Kan arbetarna köpas med skattesänkningar?
Sänkta skatter för arbetarna kan inte säkert ge dem mer pengar om inte andra får höjd skatt. Därför ses regeringens skattesänkningar med skepsis av dem som alliansen vänder sig till. Det nya "arbetarpartiets" skattepolitik kan inte bli trovärdig förrän nejet till avskaffad värnskatt byts ut till höjd värnskatt. Då är det bättre att avskaffa värnskatten.
Borgerlig skattepolitik bygger av allt att döma på nationalekonomins grundpostulat som brukar kalls "ecomomic man". Om man sänker skatterna borde man därför få fler sympatisörer. Att man sänker skatterna som ett led i sysselsättningspolitiken borde inte förändra effekten eftersom mer pengar i plånboken betraktas som det väsentliga.
De dåliga opinionssiffrorna för alliansregeringen visar att antingen är denna skattepolitiska syn felaktig eller så finns det någon annan, mera okänd, negativ faktor som bidrar till de dåliga siffrorna. Låt oss här analysera huruvida det finns något fel i skattepolitiken.
Ett första fel kan vara att folk inte känner till skattesänkningarna. Det trodde regeringen skulle korrigeras en bit in på år 2007 när de nya nettolönerna började utbetalas - det skulle "synas på bankomatkvittona". Uppenbarligen var detta en felspekulation. När andra steget i jobbskatteavdragspolitiken nu har verkat några månader är opinionssiffrorna fortfarande dåliga. Ändå skall alliansen försöka med ett tredje steg (DN 10/4). Men okunskap är knappast en viktig förklaring till att det går dåligt även om informationen om sänkningarna varit bristfällig.
Ett annat fel kan vara att skattesänkningarna gått till "fel" grupper för att kunna öka opinionsstödet. Reformeringen av fastighets- och förmögenhetsskatterna skulle ha stött bort marginalväljarna. Detta verkar mindre rimligt. Harmen över dessa reformer finns troligen i vänsterpartiernas hårda kärna snarare än hos dem som övergivit alliansen efter att ha röstat på den 2006. Dessutom är detta inte någon stor fråga i opinionen.
En tredje förklaring skulle kunna vara att synen på skattesänkningar inte är sådan som valstrategerna antagit. Alliansens valseger kanske berodde på Göran Perssons ointresse för att åstadkomma nya jobb och inte på de konkreta åtgärder som man själv föreslog. När Persson fått gå hjälper inte vanliga skattesänkningar som dessutom explicit finansieras (delvis) med fördyringar av a-kassan, bilförsäkringar, fackliga avgifter, sjukförsäkringsförmåner och (felaktigt) pensionärsskatt.
En vanlig inställning hos personer med löner under genomsnittet är skepsisen mot att det blir något kvar av skattesänkningar för dem. Jag har personligen stött på uppfattningen att arbetarna inte tjänar på sänkta skatter redan för länge sedan. Det är sannolikt en naturlig reaktion om ingen får höjd skatt - då borde ju skattesänkningar behöva kompenseras med förändringar som går jämnt upp eller rentav ger förlust för arbetare och lågavlönade. (Om man inte kan förklara att det kommer pengar genom "dynamiska effekter".)
Felet med alliansens politik är kanske att man försöker köpa tillbaka arbetarnas röster med skattesänkningar som de själva får betala. Att så inte sker i verkligheten är mycket svårt att beräkna. Och då måste dessutom några andra förlora. Dessa förlorare har inte hörts av i debatten. Alltså är skattesänkningar inget att ha...
Det är bara en jämlikhetsdriven socialistisk regering som trovärdigt kan göra skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare - genom att höja skatterna för de högavlönade! Så gjorde Gunnar Sträng och Olof Palme när de drev igenom 1971 års skattereform i 68-vänsterns kölvatten. Då skulle minsann 2/3 av de arbetande, de som hade lägre inkomster, få sänkt skatt på bekostnad av den tredjedel som tjänade mest. De "välbeställda" fick både höjd genomsnittsskatt och kraftigt höjd marginalskatt, vilket inledde perioden av problem och kriser i Sveriges ekonomi.
Det nya "arbetarpartiet" och dess allians har ännu inte gått så långt att de tänker höja inkomstskatterna för dem som tjänar mera. Men så länge de inte försöker med detta kan de inte göra anspråk på att vara ett verkligt arbetarparti som kan köpa arbetarnas röster med skattesänkningar.
Men Reinfeldt och Borg kanske tror att ett nej till avskaffad värnskatt har samma opinionsverkan som höjd skatt för samma personer. Detta är ju fel och därför kan man lika gärna avskaffa värnskatten. Det kostar dessutom inget. Kritiken från oppositionen blir ungefär densamma men det går lättare att försvara ett slopande av en skatt som ger förlust.
Andra bloggar om: skatter, skattepolitik, omfördelning, regeringen, alliansen, röstköp, arbetarpartiet, politik på intressant.se
Etiketter: partipolitik höger, skattepolitik aktuellt
posted by Danne Nordling @ 22:16
7 comments
7 Comments:
Vi har ju, om jag inte har förvirrat mig helt, skattereformen 1990 (var det väl?) som ett positivt motexempel. Kanske man kunde återvända till den som första steg.
Annars är det ju ganska märkligt att folk inte har bättre koll på hur mycket de tjänar och betalar. Visst har man hört talas om rational ignorance, men detta? Väljarna är alltså så oinformerade att man inte kan avgöra om det blev mer pengar kvar?
Istället domineras debatten av grälla men tveksamma historier från folk som borde veta bättre. O tempora, o mores.
Skattesänkningar för låginkomsttagare är att som att slänga pärlor åt svinen. Det finns en djupt rotad skepsis mot allt som Alliansen gör hos dem, och media och oppositionen har effektivt målat upp en eländig bild av Sverige, där höjning av A-kassan, höjning av bilförsäkrningen och andra avgiftshöjningar getts stort fokus.
Mycket lite sägs om de positiva effekter politiken gett. Att arbetslösheten kraftigt minskar är det få tidningar som skriver om. Istället är det fokus på hårdare regler för sjukskrivna och arbetslösa som slås upp. Opinionsundersökningar som visar att oppositionen leder rekordstort blir nästa förstasidestoff. När Alliansen börjar ta in på försprånget, förtigs detta i samma tidningar.
Sammantaget är det inte svårt att förstå varför den lågutbildade genomsnittsväljaren inte väljer Alliansen. De tror på mediabilden av Alliansen helt enkelt.
De traditionella högerväljarna är också missnöjda. De gläds iofs över skattesänkningarna, men känner inte igen sig i Alliansens politik. Nerdragning av försvaret, det besynnerliga värnandet av fackliga lagar som LAS och annat, den mjäkiga inställningen till brott och straff hos Ask och Carl Bildt som vurmar mer för Palestina än Israel gör att vi högerväljare känner oss osäkra var vi har Alliansen.
Allt detta tillsammans med att Alliansen är fruktansvärt dåliga på att tala om fördelarna med sin egen politik och kritisera socialdemokraterna gör nog tyvärr att vi får se Mona som nästa statsminister.
Skattesänkningar?
Själv har jag som student upplevt endel förändringar.
Snuset har pga kådisarna ökat med från 12 till 40 kr. Detta gör att jag förbannar sittande regering varannan dag då jag handlar.
Min akassa blev dyrare.
Som grädde på moset fyllde jag 29 år och då rök bostadsbidraget. (det hade det dock även gjort under en s regering).
Ca 2000 av mina 8500 i månaden har åkt...
Kan bara säga att det var sista gången jag röstade. Om det är det här som kallas "höger" och "liberala partier" så får det vara. Nästa val får vinnas utan min röst
Mona bör bli statsminister 2010 eftersom även de positiva effekterna troligtvis försvinner i den kommande lågkonjunkturen. Bankernas kreditexpansion i USA har skapat värre bubblor än 1929. Från juni 1921 till juni 1929 ökade penningmängden med 62 %. Industrins vinster började falla våren 1929 och sommaren 1929 började neddragningarna. Aktiemarknaden rasade inte förrän i oktober 1929.
Det stora problemet för bankerna är att deras tillgångarna kan sjunka kraftigt i värde men inte deras skulder. Bankernas skulder är främst människors insättningar på bankkonton. Värdeökningarna på tillgångarna beror på bankernas egen kreditexpansion. Människor måste få tillgång till mer pengar för att kunna bjuda upp priserna på olika typer av tillgångar.
När värdena på tillgångarna plötsligt rasar uppstår risken att bankernas egna kapital ska bli negativt. Det centralbanken kan göra är att sänka räntan till nära noll procent och att låna ut pengar till bankerna. De nya pengarna kommer främst att användas till att sanera bankernas balansräkningar. Det stora problemet uppstår om bankerna inte kan låna ut de nya pengarna samtidigt som de är tvungna till att säga upp lån som redan är utlånade till företagarna. I detta fall är företagen tvungna till att dra ned på verksamheten.
Det som skedde när krisen var ett faktum 1930 var att centralbanken försökte få bankerna att öka sin utlåning. Men detta kunde inte ske eftersom bankerna inte hade möjligheten att låna ut mer pengar. Människor och företag var inte i heller villiga att låna mer pengar. (Det hade redan skett en kraftig upplåning under 1920-talet.)
Det som i stället skedde var att människor tog ut pengar från bankerna eftersom bankerna var konkursmässiga. När lån betalas tillbaka och när banker går i konkurs, sjunker penningmängden i ekonomin. Penningmängden sjönk med 33 % 1930-33. Men samtidigt ansågs det att krisen berodde på sjunkande priser och sjunkande löner. Priser och löner skulle därför inte sjunka, enligt president Hoover.
Detta ledde till kraftigt sjunkande försäljningsintäkter samtidigt som lönekostnaderna låg kvar på en hög nivå. Detta skapade en massarbetslöshet som inte fick sin lösning förrän president Truman 1945 tog bort de regleringar som presidenterna Hoover och Rosevelt skapat under åren 1930-41.
Anonyme student, om det är någon tröst så vacklar även en naturlig "modern" borgare som jag över att rösta. Men inte av riktigt samma skäl, om än att din historia kan vara lärorik för de politiker som fumlar runt med skatterna.
I ditt fall så borde du dock som 29-åring snart vara färdigutbildad, och snarare våndas över straffbeskattningen av utbildning, aka värnskatten mm, än bidragens bortfall. Det kan bli svårt att ekonomiskt komma ikapp dina outbildade jämngamla.
Tesen att medierna nu skriver negativt om alliansen är intressant. Före valet var tendensen den motsatta. Något måste ha gått snett i kommunikationsstrategin. Var man för naiv och trodde att politiken i sig skulle leda till positiv information? Eller har oppositionen lyckats gå till medimässig motoffensiv? Kan det finnas någon slags självständig "tidsanda" i medierapporteringen som styr i en vågrörelse?
/DNg
Alliansen har undvikit eller inte klarat att ens informera om jobbskatteavdragets storlek på nätet. Nu har ett privat initiativ tillkommit där man kan räkna ut både jobbskatteaqvdraget och andra inkomstskattesänkningar. Länk:
http://jobbskatteavdrag.se/
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home