tisdag, april 18, 2006

Debatten om vårpropositionen om olika utanförskapsmått

Debatten om den totala arbetslösheten blev förvirrad i Riksdagen på grund av oklara definitioner. Pär Nuder hade som strategi att raljera över hur oeniga och oegentliga de borgerliga är när de talar om "utanförskapet".

Den ekonomiska debatten i Riksdagen idag 18/4 med anledningen av Vårpropositionen handlade om hur bra det går för Sverige tillväxtmässigt och om hur stort utanförskapet och arbetslösheten trots detta ändå är. Detta kommer med viss sannolikhet att bli en viktig fråga i valrörelsen. Men ändå blir debatten väldigt förvirrad. Finansminister Pär Nuder kunde raljera med olika borgerliga företrädares olika besked om hur stor denna siffra är.

Mikael Odenberg (m) angav att drygt en miljon personer försörjs med sociala ersättningar och att 1,5 miljoner står utanför arbetsmarknaden. När man kollar med moderaternas hemsida återfinns ingen av dessa siffror där. De siffror som där redovisas kallas "bred arbetslöshet" och sägs ha varit 991 000 personer i februari 2006. I procent av den arbetsföra befolkningen blir det 17,1 procent. (En konroll visar att det är i procent av befolkningen 16-64 år.) Men vad som explicit ingår i detta mått anges inte.

Därför kunde Nuder slänga sig med kritik mot detta mått trots att Odenberg tydligen inte hade hänvisat till det måttet - vad Odenberg sa i riksdagsdebatten var fullt förenligt med de uppgifter jag kom fram till i en bloggartikel 31/3. Och de bygger till första delen på 1 050 000 personer försörjada med sociala ersättningar 2006 enligt Konjunkturinstitutet. Till detta kommer bortåt en halv miljon latent arbetslösa, avtalspensionerade, korttidssjukskrivna, deltidsarbetslösa osv. Det måttet träffas av Nuders kritik att avtalspensionerade inte är arbetslösa - men det är inte givet att Nuder har rätt. Att värnpliktiga skulle ingå är däremot fel.

Pär Nuder menade också att förtidpensionerade för cancer inte borde ingå. Det är lätt att säga men redovisningen är inte så åtkomlig att det är realistiskt att plocka bort solklara fall av inte arbetslösa. Det som är betänkligt är att 1994 var 362' personer förtidspensionerade mot 466' år 2006. Det indikerar att den minskade arbetslösheten delvis gått över i förtidspensineringar.

Det stora problemet är emellertid att moderaternas definition "bred arbetslöshet" innefattar alla som inte arbetar utom studerande (med undantag för studerande som ändå söker arbete). Då blandar man in värnpliktiga, föräldralediga, hemmafruar, intagna och tjänstlediga. Det är inget bra mått för verkligt arbetslösa eller ens för "utanförskapet". Inte heller är det särskilt upplysande när andra borgerliga partiföreträdare svänger sig med andra, löst definierade, siffror.

Den debatt om ungdomsarbetslösheten som också förekom var dessvärre ännu mer svåröverskådlig. Här finns det tydligen en rad olika definitioner som ställer till förvirring.

Nu när vårbudgeten föreligger skulle man tycka att den uppgörelse om fastighetsskatten, som figurerat i pressen, skulle vara klar. Men den ena av de två justeringarna är fortfarande inte färdig. Fritidshus skall omfattas av begränsningsregeln på 4 procent. Och en lättnad skall ges åt ägare med hus med taxeringsvärden mellan 3 och 5 miljoner kronor som kommer ifråga för begränsningsregeln. Men att flytta upp gränsen till 5 miljoner var för enkelt. En promemoria
skall presenteras och remitteras, skriver finansdepartementet. Är det de två procenten som skall ältas?

Svenskt Näringsliv anger egentliga arbetslösheten till 934 000 23/5-06

2 Comments:

At 19 april, 2006 11:49, Blogger Per-Olof Persson said...

Teori om arbetslösheten

Används det idag någon vetenskaplig teori för hur arbetslöshet uppkommer?

Jag har sett diagram för USA för tiden 1920 och fram till idag. En linje visade reallöneökningstakten i procent per arbetstimme och en annan linje visade produktivitetsökningen i procent per arbetstimme. Underst i diagrammet fanns staplar för arbetslösheten i procent.

Linjerna följer varandra över tiden och detta visar att det enbart är ökningen i produktiviteten som kan ge reallöneökningar. I grunden är det så att reallönerna enbart ökar pga prissänkningar.

Om penningmängden var helt stabil över tiden skulle en fördubblad produktion ge en prissänkning på 50 %. Detta innebär att löntagarna kan köpa dubbelt så många varor och tjänster för samma mängd pengar. De elaka företagarna är tvungna till att sänka priserna eftersom pengarna i annat fall inte räcker till för att köpa hela produktionen. Denna slutsats kallas Say´s Lag och är vetenskapligt helt sann.

Däremot är det ingen framgång för arbetarna att timlönen ökat från 1 kr till 100 kr. Detta innebär i grunden att penningmängden har ökat 100 gånger vilket är totalt meningslöst (facket kan slänga sig i sopsorteringsanläggningen).

För att återgå till arbetslösheten är det intressant att empiriskt konstatera att när linjen för reallöneökningen bryter linjen för ökningen av produktiviten (reallönerna ökar i snabbare takt än produktiviteten) uppkommer arbetslöshet. När däremot linjen för reallöneökningarna bryter linjen för produktiviteten på nedansidan minskar arbetslösheten.

Detta bekräftar teorin om att företagen inte kan efterfråga arbetskraft som är för dyr. Med för dyr menas att den anställde inte arbetar in sin lönekostnad. Detta bekräftar också teorin om att facket enbart kan höja reallönerna genom att facket medvetet ser till att en del av deras medlemmar blir arbetslösa (släng solidariteten på soptippen).

Den anti-intellektuella teorin om att lönerna skapar efterfrågan i ekonomin visar på en låg utbildningsnivå. Det är enbart pengarna som kan skapa den monetära efterfrågan i ekonomin. Det behövs inga löner för att den monetära efterfrågan ska skapas i ekonomin även om lönen betalas ut i pengar.

Det räcker att staten eller riksbanken sätter in en summa pengar på människors bankkonton för att efterfrågan ska skapas. Människor behöver inte arbeta eller så kan de arbeta gratis åt arbetsgivaren. Det räcker att människor får tag på pengar på något sätt (de kan få en egen sedelpress).

Den monetära efterfrågan i ekonomin och därmed spenderandet i ekonomin på varor och tjänster, beror enbart på (a) penningmängden och på (b) omloppshastigheten (hur många gånger en kr används under en viss tid).

Det är dessa faktorer (förutom för exportinkomster i utländsk valuta) som ger försäljningsintäkterna i företagens bokföring. Detta innebär att antalet pengar i ekonomin är en knapp resurs under den förutsättningen att politiker och fack ökar företagens kostnader. Skatter, regleringar och löneökningar, skapar en situation där en del av produktionen av varor och tjänster blir olönsam. Detta leder till ett mindre näringliv och färre anställda.

 
At 19 april, 2006 13:18, Blogger Danne Nordling said...

Says lag är 200 år gammal. Den formulerades i ett helt annat samhälle än dagens postindustriella och globaliserade ekonomi. Says lag tycks stämma på mycket lång sikt. En långsam befolkningsökning skapar efterfrågan på den ökade folkmängdens arbetsförmåga.

Men på kort sikt tycks den inte stämma. Arbetsutbudet i många länder är formidabelt utan att någon tycks ha behov av de arbetslösas arbetskraft. Det kan bero på väsentligen två saker:

1) Den lediga arbetskraften är för dyr i relation till dess produktivitet.

2) Det finns ingen köpkraftig efterfrågan på ytterligare produktion. Detta kan gälla även om p1 rättas till.

1. Det är sannolikt vanligt att de som är arbetslösa är mindre produktiva även om långt ifrån alla är det. Det finns teorier om sökbeteende och matchning som hanterar sådant. På grund av den rigida lönestruktur som Sverige tillämpar har politikerna infört olika subventionssystem för att sysselsätta de mindre produktiva. Det ser inte ut att hjälpa mycket.

2. Efterfrågan är kraftig och ökande på svenska exportvaror. Men den tycks kunna mötas av ett utbud som produceras av ett konstant antal anställda som ökar sin produktivitet. Men även inhemsk efterfrågan ökar. Den ökade efterfrågan tillgodoses främst genom ökad import, som trots detta inte hinner i kapp exporten med ett importunderskott som följd.

Någon ytterligare ökad efterfrågan på inhemsk produktion tycks det inte finnas. Då skulle man inte tala om "utträngningseffekter" i samband med olika system för lönesubventioner. Vi har alltså en situation där bara ca 80 procent av den teoretiska arbetskraftskapaciteten utnyttjas men där det tas in skatter som motsvarar de olika bidrag som försörjer arbetskraftsöverskottet. Om fler jobbade skulle skatterna kunna vara lägre. Men lägre skatter tror nästan ingen skulle ge fler jobb. Därför sänker man inte skatterna. Rent matematiskt borde annars kalkylen gå ihop. Man kan räkna med att 90 procent av lönekostnaden för nya jobb kommer in till den offentliga sektorn i första ledet. Och ofta ligger bidragen lägre än så, vilket pekar på ren vinst för skattebetalarna.

Åsikten att lägre skatter inte skapar jobb är oklart motiverad. Men en motivering tycks finnas i uppfattningen att Sverige drabbades av en strukturell förändring av arbetsmarknaden i början av 1990-talet. Den höga verkliga arbetslösheten därefter anses bero på att arbetsmarknaden börjat fungera sämre och att Ams inte längre kan matcha utbud och efterfrågan. Det har alltså pågått i 13-14 år.

Som teori om arbetslösheten verkar detta vara väl darrigt. Enligt professor Per Lundborgs forskning (bloggartikel) har arbetsmarknaden inte börjat fungera annorlunda efter 1990. Dagens arbetslöshet är inte mer strukturell än den på 1980-talet, menar han.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home