måndag, mars 17, 2008

Har vi moralisk rätt att ta ut värnskatt?

Det moraliskt rätta kan inte fastställas genom en demokratisk omröstning. Om staten skall ha rätt att ta ut "värnskatt" måste det finnas en hållbar moralfilosofisk princip för denna. Tre principer har lanserats: av Sidgwick, Rawls och Dworkin. Men ingen av dessa principer verkar hålla inför kritiska invändningar.

Har ett modern och upplyst samhälle rätt att ta ut progressiva skatter av principiella skäl? Frågan gäller ett normalt samhälle som inte befinner sig i krigstillstånd eller i någon annan extraordinär olägenhet. Ett första svar kommer från demokraten som vill hävda att en demokrati har rätt att besluta om det som majoriteten ställer sig bakom. Men detta är inget moraliskt principiellt argument. Det betyder i så fall att moraliska principer skulle bestämmas av majoritetsbeslut. Vi skulle då finna att exempelvis dödsstraffet är moraliskt berättigat redan därför att en ev majoritet ställer sig bakom detta.

Värnskatten utgör den extra femprocentiga marginalskatten som tas ut för tjästesinkomster över drygt 40 000 kr/mån. På söndagen skrev P J Anders Linder en signerad huvudledare i SvD som vältaligt anföll värnskatten som den främsta manifestationen av progressiv skatt i Sverige. Han angrep värnskatten utifrån ett individperspektiv som berörde den frustration en löntagare utsätts för när möda och ansträngningar drabbas av förhöjd beskattning.

Det finns också pragmatiska skäl som talar emot progressiva skatter. Det främsta argumentet här är de negativa effekterna på tillväxt och arbetsvilja. Progressiva skatter försämrar för hela hela samhället. Men mot detta brukar skatteförespråkarna invända att det är viktigare att omfördela inkomster än att få en så hög total levnadsstandard som möjligt. Det finns flera argument som skatteförespråkarna kan hänvisa till. Men skattedebatten har av någon anledning aldrig handlat om dessa principiella resonemang. Den politiska filosofin anses tydligen vara för svår i den dagsaktuella debatten.

Historiskt är dock den progressiva skattens principiella legitmitet betingad av utilitaristiska skatteekonomer som Henry Sidgwick och Ysidro Edgeworth (med verket The Pure Theory of Taxation, 1897), vilka gav ett skenbart berättigande åt de progressiva skatteskalor som etblerades under början av 1900-talet. Utilitarismen är dock en orimlig morallära, som alltmer har övergivits av den juridiskt inriktade skatteforskningen under slutet av förra seklet.

Jag har tidigare gått igenom 12 argument mot utilitarismens rimlighet. Här kan nämnas två: varför skall staten maximera saldot för lycka minus smärta? - det finns ingen moralisk grund för denna princip (arg 11). Om staten ändå försöker sig på denna uppgift kan det visa sig att skatterna för vissa fattiga borde vara höga och för vissa rika vara låga - ett motargument formulerat av nobelminnespristagaren Kenneth Arrow (arg 5, samma länk som i förra stycket).

Ett helt annat filosofiskt argument för viss utjämning har formulerats av harvardfilosofen John Rawls i verket A Theory of Justice, 1971. Rawlsismen går ut på att de sämst ställda måste gynnas maximalt av alla tillåtna inkomstdifferenser. Grunden för detta är en tänkt, opartisk överenskommelse. Det kan betyda att en progressiv skatt kan berättigas trots att den skadar välståndsutvecklingen. Enligt rawlsismen blir gränsen för denna beskattning där de ekonomiska skadorna blir så stora att de sämst ställda skulle få det sämre genom ytterligare omfördelningar. Rawls själv trodde att det skulle räcka med att ha proportionell skatt för att maximera de minsta inkomsterna (efter skatt).

Man kan dock invända mot Rawls' teori att det verkar rimligare att man i den s k ursprungspositionen kommer överens om ett "socialt minimum" för de sämst ställda. Denna princip nämnde Rawls själv men han trodde inte att den skulle bli resultatet i det tänkta kontraktet. Det har dock visat sig att gjorda experiment just har resulterat i denna princip. Med en grundtrygghetsprincip för omfördelningen skulle då inte några progressiva skatter vara motiverade. Även kvarvarande platta skatter skulle kunna vara ganska låga - det gäller särskilt då man kan tillämpa försäkringar och medborgarkonton.

Ett tredje filosofiskt argument, lanserat av Ronald Dworkin m fl, för starkt progressiva skatter på inkomster som är resultatet av medfödda egenskaper har i stort sett havererat. Denna "talangegalitarism" saknar helt en principiell moralisk grund (en "teori X") och förlitar sig mest på intuition.

Eftersom moraliskt riktiga principer inte kan fastställas genom att undersöka vad majoriteten företräder borde skattedebatten kunna utvidgas till en diskussion om filosofisk rättvisa. Att låta den känslomässiga uppfattningen om "rättvisa" bli styrande är särskilt vanskligt just i skattedebatten eftersom många här styrs av egoistiska intressen eller rentav av illvilja och avundsjuka.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

11 Comments:

At 17 mars, 2008 05:40, Blogger Per-Olof Persson said...

Moralfilosofin säger att stöld inte är moraliskt riktigt. Detta måste även gälla lagliga stölder. Det går att göra stölder lagliga genom politiska beslut.

 
At 17 mars, 2008 13:22, Blogger Danne Nordling said...

För att moralfilosofiskt okunniga dussinpolitiker inte skall kunna hitta på vad som helst under trycket av opinionssiffrorna behövs restriktioner även för dem. Ett sådant är en grundlag som hindrar vissa principiellt felaktiga beslut. Men författningsdiskussionen har inte kommit dithän. Dessutom har de som skall utarbeta 2011 års författning lyckats göra alla konstitutionella aspekter till tråkiga juridisk-tekniska futtigheter.
/DNg

 
At 18 mars, 2008 10:07, Anonymous Anonym said...

Vårt land är nu på väg mot en lägre skattekvot per BNP/inv.
Det är bra och till glädje för alla skattebetalare.

Värnskatten är ett otyg och närmast ett sossepåfund som alliansen nu inte vågar ta bort. Andra prioriteringar menar man utåt.

Bra dock att nästa skattesänkning även ska beröra nedre delen av statsskatteskalan.

När man diskuterar skatter så finns dock betydande skillnader mellan kommunerna från 28,50 per skattekrona till 33.50.
Därutöver är kryphålen betydande. Nu senast har man upptäckt att nolltaxerare också drygar ut inkomsten med bidrag.

 
At 18 mars, 2008 11:52, Blogger Danne Nordling said...

Lägre skattekvot i dagens läge är till en del en automatisk effekt av att sysselsättningen har ökat. Den effekten kan försvinna i nästa lågkonjunktur.

Men vissa skattesänkningar i form av jobbavdrag har gjorts som kommer att hålla nere skattekvoten framöver.

Vad vi saknar är en beräkning från finansdepartementet över de dynamiska effekterna för jobbavdragen. Hur mycket har de kostat staten och hur mycket extra skatter har de dragit in pga ökad sysselsättning utöver konjunktureffekterna?

Jag skulle tro att de dynamiska effekterna är mycket större av ett avskaffande av värnskatten och en sänkning av statsskatten.
/DNg

 
At 18 mars, 2008 17:23, Anonymous Per Fredö said...

Jobbskatteavdraget avser alla som har inkomst och är aktiva företagare.

Det kommer att genomföras stegvis,vilket bör ge ytterligare dynamiska effekter även om de självfallet är svåra i sig beräkna.
Det finns en samlad ekonomisk politik utöver konjunktureffekterna.

Jobbskatteavdraget kommer också de tillgodo som betalar statsskatt och värnskatt.

Värnskatten ger 5 miljarder i skatteinkomster varför den dynamiska effekten nog är rätt marginell.

De största överskotten i statens och kommunernas budgetar beror på god konjunktur, att cirka 170 000 fler jobbar , att arbetslösheten minskat och att de som lever på bidrag också minskat högst väsentligt.

 
At 18 mars, 2008 19:47, Blogger Danne Nordling said...

Den dynamiska effekten på beskattningsbar inkomst vid ett avskaffande av värnskatten är över 100 procent. Se länken i artikeln i avsnittet om Rawls. Värnskatten skadar de sämst ställda.
/DNg

 
At 20 mars, 2008 14:16, Anonymous Anonym said...

Du har själv sagt att de dynamiska effekterna är svårtolkade och att det ibland krävs uppgifter från finansen.

 
At 22 mars, 2008 11:12, Anonymous Per Fredö said...

De som man trodde omaka bröderna Peter Egardt och Sture Nordh /m+s/ har i dag en brännpunmktsartikel där de påvisar att löneökningar på 4 % innebär lägre faktisk disponibel löneökning.

Och sämst går det för dem med statsskatt.högre inkomster och värnskatt.

Receptet är att skjuta brytpunkten uppåt,oklart hur mycket och att ta bort värnskatten.
Brytpunkten mäste dessutom justeras m h t hur inflationen utvecklas.

Allt bra men vad kostar det statskassan?

 
At 23 mars, 2008 13:11, Blogger Nils Karlsson said...

En skattesänkning kostar inte någonting; det är en minskning av intäkter, inte en ökning av utgifter.

(med detta vill jag inte vara pedantisk, jag vill betona ordvalets psykologiska betydelse - t.ex. gillar särskilt vänstern att kalla skattesänkningar för stöld eller dylikt, vilket verkligen är uppochnervänt men går hem hos många eftersom det är inbankat i dem att en skattesänking är en utgift...)

 
At 25 mars, 2008 09:55, Anonymous PER FREDÖ said...

Maud Olofsson har lanserat sin egen moralfilosofiska syn på barnbidragen.

De ska vara generella upp till en viss brytpunkt.oklart vilken.
Rättvisan kräver så.

Detta skärper progressiviteten i skatteskalan ytterligare.

Om nu Maud kommer få gehör för detta är oklart.
Om så måste det som är viktigast nivån på den statliga skatten reduceras avsevärt.

Öppet för fight!

 
At 09 januari, 2009 13:48, Blogger Ksann said...

"Det betyder i så fall att moraliska principer skulle bestämmas av majoritetsbeslut. Vi skulle då finna att exempelvis dödsstraffet är moraliskt berättigat redan därför att en ev majoritet ställer sig bakom detta."

Precis så är det ju! Det finns inga objektiva moraliska principer. All moralitet är subjektivt.

Samhällets moraler bygger på vad majoriteten tycker: i Sverige är det ok att ha sex om man är 15 år gammal. I USA är detta våldtäkt.

 

Skicka en kommentar

<< Home