onsdag, augusti 08, 2007

Socialdemokratisk skattepolitik famlar inför 2010

Inte ens socialdemokraternas egna experter vet vad partiet vill med skatterna. Å ena sidan antyds mera progressivitet i skatteskalorna, å andra sidan faran med höjda marginaleffekter. Kanske "värnskatten" inte är motiverad? Omfördelningen sker kanske bättre genom offentliga tjänster? Partichefen Sahlin borde se till att den socialistiske Nuder inte blir den inofficielle ledaren i skattepolitiken.

Socialdemokraterna har lagt fram en skatterapport i Almedalen den 10 juli. Den är framtagen av Arbetarrörelsens Tankesmedja (pdf) som är ett samarbetsorgan för LO, SAP och ABF. Rapporten benämns En rättvis och hållbar beskattning men den innehåller ingen analys av vad en rättvis beskattning skulle kunna innebära. Vad hållbarheten beträffar nöjer sig rapportförfattarna Jan Larsson och Magdalena Andersson (båda tidigare statssekreterare) med att konstatera att P-O Edins skattebasutredning år 2002 kom fram till att ett högt skatteuttag är möjligt att bibehålla i framtiden.

Det finns inga skäl till att sänka skattetrycket för socialdemokratin, menar författarna. Det tar mycket kort upp tre invändningar mot höga skatter, nämligen 1) skatterna snedvrider ekonomins funktionssätt, 2) skatterna innebär ett "konfiskatoriskt inslag" och 3) skatterna används för offentliga utgifter som innebär "en överbeskyddande mentalitet som hämmar individen i sin utveckling". Både skatter och utgifter är sålunda ideologiskt sett frihetsberövande i denna tolkning. Men denna diskussion har enligt rapporten inte tagits på allvar under de senaste årtiondena i Sverige varför författarna låter kritiken stå obesvarad.

Det som finns skäl att ta på allvar är istället marginaleffekterna (av både skatter och bidrag) menar rapporten. Vanliga löntagare måste kunna påverka sina inkomster. De sk fattigdomsfällorna måste åtgärdas. Dock finns risken att "klyftorna ökar" om marginalskatterna sänks. Lösningen antyds vara att man sänker marginalskatten för låginkomsttagarna och höjer den för medelinkomsttagarna så att höginkomsttagarna inte får någon skattesänkning alls (de måste rimligen också få en marginalskattehöjning). Ännu högre upp i inkomstlägena måste det dessutom bli en skattehöjning. Rapportens resonemang på sidan 9 framstår som överförenklat och ofullgånget.

När rapporten presenterades i Amedalen anslöt sig socialdemokraternas ekonomiske talesman Pär Nuder till denna syn på skärpningar av marginalskatterna för medelklassen och uppåt - dvs ökad progressivitet i skatteskalorna:
"Jag är inte främmande för att vi skall ha högre skatt för dem med de allra högsta inkomsterna. (Pär Nuder i SvD 11/7-07)
Motivet för detta var den borgerliga regeringens slopande av förmögenhetsskatten och gynnandet av vissa grupper genom den omgjorda fastighetsskatten. Det skulle alltså leda till skärpt värnskatt enligt Nuder. Logiken saknas.

Men det symtomatiska för socialdemokratin i skattefrågan inför framtiden - famlandet - finns ännu tydligare i rapporten. Författarna är när de kommer till huvudpunkterna inte överens med Nuder och ovanstående förenklade resonemang. För dem är det viktigaste ett högt och stigande totalt skattetryck som genom utminuteringen av offentliga tjänster ger ett omfördelande inslag i politiken. De skriver:

"Skatternas främsta fördelningspolitiska insats sker indirekt genom att skatteintäkterna finansierar generella välfärdssystem som i sin tur är omfördelande. Här är det alltså storleken på det samlade skatteuttaget som är avgörande för skatternas fördelningspolitiska tyngd. En stor gemensam sektor som är skattefinansierad är i sig omfördelande."

Dessutom bedömer de att skattetrycket kanske måste höjas:
"En utgångspunkt för en socialdemokratisk skatteöversyn måste vara ett fortsatt högt skatteuttag. Kanske kommer den demografiska utvecklingen kräva att skattenivåerna höjs ytterligare – en utveckling vi kan komma att se i hela vår omvärld."
Själva uttaget av skatter skall vara "rättvist". Med det menas utan analys tydligen bara att skatterna skall "bidra till utjämning". Det sker genom statsskatten, uttaget av arbetsgivaravgifter ovanför taken i socialförsäkringarna och i viss mån genom kapiatalbeskattningen. Förmögenhetsskatten är avskaffad. Vad vill då socialdemokraterna?

"Socialdemokraterna behöver fundera över om och i så fall på vilket sätt de vill öka de fördelningspolitiska inslagen i skattesystemet."

"Det som kan göra det värt att alls fundera över frågan är, som beskrivits ovan, att det är den samlade storleken på skatterna som är avgörande för fördelningspolitiken – inte hur skatterna tas ut."
Argumenten från skattereformen 1991 för "värnskatten" är inte relevanta idag, skriver man. Det är istället en fråga om ökad inkomstspridning som är avgörande för detta ytterligare steg i skatteskalan. Flörten med höjda marginalskatter är helt borta när man diskuterar inställningen till det av Alliansen införda jobbavdraget:
"Att skapa ett alternativt jobbavdrag med bättre fördelningsprofil är ingen
lätt uppgift – i alla fall om man vill undvika höga marginaleffekter för medelinkomsttagare.

En skatteöversyn bör analysera effekter på ekonomins funktionssätt, drivkrafter och fördelning och i den analysen också väga skatternas fördelande effekt mot möjligheterna att genom ersättningsnivåer och bidrag eller andra åtgärder på utgiftssidan uppnå minskade inkomstklyftor i samhället."
Här är vilsenheten närmast total och slutsatserna hänskjuts till en tidpunkt då en teknisk analys gjorts av skatternas olika effekter. Liknande gäller en återinförd förmögenhetsskatt:
"Om en återinförd förmögenhetsskatt alls ska vara relevant bör den få ett rejält ansiktslyft. Inslag i ett sådant ansiktslyft skulle kunna vara rejält höjda fribelopp, färre undantag och någon form av takregel. Ett alternativ till en återinförd förmögenhetsskatt är att höginkomsttagarna på något annat sätt får finansiera denna skattesänkning."
Vilket "annat sätt" det kan finnas framgår inte. Problemet är att det finns en hel del inte så förmögna höginkomsttagare som skulle få betala för att de förmögna slipper förmögenhetsskatt. Aspekten att redan diskussionen om återinförd förmögenhetsskatt efter valet 2010 skrämmer många från att ta hem pengar från utlandet negligeras helt av författarna. Detsamma gäller aspekten att förmögenhetsskatten i kombination med kapitalinkomstskatten och en inflation på 2 procent innebär en skattekonfiskation av en en real avkastning på upp till 3 procent. Den stora skatteutredningen kom därför fram till att det inte finns något berättigande för en förmögenhetsskatt i dagens skattesystem.

Socialdemokraterna vill ha en marknadsvärdebaserad fastighetsbeskattning. Detta kräver att skattens legitimitet förbättras så att den blir mera förutsägbar. Här håller man öppet för Kalifornien-modellen med inköpspris som skattebas. Ett annat sätt att öka legitimiteten anser författarna vara att få igenom ett obligatoriskt preliminärskatteavdrag, vilket redan är under statlig utredning. Vad de inte säger är att detta är ett sätt att dölja skatteuttaget så att det blir mindre irriterande för de skattskyldiga.

Ytterligare ett argument för marknadsvärdebaserad fastighetsskatt är att kapitalplaceringar skall beskattas likformigt. Detta sker inte med den regeringens första förslag till reformering:
"Den rabatt för attraktiva villor som den borgerliga regeringen infört kommer ur det perspektivet minska den samhällsekonomiska effektiviteten för investeringar i Sverige."
Dagens funderingar i skatteutskottet (SvD 8/8) om en differentiering av fastighetsavgiften med avseende på värdeyta och standard förtar dock en del av detta argument. Det kanske inte blir så mycket kvar av socialdemokraternas krav på en återgång till något som liknar det gamla systemet.

Socialdemokraternas skatterapport förutsätter att skatterna utreds mycket mera för att några bestämda slutsatser skall kunna dras om vad de vill. Det var ju detta som den socialdemokratiska skattegruppen, som tillsattes våren 2005, skulle syssla med. Men den har tydligen avsomnat. Frågan är då vem som skall utföra de mera grundläggande analyserna? Det är inte underligt att partichefen Mona Sahlin undviker att prata om socialdemokraternas politik när hennes egna medarbetare inte vet var de står. Det är bara Nuder med sin traditionalistiska socialistiska utjämningspolitik som har mera konkreta besked. När skall Sahlin upphöra med att vara partichef och istället bli partiledare? Eller skall Nuder få bli den informelle ledaren?

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

4 Comments:

At 10 augusti, 2007 19:33, Blogger Per-Olof Persson said...

Datumet har blivit fel på artikeln, augusti 18.

Jag tror inte att politikerna bryr sig om logiken. Det som är mest intressant för politikerna är vad de tror går hem hos människor. Det är ointressant vilka skadeverkningar politiken gör på lång sikt.

Formell logik härstammar från Aristoteles (384-322 f.Kr) och politikerna har lyckats få bort logiken ifrån skolutbildningen. Skälet till detta är uppenbart, om människor kan tänka logiskt (motsägelsefritt) då hade de också kunnat genomskåda de politiska ideologierna.

Formell logik är av typen:

Om A är sann, och A medför B, då är B sann.

Nationalekonomi som bygger på logik hade under första hälften av 1800-talet avslöjat bristerna i de politiska utopierna. Politiska rörelser som bygger på socialism kämpade både mot den klassiska liberalismen och mot logiken. Rörelser som kommunism och nationalsocialism hävdade att logiken varierar mellan nationer, raser, klasser och olika historiska tidpunkter. Ludwig von Mises benämnde detta synsätt polylogism.

 
At 11 augusti, 2007 17:10, Blogger Danne Nordling said...

Det blev en etta för mycket i datumet. Logik står naturligtvis inte högt i kurs hos maktsugna politiker. Men om det fanns en politisk debatt värd namnet på ledarsidor och i partierna skulle Nuder inte våga sig på att motivera höjd "värnskatt" med omgjord fastighetsskatt och (temporärt?) avskaffad förmögenhetsskatt.
/DNg

 
At 13 augusti, 2007 05:29, Anonymous Wukke said...

Per-Olof Persson: Vad menar du med att

"Formell logik är av typen:
Om A är sann, och A medför B, då är B sann."

Det tycks mig mest som ett bakvänt sätt att beskriva implikation i satslogik (som långt ifrån är all formell logik). Väldigt lite vetenskap torde fungera på det sättet att du först hittar ett faktum A, vet att det medför B och därmed sluter dig till B. :) Det normala är att man vet både A och B och försöker påvisa ett samband.

Apropå polylogism är det för övrigt fullt möjligt att hitta på olika logiska system som motsäger varandra, om de bygger på olika regelsystem och premisser. Det är vardagsmat inom abstrakt algebra - den handlar helt enkelt om utforskande av olika logiska system eller algebraiska strukturer. Det skulle dock vara svårt att hävda att vissa samhällsgrupper eller "raser" använder sig enbart av vissa logiker.

 
At 13 augusti, 2007 14:09, Anonymous Sture Åström said...

Göran Persson

. . . som skaffat sig rum i riksdagshuset har väl gjort det med avsikt att bli den informelle ledaren. Där kan han legitimt gå omkring och prata med alla i partiet, utan att Måna får reda på så mycket.

Han har säkert egna anhängare kvar där, som gärna tar hans "goda råd"

 

Skicka en kommentar

<< Home