Löneslaveriet i ett fritt samhälle

Alla samhällen bygger på tvång. Men betyder det att det inte spelar någon roll vilket system vi har? I debatten förekommer då och då kritik mot dagens socialliberala samhälle som går ut på att detta bygger på en våldsideologi. Är det medborgarlön som är lösningen?

Om man inte har en kolartro på att människans natur är god och altruistisk måste man acceptera att ett samhälle organiseras med hjälp av vissa regler. Dessa måste upprätthållas med tvång. Definitionen av tvång är "hot om våld".

Om någon tänker skada någon annan i fysisk eller ekonomisk bemärkelse kommer den som blir utsatt att hota med repressalier. Av praktiska skäl har detta upprätthållande av principen "förbud att skada andra" överlåtits åt staten. Det betyder att ekonomiska transaktioner måste vara frivilliga. Och det kan de bara vara om båda parter är med på affären - sannolikt för att båda anser sig tjäna på transaktionen.

Detta har dock Karl Marx och hans efterföljare ansett vara grunden för ett särskilt slags slaveri: "löneslaveriet". Arbetaren har bara att välja mellan att sälja sin arbetskraft eller svälta ihjäl. Detta påstås alltså vara ett tvång som kan jämställas med att med vapenmakt tvinga någon att arbeta för någon annan utan lön eller rätt att välja någon annan arbetsplats.

Om samhället är fattigt kan naturligtvis en lönearbetare och en slav ha ungefär lika lågt välstånd. Vi kan tänka oss läget i det gamla Rom. Men fortfarande är lönearbetaren fri och kan därför välja arbetsgivare eller bli egen företagare. Det ger en möjlighet att öka sitt välstånd. Men arbeta måste man. Det gällde för övrigt i det gamla bondesamhället. Den småbrukare som inte arbetade måste tigga eller svälta ihjäl.

Varifrån kom tvånget att arbeta i jordbrukssamhället? Var det från andra människor eller från naturliga förhållanden? Det är svårt att se att argumentet med löneslaveriet antingen inte är intellektuellt hederligt eller också bygger det på en subjektiv och okunnig uppfattning om verkligheten.

Den enda relevans klagomål på "löneslaveriet" kan ha är att initiera en diskussion om arbetsmarknadens frihet. I en situation med uppköparmonopol är valmöjligheterna mindre för en löntagare än om det finns många arbetsgivare att välja mellan. Fortfarande finns dock möjligheten att bli egen företagare (om det inte finns ett skråsystem) eller stanna kvar på landsbygden. Naturligtvis kan situationen bli sämre tillfälligt genom kraftiga konjunktursvängningar eller under en period av snabb urbanisering. Men det är inte något som karaktäriserar vårt moderna samhälle.

Att det finns ett naturligt "tvång" att arbeta och ett socialt tvång att inte skada andra är något som det normalt inte finns anledning att beklaga. Det som är beklagligt är om tvånget i onödan utvidgas för att uppnå andra målsättningar. Om några inte vill arbeta kan de tvinga de andra att införa t ex medborgarlön. Men det betyder bara att vissa måste arbeta gratis åt andra. Det naturliga tvånget att arbeta omfördelas med ett socialt tvång som ökar tvånget för vissa och minskar det för andra. Medborgarlön minskar inte utan ökar tvånget i samhället. Att sådana tvångsideologiska idéer nu verkar överges av Maria Wetterstrand och miljöpartiet är ett positivt tecken i tiden.

Andra bloggar om: löneslaveri, tvång, frihet, medborgarlön, socialism, filosofi, politik, omfördelning på intressant.se