Kan Singer rättfärdiga ekonomisk jämlikhet?

Filosofen Peter Singer hävdar helt korrekt att det inte finns några logiskt tvingande skäl att avlöna folk olika efter deras förmågor. Av detta följer dock inte att det är moraliskt förkastligt. Singers anspråk på tvångsåtgärder för att införa "lika lön" eller rentav "lön efter behov" faller platt till marken. Och om friheten har något värde måste alla anspråk på tvångsomfördelningar vägas mot förlusterna i frihet.

Peter Singer börjar bevisföringen med en i mångas ögon otillåten filosofisk manöver: han betraktar det naturliga som det rätta. Det är fråga om en sorts (oegentlig) naturalism. Att rasism och sexism inte längre betraktas som moraliskt legitima förhållningssätt är knappast ett moralfilosofiskt godtagbart bevis för att den nuvarande uppfattningen är rätt och den tidigare felaktig. När nazismen stod på sin höjdpunkt kunde ju någon ha hävdat att detta visade att övermänniskomoralen var riktig och humanismen felaktig. Det vid något tillfälle gängse synsättet ("det naturliga") är inte nödvändigtvis det riktiga.

Att rasism och sexism liksom avund, illvilja och liknande inte kan betraktas som moraliskt godtagbara preferenser har av andra utilitarister hävdats vara nödvändigt för att nyttokalkylerna inte skall snedvridas. Ronald Dworkin klassificerade dem som 'externa' och menade att de genom att beröra andras förhållanden gav upphov till en ohanterlig dubbelräkning i nyttokalkylerna. Om detta är tillräckligt för att kunna avvisa externa preferenser kan diskuteras. Men Singer gör inte ens ett försök utan litar till ett meta-etiskt trick (det naturliga är det rätta).

Vad Singer vill komma fram till är dock att i ett första steg slå fast att de attribut som externa preferenser omfattar inte är bestämmande för verkliga egenskaper hos människorna och därför inte kan ha moralisk relevans. Diskriminering bygger på fördomar och inte på en verklig skillnad i t ex intelligens. I ett andra steg för han ett kongruent resonemang som går ut på att verkliga skillnader i egenskaper - t ex intelligens - inte heller har någon moralisk relevans. "Det finns inget logiskt tvingande skäl för att anta att en skillnad i förmåga mellan två människor rättfärdigar en skillnad i det mått av hänsyn vi bör ta till deras intressen." Är detta påstående på sidan 29 sant?

Det är detta påstående som ligger till grund för Singers teori om jämlikheten. Kanske också en hel del av utilitarismen hänger på hur formuleringen skall tolkas. Det är uppenbart att Singer med sina ord åtminstone motsäger följande enkla påstående:

1. Om två personer har olika förmåga är vi logiskt förpliktigade att moraliskt behandla deras intressen olika.

Men han bygger sitt vidare resonemang på att han motsagt ett mycket mera problematiskt påstående:

2. Om två personer har olika förmåga är det moraliskt berättigat att behandla deras intressen olika - t ex avlöna dem efter förtjänst. - men vi är fria att ge dem lika lön eller lön efter "behov".

Det är alltså inte logiskt tvingande att vi måste ta olika hänsyn till intressena hos olika förmågor - det har Singer rätt i. Men han har inte visat att vi moraliskt är förhindrade att ta olika hänsyn. Däremot har han blandat bort korten genom att dra in förutsättningarna för hur en utilitaristisk kalkyl bör göras: envars nytta skall bara räknas en gång, vilket redan Bentham framhöll. Att detta därtill skulle ge upphov till inkomstnivellering eller lön efter behov var helt främmande för Bentham. Största möjliga lycka skulle tvärtom bli följden av ett fritt näringsliv med goda chanser att tjäna pengar.

För en modern utilitarist är det dessutom lätt att negligera legalistiska rättigheter inklusive jämlikhetsrättigheter som går utöver kravet att alla har samma vikt när lyckosumman skall räknas ihop. Allas lycka skall inte ens vara lika stor. Summan blir ju större om de som kan utvinna mycket lycka ur tillgängliga resurser också får mera resurser medan andra blir utan. Detta förhållande kan användas för att göra en annan utilitaristisk bedömning av Singers exempel med intelligenshierakin.

Antag att slavägarna med IQ över 125 inför ett relativt humant slaverisystem. Genom sin intelligenta organisationsförmåga kan de öka välståndet för slavarna mycket mera än vad dessa skulle kunna åstadkomma själva i ett fritt system. Dessutom skulle slavägarnas välstånd också bli mycket större vilket givetvis skulle bidra till att uppväga slavarnas brist på legala rättigheter. För en utilitarist är slaverisystemet enbart moraliskt förkastligt om det visar sig att ett annat system kan åstadkomma större sammanlagt välstånd. Det är sålunda en bedömningsfråga och inte en moralisk jämlikhetsfråga i sig. Någon stålblank princip som förhindrar slaveri och ojämlikhet har Singer inte lanserat. Detta avgörs isället av en hop räknenissar.

Varken utjämnad lycka eller frihet är värden för en utilitarist. Det är kanske därför en utilitarist som Singer så lätt gör glidningen från ett fritt privatmoraliskt system till ett tvingande statsmoraliskt styre utan personligt ansvar för uppnåendet av "lön efter behov". Ett undantag skulle högre lön för större ansträngning kunna tyckas vara. Men som t ex Rawls ansett är väl också förmågan att anstränga sig mera än andra genetiskt betingad och inte heller något man gjort sig förtjänt av?

Peter Singer tycks inte förstå att utifrån hans egen teori kommer hans antagna princip om "lika hänsyn till intressen" att kunna leda till stora ojämlikheter om förmågan till intresse är olika fördelad. Den som t ex kan utvinna ständigt ny lycka ur ett hejdlöst festande skall staten också ge resurser för festandet. Men den tråkmåns som inte blir lycklig på just något sätt skall av staten tillhållas att arbeta större delen av sin vakna tid så att festarna får mera fritid och sålunda kan bli ännu lyckligare.

Slutligen förefaller Singer ganska aningslöst konstruera en utopi där frihet och jämlikhet (utjämning) kommer i konflikt. Han är beredd att avskaffa avtalsfriheten och låta staten reglera lönerna. Det fria näringslivet måste avskaffas och svarta marknader hållas efter. Går inte detta att göra tillräckligt effektivt måste människans natur förändras i altruistisk riktning. Någon större tilltro att den morallära han företräder skulle vara så attraktiv att folk frivilligt skulle anamma ett i Singers ögon etiskt levnadssätt har han inte. Moralsociologiskt sett är både utjämningsmoral och utilitarism tydligen hopplösa projekt. Utan tvång kommer bara ett fåtal att handla "moraliskt".

Man kan dock inte helt utdöma dessa praktiskt omöjliga moralläror på en sådan "naturalistisk" grund. Men om vi tillmäter friheten ett moraliskt värde blir det annorlunda. Då måste Singers tvångsanspråk vägas mot frihetens moraliska värde. Och utan något rättfärdigande av tvånget att acceptera utjämning kan jag inte se någon anledning att låta friheten stryka på foten.

Forts: Frihet och medfödda egenskaper (30/8)

Andra bloggar om: filosofi, moral, etik, utjämning, lika lön, ekonomi, politik, utilitarism, socialism, frihet, Peter Singer på intressant.se