Ljuger ärkebiskopen om klimatpolitiken?

Wejryd, Axelsson m fl påstår att regeringen inte har något svenskt klimatmål. Men det finns flera indikatorer på att regeringen vill minska växthusgaserna med 20 procent eller rentav 30 procent till 2020. Att ge sken av att regeringen driver en senfärdig och misslyckad klimatpolitik när den blir alltmer ambitiös är osannfärdigt. Hur kan ärkebiskopen delta i ett så smutsigt spel?

I Dagens Nyheter uppträder ärkebiskopen Anders Wejryd tillsammans med Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen och Aleksander Gabelic FN-förbundet samt Ulf Bengtsson (ordf i "Sveriges Ingenjörer") som undertecknare av en artikel på DN-Debatt. Den har rubriken "Ansvarslös senfärdighet i klimatfrågan, Reinfeldt" (DN:s citationstecken). Den tydliga meningen med artikeln är att regeringen saknar mål för klimatpolitiken och att de försök som ändå gjorts går ut på att försena ambitiösa åtaganden som nu skulle kunna bli besvärliga för medborgarna.

Otack är världens lön! Vad hjälper det att höja förra regeringens mål från 25 till 30 procent? Att försöka tillfredsställa miljövänstern med mer framskjutna klimatpolitiska målsättningar kommer aldrig att lyckas för regeringen. Miljövänstern som Naturskyddsföreningen och Greenpeace lever på att gnälla och vara missnöjda. Skulle de någon gång bli nöjda upphör ju deras existensberättigande och de anställda mister sina jobb. Men kan vi stillatigande acceptera att de ljuger för att kunna gnälla?

Denna fråga kommer i särskilt fokus genom att ärkebiskopen den här gången deltar som den mest framträdande personen som är missnöjd med regeringens klimatpolitik. Skall vi vara formella är frågan först huruvida påståendet "Alliansregeringen saknar fortfarande ett svenskt klimatmål" är sant. Ett formellt svar får vi av texten på regeringens hemsida där det står: "Utsläppen av växthusgaser ska minskas med 20 % till år 2020 - vid en internationell överenskommelse åtar sig EU att höja målet till 30 %." Detta var en följd av EU-toppmötet 8-9 mars 2007. Att regeringen ställer sig bakom detta för Sverige framgår av statsminister Fredrik Reinfeldts och miljöminister Andreas Carlgrens DN-Debattartikel den 18 december 2006 med rubriken: "Utsläppen av växthusgaser ska minska med 30 procent". Detta mål upprepades av Carlgren i Almedalen 2007 (bloggartikel) efter att han presenterat det i SvD den 29/5.

Det är tydligt att regeringen har ett svenskt klimatmål på en minskning med inte bara 20 utan 30 procent för perioden 1990-2020. Om ärkebiskopen nu vill angripa regeringens senfärdighet måste han först visa att alla dessa instanser som visar att regeringen har ett klimatmål i själva verket inte är det utan i verkligheten dimridåer eller något annat som inte alls binder regeringens målsättningar. Anders Wejryd måste komma med en motinstans som visar att han inte är ute i ogjort väder - annars måste vi tro att han ljuger.

Vi kan naturligtvis tro att ärkebiskopen har blivit vilseförd av sina meddebattörer. Han är ju själv ingen expert på klimatpolitik. Men skulle ärkebiskopen verkligen vara så slarvig? Han har ju rimligtvis tillgång till kvalificerade medarbetare som kan kolla upp huruvida regeringen inte har något klimatmål. Annars måste han komma med en kraftfull dementi.

Yttrligare ett lögnaktigt påstående framförs i debattartikeln. Wejryd och hans medförfattare menar att Reinfeldts påstående, att en satsad krona i andra länder ger bättre resultat i utsläppsminskningar än i Sverige, "är långsiktigt osäkert". Det är förvånande eftersom alla som är insatta i debatten vet att det är så (utom bloggaren Magnus Andersson som kanske inte är tillräckligt initierad trots sin gröna framtoning). Författarna nämner att motsvarande 40 procent av Sveriges utsläpp skulle kunna elimineras genom åtgärder i utvecklingsländerna till en kostnad av futtiga 3 mdr kr.

Wejryd m fl föreslår att Sverige lägger till denna utsläppsminskning i biståndsbudgeten. Borde det inte fortsätta och förorda att ytterligare satsningar görs utomlands så att ännu större globala utsläppsminskningar kan uppnås? Att slösa bort pengarna på ofta orimligt dyra utsläppsminskningar (typ järnvägstunneln genom Hallandsåsen) borde fördömas som omoraliska och kontraproduktiva.

Någon skulle kanske ändå vilja ursäkta åtminstone Wejryd med att han kanske inte förstått det försåtliga upplägget av artikeln. Man talar om ett "svenskt klimatmål" men menar ett "mål för utsläppen från svenskt territorium" där svenska åtgärder för minskade utsläpp i andra länder enligt Kyoto-protolollet inte ingår. "Det var så vi menade även om vi uttryckte oss klumpigt" kommer man kanske att urskulda sig.

Det är i så fall ett smutsigt spel Wejryd involverats i. Då skulle den stort upplagda anklagelsen fått tonas ned. Frågan är om artikeln ens varit intressant för publicering i DN. Men för de flesta är detta en strid om påvens skägg. De uppfattar bara att ärkebiskopen m fl attackerar Reinfeldt för att han är senfärdig och ansvarslös eftersom han inte ens har formulerat ett svenskt klimatmål.

Vi får väl se vad resultatet blir av Wejryds anklagelser. Sannolikt kommer någon företrädare för regeringen bara att hänvisa till att det kommer en klimatproposition nästa höst. Det är på sådan passivitet man förlorar valet 2010.

Andra bloggar om: ärkebiskopen, Wejryd, Reinfeldt, Carlgren, regeringen, klimatpolitik, miljö, växthuseffekten, politik, samhälle på intressant.se