Medfödd moral utesluter "de andra"

Evolutionen har inte gjort att människan av naturen är snäll och god. Detta gäller kanske den lilla egna gruppen. Men gentemot "de andra" visar experiment att hyggliga människor på kort tid kan bli grymma och ondskefulla. Det gäller att se upp med dem som vill tillämpa en moralisk princip som är beroende av en indelning i "vi och dom" - t ex "folket och de rika".

Professor Peter Gärdenfors i Lund (kognitionsvetenskap) skriver en understreckare i SvD den 18 augusti 2007 om hur evolutionen gett upphov till socialpsykologiska effekter som gäller i beteendet gentemot andra grupper under rubriken "Lucifereffekten är en del av evolutionen". En rad experiment visar att en grupp människor (och även djur) kan uppträda hyggligt mot medlemmar inom den egna gruppen men djävulskt mot dem som inte ingår i gruppen.

Gärdenfors refererar experiment gjorda av professor Phillip Zimbardo vid Stanforduniversitetet 1971 och som nu redovisas i dennes bok The Lucifer Effect - Understanding How Good People Turn Evil (2007). Ett experiment gick ut på att 24 manliga studenter delades upp i två grupper som skulle spela fångar respektive fångvaktare under 14 dagar. Men det visade sig snart att "fångvaktarna" gick in för sin roll med sådan nit att flera av "fångarna" fick trauman och några fick lämna experimentet redan efter några dagar. Resten blev så sadistiskt trakasserade att experimentet avslutades redan efter 6 dagar. Vanliga och till synes välanpassade människor kunde på kort tid förvandlas till "grymma och ondskefulla varelser" - bara genom att man delar in människor i två grupper.

Distinktionen mellan ”vi” och ”dom”, skriver Gärdenfors, kan knytas till en grundläggande social strategi: Samarbeta med alla i innanförgruppen, men inte med dem i utanförgruppen. Denna princip kräver bara att du kan urskilja medlemmarna i innanförgruppen och är alltså lätt att tillämpa. Djuren gör detta med hjälp av dofter. Människor tar hjälp av språket.

Språket gör det möjligt att explicit säga ”vi” och ”dom” och på sätt skapa nya sätt att identifiera en innanförgrupp och en utanförgrupp. För några år sedan presenterade psykologen Robin Dunbar en ny förklaring av språkets ursprung. Han hävdar att språket inte i första hand är avsett för att informera, utan för att stärka de sociala banden mellan medlemmarna i en grupp. Enligt Dunbar är den främsta motorn bakom språket att när storleken på förmänniskornas grupper ökade, så krävdes nya medel för att hålla grupperna samman, menar Gärdenfors.

"Ett genomgående problem i ett samhälle är att kunna hindra snyltare som vill utnyttja de förmåner som olika samarbetsformer ger upphov till. En säker metod är att bara bilda allianser med individer som man litar på." I större samhällen krävs det igenkänningstecken som är svåra att förfalska. "Dunbar hävdar att dialekter utvecklas som gruppmarkörer. Det är mycket svårt att felfritt lära sig en ny dialekt i vuxen ålder och den är alltså ett gott tecken på att man tillhör gruppen och därför är en pålitlig samarbetspartner."

Ett sätt att skapa en sammanhållen grupp är att man identifierar en gemensam fiende. Nyligen gjorda experiment av Stuart West i Edinburgh visar detta. Även experiment gjorda av Helen Bernhard i Zürich stödjer denna slutsats. Ännu mera extremt är att avhumanisera utanförgruppen såsom Mundurucufolket i Amazonas gör när man likställer sina fiender med djur som man jagar för att äta.

Enligt min mening visar detta hur farligt det är att anföra att det naturliga skulle vara det moraliskt rätta (oegentlig naturalism). Alla samhällen och religioner vill att man behandlar "sin nästa" på ett konfliktbegränsande sätt medan det inte är lika viktigt eller rentav förkastligt när det gäller "de andra". (Gärdenfors vill undanta buddhismen.) Det är lätt att känna igen när det gäller rent rasistiska åtskillnader. Men det finns mer otydliga distinktioner som gärna kan kläs i moralistiska termer."Egoistiska borgare" var en klassificering som var aktuell i Sverige på 1970-talet. "Skattefuskande företagare" kunde man också få höra om och "själviska nyliberaler" är en ganska färsk distinktion. Vänstern har sedan 1960-talet haft en förkärlek för olika varianter av "folket och de rika".(Mer om detta av bloggaren Attila.)

Gärdenfors varnar inte explicit för dessa konkreta klassificeringar , men han skriver: "Dessvärre kan kulturella, nationalistiska eller religiösa traditioner, via till synes oskyldiga indelningar i ”vi” och ”dom”, skapa en kollektiv illusion bland innanförgruppen att delningen motiverar att utanförgruppen kan behandlas annorlunda. -- Genom att ständigt vara på vakt när någon gör en distinktion mellan ”vi” och ”dom”, kan vi förhoppningsvis lära oss att höra en varningsklocka mot de moralistiska mekanismer som triggas av dessa ord. Man skall bli extra misstänksam när någon vill tillämpa en moralisk princip som är beroende av en indelning i vi som är med, och dom som står utanför."

Andra bloggar om: filosofi, moral, människans natur, evolution, politik, klasskamp, vänstern, rika på intressnat.se