Hur relatera till värderelativismen?

Om vi accepterar värderelativismen är det också moraliskt OK att slakta 20 000 personer vid en tempelinvigning. Det enda hindret i ett modernt samhälle är att det råkar finnas en majoritet däremot. Finns det inte ett tredje synsätt?

< Värderelativismen säger att det är moraliskt rätt att rituellt mörda tusentals människor i t ex aztekernas samhälle medan det är moraliskt fel i vårt moderna samhälle. En fråga som kan ställas är om det finns något objektivt kriterium för hur vi väljer ut samhällen som får vårt godkännande. En annan fråga är hur underbyggda de moraliska föreställningar, som får vårt godkännande, måste vara.

En extrem värderelativism godkänner alla former av mordiskt beteende mm som kulturbetingat. Det är tydligen rena turen att vi inte mördar varandra i Sverige inom ramen för någon konstig religion. Debatten om objektiv moral och värdenihilism på den här bloggen gav vid handen att det finns två kategorier värderelativism. Den ena (A) har en viss rationell grund i att det samhälle som praktiserar barnamord, åldringsmord, slaveri mm är beroende av dessa seder för att kunna existera någorlunda väl. Här finns alltså ett utilistiskt motiv för att frångå vad vi betraktar som anständigt beteende.

Den andra kategorin (B) är mera irrationell och bygger ofta på religiösa föreställningar: människooffer, änkebränning, könsstympning, folkmord och liknande. Värderelativismen har paralleller med religiös tolerans. Men något objektivt nyttomotiv finns inte utifrån samhällets synpunkt. Däremot kan förvisso prästerskapet, "patriarkatet" eller någon folkgrupp ha starka intressen, kanske främst psykologiska, att få uppträda på ett sätt som vi betraktar som förkastligt våldsamt.

Hur skall vi förhålla oss till värderelativismen? Jag ser tre områden där vi måste eller borde ta ställning: 1) Om någon vill sträva mot kategori B inom någon grupp inom vårt samhälle, 2) Om någon vill utöva handlingar av typ B mot våra medborgare i utlandet, 3) Om vi träffar på något land eller kultur som tillämpar B-handlandet mot sina egna medlemmar.

1) Antag att vi har fått en aztekisk koloni i Sverige. De är utländska medborgare och kräver nu att få förrätta människooffer i enlighet med sin religion (under fyra dagar 1487 slaktdes t ex 20 000 offer). Vi kan visserligen säga att det inte går för sig på grund av den svenska lagstiftningen. Men moraliskt kan aztekerna kräva att lagstiftningen gör ett undantag. Med vilket argument skall vi avvisa detta krav?

Den vanliga subjektivistinfluerade reaktionen är då att om en majoritet accepterar detta är det OK. Det var också vad den kanadensiske FN-befälhavaren i Rwanda fick höra när han begärde hjälp för att kunna förhindra folkmordet på tutsierna. Och om Hitler varit smart nog att gå till riksdagen och få godkännande för utrotningsplanerna av judarna så skulle dessa ha varit OK?

Det moraliskt rätta kan rimligen inte vara detsamma som det som gillas av majoriteten. Det kan inte heller vara det som motiveras av sedvänja, religion eller andlig ingivelse. Det finns en tredje väg som brukar beskrivas i termer av förnuftsmässiga principer. Dessa principer har ansetts väga tyngre än viljan hos religiösa grupper, fursten eller en folkmajoritet. Upprinnelsen till detta nya synsätt är den gamla organicistiska samhällssynens erodering.

De första försöken att precisera dessa rationella principer gjordes på 1600-talet av Grotius och Locke. Därefter har denna ansats korrumperats av Rousseau och FN:s författare av punkterna 22-30 i MR-deklarationen. Men att denna ansats skiljer sig från olika fundamentalistiska rörelsers godtyckliga principer är väl de flesta på det klara med. Frågan är bara om man kan komma längre med hjälp av objektiva metoder.

2) Om svenska medborgare utomlands skulle riskera att t ex offras av azteker eller könsstympas är det den svenska statens plikt att försöka skydda dem och straffa förövarna. Dessa skall begäras utlämnade för bestraffning i Sverige.

3) Om vi träffar på ett samhälle där man tillämpar beteenden i kategori B kan vi vidta repressalier i form av bojkott och ge bidrag till motpropaganda. Är landet med i FN måste det betyda något att bryta mot reglerna - det kan bli fråga om FN-trupper. Det finns dock inte anledning att skicka egna trupper. Att låta Bush ta över världen för att sätta stopp för könsstympning, som vissa feministiska bloggare (Kielos) önskar, är inte heller så välbetänkt.

När det slutligen gäller kategori A är detta problem mindre relelevant eftersom det knappast förekommer i praktiken. Men träffar vi på fenomenet faller det närmast under punkt 3) härovan.

Det viktiga nu är att gå vidare på den tredje vägen. Hur kan vi komma fram till grundläggande principer för ett samhälle som tar hänsyn till individerna?