torsdag, april 20, 2006

Hur relatera till värderelativismen?

Om vi accepterar värderelativismen är det också moraliskt OK att slakta 20 000 personer vid en tempelinvigning. Det enda hindret i ett modernt samhälle är att det råkar finnas en majoritet däremot. Finns det inte ett tredje synsätt?

< Värderelativismen säger att det är moraliskt rätt att rituellt mörda tusentals människor i t ex aztekernas samhälle medan det är moraliskt fel i vårt moderna samhälle. En fråga som kan ställas är om det finns något objektivt kriterium för hur vi väljer ut samhällen som får vårt godkännande. En annan fråga är hur underbyggda de moraliska föreställningar, som får vårt godkännande, måste vara.

En extrem värderelativism godkänner alla former av mordiskt beteende mm som kulturbetingat. Det är tydligen rena turen att vi inte mördar varandra i Sverige inom ramen för någon konstig religion. Debatten om objektiv moral och värdenihilism på den här bloggen gav vid handen att det finns två kategorier värderelativism. Den ena (A) har en viss rationell grund i att det samhälle som praktiserar barnamord, åldringsmord, slaveri mm är beroende av dessa seder för att kunna existera någorlunda väl. Här finns alltså ett utilistiskt motiv för att frångå vad vi betraktar som anständigt beteende.

Den andra kategorin (B) är mera irrationell och bygger ofta på religiösa föreställningar: människooffer, änkebränning, könsstympning, folkmord och liknande. Värderelativismen har paralleller med religiös tolerans. Men något objektivt nyttomotiv finns inte utifrån samhällets synpunkt. Däremot kan förvisso prästerskapet, "patriarkatet" eller någon folkgrupp ha starka intressen, kanske främst psykologiska, att få uppträda på ett sätt som vi betraktar som förkastligt våldsamt.

Hur skall vi förhålla oss till värderelativismen? Jag ser tre områden där vi måste eller borde ta ställning: 1) Om någon vill sträva mot kategori B inom någon grupp inom vårt samhälle, 2) Om någon vill utöva handlingar av typ B mot våra medborgare i utlandet, 3) Om vi träffar på något land eller kultur som tillämpar B-handlandet mot sina egna medlemmar.

1) Antag att vi har fått en aztekisk koloni i Sverige. De är utländska medborgare och kräver nu att få förrätta människooffer i enlighet med sin religion (under fyra dagar 1487 slaktdes t ex 20 000 offer). Vi kan visserligen säga att det inte går för sig på grund av den svenska lagstiftningen. Men moraliskt kan aztekerna kräva att lagstiftningen gör ett undantag. Med vilket argument skall vi avvisa detta krav?

Den vanliga subjektivistinfluerade reaktionen är då att om en majoritet accepterar detta är det OK. Det var också vad den kanadensiske FN-befälhavaren i Rwanda fick höra när han begärde hjälp för att kunna förhindra folkmordet på tutsierna. Och om Hitler varit smart nog att gå till riksdagen och få godkännande för utrotningsplanerna av judarna så skulle dessa ha varit OK?

Det moraliskt rätta kan rimligen inte vara detsamma som det som gillas av majoriteten. Det kan inte heller vara det som motiveras av sedvänja, religion eller andlig ingivelse. Det finns en tredje väg som brukar beskrivas i termer av förnuftsmässiga principer. Dessa principer har ansetts väga tyngre än viljan hos religiösa grupper, fursten eller en folkmajoritet. Upprinnelsen till detta nya synsätt är den gamla organicistiska samhällssynens erodering.

De första försöken att precisera dessa rationella principer gjordes på 1600-talet av Grotius och Locke. Därefter har denna ansats korrumperats av Rousseau och FN:s författare av punkterna 22-30 i MR-deklarationen. Men att denna ansats skiljer sig från olika fundamentalistiska rörelsers godtyckliga principer är väl de flesta på det klara med. Frågan är bara om man kan komma längre med hjälp av objektiva metoder.

2) Om svenska medborgare utomlands skulle riskera att t ex offras av azteker eller könsstympas är det den svenska statens plikt att försöka skydda dem och straffa förövarna. Dessa skall begäras utlämnade för bestraffning i Sverige.

3) Om vi träffar på ett samhälle där man tillämpar beteenden i kategori B kan vi vidta repressalier i form av bojkott och ge bidrag till motpropaganda. Är landet med i FN måste det betyda något att bryta mot reglerna - det kan bli fråga om FN-trupper. Det finns dock inte anledning att skicka egna trupper. Att låta Bush ta över världen för att sätta stopp för könsstympning, som vissa feministiska bloggare (Kielos) önskar, är inte heller så välbetänkt.

När det slutligen gäller kategori A är detta problem mindre relelevant eftersom det knappast förekommer i praktiken. Men träffar vi på fenomenet faller det närmast under punkt 3) härovan.

Det viktiga nu är att gå vidare på den tredje vägen. Hur kan vi komma fram till grundläggande principer för ett samhälle som tar hänsyn till individerna?

8 Comments:

At 20 april, 2006 19:42, Blogger dobeln said...

"En extrem värderelativism godkänner alla former av mordiskt beteende mm som kulturbetingat."

Som jag påpekar nedan i min kommentar är den normativa värderelativismen lika fel ute som den normativa värdeobjektivismen. De antar båda att det finns något "objektivt korrekt" förhållningssätt till moral som människan kan "upptäcka". I värderelativisternas fall yttrar detta sig som ett extremt starkt moraliskt imperativ som lyder ungefär: "Du skall respektera andra kulturers normer och värderingar". (Denna föreställning kan naturligtvis försvaras utifrån andra grunder än objektivism, men många nutida värderelativister intar en objektivistisk eller halvobjektivistisk hållning)

Det finns dock ingen anledning att köra ner sig i dessa tankefel. För en kvasi-nihilist som jag själv (Inga objektiva moraliska värderingar eller 'värdefakta' extisterar, förutom vissa nedärvda genomsnittliga tendenser hos mänskligheten) är Aztekkolonin inget problem. Deras moral leder helt enkelt till konsekvenser som är alltför negativa för 'mitt' moralsystem och mina intressen. Därför kommer jag i det aktuella fallet att utnyttja de medel som står till mitt förfogande för att sätta P för deras framfart. Svårare än så behöver det inte vara.

 
At 20 april, 2006 21:06, Blogger Per-Olof Persson said...

Objektiv moral och objektiv lagstiftning

Den statliga lagstiftningen bygger på någon typ av moral. Problemet är att lagstiftningen egentligen är en enda röra av olika subjektiva moraler.

Olika grupper vill påtvinga människor sin subjektiva moral genom lagstiftningen. Exempelvis har facket tvingat fram en lagstiftning om kollektivavtal. Detta innebär att en individ inte har rätten att själv sluta avtal om sin egen lön.

Lagstiftning som bygger på en subjektiv moral (vissa människors åsikter) kommer att strida mot andra lagar (exempelvis mot rätten att sluta avtal), mänskliga friheter (exempelvis rätten till att kunna försörja sig) eller vetenskapliga sanningar (exempelvis att arbetskraften blir för dyr att kunna efterfrågas).

Subjektiv moral är egentligen åsikter. Jag kan ha en subjektiv moral men vill ändå att lagstiftningen ska bygga på en objektiv moral. Exempelvis kan jag ha åsikten att aborter är omoraliska. Men vill jag att lagstiftningen ska bygga på individens frihet så måste lagstiftningen trots min åsikt tillåta aborter.

En subjektiv moral kommer att hota de mänskliga friheterna. Samtidigt så vet vi att vissa intressen kan tvinga fram eller köpa sig till en viss lagstiftning som bygger på subjektiv moral (åsikter). Små minoriteter kan tvinga majoriteten att acceptera en viss lagstiftning (175 riksdagsledamöter är i minoritet gentemot en befolkning på 9 miljoner personer).

En förnuftsmässig objektiv moral kan bygga på axiomen (självklara sanningar) att individen har rätt till sitt eget liv, individen har rätt till sin egendom samt har rätt till sina arbetsinkomster och avkastningen på sin egendom.

Från den objektiva moralen härleds därefter en objektiv lagstiftning. Den objektiva lagstiftningen ska vara ett skydd för individens frihetsrättigheter. Individen ska skyddas från våld och tvång samt för hot om våld och tvång.

 
At 21 april, 2006 00:31, Anonymous Björn said...

"Hur kan vi komma fram till grundläggande principer för ett samhälle som tar hänsyn till individerna?"

Och här har vi väl kärnan i det hela. Vi kan ju prata om extremfallen i timmar, och om man spelade djävulens advokat kunde man rationalisera allt från azteker till folkmord - om man inte behövde ta hänsyn till en moraluppfattning.

Problemet blir ju att moraluppfattningen alltid är subjektiv, eller relativ. Aztekerna hade sin moraluppfattning, och ur deras perspektiv skulle världen gå under om inte tillräckligt med offer gavs till gudarna. Ur deras synpunkt var offren objektivt rationella, till och med nödvändiga, därför att de stod i sitt eget center och tittade ut.

I vårt fall relativiserar vi vår egen moraluppfattning till att räknas som universell - och till och med det leder ju till problem, utan att man behöver gå till extrema exempel som aztekerna.

Individualism är ju en rätt typiskt västerländsk filosofi sprungen ur den industriella revolutionen när våra sociala band bröts ned och där kärnfamiljsbegreppet ersatte klan/släktsbegreppet. Den fria medeltida bonden långt från statsmakten skulle ju inte alls känna igen sig i vår uppfattning om individualism och egenvärde. Ändå kan ju den fria medeltida bonden sägas ha levt ett liv utan statlig inblandning, och ibland till och med utan vidare religiös inblandning.

Vi vill ha en individbaserad ordning, men det är bara för att vi relativt värderar denna ordning högre. Men det fråntar oss inte detta att det är en relativ uppfattning och inte en objektiv uppfattning.

 
At 21 april, 2006 11:21, Blogger dobeln said...

"Men det fråntar oss inte detta att det är en relativ uppfattning och inte en objektiv uppfattning."

Precis. Problemen med vissa smaker av värderelativism kommer ju inte från konstaterandet att moralen skiljer sig åt i tid och rum - snarare för att de sedan kombinerar det konstaterandet med ett starkt normativt påbud att dessa avvikelser måste respekteras. Men det måste de ju inte alls.

PS.

Just Aztekernas gudsdyrkan har ju en objektiv aspekt om man (liksom jag) tror på en objektiv, helfysisk verklighet. Deras tro, liksom t.ex. den kristna tron håller jag därför för objektivt felaktig.

DS.

 
At 21 april, 2006 12:50, Blogger Danne Nordling said...

Nja 'dobeln', det går inte riktigt ihop.

Det relativistiska argumentet mot värderelativismen:

Moralen skiljer sig mellan olika grupper. Vi som har makt ogillar aztekernas moral. Värderelativismen har tolkats fel om vi tror att den innebär respekt för andras moral. Alltså: vi förbjuder aztekernas moral.

Det objektivistiska argumentet mot värderelativismen:

Aztekernas moral grundar sig på en verklighetsuppfattning. Den visar sig vara objektivt felaktig. Alltså: vi förbjuder aztekernas moral.

Vad aztekerna egentligen gör gällande är att de innehar den rätta moraluppfattningen. På grund av sin maktlöshet har de inte kommit på tanken att vi skulle gå över till deras uppfattning. Det enda de begär (nu) är att få tillämpa vissa mordiska aspekter av sin moral inom den egna gruppen.

En värderelativist kan av pragmatiska skäl naturligtvis nöja sig med att alla får hålla på som de vill. Men principiellt borde man inta någon form av subjektivistisk eller nihilistisk (emotivistisk) ståndpunkt. Båda utmynnar i att det ontologiskt inte spelar någon roll vilken moral man har eftersom det inte finns några verkliga värden. När man sålunda kommit fram till att mord inte spelar någon roll så länge de inte riktar sig mot personer i ens egna närmiljö (det kan vara förargligt att busschauffören just blivit mördad) kan man ge klartecken till aztekerna.

Det verkar orimligt. Den moral som ser samhället som t ex en serviceorganisation till gudarna där individerna under blind lydnad skall utveckla sitt värde som slaktoffer har helt enkelt tagit fel. Världen skulle inte gå under om man bytte. Men det vill eller orkar värderelativisterna inte försöka bevisa.

Följden skulle kanske bli att de också måste föröka bevisa att t ex hemliga, slumpmässiga avlivningar av friska personer som kan slaktas på sina organ för samhällets bästa är moraliskt fel. Då finns inte den objektivt felaktiga verklighetsuppfattningen som måltavla.
/DNg

 
At 21 april, 2006 13:43, Blogger dobeln said...

"Moralen skiljer sig mellan olika grupper. Vi som har makt ogillar aztekernas moral. Värderelativismen har tolkats fel om vi tror att den innebär respekt för andras moral. Alltså: vi förbjuder aztekernas moral."

Det är naturligtvis en möjlghet. I fallet med Aztekkolonin i Sverige är det väl ungefär den approach jag skulle ta.

"Aztekernas moral grundar sig på en verklighetsuppfattning. Den visar sig vara objektivt felaktig. Alltså: vi förbjuder aztekernas moral."

Ah, men som jag klargör i ovanstående post (I mitt PS) är det inte skillnader i verklighetsuppfattningar jag menar är relativa. Jag kör på axiomet att det finns en reell, fysisk verklighet därute, som vi människor åtminstone till viss del kan lära oss att förstå. Men det är heller inte riktigt det intressanta i den här diskussionen. Det finns trots allt många människor som i hög grad håller med varandra om världens beskaffenhet överlag men ändå har radikalt olika moraliska preferenser.

En snabb jämförelse med läskpreferenser:

Person 1: "Jag tycker bättre om Cuba-Cola än om Pepsi, för Cuba-Cola lägger till tio år på min livslängd."
Person 2: "Jag tycker bättre om Cuba-Cola än om Pepsi, för jag tycker bättre om Cuba-Colas smak."

Person ett har (såvitt jag vet) helt fel. (objektivt!) Preferensen är därför grundad på ett missförstånd av verkligheten, och det är värt att peka ut.

Jag har däremot väldigt svårt att säga att person två har vare sig "rätt" eller "fel" beträffande sina preferenser i någon meningsfull bemärkelse.

"En värderelativist kan av pragmatiska skäl naturligtvis nöja sig med att alla får hålla på som de vill. Men principiellt borde man inta någon form av subjektivistisk eller nihilistisk (emotivistisk) ståndpunkt. Båda utmynnar i att det ontologiskt inte spelar någon roll vilken moral man har eftersom det inte finns några verkliga värden."

Jag tror att det är bättre att skilja mellan den verkliga världen och olika värden som människor har. Det finns i denna modell en verklighet som människor är en del av och interagerar med. Beroende på vilka värderingar de anammar får vi olika resultat. Vissa av värderingarna grundar sig troligtvis på modeller av verkligheten som ligger mycket långt ifrån sanningen. Andra ligger närmare. Det kan därför vara korrekt att tala om att de objektiva grunderna för en viss moralisk uppfattning är svagare än en annan. Det tar dock inte bort det faktum att människor kan ha helt olika preferenser utifrån verklighetsuppfattningar som det är svårt att avfärda som objektivt inkorrekta. I en sådan situation - vilket värde är "verkligt" och vilket är "overkligt"? Det är den riktiga frågan - och där tror jag att den är tuff att lösa utan att acceptera att moral har en stor subjektiv komponent. (Dessutom kan vi ju tänka oss att en moraluppfattning grundad på en objektivt inkorrekt verklighetsbild får resultat vi uppskattar, och att objektivt inkorrekt moral därför är att föredra...)

Till sist drar du in massa andra frågor, som hurpass interventionistisk och universialistisk en moraluppfattning ska vara - och där svarar jag väl lite som i exemplet ovan - "Cuba-Cola eller Pepsi?".

 
At 25 april, 2006 16:41, Blogger Danne Nordling said...

Värdesubjektivismen är tydligen inte helt subjektiv och skiljer sig på så vis från värderelativismen. Du menar dessutom att det finns en reell verklighet där ute (ett axiom). Därför skulle vidskepliga värdeuppfattningar kunna motbevisas och underkännas. Men som du skriver mot slutet kan man en inkorrekt verklighetsbild och ändå på den grunda värderingar som vi uppskattar.

Det var det senare Hägerström gjorde en viss poäng av. Vi kan tro att handslagets magi medför fruktansvärda kval om vi bryter ett sålunda bekräftat löfte. Det är visserligen inte sant men bra för handeln.

Om vi å andra sidan kan konstatera att människooffer inte verkar trevliga och att de grundar sig på en lika vidskeplig föreställning borde vi kunna hitta någon annan motivering än principen "makt är rätt" för att särskilja vilka värderingar vi borde ogilla.

Det finns forskare som hävdar att människooffer var rationellt grundade på så sätt att det härskande skiktet hos aztekerna i själva verket gärna ville ha ett proteintillskott. Därför passade det utmärkt med en teologisk föreställning att översteprästerna m fl skulle äta upp de offrade.

Att handel och äganderätt var ett viktigt ursprung till Europas framsteg har hävdats av en rad forskare. Hur gör vi när vi skall förhålla oss till dessa två fenomen?

En värderelativist får acceptera båda. En värdesubjektivist kan åtminstone hävda sitt gillande resp ogillande och därefter göra en sociologisk undersökning av vem som har makten. Hör han då till gruppen som riskerar att offras har han inga ytterligare argument att komma med för att åstadkomma en förändring.

Det är som smaken. Att bli offrad och uppäten är som att gilla CubaCola framför Pepsi. Det går inte att avgöra vilket som är "bäst". Detta eventuella spörsmål får avgöras med vapen i hand och inte med civiliserade samtal.

Är inte denna värdesubjektivistiska ståndpunkt alltför pessimistisk? Den politiska filosofin har länge lidit under värdenihilism, värderelativism och i viss mån subjektivism. Om man nu lyckats hantera de två förstnämnda, skulle man då stupa inför värdesubjektivismen?

Jag skall återkomma till min kritik att värdesubjektivismen inte är så subjektiv som man tror i en särskild artikel.
/DNg

 
At 30 april, 2012 10:43, Anonymous Anonym said...

Hej! är nybörjare med filosof! Jag undra bara vad är det som gör relativisme argument hållbar och om den är god argument.

 

Skicka en kommentar

<< Home