fredag, mars 28, 2008

Alliansen har misslyckats med propagandan visar Synovate

Sverige går åt fel håll anser 34 procent av svenskarna. Det beror inte på att ekonomin går dåligt utan därför att man är missnöjd med diffusa försämringar. Att klyftorna ökar anger bara 13 procent av de pessimistiska. Det är förvisso en framgång för regeringen som i övrigt inte tycks kunna komma med en ideologisk vision för sin politik.

I tidskriften Fokus 13/08 redovisas en opinionsundersökning om synen på Sveriges utveckling utförd 12-17 mars av Synovate (tidigare Temo). Man ställde två frågor som berörde huruvida Sverige går åt rätt håll och vilket som är det främsta tecknet på att utvecklingen går åt rätt (eller fel) håll. En relativ majoritet på 44 procent ansåg att Sverige går åt rätt håll, 21 procent svarade varken eller alt vet ej och 34 procent ansåg att utveclkingen går åt fel håll.

De som svarar "rätt håll" är relativt deciderade om orskarena: arbetslösheten minskar (35%) och fler får det bättre (22%). Däremot är orsakerna till att man anser att det går sämre mera diffusa. Den störtsta andelen, 19 procent, pekar på att de svaga (pensinärer, fattiga, sjuka, arbetslösa) får det sämre. Därtill kommer 10 som explicit anser att de sjuka får försämringar. Endast 13 procent anser att klyftorna ökar och 6 anger bristen på solidaritet. Posten "övrigt" är hela 66 procent.

Det är framförallt kvinnor, lågutbildade och de med en hushållsinomst (!) mindre än 150 000 kr/år som är mest pessimistiska. Och deras skäl är främst att de svaga får det sämre. Blockskillnaden är tydlig. Professor Sören Holmberg pekar även på att "det är en tydlig klasskiktning i svaren" och han spekulerar kring framväxten av "olika klassamhällen".

Detta med klassamhället är en intressant tanke som inte omedelbart kan beläggas i attityderna. Trots att alliansregeringen lagt om fastighetsskatten på ett till slut förmånligt sätt för de rika samt avskaffat förmögenhetsskatten är det inte "ökade klyftor" som får en framträdande plats hos de kritiska. Det är förvisso en framgång för regeringen. Men missnöjet är tydligen ändå starkast hos de lägst meriterade i samhället.

Regeringens politik mot utanförskapet har två huvudsakliga ben: 1) främst de lågavlönade skall lockas att arbeta genom att alla lågavlönade som arbetar får sänkt skatt, 2) de som har bidrag skall få svårare att få dessa vilka också skall sänkas främst vid långvarigt beroende. Om de dåliga opinionssiffrorna överhuvudtaget beror på sakpolitiken är det här som misslyckandet har skett. Det första benet kan inte på något sätt uppväga att det andra benet har vikit sig.

Det som upplevs som försämringar för de svaga har uppenbarligen inte kunnat legitimeras som rättfärdiga ingrepp mot folk som anpassat sig till bidragssamhället. Var finns grunderna för regeringens åtgärder? Här skulle både ha behövts resonemang om hur åtgärderna är tänkta att fungera mot förmodat felutnyttjande av systemen. Och dessa förmodanden skulle också ha behövt underbyggas med rader av empiriska undersökningar om hur illa ställt det är. De utredningar som sporadiskt förekommit har varit otydliga och möjliga att kritisera sönder.

Förstår inte regeringen att man måste ha ett övertag i opinionsbildningen för att kunna genomföra försämringar mot sådant som många håller heligt? Inte skulle man ha kunnat höja bilskatterna på det sätt som skett om man inte först hade presenterat en kanonad av rapporter och resonemang om bilismens fördärvlighet. Alliansens kommunikationsexperter är uppenbarligen noviser som lever högt på greppet att ha kunnat vinna valet på jobbfrågan.

Men opinionsundersökningen visar ändå att sakpolitiken inte är avgörande för att en tredjedel anser att Sverige är på fel väg. Orsakerna sprider sig nämligen till en rad småposter som rimligtvis avspeglar ett dovt knotande över regeringens politik. Det kanske har att göra med regeringsledamöternas framtoning och debattskicklighet. Eller med statsministerns karismatiska förmåga att presentera "en berättelse" som handlar om hur Sverige skall gå en ljusnande framtid till mötes där alla rättfärdiga skall förunnas mjölk och honung men där de orättfärdiga fuskarna och bidragsmissbrukarna skall överlämnas till evig fördömelse? Brist på ideologi helt enkelt.

I december redovisade Fokus en liknande undersökning som visade att regeringen inte ens hade kunnat övertyga opinionen om att en stor grupp gynnas av politiken. Då trodde 64 procent att de inte gynnades (44 procent tom att de missgynnades). Det är uppenbart att Alliansen inte har kompetenta opinionsbildningskunniga som kan göra propaganda för den egna politiken.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 28 mars, 2008 15:57, Blogger Per-Olof Persson said...

De fattiga får det sämre

De fattiga får det sämre på ett orättfärdigt sätt genom att bankerna skapar helt nya pengar vid utlåningen. De som kan ta nya lån är höginkomsttagare och de som äger stora tillgångar (som kan användas som säkerhet för lånen). Det tar tid innan priserna på konsumtionsvarorna (samt tillgångsvärden på aktier och fastigheter) stiger.

De rika lånar således helt nyskapade pengar på banken. Pengarna används innan priserna stiger och detta tjänar de rika på. Pengarna kommer ut i ekonomin och priserna börjar stiga. De som är sist i kedjan att få tag på de nya pengarna är de fattiga. Det överförs konsumtionsvaror från de fattiga till de rika.

Sossar och andra lågutbildade vet ingenting om denna process. Detta kan leda till att skatterna höjs för att det ska omfördelas från de rika till de fattiga. Detta drabbar alla de som genom arbete och investeringar skapar välstånd i ekonomin. Tillväxten och produktionen stagnerar och alla blir fattigare.

 
At 29 mars, 2008 00:05, Anonymous Jonas said...

Danne Nordling skrev: "Förstår inte regeringen att man måste ha ett övertag i opinionsbildningen för att kunna genomföra försämringar mot sådant som många håller heligt?"

Nej, det verkar regeringen inte göra. Denna brist på förståelse är TOTALT OBEGRIPLIG!

 
At 29 mars, 2008 07:00, Anonymous Anonym said...

Ett annat misstag som politiker ofta gör är att prata fackspråk eller vara otydliga. Man överlåter då tolkningen av vad dom sagts till reportern eller den som skall presentera nyheten och man tappar kontrollen över budskapet.

 
At 29 mars, 2008 17:14, Anonymous Anonym said...

Sossarns syn på rättvisa är att konservera det gsmla systemet som misslyckats totalt.

Dess omfördelningspolitik missgynnar de grupper som man säger sig företräda.
Det gäller inte minst inom skattepolitiken.

I längden man man inte klara sig på skrämselpropagande och utab att ge besked om sin alterrnativa politik,

 
At 29 mars, 2008 22:04, Anonymous ThomasJ said...

Jo men visst är det så.. Lyssna o reflektera över hur [främst] de s.k. publika serviceorganen SR o SVT genom-/framför sina uppgifter. P1 morgon har ca 800 tusen lyssnare o leds av dels 'folk' i redaktionen, dels av 'folk' som pratar i mikrofonen [läsandes vad de förstnämnda bestämt] o som inte på ngt sätt deklarerat var de 'hör hemma' politiskt. Subversivt agerande kallas det.

I forna DDR fanns en aktiv person som, likt tidigare i historien förekommit, var 'mästare' på subersivitet: Karl-Eduard von Schnitzel hette han [googla!] o hans 'väsen' tycks mig återfinnas 100%++ i svenskt media.

Men det vet i humhum om inte TV4 är strået värre...

Mvh/TJ

 
At 30 mars, 2008 13:28, Anonymous Tom said...

Jag tror ThomasJ till stor del har rätt. Regeringen måste övertyga medierna först, annars rapporterar de med vanlig slagsida. Den typiske väljaren är i princip oinformerad om detaljerna.

Som exempel tror jag fastighetsskatten borde ha avskaffats, rakt av. Lite rättfram, oansvarig ekonomisk populism. Där hade man haft något att peka på.

Hur övertygar man då media? Alliansen har visat sig ganska träiga på att föra ut sitt budskap, i och för sig ett välkänt faktum, men tyvärr är den mest karismatiske (Anders Borg) också den som både verkar förorda våldsamma impopulariteter och samtidigt slå bakut så fort någonting populärt ska genomföras. Det ger en förvirrad bild av vad borgarna vill, kanske bra för att slippa politisk kritik, men inte så entusiasmerande för väljarna.

Jag tror grundproblemet i media är att gnetande med numeriska skattesänkningar saknar story (om än att det är viktigt). Det är intressantare att dramatisera avhopp från LO (med välkända upprörda i rutan) än att visa en bild på en tusenlapp. Denna situation borde för övrigt te sig mycket bekant för public choice-konnässören.

Kanske borde man istället poängtera konsekvenserna, exempelvis större handlingsfrihet för alla medborgare; större trygghet utifrån mer sparade medel; fattiga kan spara till semester eller bil; att utbildning lönar sig; att man kan lönearbeta sig till ett välmående liv utan krusiduller, osv. (Medges att de sista två är kanske ogiltiga just nu. Men för framtida bruk.)

Jag ser att jag fortfarande är en smula för abstrakt i de flesta exempel. Ett skäl till jag inte är politiker, måhända.

 
At 02 april, 2008 14:00, Anonymous Per said...

Jag tycker att Danne gör en bra beskrivning av läget - förutom att jag vet att jag har gynnats men fortfarande är negativ. Dels tycker jag inte att min vinst är värd det pris som jag tycker vissa betalar, dels tycker jag att reglerna har utformats/tillämpas på ett sätt som gör att riskerna för mig vid arbetslöshet har ökat. Ja det var värt de avgifter som sjukförsäkringen betingade - innan försäkringsmomentet togs bort och nu är det en skatt (ingen menning att går ur om den sedan ska bli tvingande och det finns karens) och jag kan se att den inte fyller någon nytta för mig eftersom jag inte avser att flytta om jag blir arbetslös (barn och fru med bättre jobb än jag och har inte avsikt att bli långpendlare). Jo jag vet att det finns kostnader för trygghet och jag är beredd att betala dem för jag tror inte att de är så höga. Det finns mycket annat som kunde gjorts som att benchmarka hela offentliga sektorn och tillämpa best-of-practice, mer lag och ordning på gator med mer kameror eller flexurity a la Danmark - högre skyddsnät lägre anställningstrygghet, men jag har fått för mig att de större företagen konstaterat att de har större behov av lojalitet än besvär av LAS. Ja jag är egentligen sedan snart 30 år borgerlig väljare, men av protest numera Sosse!

 

Skicka en kommentar

<< Home