Utilitarismen falsifieras av hjärnforskningen

Den experimentella etiken har slagit fast att det finns en utbredd motvilja mot dödande med utilitaristisk motivering. Detta falsifierar teorin att utilitarimen faktiskt är den grundläggande principen för moralen. Men den är därför modernismens moral, invänder utilitaristerna.

(< Nr 12 av 12) I en artikel "under strecket" igår 2/2-06 i SvD skriver doktoranden i praktisk filosofi vid SU Henrik Ahlenius om experimentell etik. Den handlar om hjärnforskningen vid Princetonuniversitetet som bedrivs av bl a Joshua Green. Utgångspunkten är ett moraliskt dilemma i två varianter som lanserats av den amerikanska filosofen Judith Jarvis Thomson som handlar om att rädda livet på folk som hotas av att bli överkörda av järnvägsvagnar.

Dilemmat går ut på att du står vid en växel på en bangård då en järnvägsvagn kommer skenande och hotar att köra över fem personer som står på spåret längre fram. Du kan då lägga om växeln så att vagnen kör in på ett annat spår där bara en person blir överkörd. De flesta i experimenten anser att du bör lägga om växeln.

I ett annat fall står du på en gångbro ovanför spåret och har som enda möjlighet att rädda livet på de fem personerna att knuffa ned en storvuxen person (bredvid dig) framför vagnen. De flesta vill inte göra detta. Den minoritet som ändå vill personligen döda sin granne för att gynna andra tar också längre tid på sig att komma fram till sitt ställningstagande. De områden i hjärnan som hanterar känslor kommer att i det senare experimentet att aktiveras mera än i det första mer opersonliga moraliska dilemmat.

Utilitaristiskt dödande uteslöts av Bentham

Dessa experiment har tolkats som ett svårt problem för utilitarismen. De flesta människor resonerar inte moraliskt så som utilitarismen föreskriver att de skall göra, nämligen att man skall rädda livet på fem till priset av att en dödas - även om man själv måste stå för dödandet. Denna invändning kan av utilitaristerna bemötas på två sätt: 1) folk är inte tillräckligt kunniga i den utilitaristiska läran och 2) människans medfödda moraliska intuition är utvecklad för ett mer primitivt samhälle med ett liv i små grupper.

1. Jeremy Bentham, utilitarismens upphovsman, kom på hela idén när han stötte på formuleringen "största möjliga lycka år största möjliga antal" i en skrift av Joseph Priestley som handlade om grundprinciperna för statsstyrelsen. Han lär då ha utropat "heureka" i tron att han kommit på grundprincipen för offentlig och privat moral. Men som framgått av den debatt som förevarit på den här bloggen har utilitarismen ingalunda visat sig vara ett rimligt moralsystem. Det behöver därför inte vara okunskap om vad utilitarismen kräver som gör att folk avstår från att ta ställning för dödandet för ett högre ändamål. Bentham tog helt enkelt fel eftersom ingenting tyder på att han förutsåg utilitaristiskt dödande.

2. Hjärnforskningen, som ser moraliska intuitioner som styrande, tycks avvisa den gängse föreställningen att moralisk intuition (ofta under beteckningen 'samvete') är ett resultat av uppfostran och social omgivning. Men det behöver inte vara så att hjärnaktiviteten med nödvändighet är förknippad med motstridiga impulser i ett medfött reaktionssystem. Det är fullt möjligt att reaktionsmönstren är inlärda på det sätt forskningen tidigare kom fram till. Hjärnforskningen faller tillbaka på en ännu äldre föreställning, nämligen att de moraliska normerna ingivits i människan av transcendentala krafter ("skapats sv Gud"). Nu har dock guden ersatts av evolutionen och Darwin.

Om vi fortsätter med antagandet att den moraliska intuitionen är medfödd leder detta naturligtvis till slutsatsen att Benthams teori, att utilitarismen skulle vara den underliggande princip som genererade folks praktiska moraliska ställningstaganden, är fel. - Må så vara, kontrar då utilitaristerna med Peter Singer i spetsen. Detta visar i själva verket att utilitarismen trots allt är en riktig morallära eftersom den fordrar att man i ett modernt samhälle med hjälp av förnuftet sätter sig över de ibland felvisande moraliska intuitionerna, som uppkommit i ett primitivt stenålderssamhälle. Ahlenius lutar själv åt att denna förklaring har mycket som talar för sig.

Medfödd inuition kan vara felaktig idag

Det är alltså moderniteten som till slut skulle ha gett utilitarismen framgång. När man inte hade de tekniska möjligheterna att på ett opersonligt sätt döda många människor var den medfödda moralen adekvat för den mänskliga samlevnaden. Så är inte längre fallet i det moderna samhället. Intuitionen måste ersättas med förnuftets kalkyler. Då erbjuder självklart(?) utilitarismen den rätta moralfilosofin. Moralfilosofi baserad på budorden, Immanuel Kant eller naturrätten är anpassad för våra reptilhjärnor och kan därför betraktas som föråldrade.

Utilitaristerna är snabba på att göra svart till vitt. Vi måste först anta att moralen är medfödd. Därefter måste vi rättfärdiga tesen att vi bör sätta oss över våra moraliska intuitioner till förmån för ett förnuftsresonemang (var hittar vi värdepremissen för detta?). Härefter måste vi rättfärdiga att principen att vi bör maximera saldot av lycka minus antilycka oavsett hur stor eller vilken karaktär antilyckan har. Vi kan då saklöst offra några för att öka lyckan något lite hos många. I Rwanda med en befolkning på 7,6 milj kunde 0,9 miljoner tutsi mördas handgripligen av hutuerna i enlighet med denna doktrin (12%). Eller ta Stanley Milgrams experiment 1961 med elektriska stötar. Hela 65 procent var beredda att utdela livsfarliga stötar på nivå 30 trots att de hörde offrens skrik.

Konkurrerande system måste inte vara oförnuftiga

- Man får inte använda någon medmänniska eller sig själv enbart som ett medel för någon annan, dekreterade Kant. - Alla människor har rätt till liv, frihet och egendom samt att sträva efter sin egen lycka, dekreterar naurrättsanhängarna. - Alla har rätt till så stor frihet som är förenlig med samma frihet för andra, konstaterar kontraktsrättsteoretikerna. - Detta är utslag av intuitioner för reptilhjärnan, invänder utilisterna.

Hur gick det då för de två stora politiska experiment som satte i system att detronisera västerlandets traditionella moralsystem? Det ena, nationalsocialismens och Tyskland, besegrades av naturrättsstaterna 1945. Det andra, utilismens Sovjet-imperium, krossades ekonomiskt av naturrättsstaterna 1989. Att hävda att det faktiskt skedda också är det moraliskt rätta är att begå "det naturalistiska misstaget" kan utilitaristerna invända. Man kan inte enligt Humes lag "härleda bör från är".

Utilitarismen strider mot 'Humes lag'

Förvisso skulle vi kunna kalkylera fram och tillbaka med olika lyckodefinitioner etc och få fram att lyckosaldot är högre i det ena eller andra fallet. Men är denna lyckofördelning ändå det rätta och eftersträvansvärda? Utilitarimens maximering av lyckosaldot är också ett exempel på det naturalistiska misstaget. Varför bör vi maximera lyckosaldot till priset av ev folkmord? Det går inte att motivera enligt Humes lag.

Utilitaristerna har inte visat deras metafysiska princip, som slogs fast av Bentham mot bakgrund av 1700-talets transcendentala föreställningar, har någon kognitiv evidens - när nu deras princip visat sig sakna intuitiv och emotionell evidens. Ett förnuftigt moralsystem måste utformas enligt andra principer om det skall få gälla på det politiska planet.