torsdag, februari 28, 2008

Löneslaveriet i ett fritt samhälle

Alla samhällen bygger på tvång. Men betyder det att det inte spelar någon roll vilket system vi har? I debatten förekommer då och då kritik mot dagens socialliberala samhälle som går ut på att detta bygger på en våldsideologi. Är det medborgarlön som är lösningen?

Om man inte har en kolartro på att människans natur är god och altruistisk måste man acceptera att ett samhälle organiseras med hjälp av vissa regler. Dessa måste upprätthållas med tvång. Definitionen av tvång är "hot om våld".

Om någon tänker skada någon annan i fysisk eller ekonomisk bemärkelse kommer den som blir utsatt att hota med repressalier. Av praktiska skäl har detta upprätthållande av principen "förbud att skada andra" överlåtits åt staten. Det betyder att ekonomiska transaktioner måste vara frivilliga. Och det kan de bara vara om båda parter är med på affären - sannolikt för att båda anser sig tjäna på transaktionen.

Detta har dock Karl Marx och hans efterföljare ansett vara grunden för ett särskilt slags slaveri: "löneslaveriet". Arbetaren har bara att välja mellan att sälja sin arbetskraft eller svälta ihjäl. Detta påstås alltså vara ett tvång som kan jämställas med att med vapenmakt tvinga någon att arbeta för någon annan utan lön eller rätt att välja någon annan arbetsplats.

Om samhället är fattigt kan naturligtvis en lönearbetare och en slav ha ungefär lika lågt välstånd. Vi kan tänka oss läget i det gamla Rom. Men fortfarande är lönearbetaren fri och kan därför välja arbetsgivare eller bli egen företagare. Det ger en möjlighet att öka sitt välstånd. Men arbeta måste man. Det gällde för övrigt i det gamla bondesamhället. Den småbrukare som inte arbetade måste tigga eller svälta ihjäl.

Varifrån kom tvånget att arbeta i jordbrukssamhället? Var det från andra människor eller från naturliga förhållanden? Det är svårt att se att argumentet med löneslaveriet antingen inte är intellektuellt hederligt eller också bygger det på en subjektiv och okunnig uppfattning om verkligheten.

Den enda relevans klagomål på "löneslaveriet" kan ha är att initiera en diskussion om arbetsmarknadens frihet. I en situation med uppköparmonopol är valmöjligheterna mindre för en löntagare än om det finns många arbetsgivare att välja mellan. Fortfarande finns dock möjligheten att bli egen företagare (om det inte finns ett skråsystem) eller stanna kvar på landsbygden. Naturligtvis kan situationen bli sämre tillfälligt genom kraftiga konjunktursvängningar eller under en period av snabb urbanisering. Men det är inte något som karaktäriserar vårt moderna samhälle.

Att det finns ett naturligt "tvång" att arbeta och ett socialt tvång att inte skada andra är något som det normalt inte finns anledning att beklaga. Det som är beklagligt är om tvånget i onödan utvidgas för att uppnå andra målsättningar. Om några inte vill arbeta kan de tvinga de andra att införa t ex medborgarlön. Men det betyder bara att vissa måste arbeta gratis åt andra. Det naturliga tvånget att arbeta omfördelas med ett socialt tvång som ökar tvånget för vissa och minskar det för andra. Medborgarlön minskar inte utan ökar tvånget i samhället. Att sådana tvångsideologiska idéer nu verkar överges av Maria Wetterstrand och miljöpartiet är ett positivt tecken i tiden.

Andra bloggar om: , , , , , , , på intressant.se

Etiketter: ,

26 Comments:

At 28 februari, 2008 14:26, OpenID Igge said...

Jag anser din analys vara något av de två följande alternativen: Intellektuellt ohederlig eller subjektivt okunnig. Det så kallade "löneslaveriet" är ett tvång som finns i samhällen liknande vårt. Problemet är att du tolkar "tvång" för bokstavligt. Jag tror att Marx och hans efterföljare mer pekar på "tvångets" strukturella nivå. Jag är exempelvis "tvingad" att ställa mig sist i kön till bankomaten, trots att ingen hotar mig om blodvite (sannolikt) om jag tränger mig.

/ Patrik

 
At 28 februari, 2008 23:26, Blogger Martin Westergren said...

Jag tror, vilket jag påpekat tidigare, att du har en väl naiv syn på tvång (och därmed på frihet). Arbetsgivarens och arbetstagarens förhandlingspositioner är inte jämlika, därmed är inte avtal dem emellan alltid frivilliga. Medborgarlön eller basic income har lanserats i en mängd varianter med olika bevekelsegrunder och målsättningar (även vissa nyliberaler är ju t.ex. positiva till idén om negativ inkomstskatt). Den liberal-egalitära varianten (van Parijs) är ett reformförslag som syftar till att hantera problemet med godtyckliga skillnader och realisera maximin.

Basic income är en frihetsreform. Regeringens arbetslinje innebär omfattande intrång i människors liv: människor tvingas flytta, befinna sig på arbetsförmedlingen vid vissa tider och förlita sig på myndighetspersoners godtyckliga bedömningar. Politiken framstår som i grunden perfektionistisk och antiliberal, den bygger på en idé om att lönearbete är en omistlig del i ett gott liv, tycks det. Om vi köper maximin och köper att denna implicerar ökad omfördelning tycks basic income vara den mest liberala vägen att förverkliga denna.

För övrigt läggs en intressant avhandling fram vid SU fred.14/3 om basic income och Rawls. Se http://www.statsvet.su.se/forskning/disputationer.htm

 
At 29 februari, 2008 00:41, Anonymous Tom said...

Kravet (det i Sverige inte alltid så starka) på motprestation anses alltså antiliberalt i vissa kretsar? Hå hå ja ja. Det tycks mig dock som att man köper sig denna frihet från prestation på andras bekostnad.

Om sånt ska ses som en naturlig konsekvens av Rawls kanske det är dags att börja problematisera Rawls.

 
At 29 februari, 2008 00:48, Anonymous Tom said...

Igge, så detta icke-bokstavliga, strukturella tvång är alltså vanlig hyfs och socialt beteende, som att inte tränga sig i bankomatkön? Behöver man bekämpa sådant till den grad att samhället ska omkullkastas?

Det grundläggande problemet är snarare inom dig än i samhället: du kan, om du så vill, leva bättre än forntidens kungar utan att slava i någon särskild grad. Det du måste acceptera i gengäld är dock att inte vara avundsjuk på dem som jobbar ännu mer.

 
At 29 februari, 2008 09:48, OpenID oooooooooooo said...

Tom:
"Tänk pa barnen i Afrika- argumentet" är inte relevant i detta sammanhang. Och, jag arbetar och vill arbeta. Läs min väldigt simpla kommentar lite noggrannare så kanske du förstår. Det Marx och andra påstår är att vi föds och uppbringas inom vissa kontextuella ramar, strukturer. Du, när du föddes, hade inte så mycket att säga till om när det gällde dessa ramar. Idag kanske du kan påverka dem, om du har mycket makt.
Dessutom: Det ÄR önskvärt med nyanserade bilder av diverse skeenden. Det kategoriska och bokstavliga tänkandet och tolkandet du står för leder allt för ofta till missvisande och felaktiga slutsatser.
Könsstrukturer, organisationsstrukturer o.s.v. Anledningen till att jag skrev om kösystemet missade du - jag ville på ett enkelt sätt visa att vi är mindre fria än vi tror.
/ Patrik

 
At 29 februari, 2008 10:20, Blogger Martin Westergren said...

Ja Tom, kravet på motprestation är många gånger moraliserande och därmed antiliberalt. De bidrag och stödåtgärder som i dag betalas ut är villkorade - lev på detta sätt, annars blir det inget! En ovillkorlig basic income ersätter dagens flora av bidrag och låter människor göra som de vill med de pengar de är berättigade till. Är det inte uppenbart att detta är en liberal reform?

Basic income ger arbetstagare en bättre förhandlingsposition och ökar därmed deras frihet att avstå ifrån slitsamma ickeutvecklande jobb (eller tvingar arbetsgivare att betala skäliga löner). Också denna effekt är väl positiv ur ett liberalt perspektiv?

Att en basic income kan ha vissa negativa effekter för incitamentssrukturen och därmed tillväxten är en helt annan fråga. Sannolikt är dessa problem möjliga att överkomma med ett väl genomtänkt system (marginalskattenivåer hit och dit…)

 
At 29 februari, 2008 13:14, Anonymous Per said...

Vad är poängen med att blanda ihop frihet i betydelsen "frånvaro av våld eller hot om våld" och frihet som en viss materiell standard?

Det är ju två helt olika problem. Det första ett mellanmänskligt, det andra att det inte regnar färdiggräddade pizzor från himlen.

 
At 29 februari, 2008 13:27, Blogger Danne Nordling said...

Per, det är fråga om den enligt min mening försåtliga diskussionen om 'negatv' respektive 'positiv' frihet (den senare i utvidgad memärkelse) som manifesterar sig.

Patrik (Igge), hur vet du hur tvång egentligen skall tolkas? En tolkning är att tvång enbart består av fysiska hinder eller direkta handgripligheter. Mot denna kan man invända att intentionella hot om våld också innebär tvång. Och många skulle nog säga att utpressning är tvång även om hotet inte är i form av våld. Ännu en tolkning i tangentens riktning är att ett strikt monopol innebär tvång. Men därefter uppstår problem. Nästa steg är att även klassificera ett överläge på marknaden som tvång. Och därefter är steget inte långt att säga att personliga egenskaper under genomsnittsnivån betyder att man tvingas leva med lägre välstånd.

Martin, jag försöker ringa in en rimlig tolkning av frihet och tvång. En tanke som slagit mig är att denna vilja inte finns hos vissa debattörer som vill göra gällande att de är för frihet men ändå kunna argumentera för tvång. Att inkorporera tvång i själva frihetsbegreppet tror jag inte är fruktbart.

En alternativ syn är att ha en relativt snäv syn på vad frihet omfattar och därefter diskutera vilka avsteg från denna frihet som är rimliga eller nödvändiga. Dessa avsteg är då givetvis inte något som skall öka friheten i någon metafysisk mening (eller minska det sociala tvånget) utan reformer för att omfördela välståndet eller öka valmöjligheterna för vissa grupper etc.

Medborgarlön är en sådan reform. Den innebär en omfördelning till de sämst ställda. Dessutom betyder den att arbetssökande kan vänta på de fina jobben ganska länge. Vi får alltså en omfördelning också till dem som har svårigheter på arbetsmarknaden eller inte är så intresserade att arbeta med "vad som helst".

Jag tycker det från min ovanstående utgångspunkt är fel att se medborgarlön som en frihetsreform. Men med ditt synsätt, Martin, måste man beakta att finansieringen med skatter innebär en ökad ofrihet, som måste ställas i relation till "frihetsökningen" för vissa. Hur avgör man denna konflikt?

Utgångspunkten är rimligtvis en ursprunglig situation som jag antydde med det gamla jordbrukssamhället. Kraven på vissa prestationer för att få välstånd är naturliga och inte sociala. Utifrån detta är inte kraven i regeringens arbetslinje frihetsinskränkande.

En bättre ordning hade varit att låta var och en ta den försäkring med de arbetsvillkor man ville ha. För avtalsfrihet är väl inte tvång med någon sofistikerad tolkning?

 
At 29 februari, 2008 13:33, Blogger Martin Westergren said...

Jag kan vara förhindrad att åka på lyxkryssning därför att jag 1) under hot om våld hindras från att kliva på båten eller därför att jag 2) inte har råd att betala biljetten. I båda fallen är jag väl lika ofri att åka på lyxkryssning? Frihet handlar väl om vad man kan och inte kan göra, orsakerna till ofrihet kan vara många. (exemplet från van Parijs tror jag)

Per: Att vissa har råd, och andra inte, att åka på lyxkryssning (eller äta sig mätta) är väl för övrigt själva urtypen för ett ”mellanmänskligt problem”!?

 
At 29 februari, 2008 13:45, Blogger Danne Nordling said...

Martin, ditt exempel är klassiskt i diskussionen om "positiv frihet" utanför Berlins definition. Är det inte ett sätt att fördunkla vad som menats med frihet under århundraden?

En slav i det gamla Rom ville inte bli fri för att få ökat välstånd. Tvärtom hade en del slavar materiellt goda förhållanden.

När de engelska kolonisterna i Nordamerika ville ha frihet var det inte för att England skulle ge dem högre välstånd. De ville bli av med de engelska regleringarna som förvisso minskade deras välstånd men de ville själva bestämma vad de skulle göra (positv frihet enligt Berlin).

Att inte ha råd att betala biljetten för en lyxkryssning är en resursfråga - inte en frihetsfråga.
/DNg

 
At 29 februari, 2008 14:44, Blogger Martin Westergren said...

För det första: vad som HAR menats/avsetts med frihet i olika sammanhang är väl inte särskilt relevant för vad är den rätta förståelsen av begreppet? Vi kan hitta en uppsjö olika användningar som alla är mer eller mindre riktiga.

För det andra: Slavarna ville bli fria för att själva kunna välja hur de skulle leva. I deras fall var hindret bl.a. det fysiska tvång som slavägarna utövade. Men att kunna välja liv kan förhindras också på andra sätt, t.ex. av resursbrist. Resursbrist ÄR inte ofrihet men en orsak till ofrihet. Precis som fysikt tvång inte är ofrihet utan en orsak till ofrihet. Jag tror inte att en hållbar distinktion kan upprätthållas här.

 
At 29 februari, 2008 15:54, Anonymous Per said...

Danne,

Jo jag anade det och jag är på din sida. Go get them boy! :)

 
At 29 februari, 2008 19:46, Anonymous Per said...

Rothbard reder ut begreppen här 27. ISAIAH BERLIN ON NEGATIVE FREEDOM och här 28. F.A. HAYEK AND THE CONCEPT OF COERCION

 
At 29 februari, 2008 22:13, Anonymous PKo said...

Ofta när skatter debatteras med "högermänniskor" tycks det som att de betraktar bidrag som stöld och rätten till sina pengar som en naturlag - medan det egentligen rimligen är så att lagen stödjer äganderätten eftersom det visat sig vara ett (vålds)effektivt sätt att skapa de incitament som ger välstånd.

Men det betyder inte att man ska tillämpa ett "winner-takes-all" system (det är efterfrågemässigt inte effektivt, ej heller våldseffektivt eftersom desperata människor är beredda att gå ganska långt för att mätta sig och sina barn). Det betyder väl bara att incitamenten ska vara tillräckligt stora för att tillräckligt många ska vilja anstränga sig tillräckligt för att skapa tillräckligt mycket välstånd? Men balansen kan ju förändras?!

Nej, medborgarlön är knappast ett alternativ idag - men betyder det att måste förbli så?

Titta på de "Humanoider" som kommer nu. Hondas Assimo kan gå, springa, servera vid bord http://www.youtube.com/watch?v=85b_sPHkEPc&feature=related, det finns andra som spelar fiol, och ytterligare mer - det dröjer väl inte så länge tills de monterar på de arbetsplatser där människor står idag, + målar om huset? Samtidigt är kontorsrationalisering snabb. Ganska snart kan vi alltså befinna oss i en situation där jobben inte räcker eller där arbetssökande inte klarar de jobb som ligger utanför ramen för vad automatisering/robotiseringen förmår? Är medborgarlön fortfarande irrelevant då? Om livets nödtorft vore "gratis", vore det fortfarande rimligt att behålla arbetsplikten, plikten att försörja sig? Man kan säga dela på jobben, men är det möjligt? Kvalificerade utvecklingsjobb kräver kontakt med frontlinjen, för det krävs mer än fulltid...! De som inte platsar i det nya systemet, ska de ner till en nivå långt under de andras?

Hur mycket mer kan jag kräva att få ha innan jag måste dela med mig? Vilka "med-delnings-mekanismer" är OK, är det bara frivillighet (välgörenhet) eller kan vi alla fördela? Om vi säger: ja, vi kan tvingas att dela med oss - då är det bara en fråga om nivåer. Kan den som ska få tvingas till motprestation, om så vem väljer vad det så fall ska vara?

Om frihet är avsaknad av tvång så kan en optimering på frihets-max för mänskligheten kanske få innebära att visst tvång att dela med sig för några av oss högpresterande? Ibland känns debatten kring höger-vänster-skalan väldigt industrisamhällesmässig!

 
At 01 mars, 2008 01:36, Anonymous Tom said...

"Jobben räcker inte" alltså. Detta lärde mig Paul Krugman att det kallas 'the lump of labour fallacy'.

 
At 01 mars, 2008 01:40, Anonymous Tom said...

Martin, distinktionen har diskuterats länge. Låt oss säga att det liberala samhället brukar vilja maximera medborgarnas frihet utan att de inkräktar på varandras frihet.

Denna princip begränsar alltså handlingsutrymmet, exempelvis friheten att bestjäla.

 
At 01 mars, 2008 01:41, Anonymous Tom said...

PKo, förresten: bidrag givna frivilligt anses inte vara stöld. Get it?

 
At 01 mars, 2008 18:46, OpenID oooooooooooo said...

Danne och hans anhängare:
Jag håller med om att jag inte har patent på att tolka begreppet "tvång". Jag vore dum om jag påstod detta. Det jag snarare har hänsyftat är att du, Danne, använder dig av en högst tvivelaktig argumentationsteknik. Om en person X använder ett begrepp Y om ett fenomen Z och en senare person påpekar att X har fel på basis av att begreppet Y inte kan användas på Z, EFTER ATT DENNA KRITIKER HAR ANVÄNT EN ANNAN DEFINITION AV Y JÄMFÖRT MED DEFINITIONEN X ANVÄNDE, så vill jag å det starkaste hävda att denna kritiker begår ett allvarligt fel. Du, Danne, och exempelvis Marx talar inte om samma saker i ett fall som detta. Så enligt din definition av tvång är Marx beskrivning klart malplacerad. Men du bör, som sagt, utgå ifrån samma definition som ursprungskällan. Du har helt enkelt hängett dig åt förfalskning eller liknande. Skräddarsytt för att uppnå dina syften.
Annars vill jag påpeka att jag gillar din blogg.
/ Patrik

 
At 01 mars, 2008 20:53, Anonymous PKo said...

Tom, läser man DIs kommentarer och förden delen även SvDs så verkar mängden bidrag som ges frivilligt vara liten. Högern vill ju att välgörenhet (bidrag avgivna frivilligt) ska vara källan till utjämning - men volymen torde nog inte bli den som utgå/taxeras ut idag?! Flertalet av de bidrag som ges/tas emot har inte skapats med individuell frihet. Jag är måhända en socialistisk girigbuk men jag tycker att kostnaden för välfärd ska taxeras ut och fördelas enligt statliga normer som vi röstar om, liksom att jag sällan ger bort den aktieutdelning mina placeringar genererar - efter skatt tycker jag att det är mina pengar, eventuella behov sköts med skatt! Avdrag för välgörenhet tycker jag är fel.

 
At 02 mars, 2008 16:56, Blogger Danne Nordling said...

Patrik, jag antar att du avser Marx' definition av löneslaveriet. En välvillig rekonstruering av denna definition skulle kunna tänkas innefatta ett strikt uppköpsmonopol åtminstone i städerna. Då skulle betydelsen av löneslaveri vara en annan på 1800-talet än idag. Ändå har jag sett vältaliga beskrivningar på nätet av dagens förhållanden i termer av löneslaveri och tvång.

Jag hävdar dock fortfarande att Marx hade fel. Hans monopolteori var förutsättningen för att kunna konstrera en mekanism som osvikligt ledde till industrialismens sammanbrott. Därför kan vi inte se monopolteorin som ett försök att beskriva verkligheten.

Det finns inte några säkra belägg för att lönerna skulle ha hållits på en "konstlat" låg nivå i England på 1800-talet. Vi hade en trend på drygt 1 procents årlig ökning av lönerna 1801-1860. Det fann en stor inkomstspridning bland företagsägarna så den illvillige kunde alltid hitta några som vältrade sig i lyx och överflöd.

Men på det hela taget skulle inte ett annat system med socialiserade företag eller starka fackföreningar ha kunnat höja lönerna märkbart mera än vad som faktiskt skedde. Med socialisering hade lönerna tvärtom utvecklats sämre, eftersom man då dragit ner på de förhatliga satsningarna på maskiner som både J S Mill och K Marx brännmärkte.

Marx hade fel både om "löneslaveriet" och den destruktiva inverkan som maskininvesteringar skulle ha på samhällsekonomin. Men det var nödvändigt för att bevisa att industrialismen bar på fröet till sin egen undergång.

PKo, du presumerar att lagen stödjer äganderätten av något teleologiskt skäl. Det är en avig historieskrivning. Äganderätten är en typiskt deontologisk princip som är äldre än alla utilitaristiska spekulationer om vad som ger välstånd.

Låt oss dock anta att det finns ett konsekventialistiskt synsätt på äganderätten. Traditionellt har man inte vikit en tum från själva rätten ute i samhället - även snatteri har straffats. Den diskussion som funnits har handlat om beskattning för att få resurser till att underhålla de sämst ställda mfl. Ett argument har varit att de fattiga annars gör uppror eller revolution.

Enligt materialistisk historieteori skedde dock inga sådana eftergifter vare sig i ullindustrin i Flandern och Norditalien (där industrialiseringen gick under) eller i England (där den överlevde). Orsaken till industrialiseringens överlevnad var istället att den i England var decentraliserad till landsbygden (vattenkraften fanns där) och därför medgav jordbruksförsörjning under lågkonjunkturerna.

Det är dock svårt att se att upprorsargumentet har någon större relevans när det inte ens skenbart handlar om överlevnad. Medborgarlön eller annan omfördelning måste motiveras på annat sätt. Eftersom vi idag har möjlighet att tillämpa försäkringsmodellen saknas ännu denna motivering.

Det hindrar inte att det görs försök att motivera omfördelning just med denna omvända historieskrivning. Thomas Nagel kom ut med en bok för några år sedan där han och Liam Murphy gjorde gällande att äganderätten inte var ursprunglig utan konstruktivistisk.

Om vi drar ut en produktivitetsökningstrend under lång tid ställs vi inför följande prediktionsproblem: med medborgarlön blir arbetskraften i tjänstesektorn kanske så dyr att androider går att utveckla. Utan medborgarlön kommer mänsklig arbetskraft alltid att konkurrera ut ytterst dyrbara robotar. Vilken väg är mest sannolik?

Naturligtvis kan vi få ett läge där antalet tjänstejobb enligt dagens struktur inte "räcker till". Men med ökad köpkraft hos dem som ligger i "frontlinjen" och förkortad arbetstid i tjänstesektorn blir det antagligen inte något stort problem.

Jag kan inte se att medborgarlön skulle kunna aktualiseras ens i framtiden. "Om vi inte får möjlighet att slippa arbeta gör vi revolution" verkar inte vara någon eldande paroll.

PKo 2 slutligen, jag ser inte varför kostnaderna för välfärden skall betalas ut enligt godtyckliga resultat av omröstningar. Välfärden kan rimligtvis till åtminstone 90 procent finansieras med försäkringspremier och medborgarkonton. En interpersonell och icke-aktuarisk utjämning får däremot tillgodoses med frivilliga bidrag. Men med allt högre välstånd för alla kommer de riktigt ömmande fallen att bli allt färre.
/DNg

 
At 02 mars, 2008 21:37, Blogger igor said...

Danne:
Tvånget Marx åsyftar är en nödvändig del av "löneslaveribegreppet".

Ja, kanske det. Jag känner mig inte tillräckligt insatt i frågan. Det enda jag har reagerat på är den uppenbara diskrepansen mellan två definitioner med samma namn. Du besvarar egentligen inte min senaste kommentar då vår diskussion snarare handlar om argumentationens betingelser. Det du påstår tillhör varken det jag har diskuterat eller det jag är intresserad av. Jag är endast ute efter din argumentationsteknik som i detta fall har klara brister.
Jag tror helt enkelt att du, i enlighet med dina subjektiva värderingar, har velat kritisera dagens marxister då du ogillar deras retorik (och dylikt). Ditt förfarande har varit mer baserat på känsla än på noggranna överväganden.
Det blir kanske lite magstarkt att som liberal tvingas inse att de friheter man önskar eller tror ska finnas inneboende i det kapitalistiska systemet endast är skenbara. Det naturliga att göra när någon påstår detta är att utropa 'falskt!'.
Jag skulle välja en annan strategi om jag ägde dina värderingar. Exempelvis påstå att dessa har rätt, delvis, men att de använder för propagandistisk retorik, samt peka ut de övervägande negativa aspekterna.
/ Patrik

 
At 03 mars, 2008 13:04, Blogger Danne Nordling said...

Patrik, du får precisera vad du menar. Jag kan hålla med om att jag främst hade dagens beskrivningar av vårt samhälle som tvångsbaserat, kanske i jämförbar klass med kommunism och fascism, i åtanke. Eftersom tvånget idag inte är av karaktären klassiskt slavarbete är det troligt att den som inte är helt okunnig vill göra en propagandistisk jämförelse.

Men det kan finnas en poäng i en mildare tolkning. Finns det en så stark monopolisering av arbetsmarknaden att den utvecklar slavliknande förhållanden? Visa det i så fall.
/DNg

 
At 03 mars, 2008 17:45, OpenID oooooooooooo said...

Danne:
Jag vet inte riktigt hur jag ytterligare ska precisera mina ståndpunkter.
Om vi bortser från 'tvång' och 'löneslaveri' för en stund och istället använder vilket annat ord som helst - O.
Om P1 (t.ex. Marx) använder en definition - D1 - av O när han analyserar ett fenomen ("fenomenet möjliggörs genom O") så är det fel av P2 (du) att använda samma ord, O, med en annan definition D2 ("fenomenet möjliggörs inte genom O").
Det jag har velat få fram är att detta strider mot generell praxis vid texttolkning.
Det du kan göra, vilket du antyder i vissa senare kommentarer, är att med ursprunglig definition av 'tvång' (inte den rätta med dagens mått utan just den, ursprungliga)angripa deras analyser. Du konstruerade (tog en nyare)definition av 'tvång' och detta gör din analys av Marx och andra malplacerad. Det du annars kan göra är att angripa deras definition av tvång. Men detta blir endast en lek med ord.

Ett belysande exempel: Om Pelle säger att han tycker att djurarten "Yrrug" har stora tänder (Yrrug=sabeltandad tiger) och att ordet som refererar till djurarten 'Yrrug' med tiden har kommit att referera till ett helt annat djur (som är tandlöst), så är det fel av mig att hävda att Pelle hade fel.

/ Patrik

 
At 03 mars, 2008 17:47, OpenID oooooooooooo said...

Detta gäller även när du talar om dagens beskrivningar. För att ens komma i närheten av en godtagbar analys av någonting som någon har sagt bör man utgå från definitioner som stämmer överens så mycket som möjligt.

 
At 31 mars, 2009 22:45, Anonymous Henrik said...

Om vi bara hade utfört den mängd arbete som behövs för att uppfylla basbehoven (vilket har uppskattats till under 5% av allt arbete som utförs), hade jag i viss mån kunnat köpa ditt resonemang. Men det gör vi inte.

Tvånget på arbete handlar inte om att få samhället att gå runt, utan är en förlegad och tyvärr djupt rotad slavmoral i vår kultur. Är man arbetslös måste man ofta exempelvis söka jobb under handledning två timmar om dagen för att få rätt till socialbidrag, något som knappast för utvecklingen framåt. Leker man hela havet stormar får inte fler personer någon stol bara för att man piskar dem hårdare.

Vidare kan man fråga sig varför vi i dagsläget, med tanke på hur den tekniska utvecklingen har fortskridit de senaste säg 50 åren, inte arbetar mindre än vad vi gjorde förr. Uppfattningen att vi måste tvinga folk att arbeta för att producera allt vi behöver, eller ens vill ha, är helt enkelt felaktig.

 
At 10 januari, 2013 10:25, Anonymous Anonym said...

Great wеb sіte you've got here.. It'ѕ diffiсult tο finԁ good qualitу writing
like уourѕ nowаԁays. I truly apρreciаte indiνiduals like yοu!
Take care!!

Also vіѕit my web sіte; Payday loans
My webpage - Payday Loans Online

 

Skicka en kommentar

<< Home