lördag, maj 24, 2008

Liberalism och frihet

Ursprungligen fanns en betydelseskillnad mellan 'liberty' och 'freedom'. Det latinska begreppet libertas betyder obunden och var centralt vid frigivningen av slavar. Det germanska begreppet frihet kommer från befryndad vänskap och markerar tillhörighet. Liknande skillnad finns mellan privilegier och medfödda rättigheter.

På svenska har vi bara ett ord för frihet, vilket indikerar att vi har en ganska entydig bild av frihetsbegreppet. Många menar också att engelskans två ord för frihet - liberty och freedom - åtminstone idag är synonymer och syftar på samma entydiga begrepp. Men etymologiskt härrör engelskans två ord från två världar: den antika och den germanska. Betydelsen av liberty och frihet har därför skilt sig en hel del tidigare i historien.

Det förefaller som om frihet varit en fråga mest för den kultur som vi kallar den västerländska. Andra folk och språk hade inte något ord för frihet innan de kom i kontakt med väst. I Hammurabis lag finns sålunda inget ord för frihet eller för en fri man trots att där många gånger refereras till slavar. Men motsatsen till "slav" var inte "fri". Det var "herre". Och han var själv inordnad i en makthierarki. I de gamla kulturerna styrde för det mesta en envåldshärskare eller tyrann vars ord var lag. De gamla grekerna ansåg sålunda att det i en tyranni bara fanns en enda person som var fri. I en sådan värld är det naturligtvis svårt att föreställa sig ett begrepp som generell frihet.

Det engelska ordet liberty, där vi i svenskan har avledningarna liberal och liberalism, kommer etymologiskt från latinets libertas, vars adjektiv liber betyder obunden, icke reglerad och frigjord från restriktioner. På grekiska fanns motsvarigheterna eleutheria och eleutheros, vilka också hade en betydelse av oberoende och separation.

Ordet frihet har ett annat ursprung. Det härstammar från de gamla språken i norra Europa. Vi har fornnordiskans fri(r), tyskans frei, holländskans vrij, flamländskans vrig och keltiskans rheidd. Ursprunget är indo-europeiskt - priya eller friya eller riya - med betydelsen kär, högt värderad eller älskad. Därför har ordet fri samma rot som friend, freund och det svenska frände. Fri avsåg någon som var befryndad med en stam av fria människor med släktskap och berättigad tillhörighet.

I detta avseende var den ursprungliga betydelsen av frihet och liberty inte bara skiljaktig utan motsatt. Liberty betydde separation medan frihet implicerade förening. En person med libertas i det gamla Rom hade fått en garanti om en viss autonomi, till skillnad från en slav. En person med frihet i norra Europa var förenad genom släktskap eller tillgivenhet med en stam eller familj av fria personer, till skillnad från en slav. I ett sådant samhälle med frihet fanns en komplicerad uppsättning rättigheter och åtaganden där frihet implicerade lagstyre, makten att välja sin egen hövding och rätten att bli rannsakad och dömd vid tinget. Det var här man föddes fri om man inte var träl.

I det gamla Rom var det tvärtom. De flesta föddes med olika bindningar där "liberty" blev en specifik undantagsmöjlighet. Den mest vanliga symbolen för libertas/frihet var bilden av frihetsgudinnan i en ritual med en vindicta i ena handen (en lång stav) och en pileus libertatis i den andra (en toppig mössa), som hon erbjuder till den frigivne slaven. Ibland förekommer mössan uppträdd på staven. Libertas var alltså en förlänad, medborgerlig rättighet som inte sågs som naturligen inneboende i människan.

I norra Europa sågs däremot friheten som naturlig för alla friborna män. Hur stora skillnaderna än var i staus och välstånd var de alla lika inför lagen. I det gamla Rom betydde libertas ojämlikhet. Vissa hade många rättigheter, andra några få och slavarna inga. Härifrån kommer också ordet libertinus. Det avsåg en frigiven slav som hade garanterats rättigheter som som han inte förmådde använda på ett passande sätt. En kvarleva av detta finns ännu idag i vårt ord libertin - en person som på ett omåttligt sätt utnyttjar alla möjligheter till hedonistisk njutning. (Yngre sådana personer kallas dock idag "brats".)

En liknande skillnad mellan norra Europa och medelhavskulturerna finns i den gamla synen på rättigheter såsom krav eller fordran. Detta ord blev i norr ett samlingsnamn för hela berättigandebegreppet som gällde hela folket. I det gamla Rom var motsvarande begrepp innefattat i ordet ius som bestod i summan av de libertas som hade garanterats av lagarna i Rom. Ibland uttrycktes detta med orden privilegium eller immunitas. Privilegier var förmåner som lagen kunde ge några på andras bekostnad. Immuniteter var formella undantag från plikter och skyldigheter. Dessa båda fördelar gavs till speciella individer eller grupper. Men till skillnad från rättigheter var de något som kunde ges och inte något som måste ges.

Det finns alltså en etymologisk reminicens till skillnaden mellan positiv och negativ frihet i Isaiah Berlins mening. Den positiva friheten att vara sin egen herre kommer från den antika latinska och grekiska traditionen. Att vara fri från tvång i ett mera generellt avseende härstammar från de fria folken i norra Europa. Och att vara fri i socialistisk mening ansluter närmast till romarnas institution med privilegier och immuniteter (sociala förmåner och lägre skatter).

(Underlag från David Hackett Fischer: Liberty and Freedom, 2005) [Mer om boken -09 (2016)]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 24 maj, 2008 13:30, Anonymous Anonym said...

FN har i sin deklaration om de mänskliga fri-och rättigheterna gett den en universell betydelse, som omfattar sådant son åsikts-och yttrandefrihett,rätt till åsiksbildning, att detta ska vara gränsöverskridande samt att dessa principer ska regleras i ländernas grundlagar och statsskick.

Liberalismen är inte direkt en partpolitisk uppfattning utan partier i demokratiska länder kan hävda att de kan bekänna sig till denna filosifi.

Flertalet av medlemsstaterna i FN bekänner sig dessvärre inte till denna konvention om mänskliga fri-och rättigheter.
Det gäller t ex
diktaturstater som kommunistiska. fascistiska samt nazistiska länder men även rader av andra totalitärt styrda länder.

Än i dag lever de flesta individer i länder av detta slag.

Även demokratiskt styrda länder anser att det är befogat med en del inskränkningar i en absolut frihet.
Det är motiverat av skilda skäl.
Få torde t ex anse att en yttrandefrihet ska godtas som vänder sig mot etniska grupper, andra folk, andra
religioner m m.

Men även i demokratier respekteras inte alltid detta.
Partier med stor folklig förankring vänder sig alltmer mot omfattande invandring, ibland därför att det egna folket är viktigast, ibland därför att inhemska jobb antas gå förlorade.

Göran Persson ville inte släppa in alltför många invandrare därför att de enligt hans definition skulle ägna sig åt social turism.

Han ville också utesluta Österrike ur EU med anledning av att valet där inte fått en önsvärd utgång.

Ska partier av detta slag få spela en politisk roll?
I vårt land menar de flesta att detta inte gäller sverigedemokraterna, ändå ingår detta parti i majoritetsgrupperingar i olika kommuner.

Socialdemokraterna är nu beredda bilda koalition med vänsterpartiet utan hänsyn till partiets förflutna och tanke på att partiledaren kallat sig kommunist.

En annan ytterlighet är förstås när nazismen segrade i ett demokratiskt val och av detta skäl kunde göra de mest långtgående inskränkningar i det demokratiska systemet och även sluta uppgörelser med politiska ledare i demokratiska stater.

EU bildades för att säkra fred och frihet efter andra världskriget mellan forna fiendestater.
Nu har EU fått alltfler medlemsstater som också går med i denna union för att de vill delta i ett marknadsekonomiskt system som, som de flesta anser bäst förenligt med demokrati samt liberalism.

Kan demokratin förknippas med en del konventioner från 1700-talet eller närmast med den utveckling vi haft under 1900-talet då alltfler länder fick allmän rösträtt, parlamentarskt styrta stater, politiska partier osv?
Eller är den demokratiska filosofin nåt som redan hör antiken till?

 
At 24 maj, 2008 13:31, Anonymous Anonym said...

Inlägget ovan skrivet av Per Fredö.

 
At 24 maj, 2008 15:41, Blogger Danne Nordling said...

FN anslöt mera till den gamla romerska traditionen än deklarationerna efter de amerikanska och franska revolutionerna på 1700-talet. Dessa stipulerade inte några fundament för utdelandet av privilegier som FN:s deklaration gör i de sista nio artiklarna där bl a hygglig levnadsstandard, änkepension och betald semester garanteras.

En formell analogi till detta skulle kunna vara Fischers åsikt att det amerikanska slavsystemet var ett utflöde av motsättningen mellan libery och freedom. Sydstaterna ansåg att det gick för sig att ha immunitet mot vissa förpliktelser gentemot afrikaner. Nordstaterna ansåg att afrikanerna tillhörde samhället med alla medfödda rättigheter som följde av detta.

En inskränkning av den obegränsade friheten kan motiveras på fyra olika sätt: 1) Det måste göras en optimering mellan olika medborgare genom en juridisk analys. 2) Denna optimering har redan spontant vuxit fram under årtusendens praktik och bör inte ändras utan stor försiktighet och långsamt enligt Hayek. 3) Frihetsinskränkningar kan göras efter vad opinionen kräver och gärna med hjälp av en (tillfällig) majoritet i parlamentet. 4) Frihetsinskränkningar kan göras i enlighet med folkets eller någon mera metafysisk entitets "sanna" intentioner.

Det är svårigheten att hantera dessa olika motiv som lett till 1900-talets politiska elände. Och ännu idag verkar man inte vara medveten om att dessa krafter verkar. Per, du frågar om den demokratiska filosofin egentligen hör till antiken. Om vi menar egentlig demokrati och inte formell enligt p3 är det nog så. De möjliga beslut som det kan röstas om formuleras inte i någon demokratisk process i ursprunglig mening. Demokrati idag är en formell möjlighet att avsätta de högsta byråkraterna om det kan frammanas en opinion som anser att de misskött sig.
/DNg

 
At 24 maj, 2008 22:25, Blogger Per-Olof Persson said...

1900-talets politiska elände beror även på:

(A) Motståndet mot logiken. Nationalekonomi som bygger på formell logik hade under tidigare tidsperioder avslöjat bristerna i politiska utopier. Politiska rörelser som exempelvis fascism och kommunism, förde kamp mot den klassiska liberalismen och nationalekonomi som bygger på formell logik. Dessa rörelser hävdar att den mänskliga logiken varierar mellan nationer, raser, sociala klasser och olika historiska tidpunkter.

(B) Psykologism. Psykologism är synsättet att logikens och matematikens lagar är en empirisk förenkling om hur det mänskliga resonerandet fungerar. Exempelvis att kunskapen om att 1+1=2, enbart är baserat på erfarenheten och inte på mänskligt logiskt resonerande.

(C) Teorin om att det existerar marknadsmisslyckanden och att politiska interventioner är nödvändiga.

Exempelvis det Första Världskriget berodde på en kombination av 1800-talets nationalism, tron på att lyckosamma krig kunde skapa ekonomiska vinster och att länder förlorar på frihandel. Ekonomer konstruerade matematiska mått som visade att alla länder hade stora handelsunderskott. Detta är en omöjlighet.

Men alla länder trodde att de förlorade på frihandel och att de blev utnyttjade av andra länder. Problemet är att människor förväxlar matematiska mått med verkligheten. I detta fall togs det enbart hänsyn till de pengar som officiellt gick genom bankerna. Grundproblemet är att den mänskliga logiken och att människor inte accepterar logiska resonemang.

 
At 26 maj, 2008 10:09, Anonymous Anonym said...

Danne,du skriver att demokrati i dag är en formell möjlighet att avsätta byråkrater om det går att få folkligt stöd för det.

Även om demokratin har sina brister och alltid haft det så är det att ringakta ett politiskt system som är överlägset alla andra.

Politiker och de partier de representerar kan inte gärna sägas vara den viktigaste delen i en teknokrati, detta sagt även om tjänstemän på alla nivåer behövs och även t ex inom EU fått ökat inflytande.

Du har själv skrivit om mänskliga rättigheter och hur dessa förknippas med friheten och liberalismen.

Med förlov sagt krävs det en politisk vilja samt politiska ideologier för att nå resultat på dessa områden,

Vad vi nu kan iaktta är att den politiska extremismen i rörelser som socialdemokrati men även kommunism är i avtagande.
Men också borgeliga partier orienterar sig alltmer mot mitten.
Moderata arbetarpartiet, centerns nyliberalism, folkpartiets frisinne är nu borta liksom kristdemokraternas helt dominerande religiositet.

Är det kanske det du menar med byräkrati, en byråkrati där höga tjänstemän inte finns med på valsedlarna men ändå har så stor makt att politiker och partier för sin existens är beroende av dem?
Vi har ju också ett samhälle där politiker på regeringsnivå utnämner och måste utnämna tjänstemän som är representanter för olika myndigheter.

Här kan vi iaktta en partipolitisk utnämning där både regeringspartiet får sitt och oppositionen sitt men där också experter(byråkrater) behövs.
Per Fredö

 
At 26 maj, 2008 21:21, Anonymous Anonym said...

Jag fick ett tips i min blogg om detta band:

www.magnacartacartel.com

Har hör talas om det någon gång bara men aldrig tagit mig tid att lyssna för ens nu. Det ångrar jag inte! De ger ut låtarna gratis som en del i deras mannifest. Jag tycker hela iden och musiken är suverän

 
At 27 maj, 2008 13:07, Blogger Danne Nordling said...

Magna Charta 1215 är däremot ett embryo till de senare rättighetsförklaringarna. Den består av 63 artiklar där de flesta reglerar vilka privilegier den engelska adeln skulle ha. Därför är den enligt Fischer ett arv från den romerska föreställningen om 'libertas'. Men den innehåller en artikel som avviker från de andra i form av en rättighetsgenomgång som garanterade rättsligt reglerad frihet. Här ser vi enligt Fischer ett inflytande från den nordeuropeiska frihetstanken:

"29. Ingen fri man må arresteras, inspärras, berövas sin egendom, förklaras i akt eller landsförvisas, ej heller på något sätt skadas eller omedelbart eller medelbart lida övervåld av konungen annat än efter ståndsbröders dom eller i kraft av landslagen."

Demokrati och byråkrati

Per, jag använde en litet ironisk beskrivning av dagens politiker som "de högsta byråkraterna". Men när extremismen tonats ner inom politiken återstår expertfrågorna som inte är lika lämpliga för att behandla i en demokratisk process. Dessa frågor bereds av experter och kan inte egentligen förstås av väljarna. Därför är det bara om det anses att hela "administrationen" misslyckats som det kanske kan bli någon förändring.

Naturligtvis är det som redan Churchill slog fast att demokrati är ett dåligt system men ändå bättre än alla alternativ. Det borde dock betyda att demokratin skulle kunna förbättras. Istället för att göra detta genom att involvera flera i beslutsprocesserna och öka intensiteten är det en begränsning av politikområdets utsträckning som verkar vara lösningen.
/DNg

 
At 28 maj, 2008 08:42, Anonymous Anonym said...

Att vara fri i germansk mening betydde att vara del av en autonom gemenskap, en klan. Men vad hände om man inte befann man sig inom en klan. Då var man rättslös. Och hur autonom var man egentligen inom gemenskapen. Hur skedde rättskipningen vid konflikter inom klanen. Jag tror inte sådana konflikter togs upp vid ting om inte klanhövdingen godkände det. Dvs. första instans var klanens egen rättskipning.
Jag tror man kan se det som att det var klanen som var rättsubjektet, dvs det var klanen som förde talan vid ting.

Så är det inte i romersk rätt, tror jag. Där är familjen eller individen ansvarig inför rätten.

Det som jag tycker har hänt att egenskapen rättsubjekt har flyttats från klan till familj och numera till individ enligt romersk modell, men lagstiftningen har behandlat rättsubjektet enligt germans modell och därmed har vi fått autonomin för individen.

Vad säger Fisher?

 
At 30 maj, 2008 13:12, Blogger Danne Nordling said...

Ulf, Fischer är inte inriktad på rättshistoria så han går inte in närmare på rättssubjektets definition och utveckling. Men din beskrivning verkar plusibel utifrån den allmänna presentation Fischer ger.

Skillnaden mellan romerska och germanska föreställningar om frihet och rättigheter har inneburit en etablering av ett spänningsfält som dock kunnat utmynna i en hygglig syntes.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home