Amerikaner mer giriga än britter?

Huspriserna har stigit mera i England än i USA. Utrymmet för att kortsiktigt kunna ge frikostiga lån till svaga grupper har inte varit störst i USA. Det är därför knappast girighet utan lagstiftad "tvångsaltruism" i USA som gett upphov till finanskrisen.

Ursprunget till finanskrisen har ofta hänförts till den amerikanska bolånemarknaden. Man har från vänsterhåll skyllt på avregleringar och på vidlyftig långivning. Genom den låga räntan har en osund prisökning på småhusmarknaden uppkommit. Denna har urartat till en "bubbla" som när den brister leder till förluster inom den finansiella sektorn. Eftersom denna nu blivit extra känslig för förluster får vi en global finanskris.

Från 1999 till 2006 steg huspriserna i USA med ca 70 procent (enl KI). Men i Storbritannien steg huspriserna under samma period med ca 170 procent (DI 25/10, s 25). Därefter har priserna sjunkit med omkring 20 resp 10 procent. Detta visar enligt min mening att det inte är enbart en hastig prisökning på småhus som är orsaken till finanskrisen. Den borde ju då först ha uppstått i England och inte i USA.

Vi får då gå närmare in på den osunda långivningen (subprime-lånen) som orsaksfaktor. Man kan låna ut till folk som inte kan betala amorteringar och räntor om den ekonomiska situationen skulle bli sämre, så länge som huspriserna stiger. De som blir arbetslösa eller sjuka kan då sälja sina hus med vinst och banken kan få tillbaka sina lån. Men när alltfler får svårigheter och huspriserna stagnerar börjar det bli förluster för bankerna. Inte heller detta anses vara tillräckligt för att det skall kunna uppkomma en plötslig finanskris. Man pekar här på "värdepapperiseringen" av bolånen som en försvårande och uppsnabbande faktor.

Det är möjligt att ompaketeringen av bolånen i nya värdepapper som kan säljas i flera led har medfört att krisens förlopp blivit mer våldsamt. Genom att vissa värdepapper har inslag av särskilt dåliga låntagare kommer alla värdepapper av denna typ att förlora mycket av sitt kortsiktiga värde eftersom det är oklart vilka papper som faktiskt har inslag av dåliga krediter. Att fastställa det verkliga värdet kräver tidsödande analyser. Men enligt nuvarande värderingsnormer skall värdet anges till aktuellt marknadsvärde, vilket är nästan noll. En liten kreditförlustrisk kan alltså få stora konsekvenser för hur en investmentbanks egna kapital skall värderas. Tanken att ompaketeringen skulle leda till riskspridning har visat sig leda till förlustmultiplicering.

Denna ompaketering är dock inte det ursprungliga upphovet till problemen. Det är istället den frikostiga långivningen till låginkomsttagare, minoritetsgrupper eller anställda med svag arbetsmarknadsanknytning.

Girighet?

Varför har bankerna gett lån till personer som med alltför stor sannolikhet inte klarar ens räntebetalningarna? Det är här anklagelsen om girighet kommer in. Trots att det moraliskt sett borde vara vällovligt att se till att även svaga grupper får tillgång till ett eget hem är istället slutsatsen att detta riskabla beteende skett av girighet. Bankerna får ju en liten ytterligare vinst på kort sikt om man kan låna ut ytterligare något marginellt kapitalbelopp.

Hur kan det då komma sig att man i Storbritannien inte har kommit på samma idé att låna ut pengar till mindre kreditvärdiga personer? Det borde ju ha funnits ännu bättre förutsättningar till kortsiktigt girigt beteende när prisstegringstakten varit avsevärt större. Eller är engelsmän mindre giriga än amerikaner?

Svaret är naturligtvis att det är den amerikanska socialpolitiken som gått ut på att bankerna med hjälp av lagstiftning skall förmås att låna ut pengar till mindre solventa medborgare som är orsaken. Detta är fråga om lagstiftad altruism och inte om girighet. Men med den fördomsfulla syn många opinionsbildare håller sig med när det gäller finanssektorn har alla aktörer skåpats ut med att de är "giriga". Det går säkerligen alltid hitta några ensatka exempel på oegentligheter och dessa har då generaliserats i linje med vänsterpersonernas förutfattade syn på alla "kapitalister". Man har lyckats få "tvångsaltruism" att bli till "girighet" i allmänhetens ögon.

Istället borde man närmare analysera det klandervärda beteende som många svaga bolånetagare ägnar sig åt. När det visar sig att man inte klarar räntorna på lånen kommer man ofta undan med att bli skuldfri om man lämnar huset till banken. Detta är inte möjligt i Sverige. Men istället för att lugnt flytta ut passar man på att slå sönder huset innan man lämnar nycklarna till banken. Detta uppger mäklaren Joseph DeLorezo i Lawrenceville till Klas Granström i DiWeekend nr 33/2008.

Bankernas förluster blir därför mycket större eftersom husen blir nästan värdelösa och dessutom genom sitt förfallna skick också sänker värdet på grannhusen. Till skillnad från i England kan husägarna inte ens hyra ut husen.

Andra bloggar om: finanskrisen, bolånekris, subprime-lån, girighet, altruism, bankkris, lågkonjunktur, nationalekonomi, kapitalism, socialism, politik, ekonomi på intressant.se