onsdag, april 02, 2008

Konjunkturinstitutet ger regeringen problem

Den nya rapporten från Konjunkturinstitutet (mars -08) är dyster läsning för regeringen. Här finns fakta som visar att utfallet av regeringens jobbpolitik ännu inte tycks ha fått någon större effekt. Jobbskatteavdragen tycks inte ha gett fler jobb och bara 21 000 färre sjukskrivna och oförändrat antal förtidspensionerade och socialbidragstagare 2007. Det hade kanske varit bättre att avskaffa statsskatten.

Totalt minskade arbetslösheten och Ams-jobben med 69 000 personer 2007 jämfört med 2006 då socialdemokraterna ännu satte sin prägel på politiken. Av tabellen nedan från KI:s marsrapport (pdf) framgår också att sjukskrivningarna minskade med 21 000 personer eller 11 procent (rad 2) och både förtidspensionerna (rad 3) och personer med socialbidrag (rad 7) var oförändrade år 2007.

Källa: Konjunkturinstitutet mars 2008

Huvudpunkten i regeringens politik för att vinna valet 2006 var att införa ett skatteavdrag för dem som arbetar för att härigenom locka dem till arbete istället för att öka kontrollen av rätten till bidrag. Vissa mindre försämringar av bidragen vidtogs dock och kontrollen av de sjukskrivna skärptes med både krav på läkarutlåtanden och jakt på fuskare. Denna politik har också gett vissa resultat, som dock inte går att separera från eventuella effekter av jobbskatteavdraget 2007.

När det gäller minskningen av den totala arbetslösheten med 69 000 helårsekvivalenter förefaller det som om hela minskningen skulle ha berott på den förbättrade konjunkturen inklusive effekterna av regeringens mera expansiva finanspolitik (ofinansierade skattesänkningar och offentliga utgiftsökningar). Detta indikeras av nedanstående tabell där den s k jäviktsarbetslösheten visas - alltså den teoretiska nivå som är förenlig med icke accelererande inhemsk inflation.

Källa: Konjunkturinstitutet mars 2008

På rad 1 visas att den teoretiska arbetslöshet som inte förändrar inflationen (jämvikten i ekonomin) faktiskt ökade något 2007 - från 6,1 till 6,2 procent. Det betyder alltså att det specifika arbetsutbudet bedöms ha minskat räknat i personer trots jobbavdrag och andra uppstramningar på arbetsmarknaden. Regeringens åtgärder borde ju ha ökat benägenheten att arbeta allt annat lika. Då borde det ha gått att uppnå lägre arbetslöshet utan extra inflation.

På rad 2 visas den faktiska arbetslösheten och den är lika hög som vad som är förenligt med jämvikt 2007 och förutses bli lägre (inflationsdrivande) i år 2008. Bilden blir mer nyanserad om motsvarande analys också görs i termer av antal arbetade timmar. Då framträder bilden av en något inflationsdrivande politik. Antalet faktiskt arbetade timmar ökade klart mera än vad som teoretiskt anses förenligt med jämvikt enligt KI. Detta ledde till ett litet inflationsdrivande arbetsmarknadsgap på 0,4 procent 2007 mot ett betydligt kraftigare depressionsdrivande gap på - 1,7 procent under Perssons sista regeringsår.

Nu kanske någon invänder att rent logiskt kan arbetsutbudet öka kraftigt samtidigt som konjunkturen förbättras så att sysselsättningen ökar kraftigt utan att arbetslösheten sjunker särskilt mycket. Att jämviktsarbetslösheten inte sjunker betyder inte att det är logiskt nödvändigt att det mesta av förbättringen på arbetsmarknaden är en effekt av konjunkturen.

Hur det förhåller sig med detta har Konjunkturinstitutet belyst i nedanstående tabell, som visar varifrån arbetsutbudet kommer i termer av demografi, ekonomisk politik och konjunkturutveckling:

Källa: Konjunkturinstitutet mars 2008

Vi ser här att befolkningsutvecklingen i arbetsför ålder bidrog med 0,5 procent till ökningen av arbetskraften (4 671' pers -06). Den ekonomiska politiken, regelförändringar, kontrollåtgärder ledde till ett utbud med 0,2 procent 2007 och först därefter förutses en något större ökning 2008 och 2009. Själva konjunkturförbättringen ledde också till att fler sökte sig ut på arbetsmarknaden som inte tidigare sökte arbete (här ingår en del av minskningen av Ams-jobben med 1,1 enh). Den effekten upphör i år och går åt andra hållet nästa år. För 2007 blev resultatet enligt SCB att sysselsättningen ökade med 2,4 procent 2007. Av denna berodde 1,4 enheter på att arbetsutbudet ökade enligt ovan och 0,9 enheter på att arbetslösheten minskade. I antal räknat är det alltså drygt 9 000 personer som har sökt sig ut på arbetsmarknaden för att det lönar sig bättre att jobba eller för att ökad kontroll hindrat dem från att lyfta bidrag.

Fram till 2015 gör KI en prognos att regeringens politik skall leda till ett ökat arbetsutbud med 1,4 procent eller ca 65 000 personer. Kostnaden i skattebortfall för denna ökning verkar bli i storleksordningen 1 miljon per jobb varje år. Och då räknar jag inte med att ökad kontroll ger någon förbättring alls. Det förefaller alltså som om de tre jobbskatteavdragen blir en osedvanligt dyr metod för att öka arbetsutbudet. Hade det inte varit bättre att avskaffa statsskatten eller åtminstone värnskatten istället?

Andra bloggar om: , , , , , , , , på intressant.se

Etiketter:

12 Comments:

At 02 april, 2008 12:40, Anonymous Anonym said...

Det samlade resultatet av nya jobb och minskat utanförskap måste rimligen bedömas under en hel mandatperiod och även ställas mot den konstanta ökning som skedde när socialdemokratin hade makten,

Jag har svårt se annat än att det går åt rätt håll vad gäller fler jobb och det som räknas in i utanförskapet.

Per Schlingman hävdar i dagens SvD att redab under det första året så har utanförskapet minskat med 164 000 personer, vilket kan jämföras med endast 1 800 personer senaste året då s var vid makten.

Jag erinrar mig arr Göran Persson 1998 sa att det var regeringens viktigaste uppgift att få bukt med den kraftiga ökningen av utanförskapet.
Då ökade det i själva verket med 400 000 personer.

Så¨alla har är ett ansvar om inte det Försäkringskassan varbat för ska bli en realitet.

 
At 02 april, 2008 15:20, Blogger Danne Nordling said...

Visst går det åt rätt håll men det verkar ske betydligt långsammare än vad man tidigare gav sken av. Borgs hänvisningar till vetenskapliga studier borde uppdateras.

Ökad kontroll och tidsbegränsningar av bidragssystemen kan stå för det mesta av effekterna som redovisas enligt KI.

Schlingmanns uppgifter på Brännpunkt är en gåta. Han hänvisar inte till någon källa. Enligt KI är den totala effekten 90 000 det första året och 36 000 år 2006 då s satte sin prägel på politiken. Här finns ett kommunikationsproblem.

Från 1998 till 2005 var utanförskapet konstant. Däremot ökade det med ca 350 000 från 1990 till 1994. Se min artikel från 7 nov 2006.
/DNg

 
At 02 april, 2008 15:35, Blogger Per-Olof Persson said...

Begreppet jämviktsarbetslöshet

Begreppet jämviktsarbetslöshet har fått en konstig definition - "den teoretiska nivå som är förenlig med icke accelererande inhemsk inflation". Jämviktssysselsättning existerar alltid på arbetsmarknaden eftersom det är arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft som bestämmer hur stor sysselsättningen är i ekonomin. Omvänt betyder detta att det alltid uppkommer en jämviktsarbetslöshet.

På marknaden för nya bilar är det konsumenternas efterfrågan på nya bilar som bestämmer jämviktsförsäljningen av nya bilar. Omvänt betyder detta att det kan uppkomma en jämvikt av osålda nya bilar. Uppkommer ett lager av osålda nya bilar måste priserna sänkas för att jämvikten av osålda nya bilar ska kunna överföras till jämviktsförsäljningen av nya bilar.

Försäljarna av nya bilar och arbetstagarna är i exakt samma situation. Försäljarna av nya bilar måste sänka priset om inte alla bilar efterfrågas men de kan också höja priset om det blir brist på nya bilar. Priset på bilarna justeras ständigt uppåt eller nedåt. Arbetstagarna är i exakt samma situation och priset på arbetskraften måste ständigt justeras upp eller ned.


Intäkterna bestämmer kostnaderna

Arbetsgivarnas kostnader måste anpassas till arbetsgivarnas försäljningsintäkter och skatteintäkter. Lönekostnaderna ingår i arbetsgivarnas kostnader. En socialistisk mytbildning går ut på att lönerna är den monetära efterfrågan i ekonomin. Detta är felaktigt. Det är penningmängden som är den monetära efterfrågan i ekonomin.

Om exempelvis penningmängden är fast och är på 100 miljarder kr. Människor får sin inkomst en gång i månaden och de spenderar hela inkomsten på konsumtionsvaror. Samtidigt har företagen en kreditid på en månad vid försäljningen på faktura. Detta innebär att konsumenternas inköp av konsumtionsvaror och företagens inköp ifrån andra företag, kan bli maximalt 100 miljarder kr per månad.

I detta exempel blir företagens sammanlagda försäljningsintäkter 100 miljarder kr per månad. Detta innebär att företagens kostnader måste anpassas till företagens försäljningsintäkter. Kostnaderna får inte överstiga 100 miljarder kr per månad. Detta innebär att de totala lönekostnaderna vid fast penningmängd måste bli ungefär samma summa för alltid. Det kvittar om arbetskraften är en miljon individer eller 100 miljoner individer.

De nominella lönerna har dock ingenting med reallönerna att göra. Reallönerna skapas genom att en större produktion sänker priserna och att det går att köpa fler konsumtionsvaror för samma mängd pengar. En annan socialistisk mytbildning går ut på att lönerna måste hållas uppe på en hög nivå annars kommer efterfrågan i ekonomin att sjunka. Denna mytbildning är felaktig eftersom löntagarnas överefterfrågan kommer att leda till att företagen får en underefterfrågan på produktionsresurser (bl a arbetskraft) på exakt samma belopp.


Den teoretiska nivå som är förenlig med icke accelererande inhemsk inflation

I en ekonomi där penningmängden inte är fast går det att öka sysselsättningen genom att sänka reallönerna. Sjunkande reallöner leder till en ökad efterfrågan på arbetskraft. När mer pengar kommer ut i ekonomin ökar efterfrågan på konsumtionsvaror. Även efterfrågan mellan företagen ökar.

Detta leder till högre försäljningsintäkter och stigande priser. Lönekostnaderna sjunker i förhållande till intäkterna och efterfrågan på arbetskraft ökar. Denna process fungerar endast så länge lönekostnadernas andel av försäljningsintäkterna inte börjar stiga. Annars uppkommer åter igen en högre arbetslöshet. Därför bör begreppet jämviktsarbetslöshet bytas ut mot begreppet full sysselsättning - "den teoretiska nivå på lönekostnaderna som är förenlig med full sysselsättning".

 
At 02 april, 2008 16:16, Blogger Danne Nordling said...

Full sysselsättning är ingen bra teknisk term

Jämviktsarbetslöshet är inte heller någon ideal term. Men begreppet är användbart oavsett om det kallas NAIRU, naturlig arbetslöshet eller jmvktarblh. Det beskriver den teoretiska nivån för arbetslösheten som är förenlig med prisjämvikt på arbetsmarknaden.

Om matchningen eller sökbeteendet är dåligt kommer denna teoretiska nivå att ligga högt. Om arbetssökande och arbetskraftssökande snabbt kan hitta varandra blir "lagret" av ej utnyttjade resurser litet.

Orsaker till stort "lager" kan vara dålig förmedling, snabbt skiftande krav på ny arbetskraft, obenägenhet hos arbetslösa att ta annat än "idealjobb" inom kort avstånd från bostaden, obenägenhet att omskola sig, obenägenhet att anställa personer med oklara personliga egenskaper etc.

Eftersom ökad efterfrågan utöver jämviktspunkten just på arbetsmarknaden anses ha snabba lönespridningseffekter som i sin tur utgör en väsentlig del av företagens kostnader kommer resultatet av "för stor" efterfrågan också att bli ökad inflation.

Denna jämviktsarbetslöshet skall inte förväxlas med den "friktionsarbetslöshet" som skulle kvarstå på en ideal arbetsmarknad vid jämviktslönenivån. Det är denna som man tidigare försökt fånga med begreppet "full sysselsättning".
/DNg

 
At 02 april, 2008 17:01, Anonymous Per Fredö said...

Mitt klickande fungerar ofta dåligt därför ibland felaktiga namn samt korrekturfel.
Högerarmen min är defekt.

Beklagar att jag inte mindes rätt då utanförskapet ökade med raketfart. Vi dras dock fortfarabde med detta samhällsproblem som kommer att växa om vi inte får inm mer arbetskraft.

USA har låga skatter och de sänks stadigt vilket också har resulterat i årligen fler jobb.

KI har gjort bedömningen att lönerna är väl anpassade till det som här kallas får jämviktsarbetslöshet.

Man kan fråga sig vilken spridningseffekt som sker via den ökade globaliseringen bl a via vidgad handel och produktion med länder med låga löner.

Det råder också varierande slag av protektionism
där det i vårt land finns viktiga skillnader mellan nuvarande regering samt s/LO-

Detta med var effekten av skattesänkningar ger bäst effekt kräver nog betydande teoretiska studier.

Så mycket är deck klart att ett ökat skattetryck i kombination med alltmer bidrag och låga avkastningskrav inom den offentliga sektorn blir förödande.
Per F-ö

 
At 02 april, 2008 20:03, Anonymous Tom said...

Värnskatten borde man ha kunnat avskaffa, om än att statsskatten säkert varit politiskt omöjlig att ta bort.

(Men vad sägs om att istället höja gränsbeloppet till 100,000/månad eller så? Eller åtminstone följa skattereformens princip att endast suga ut 10% av inkomsttagarna och höja statsskattegränsen till den punkten.)

 
At 02 april, 2008 20:44, Anonymous claes krantz said...

Intressant diskussion. Personligen undrar jag hur stark pris faktorn är i en kunskapsekonomi eller om det är den enda styrande faktorn vid anställningar.

Och även ams statistik vill jag minnas visar att det är hög och yrkesutbildade som i stor del anställts i högkonjunkturen.

En fråga som ingen verkar ha ställt i sverige är om de rapporter som Borgs politik bygger på är relevanta för svensk ekonomi. Med andra ord ser svensk samhällsstruktur och ekonomi likadan ut som den amerikanska eller väst-europeiska under den period på 90-talet som de flesta rapporterna gjordes.

Förövrigt även i den gamla ekonomin var det väl ytterst få som köpte extra tomater man inte behövde även om priset halverades.

 
At 03 april, 2008 09:51, Anonymous Per Fredö said...

Vad gäller Borgs information och om den är relevant för svensk ekonomi så måste den självfallet också bedömas mot hue andra länder sköter sig.

IMF har gett den svenska regeringen med beröm godkänt.
Per Fredö

Det har också Stefan Fölster gjort i en rapport väl värd att läsa.

Han granskar inte bara regeringens poliitik i det korta perspektivet utan även i ett mer långsiktigt.

Kunskapsfaktorn betyder alltmer. Den får nu bl a ökad betydelse via de nya skolreformerna samt den mer företagsinriktade invandringspolitiken.

Den borde också få mer genomslag på skatteområdet.

 
At 03 april, 2008 13:17, Blogger Danne Nordling said...

Det som diskuterats för att öka arbetsutbudet är ökad kontroll, restriktioner och stimulanser.

Olika nationalekonomiska forskare har hänvisat till undersökningar om vad restriktioner skulle kunna betyda främst vad gäller arbetslöshetsersättningen. Det tycks finnas belägg för att nedtrappning och tidsbegränsning har effekter. Orsaken till den förvirrade debatten om detta i valrörelsen var att regeringen utan vidare lanserade detta som jobbskapande i ett dåligt konjunkturläge.

Hur stora dynamiska effekter finns det då av skattesänkningar för låginkomsttagare? En erfarenhet finns från USA där ensamstående med barn fick en kraftig skattereduktion vid förvärvsarbete, vilket gav påtagliga effekter.

Detta hänvisade inte Borg till före valet utan han nämnde bara allmänt att att regeringens politik enligt beprövad forskning skulle ge bortåt 300 000 nya jobb om jag minns rätt. Finns det någon mera explicit hänvisning?

Är inte jobbskatteavdraget snarare en populistisk röstköpsåtgärd som dessutom passade in i den jobbskapandeansats som s hade så svårt att bemöta? Men resultatet blev att progressiviteten ökade i inkomstskatteskalorna för arbetande utan att det gav några opinionsvinster.
/DNg

 
At 04 april, 2008 13:32, Anonymous Per Fredö said...

Det blir nog bättre nu när Ams får en ny generaldirektör och reformarbetet ska intensifieras.

Talade i dag med en kvinna som ville ha ett jobb på sin nya hemort och därför gick till arbetsförmedlimgen.
Första beskedet var att inte kan du väl fortsätta med ditt gasmla arbete här finns inget att få, men kom igen om en månad så får vi se.

Det lät ju hoppingivande men nu får du allt ta en av våra ams-kurser ovh omskola dig.

Nej nu dj-l tänkte hon och nu är hon sin egen företagare.
Själv är bästa dräng!
Per Fredö

 
At 04 april, 2008 17:43, Blogger Danne Nordling said...

Bo Bylunds avgång kanske återspeglar att regeringen nu vill ta krafttag mot utanförskapet. Littorin kanske vet att effekterna hittills inte blivit så stora. Det framgår också av en rapport som kom från Arbetarrörelsens tankesmedja för en vecka sedan och som jag nyss råkade stöta på (pdf).
/DNg

 
At 05 april, 2008 10:28, Anonymous Anonym said...

Varför bara kanske kanske?

Ams inte bara förändras i grunden utan nu börjar man också plocka bort sossar på höga poster som stått för en misslyckad arbetsmarknadspolitik.

Att företagen själva får ta in utländsk arbetskraft de behöver också vettigt.

Vi får inte heller bagatellisera deb bya gymnasieformen där inte minst den avvecklade lärlingsutbildningen återuppstår och även blir mer företagsinriktad

Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home