Ju sämre moral desto mer tvång...

Moral i fundamental betydelse börjar komma in i samhällsdebatten. Den domineras inte längre av illistiga politiker som försöker stärka sina egna argument med hänvisningar till "moralen". Men fortfarande är diskussionen famlande som visas av en artikel i DI. Vad är moral? Vad kan göras åt felaktig moral inom vissa grupper?

De nya moralfrågorna tas upp av Dagens Industri i Di WEEKEND 19-20 oktober 2007. Man kan fråga sig vad de gamla frågorna gick ut på. Enligt artikeln är några av dem "på väg ut". Det är sådana ämnen som diskuterades för 20 år sedan: plikt, att göra rätt för sig, skattefusk, att tjäna för mycket pengar, homosexualitet, adoption. De nya moralfrågorna är följande:

¤ Föräldrars ansvar för barnens fostran och uppträdande
¤ Ansvar för miljön och naturresurser
¤ Bidragsfusk
¤ Stamcellsforskning, genteknik och fosterdiagnostik
¤ Äldres och handikappades levnadsförhållannden
¤ Ansvar på internet och via sms
¤ Djuretik

Artikelförfattaren Nadia Dyberg har intervjuat etikforskaren Peter Norberg på handelshögskolan, professor Torbjörn Tännsjö, SU och biskopen Caroline Krook. Moral och etik betyder etymologiskt samma sak: sed, sedvänja. Men normalt brukar man inom den praktiska filosofin ange att etik avser moralfilosofin, "tänkandet om moralen". Jag tycker dock att man kan skönja en annan betydelse: lista på branschspecifika moralregler som anger utfärdarens (institutionens) etik (dvs moral) - t ex läkaretik, mäklaretik, företagsetik etc.

Grundläggande för moralfrågorna är att de genom resonemang om rätt och orätt går ut på att påverka människors handlingar. Dyberg ser moralen som en solidaritet mellan medmänniskorna. Själv skulle jag mera definiera moral som i första hand något som handlar om interpersonella relationer. Dessa kan vara både positiva och negativa.

Moral handlar om hur man genom sina handlingar påverkar andra genom ett visst mönster. Därför har moralfrågorna bäring till nationalekonomins s k "externa effekter". Det finns en hel del beteenden som inte bara påverkar de direkt involverade (vanligast säljare och köpare) utan också många andra. Ett typiskt exempel är de kollektiva nyttigheterna (på samhällsplanet försvar, polis, rättsväsende och liknande).

Fundamentala moralregler formulerades redan i dekalogen ("tio Guds bud") som dock innehåller en hel del religiösa förhållningsorder som inte borde klassificeras som moralregler. Man skall inte stjäla, mörda, ljuga för att missgynna sin nästa och inte försöka lägga beslag på hans kvinna eller hus och andra ägodelar. Dessutom skall man se till att ens föräldrar får (modernt uttryckt) en hygglig pension. Det är mycket som inte regleras i dekalogen och den kan rimligtvis inte räcka för att man skall få ett fungerande samhälle.

Om vi tittar på listan över vad som är ute och inne är det några punkter som framstår som förvirrande. Att på ett hederligt sätt tjäna "för mycket" pengar, eller homosexuellas rätt att vara avvikande, stamcellsforskning, fosterdiagnostik och äldres förhållanden ser inte ut som moralfrågor i ett sekulariserat och civiliserat samhälle.

Att tjäna mycket pengar som inte beror på att man har skadat andra kan lika litet ses som en moralisk fråga som frågan hur många gudar man tillber eller om man helgar sabbaten. Det är en religiös fråga som är sakligt ointressant.

Samma gäller homosexualitet, stamcellsforskning, fosterdiagnostik och äldreförhållandena. De centrala frågeställningarna på dessa områden är inte moraliska i meningen att man måste göra en avvägning av sitt eget beteende med avseende på hur det påverkar andra.

Vi kan ta fosterdiagnostik som exempel. Skall man vidta sådan eller inte? Det har ingen interpersonell betydelse. Först när man ställs inför problemen att abortera vissa foster (med ärftliga defekter eller "felaktigt" kön) blir frågan moralisk. Liknande gäller frågan om äldreomsorgen. Vi står inte inför ett moraliskt dilemma: t ex skall vi satsa mer på de äldre om vi därmed själva måste arbeta mera och riskera att bli utbrända? Att äldre far illa sammanhänger mera med administrativ oförmåga och bristfälliga informationssystem.

"Det är coolt att ha förstört någon annans liv, då får man respekt", är ett moraliskt ställningstagande som tydligen är utbrett inom vissa ungdomskretsar som sysslar med att sparka sönder liggande personer. Hur kan en sådan ociviliserad moralkodex ha utvecklat sig? Inte ens en tjuv eller rånare sysslar med sådant - att skada andra utan att ens tjäna något materiellt själv. Det borde vara en moralfråga att diskutera. Den har omedelbar bäring på föräldrarnas ansvar för sina ungdomar. Rimligtvis borde det vara de som i första hand implementerade en bättre moral i sina barn.

Den diskussion som övriga i samhället har att slutföra är hur problemet, att inte alla föräldrar tar sitt moraliska ansvar att fostra sina barn så att de iakttar fundamentala moralregler, skall kunna lösas. Är det intensifierad upplysning från staten som behövs? Eller är det böter och ev fängelse för försumliga föräldrar som måste till? Kanske det är skolan som måste göras mer effektiv på just moralområdet? Eller skall vi nöja oss med att fördubbla polisresurserna som i New York? Det kanske räcker med utegångsförbud för peroner under 18 år efter 22:00? Ju sämre moral desto mer tvång...

Moralfrågorna har en nära sammankoppling med hur staten fungerar. Vissa moraliska principer övervakas i slutändan av statens maktapparat. Denna möjlighet till makt utövar en oemotståndlig lockelse för många politiker. I vissa länder använder man statsapparaten för att berika sig själv rent materiellt privat eller åtminstone så länge man utövar sitt ämbete. I andra länder använder man apparaten för att implementera sina egna mer eller mindre bisarra visioner av hur ett detajlreglerat idealsamhälle skall se ut. Några nöjer sig med att predika solidaritetens moral i form av tvångsuttagna skatter som skall omfördela i största allmänhet utan att seriöst bry sig om den verkliga omfördelningen när vissa tar sig rätten att förstöra för andra.

Frihet har ofta i den samhällsfilosofiska debatten kombinerats med det diffusa begreppet ansvar. Frihet är bara något för den som väl kan bära friheten. Frihet förutsätter att en rad moraliskt motiverade regler och restriktioner iakttas. Först då kan friheten bli optimal för alla. Det fordrar att alla lär sig vilka rättigheter man själv och andra har. De som inte klarar denna inlärning skall slutligen veta att man med stor sannolikhet åker fast om man låter sina egna uppfattningar styra.

Andra bloggar om: moral, frihet, tvång, ungdomsvåld, filosofi, politik, samhälle på intressant.se