De fattiga blir färre - Halal-tv och Hamilton har fel

De fattiga fick en inkomstökning med 15 procent 2000-2006. Men 1991-96 minskade inkomsterna med 14 procent. De som inte äger någonting minskade i antal med 27procent 1999-2006. De som äger mellan 10 000 och 25 000 kr ökade med 23 procent. De fattigaste har blivit rikare och halal-tv far med osanning.

Det första avsnittet av en serie kallad Halal-tv sändes igår måndag 3/11 (recension SR). Det var tre unga huvudduksklädda muslimska kvinnor som ledde ett program som skulle ta upp problem i det svenska samhället. Det första skulle handla om något som kallades "klassamhället". Men detta begrepp definierades aldrig. Hela budskapet inskränktes till ett något tjatigt omtuggande av grundsatsen "de rika blir rikare och de fattiga fattigare". Några fakta som stödde detta budskap gavs inte. Skall sådant inte kallas propaganda?

Antag att vi avskaffar det gamla klassamhället där man föds till högavölnade jobb utan att man behöver ha några meriter. Då kommer de välmeriterade att bli rikare. De utan meriter men med fin klassbakgrund kommer då att bli fattigare. I förlängningen kommer en del fattiga att bli fattigare. Men med ett socialförsäkringssystem kommer de som vi vanligen uppfattar som fattiga inte att bli fattigare. Eftersom utfallet från försäkringarna följer den allmänna välståndsutvecklingen borde vi vänta att de fattiga blir allt färre.

Därför är det ett ganska pretentiöst att påstå att "de fattiga blir fattigare" om det inte skall tolkas som en propagandafras. Och det får man inte göra om det kommer från programledare i svensk TV med avtal som förbjuder osaklighet och partiskhet. För att testa om det är så att förmögenhetsinnehaven hos de fattiga haft en sådan negativ utveckling som programledarna gång på gång påstod kan man gå till Statistiska centralbyråns förmögenhetsstatistik. Den är dock snårigt uppbyggd och inte så lätt att tolka.

Det var väl därför man tillfrågade vänsterekonomen Carl Hamilton (efter debaclet med handskakningen). Och han berättade att förmögenhetsfördelningen är koncentrerad till de rika på ett starkare sätt än i andra länder. Med viss tvekan bekräftade han också programledarnas grundsentens. Men både han och programledarna har fel. För det första är det det direkta aktieägandet som är synnerligen koncentrerat i Sverige: den mest ägande procenten äger 74 procent av alla börsaktier. Men den procent som äger mest förmögenhet i form av alla tillgångar minus skulder äger 20 procent av denna nettoförmögenhet, vilket är mera i linje med andra länder.

Detta förhållande kan i och för sig kritiseras från socialistiska utgångspunkter. Men programledarna var inte ideologiska socialister. En av dem hävdade till och med att det var i sin ordning om folk var väldigt rika. Det viktiga var att de fattiga hade det hyggligt. Trots detta försökte programmet visa hur fint de pensionerade rika i Djurshom hade det och jämföra med hur ungdomarna i förorten hade det. Nu lyckades man inte visa något konkret om förorten. En "studerande" som avslöjats som vänsterpolitiker, fick i allmänna ordalag ge sin syn på Förorten. Och man antydde att en kvinnlig läkarstuderande med exotiskt efternamn kanske skulle ha svårt att få ett sommarjobb. Inget konkret.

Man fick några ungdomar att uttala att det var Reinfeldts fel att de satt sysslolösa och att de önskade Göran Persson tillbaka. Det hade programledarna kunnat göra mycket utav men uppslaget övergavs omedelbart. Att antalet socialbidragstagare omräknat till helårspersoner sjunkit i början av 2000-talet från 90 000 personer till drygt 80 000 är väl ingen indikation på att de fattiga blir fler och allt fattigare?

Inte heller SCB:s statistik för inkomsterna för den fattigaste tiondelen ("första decilen") visar sjunkande inkomst på 2000-talet. Denna grupp består alltmera av socialbidragstagare, arbetslösa med låg ersättning och studerande. Under perioden 2000-2006 fick denna grupp en real disponibel inkomstökning på 15,0 procent. Det hade varit mer befogat att sända halal-programmet 1996 när denna grupp hade fått en real inkomstminskning på 13,7 procent jämfört med 1991. Då blev faktiskt de rika rikare och de fattiga fattigare. Nu har de fattiga mer än väl återtagit försämringen och jämfört med 1991 har de 11,2 procent högre inkomster realt.

Men kanske programledarna och Hamilton faktiskt menade att de formella förmögenhetstillgångarna minskat hos de fattiga? Något sådant mått redovisar inte SCB. Men man kan ur förmögenhetsstatistiken utläsa att antalet fattiga blivit färre under perioden 1999-2006. En svårighet är att definiera kategorin "fattiga". När det gäller nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder) finns det en kategori extremt fattiga som äger mindre än någonting netto - där har man skulder som är större än tillgångarna. År 1999 fanns det 1 900 000 sådana personer. De hade minskat till 1 744 000 personer 2006. Det är en minskning av de formellt allra fattigaste med 8 procent.

Någon invänder kanske att man måste vara rik för att kunna vara skuldsatt upp över skorstenarna. De fattiga är då kanske bättre representerade av dem som inte äger någonting netto men som inte heller är skuldsatta. De var 1 393 000 personer år 1999 och hade minskat till 1 011 000 personer år 2006. Alltså med 27 procent.

Kanske de fattiga är de som äger minst - dvs mindre än 10 000 kronor. Gruppen minskade från 595 000 till 500 000 personer eller med 16 procent. Den grupp som ägde mellan 10 000 och 25 000 kronor netto ökade däremot från 465 000 till 569 000 personer eller med 23 procent. De fattigaste har alltså blivit rikare.

Däremot är det riktigt att de rikaste har blivit rikare. Gruppen av 668 personer som äger mer än 100 miljoner kronor ökade med 12 procent till 747 personer 2006. Dessutom har en mängd mera triviala "rika" blivit rikare. Det är främst olika villaägare som på papperet blivit rikare när taxeringsvärdena höjts. Från 1999 till 2006 steg småhusbeståndets värde med 99 procent. Fritidshusen ökade ännu mera och bostadrätternas värde tredubblades litet drygt (räknat i fast penningvärde).

Så vad är halal-tv och Carl Hamilton ute efter med sin felaktiga men slagorsmässigt effektiva grundsats att de fattiga blivit fattigare och de rika rikare? Leder det inte till tanken att de rika blivit rikare genom att frånta de fattiga det lilla de ändå hade? Kapitalisterna suger ut arbetarna, hävdade gamle Marx. Fast i detta fall är det inte löntagarna som skulle blivit fattigare utan de i utanförskap. Och hur föreställer man sig att de rika kunnat lägga beslag på pengarna som Sveriges Television tydligen anser rätteligen tillhör de fattiga? Är det genom Göran Perssons skattepolitik? Har skatterna på de fattiga stigit? Har socialbidragen sänkts?

Programmet gav ingen antydan till hur denna betydelsefulla men obevisade omfördelning skulle ha gått till. Litet vagt framkom istället att det skulle vara fint om alla hade det ungefär lika bra. Sverige, som gått nästan längst i ekonomisk utjämning i världen, skulle alltså behöva ta ett gigantiskt kliv ytterligare i egalitär riktning. Hur skulle det gå till? Genom att staten konfiskerar de rikas aktier, villor, sommarhus, båtar och bankkonton? Eller genom övergång till planhushållning? Carl Hamilton kunde väl ge besked?

Andra bloggar om: halal-tv, carl hamilton, socialism, kapitalism, omfördelning, fattiga, rika, ekonomi, politik, samhälle, media på intressant.se