fredag, oktober 27, 2006

Privat sjukvårdsförsäkring ur moralisk synvinkel

Är en privat sjukvårdsförsäkring för nyckelpersoner i ett företag en omoralisk gräddfil? Eller skall alla ha frihet att förbättra sin situation? Kanske det är en utilitaristisk plikt att försäkra sina nyckelmedarbetare? Göran Hägglund duckade i den moraliska debatten.

Antalet privata sjukvårdsförsäkringar ökar kraftigt uppger Ekot idag 27/10. En debatt mellan den tidigare vårdministern Ylva Johansson och socialminister Göran Hägglund (P1-morgon) på temat "avlastning eller gräddfil?" utmynnade mest i att Hägglund trodde att han skulle kunna öka sjukvårdskapaciteten så att den moraliska problematiken med privata vårdförsäkringar inte skulle behöva aktualiseras. Det var en missräkning för alla lyssnare som trodde att kristdemokraten Hägglund inte skulle dra sig för att diskutera privata försäkringar ur moralisk synvinkel.

För att få ett mera neutralt perspektiv på frågan kan man göra en analogi med forna tiders sätt att i bondesamhället möta problemen med missväxt och svält. Den mest privata lösningen var att de mest produktiva bönderna kunde lagra spannmål för att ta till under svåra tider. Det var naturligtvis ett dyrt system och därför kunde ett antal bönder gå ihop och lagra spannmål gemensamt för att få ned kostnaderna.

Denna idé med spannmålslagring ansågs också som en uppgift för staten. Man kan rentav hänföra utbrottet av franska revolutionen som delvis orsakat av bristande spannmålslagring. Revolutionen föregicks ju av ett par svåra missväxtår. Den tidens "socialister" hade sålunda obligatorisk spannmålslagring på programmet.

Om vi antar att det finns en statlig spannmålslagring i bondesamhället som ger en minimalt tilltagen svältförsäkring vid svår missväxt uppstår det moraliska problemet om någon bonde ändå vill lagra ytterligare spannmål. Det förefaller inte vara möjligt att moraliskt brännmärka en sådan försiktighetsårgärd, trots att alla bönder inte skulle kunna göra detta.

Om nu några bönder vid sidan av den statliga spannmålslagringen gemensamt gick samman för ytterligare lagring, skulle detta vara moraliskt förkastligt? När det blir missväxt skulle alltså de bönder som deltog i detta projekt inte behöva vänta på tilldelning av spannmål från staten och de skulle kunna äta sig mätta till skillnad från dem som fick hålla tillgodo med den inte så rikligt tilltagna statliga tilldelningen. Är detta samarbete en "gräddfil" till lyckan att få äta sig mätt och därmed moraliskt förkastligt?

Jag har svårt att se att man moraliskt skulle kunna försvara att staten skickade ut soldater på landsbygden för att bränna privata sädesmagasin. Men är inte stopplagar mot privat sjukvård bara ett steg ifrån sådan repression?

Ovanstående analys bygger på en moralfilosofi som värdesätter rätten till frihet. Någon kanske menar att det istället är en utilitaristisk moralfilosofi som borde utgöra grunden för en etisk analys. Utilitarismen utgör ändå till stora delar grunden för skattepolitiken och den offentliga sektorns utformning. Enligt min mening är utilitarismen som moralisk idé ofullkomlig och på vissa områden orimlig. Men i det här fallet kan en analys med denna utgångspunkt ändå vara intressant.

Staten tillhandahåller sjukvård med långa väntetider. En nyckelperson i ett företag blir sjuk och går sjukskriven i många veckor i väntan på behandling. För att undvika detta tecknar företaget en privat sjukvårdsförsäkring som medför att nyckelpersonen får vård inom några dagar i en vårdapparat vid sidan om den statliga. Företaget kan öka produktionen jämfört med det första fallet. Kunderna får det bättre och de anställda får högre löner.

Att ta en privat försäkring är uppenbarligen en utilitaristisk plikt. Den sjuke får vård tidigare, kunder och anställda får det bättre och en plats i den statliga kön blir ledig vilket gör att alla i den kön får behandling litet snabbare. Att som Ylva Johansson och andra socialdemokrater vilja hindra privata försäkringar genom att påstå att de skapar en gräddfil till vården är direkt omoraliskt enligt utilitarismen. Det gäller ju att handla så att största möjliga nytta skapas för största möjliga antal.

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

12 Comments:

At 28 oktober, 2006 10:31, Anonymous Anonym said...

Om en svensk arbetar i ett annat land t ex Nigeria och blir sjuk, är det då omoraliskt att flyga tillbaka till Sverige för vård? Denna möjlighet står inte öppen för alla invånare i Nigeria.

 
At 28 oktober, 2006 12:57, Anonymous Anonym said...

Åtskilliga svenskar konstaterar arr ska de få sjukvård och tandvård inom rimlig tid så måste de söka den i andra länder och där betala kostnaderna för den.

Kostnaderna är rimliga och man slipper självfallet också allt lidande som är förenat med att t ex behöva vänta på en höftledsoperation.

Även samhället tjänar stora belopp på att enskilda betalar för sånt som man egentligen redan betalat skatt för att få utfört.

Ändå anser åtskilliga att det är omoraliskt att via egen betalning kringgå ett betalningssystem, som har lovat stå för en vårdgaranti som landstingen inte klarar av. Detta är enligt min mening galet och bygger sannolikt på uppfattningen att vissa har råd löpa köpa köpa sjukvård medan andra inte har det.

På motsvarande sätt kan man aav rent politiska skäl står främmande inför privata sjukförsäkringar och kanske t o m söka förbjuda dem, som vänstern gjorde när den införde stopplagen.

Nu är det vare sig fel att enskilda eller företag skaffar sig sjukförsäkringar eller erbjuder sådana som personalförmåner. Sånt skapar nya marknader, reducerar samhällets kostnader och får arbetskraft snabbare tillbaks till sina jobb.

Detta kan mycket väl ske parallellt med att den nya regeringen utvecklar systemet med husläkare och privatägda sjukhus. Det senare kan ske genom att avveckla en hel del av den på monopol beslutade sjukvård vi har i vårt land. Den marknad det här rör sig om torde ligga på cirka 100 miljarder och öppnas den så kan vi ocksåräkna med att utländska företag etablerar sig i Sverige-och likaså att sjukvården i olika avseenden blir kvalitativt mer högtstående.

Har just fått en knäledsoperation utförd som egentligen skulle ha skett i amrs månad om man sökt tillämpa vårdgarantin,
Nu kan vi emellertid känna oss lugna. Politikerna i Västra Götaland har just beslutat att vårdgarantin ska gälla för alla patienter och inom alla områden.

 
At 28 oktober, 2006 18:29, Anonymous Anonym said...

"Om en svensk arbetar i ett annat land t ex Nigeria och blir sjuk, är det då omoraliskt att flyga tillbaka till Sverige för vård? Denna möjlighet står inte öppen för alla invånare i Nigeria."

Nej, detta skulle ju vara moraliskt gentemot Nigerianerna enligt Dannes resonemang. Däremot skulle det enligt Ylvas argumentation vara omoraliskt gentemot svenskarna att inte åka tillbaka till Sverige jämfört med att använda privat vård i Nigeria, eftersom det senare måste anses som gräddfil.

I och för sig så tänker sig sossarna nog att den privata vården tär på den offentliga vården genom att binda upp en viss - statisk - mängd resurser som annars skulle komma den offentliga vården tillgodo. Man kan tänka sig att de resonerar som så att den offentliga vården prioriterar resurserna så att den som har störst behov får vård. "Gräddfiler" skulle däremot skapa oreda i prioriteringarna och man får inte ut lika mycket nytta av sjukvården. Men detta bygger ju som sagt på att mängden narkossköterskor, läkare och EKG-apparater är konstanta och inte ökar om direktör A är villig att betala själv för sin vård.

Annars är ju det oärliga med sossarnas stopplagar mot privatsjukhus att dessa hindrar privat produktion av offentligt finansierad vård, vilket ju inte har ett dyft med gräddfiler att göra.

 
At 29 oktober, 2006 00:38, Blogger Danne Nordling said...

Stopp för gräddfiler exempel på egalitär moral

Jag tror att vi här ser ett praktiskt exempel på Dworkins moralfilosofi - dvs att ingen gjort sig moraliskt förtjänt av att få en bättre och snabbare sjukvård än andra. Det går visserligen inte att praktiskt stoppa folk att skaffa sig högre inkomster fastän de inte förtjänar det. Men då har egalitärerna ändå en möjlighet att sätta p för användningen av pengarna på vissa områden.

Samma sak gäller för skolor och möjligen också för äldreomsorg. Genom att kontrollera den offentliga sektorn har egalitärerna reserverat ett område för speciell utjämning. Av tradition har det ett större folkligt stöd än nivellerande restriktioner inom den privata sektorn. Men vi hade tidigare ett inslag av detta i form av särskilda lyxskatter och en progressiv skatt på fastigheternas marknadsvärde.

Hur kan vi förklara denna preferens för nivellering? Är utjämning en icke önskvärd "extern preferens" som Dworkin skulle ha sagt om andra beteenden av karaktären "lägga näsan i blöt"? Eller är utjämning en kollektiv nyttighet som för en stor del av befolkningen är Pareto-sanktionerad?
/DNg

 
At 29 oktober, 2006 10:31, Anonymous Anonym said...

Sjukvården i vårt land har haft en egalitär prägel.
Resultatet talar för sig själv.

Högre skatt. Allt fler läkare som inte klarar av att behandla lika många patienter som mer än hälften av nuvarande antal kunde ta hand om för ett par decennier sedan.

Utlovad vårdgaranti som har blivit ett svek.
En sjukvård som gör alltfler felaktiga bedömninagr när den ska ta hand om akutfallen.

En sjukvård som låter alltfler bli förtidspensionärer eller långtidsjukskrivna utan grundligare undersökningar. Detta i sin tur gör att vi får alltfler reabiliteringsfall,som kostar enorma belopp.

En sjukvård som nonchalerar även andra patientgrupper;dit hör inte minst äldre,nåt där samverkan med kommunerna är omfattande.

Personligen låg jag inne för sjukvård två månader i somras; förutom ett antal undersökningar och smärre operationer så var den direkta kontakten med läkare och annan sjukvårdande personal minimal.

Det går knappast att ändra på allt detta utan att se på sjukvården ett annat perspektiv, ett privatmoraliskt med alla de lösningar som det innebär.

 
At 29 oktober, 2006 20:19, Anonymous Anonym said...

"Hur kan vi förklara denna preferens för nivellering?"

Utan att vara särskilt påläst i vare sig Dworkin eller paretoeffektivitet så är det kanske inte så svårt att intuitivt ta till sig parollen "från var och en efter förmåga till var och en efter behov". Åtminstone i sin ungdom tycker ju många att detta en rättvis princip (innan man tjänar egna pengar???).

Det kanske är enklare att härleda varför det inte är en bra princip rätt igenom - skulle den följas fullt ut skulle den få förödande konsekvenser för individers frihet och samhällets effektivitet.

Tydligen har vi tre principer som måhända ska vägas samman: maximera individers trygghet (positiva rättigheter?), maximera individers frihet (negativa rättigheter?) och maximera samhällets effektivitet (utilitarism?). Det verkar ju på våra valresultat som om de flesta av oss vill ha något mittemellan. Men var är optimum och går detta att härleda, Danne?

 
At 01 november, 2006 17:00, Anonymous Anonym said...

Intressant och välskrivet inlägg.

 
At 01 november, 2006 17:00, Anonymous Anonym said...

Intressant och välskrivet inlägg.

 
At 04 juli, 2007 18:00, Anonymous Anonym said...

Jag håller med! Inlägget är mycket intressant och väl srivet och dessutom har påbörjat en spännande diskussion!

 
At 22 januari, 2009 18:47, Anonymous Anonym said...

Bra att debatten börjar ta fart. Intressant att se hur detta kommer att vidareutvecklas och hur man kan härleda detta vidare..

 
At 19 februari, 2009 09:25, Anonymous Anonym said...

Är inte du död?

 
At 09 maj, 2013 12:48, Anonymous Anonym said...

Rolig och fіn sitе Häг fіnns myсket аtt kolla in Sκа ta mig tіd läѕa ѕаmtliga av dinа teхtеr.


My ωeb-site :: www.kokosfett.nu

 

Skicka en kommentar

<< Home