Sverige får högst kostnader för klimatpolitiken

Redan Sveriges ålagda minskning av utsläppen med 17 procent till 2020 betyder att nästan en procent av BNP förloras och ca 30 000 jobb. Med 30 eller 40 procent blir allting mycket värre. Svenskt Näringsliv har kommit med en larmrapport som ingen tycks bry sig om. Varför handlar inte klimatdebatten om väsentligheter?

Igår 11/3 kom en utredning från Svenskt Näringsliv med titeln Kosta vad det kosta vill? - eller smart klimatpolitik som gör skillnad? (pdf) Undertiteln är: Minskade koldioxidutsläpp och mer förnybar energi i EU och Sverige - vad kostar det? Författare är Birgitta Resvik. Den handlar om de stora kostnaderna för Sverige som en effekt av det i januari lanserade målet om förnyelsebar energi och en minskning med 17 procent. Kostnaderna för det under förra tisdagen (4/3) lanserade målet för utsläppsminskningar på 30-40 procent enligt olika falanger i Klimatberedningen finns inte med.

Klimatdebatten följer underliga vägar. Ganska snabbt efter offentliggörandet av Klimatberedningens 500-sidiga betänkande avdog debatten. Det naturliga hade varit att media hade följt upp den fantastiska motsättning som finns mellan regeringsföreträdarna och oppositionen på 30 respektive 40 procents minskning av utsläppen av växthusgaser till 2020. Vilka metoder finns det att öka ambitionerna med 1/3? Och vilka bördor för vanligt folk kommer dessa ökade åtaganden att innebära för vanligt folk? Men nej.

Idag kom en debattartikel om klimatpolitiken. Det är CUF-ordföranden Magnus Andersson som på DN-debatt 12/3 går till angrepp mot partiets egen miljöminister Andreas Carlgren för hans skattepolitik gentemot elproducenterna och mot tanken på kilometerskatt. Att kostnaderna för regeringens miljömål kommer att bli formidabla är inte ämnet och att oppositionen skulle göra ont värre sägs inte. Men kanske oenigheten om miljöpolitiken inom regeringsblocket ändå kan föra något gott med sig genom att 30-procentsminskningen börjar ifrågasättas.

I rapporten från SN refereras till en kostnadsberäkning för olika länder från EU som visas i nedanstående diagram:

Vi ser att Sverige drabbas av den högsta kostnaden av alla länder inom EU. Vissa tidigare östländer kommer till och med att tjäna på EU:s klimatpolitik (sannolikt genom att t ex sälja utsläppsrätter). Kostnaderna för det ålagda klimatpolitiska målen är 65 procent högre i Sverige än för EU som genomsnitt. EU beräknar att subventionerna till elproduktionen kommer att höja kostnaderna för denna med 33 procent. Energipriserna generellt kommer i genomsnitt inom EU att stiga med 20 procent.

Redan innan EU:s klimatmål presenterades gjorde Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) en regionalt baserad studie där man kom fram till att de då kända miljöpolitiska målen till 2015 skulle betyda att 25 000 jobb skulle förloras. SN kommenterar detta:

"Förklaringen till den minskade sysselsättningen är dels att de stigande elpriser påverkar sektorer som järn- och stålverk. ITPS beräknar att elpriserna stiger med 15 till 20 procent. Men sysselsättningen påverkas även negativt av att pendling blir dyrare med högre bensinpriser, vilket kommer leda till att den nuvarande utvecklingen mot allt större arbetsmarknadsregioner kommer att brytas. Små regioner som är beroende av basindustrin kommer att drabbas hårdast."

Den nya målsättningen från EU kommer rimligtvis att betyda ännu mycket mer negativa effekter (säg 30 000 förlorade jobb) även om EU redovisar en genomsnittsberäkning som inte är så negativ. Orsaken till att Sverige drabbas hårdare än andra är delvis den orättvisa fördelning av kraven på förnyelsebar energi som man förhandlade om i december. Det blev en ökning till 49 procent för Sveige trots att vi låg högst i utgångsläget och alltså borde ha större svårigheter än de som låg lägst. Se diagrammet nedan:

Detta tillsammans med att Sverige trots lägst koldioxidutsläpp per capita (bortsett från några tidigare öststater) fick nästan lika stora totalminskningskrav (-17%) som Irland och Luxemburg (-20%) trots att dessa länder släpper ut dubbelt resp fyrdubbelt så mycket som per person som Sverige är orsaken till våra höga kostnader.

Regeringens klimatpolitik är dåligt skött jämfört med andra länders. Oppositionens gapande om att Sverige måste gå före och de fördömande uttalandena mot Sveriges försök att inte få på sig helt tokiga krav har uppenbarligen medfört att Sverige hamnat i ett sämre läge än andra länder. Och detta leder rimligtvis till att åtgärderna för utsläppsminskningar globalt sett blir mindre eftersom man kan uppnå 10 gånger så stor effekt i andra länder (Björn Carlén).

Med en höjning av klimatmålen till 30 procents utsläppsminskning blir kostnaderna naturligtvis inte nästan dubbelt så stora utan flera gånger så höga. Det beror på att marginalkostnaden för åtgärder alltid är högre när man går vidare. Därför betyder en höjning från 30 till 40 procents minskning ännu en flera gånger högre kostnad. Min uppskattning är uppåt 6 procent av BNP och flera hundratusen jobb. Det är detta klimatpolitiken och debatten borde handla om. Varför har SN:s rapport inte uppmärksammats?

Andra bloggar om: klimatpolitik, miljö, klimat, växthuseffekten, utsläppsmål, klimatmål, EU, regeringen, klimatberedningen, ekonomi, politik, Andreas Carlgren på intressant.se