onsdag, mars 12, 2008

Sverige får högst kostnader för klimatpolitiken

Redan Sveriges ålagda minskning av utsläppen med 17 procent till 2020 betyder att nästan en procent av BNP förloras och ca 30 000 jobb. Med 30 eller 40 procent blir allting mycket värre. Svenskt Näringsliv har kommit med en larmrapport som ingen tycks bry sig om. Varför handlar inte klimatdebatten om väsentligheter?

Igår 11/3 kom en utredning från Svenskt Näringsliv med titeln Kosta vad det kosta vill? - eller smart klimatpolitik som gör skillnad? (pdf) Undertiteln är: Minskade koldioxidutsläpp och mer förnybar energi i EU och Sverige - vad kostar det? Författare är Birgitta Resvik. Den handlar om de stora kostnaderna för Sverige som en effekt av det i januari lanserade målet om förnyelsebar energi och en minskning med 17 procent. Kostnaderna för det under förra tisdagen (4/3) lanserade målet för utsläppsminskningar på 30-40 procent enligt olika falanger i Klimatberedningen finns inte med.

Klimatdebatten följer underliga vägar. Ganska snabbt efter offentliggörandet av Klimatberedningens 500-sidiga betänkande avdog debatten. Det naturliga hade varit att media hade följt upp den fantastiska motsättning som finns mellan regeringsföreträdarna och oppositionen på 30 respektive 40 procents minskning av utsläppen av växthusgaser till 2020. Vilka metoder finns det att öka ambitionerna med 1/3? Och vilka bördor för vanligt folk kommer dessa ökade åtaganden att innebära för vanligt folk? Men nej.

Idag kom en debattartikel om klimatpolitiken. Det är CUF-ordföranden Magnus Andersson som på DN-debatt 12/3 går till angrepp mot partiets egen miljöminister Andreas Carlgren för hans skattepolitik gentemot elproducenterna och mot tanken på kilometerskatt. Att kostnaderna för regeringens miljömål kommer att bli formidabla är inte ämnet och att oppositionen skulle göra ont värre sägs inte. Men kanske oenigheten om miljöpolitiken inom regeringsblocket ändå kan föra något gott med sig genom att 30-procentsminskningen börjar ifrågasättas.

I rapporten från SN refereras till en kostnadsberäkning för olika länder från EU som visas i nedanstående diagram:

Vi ser att Sverige drabbas av den högsta kostnaden av alla länder inom EU. Vissa tidigare östländer kommer till och med att tjäna på EU:s klimatpolitik (sannolikt genom att t ex sälja utsläppsrätter). Kostnaderna för det ålagda klimatpolitiska målen är 65 procent högre i Sverige än för EU som genomsnitt. EU beräknar att subventionerna till elproduktionen kommer att höja kostnaderna för denna med 33 procent. Energipriserna generellt kommer i genomsnitt inom EU att stiga med 20 procent.

Redan innan EU:s klimatmål presenterades gjorde Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) en regionalt baserad studie där man kom fram till att de då kända miljöpolitiska målen till 2015 skulle betyda att 25 000 jobb skulle förloras. SN kommenterar detta:
"Förklaringen till den minskade sysselsättningen är dels att de stigande elpriser påverkar sektorer som järn- och stålverk. ITPS beräknar att elpriserna stiger med 15 till 20 procent. Men sysselsättningen påverkas även negativt av att pendling blir dyrare med högre bensinpriser, vilket kommer leda till att den nuvarande utvecklingen mot allt större arbetsmarknadsregioner kommer att brytas. Små regioner som är beroende av basindustrin kommer att drabbas hårdast."
Den nya målsättningen från EU kommer rimligtvis att betyda ännu mycket mer negativa effekter (säg 30 000 förlorade jobb) även om EU redovisar en genomsnittsberäkning som inte är så negativ. Orsaken till att Sverige drabbas hårdare än andra är delvis den orättvisa fördelning av kraven på förnyelsebar energi som man förhandlade om i december. Det blev en ökning till 49 procent för Sveige trots att vi låg högst i utgångsläget och alltså borde ha större svårigheter än de som låg lägst. Se diagrammet nedan:

Detta tillsammans med att Sverige trots lägst koldioxidutsläpp per capita (bortsett från några tidigare öststater) fick nästan lika stora totalminskningskrav (-17%) som Irland och Luxemburg (-20%) trots att dessa länder släpper ut dubbelt resp fyrdubbelt så mycket som per person som Sverige är orsaken till våra höga kostnader.

Regeringens klimatpolitik är dåligt skött jämfört med andra länders. Oppositionens gapande om att Sverige måste gå före och de fördömande uttalandena mot Sveriges försök att inte få på sig helt tokiga krav har uppenbarligen medfört att Sverige hamnat i ett sämre läge än andra länder. Och detta leder rimligtvis till att åtgärderna för utsläppsminskningar globalt sett blir mindre eftersom man kan uppnå 10 gånger så stor effekt i andra länder (Björn Carlén).

Med en höjning av klimatmålen till 30 procents utsläppsminskning blir kostnaderna naturligtvis inte nästan dubbelt så stora utan flera gånger så höga. Det beror på att marginalkostnaden för åtgärder alltid är högre när man går vidare. Därför betyder en höjning från 30 till 40 procents minskning ännu en flera gånger högre kostnad. Min uppskattning är uppåt 6 procent av BNP och flera hundratusen jobb. Det är detta klimatpolitiken och debatten borde handla om. Varför har SN:s rapport inte uppmärksammats?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 12 mars, 2008 17:58, Blogger Per-Olof Persson said...

Gerard Jackson har skrivit två artiklar om att skatter (exempelvis koldioxidskatt, elskatt, kilometerskatt) som drabbar producenterna krymper ett lands produktionsstruktur och förhindrar nya investeringar.

"Carbon taxes versus living standards"

http://www.brookesnews.com/081003carbontax_print.html

"Why a carbon tax would hit living standards"

http://www.brookesnews.com/080303capital_print.html

 
At 12 mars, 2008 20:01, Blogger Per-Olof Persson said...

Krympning av produktionsstrukturen och lönerna

I dagens tidning stod det att "Sjuksköterskorna är på krigsstigen. De anser att lönerna är för låga".

Analys:

1. Sjuksköterskorna har kommit fram till att de kan köpa färre konsumtionsvaror än de kunnat göra tidigare.

2. Nu vill sjuksköterskorna kunna köpa mer konsumtionsvaror.

3. Hur mycket konsumtionsvaror varje individ i landet kan köpa är i teorin lika med hur många konsumtionsvaror som produceras per individ i landet.

4. Skälet till varför sjuksköterskorna (och andra grupper) måste köpa färre konsumtionsvaror är att det produceras färre konsumtionsvaror per individ.

5. Skälet till att det produceras färre konsumtionsvaror per individ är att landets kapitalsstruktur blir kortare horisontellt samt att den krymper vertikalt.

6. Det är de produktionssteg som ligger längst ifrån konsumenterna som krymper samtidigt utökas de produktionssteg som ligger närmast konsumenterna. Det steg som ligger allra närmast konsumenterna innehåller de företag som säljer varor och tjänster till konsument.

7. Skälet till att de produktionssteg som ligger längst ifrån konsumenterna krymper är att vinsterna börjar bli lägre i dessa steg. Skälet till att de produktionssteg som ligger närmast konsumenterna ökar är att vinsterna börjar bli högre i dessa steg.

8. Det finns en tendens att vinsterna blir lika stora i varje produktionssteg. Detta beror på att entreprenörerna minskar sina investeringar i de steg som har låga vinster och att de ökar sina investeringar i de steg som har höga vinster.

9. Varför ökar vinsterna i de steg som är närmast konsumenterna? Detta beror på att den ekonomiska politiken går ut på att öka konsumenternas inköp av konsumtionsvaror:

A) Människor ska minska sitt sparande för att konsumera mer. B) Bankerna får lov att skapa helt nya pengar vid utlåning och detta ökar inköpen av konsumtionsvaror. C) Höga skatter innebär att kapitalisternas pengar inte kommer att sparas och användas till investeringar. Pengarna kommer i stället att användas av stat och kommun samt av bidragstagarna till inköp av konsumtionsvaror.

Dessa faktorer ökar företagens försäljningsintäkter samtidigt som företagens kostnader har tagits vid ett tidigare historiskt tillfälle. Kostnaderna kommer inte att öka lika snabbt som intäkterna och detta leder till högre vinster.

10. Varför minskar vinsterna i de steg som är längst ifrån konsumenterna? Strax efter förra konjunkturbotten var det enligt investeringskalkylerna mest förmånligt att investera de produktionssteg som ligger längst ifrån konsumenterna. Räntekostnaden var låg och kostnaden för produktionsresurserna (naturresuser, arbetskraft, kapitalvaror) var låga.

I konjunkturbotten är också vinsterna i de steg som är närmast konsumenterna som lägst. Konjunkturnedgångar skapar alltid ett "tvångssparande" och människor köper färre konsumtionsvaror.

Till en början ökar investeringarna i de produktionssteg som ligger längst ifrån konsumenterna. Innan investeringsprojekten är färdigställda och mer konsumtionsvaror kan produceras händer följande:

1) Bankernas kreditexpansion ökar efterfrågan på arbetskraft och naturresurser. Priserna börjar stiga på dessa resurser. 2) Priserna på konsumtionsvaror börjar stiga och detta beror på a) bankernas kreditexpansion, b) på att produktionen av konsumtionsvaror saktar ned, c) när konsumenterna ökar sin konsumtion blir entreprenörerna också villiga att öka sin konsumtion (bankernas kreditexpansion skapar högre vinster).

3) Vinsterna börjar så smått att öka i de produktionssteg som ligger närmast konsumenterna jämfört med de steg som ligger längst ifrån konsumenterna. 4) Antalet anställda börjar öka i de produktionssteg som ligger närmast konsumenterna men detta bjuder upp lönerna i alla steg.

5) Nu börjar räntan att stiga och tendensen är att räntan stiger till en högre nivå än den tidigare högkonjunkturtoppen. Bankerna vill nämligen ha kompensation för en ökad inflationstakt. Efterfrågan på tilläggslån till investeringsprojekten kan också få räntan att stiga till högre höjder. När kostnaderna ökar måste mer pengar användas till investeringsprojekten.

6) Nu börjar förlusterna uppkomma i de produktionssteg som ligger längst ifrån konsumenterna. Pågående investeringsprojekt måste avvecklas men även färdiga investeringar.

7) Slutresultatet är att landets kapitalsstruktur blir kortare horisontellt samt att den krymper vertikalt. Det produceras färre konsumtionsvaror än tidigare. Sjuksköterskorna (och andra grupper) måste köpa färre konsumtionsvaror eftersom det produceras färre konsumtionsvaror per individ.

 
At 12 mars, 2008 23:14, Anonymous Tom said...

För att vara konkret, 6% av BNP är grovt räknat 150 miljarder kronor, eller 50,000 kr per löntagare.

 

Skicka en kommentar

<< Home