt. Och så var tiden slut. Gong-gongen räddade utmanaren.

Att tillväxten skulle kunna leda till att skattetrycket skulle kunna sänkas från 50 till 40 procent av BNP utan att skatteintäkterna minskade är fullständigt uteslutet inom överskådlig tid. Det borde Reinfeldt begripa om han och hans medarbetare har räknat på detta. Detta argument är ännu mer orealistiskt än Maud Olofssons, som jag skrev om i bloggen 25/3. Hon försökte åtminstone rättfärdiga sitt motsvarande skattesänkningsuttalande med att det skulle kunna infrias genom att utanförskapet bekämpades och genererade extra skatteintäkter och minskade offentliga utgifter.

Men Fredrik Reinfeldt hänvisade enbart till tillväxten. Den vanliga tillväxten har inte en sådan effekt. Med det menar jag den tillväxt vi har på lång sikt och som beror på att produktiviteten i näringslivet ökar. Den måste tas i anspråk för löneökningar i både den privata och den offentliga sektorn. Det blir inte mycket pengar över. Dessa kommer i så fall från bidragssektorn som teoretiskt kan konserveras på dagens nivå. Om bidragen inte höjs i takt med löneökningarna och BNP kommer bidragens andel av BNP att minska. Då kan man i teorin göra små skattesänkningar.

I praktiken ökar bidragen inte i någon avvikande takt. Och behoven att öka kvaliteten i den offentliga produktionen (sänka produktiviteten) kommer att ställa krav på det eventuella utrymmet för skattesänkningar och kanske mer därtill. I praktiken kan man inte räkna med någon långsiktig möjlighet att sänka skatterna med hjälp av den normala tillväxten.

Det som återstår är den tillväxt som genereras av ökad sysselsättning. Den är tillfällig och det är omtvistat hur stor del av utanförskapet som skulle kunna tas i anspråk för att öka utrymmet i den offentliga ekonomin. Om vi antar att det rör sig om 900 000 personer med en årslön på 250 000 kronor och att den offentliga sektorn förbättrar sitt saldo med motsvarande 90 procent av arbetskraftskostnaden (se bloggen 4/4) blir resultatet ett utrymme för skattesänkningar på 267 mdr kr (900'x250'x1,32x0,9). Men i praktiken kan knappast 900 000 fler jobb skapas ens under hela detta århundrade. Reinfeldt skulle ha blivit förintad av Nuder om denne bara hade kunnat göra denna enkla kalkyl. En sådan kan Nuder eller Persson ha i beredskap nästa gång det blir debatt.

Nu är det dock möjligt att det inte går att komma med en massa siffror i en partipolitisk debatt. Sådana strider förs med hjälp av auktoriteter. Det gäller att få någon oberoende instans att räkna på Reinfeldts påstående. Då duger varken LO, Ams eller finansdepartementet. Skall vi tro att någon enskild socialdemokrat eller vänsterpartist låter RUT (Riksdagens utredningstjänst) räkna ut att Reinfeldt har fel? Eller kommer någon journalist att våga sig på att grilla Reinfeldt på samma elaka sätt som Tomas Ramberg behandlade Maud Olofsson?

Sist och slutligen kan man fråga sig om Fredrik Reinfeldt verkligen menade att tillväxten automatiskt skulle sänka skattetrycket till Europa-nivå. Var det inte så att han egentligen uttalade sig mera om en politisk viljeinriktning att rationalisera och privatisera den offentliga sektorn så att den mera kom i samklang med vad man låter det offentliga sköta i Europa? Det är dock illavarslande att partiledaren i det största oppositionspartiet inte har mera på fötterna. Kom med en genomtänkt skattesänkningsplan, Reinfeldt!

Moderaterna backar från skattetrycksmålet 22/5 2006