tisdag, mars 17, 2009

Falkengrens lön - bluff eller misstag?

SEB:s styrelse insåg inte att det som de betraktade som en villkorad fast lön av den upphetsade opinionen sågs som en bonus relaterad till vinsten. Därför framstod en lönehöjning på 2 miljoner till VD som både oförklarlig och onödig.

Hur kunde SEB göra så många misstag när det gällde att förändra VD Annika Falkengrens lön? Det beror på bristande kommunikationsförmåga, sade bankens ordförande Jacob Wallenberg i TV-programmet Agenda 15/3. Han är ingen pedagog så han fick inte fram vad det var som gjorde att man ville beskriva en lönehöjning från 7 miljoner för VD till 9 miljoner såsom en lönesänkning. "Omgivningen har inte velat ta till sig vår förklaring" sade han...

Men Annika Falkengren själv och hennes kommunikationsdirektör Odd Eiken och hans informationschef Katja Margell borde väl åtminstone ha kunnat få fram hur man ville förvandla svart till vitt? Det kapitala misslyckandet i kommunikationen framgår idag av en artikel i SvD där kommentatorn antyder att både Jacob och Marcus Wallenberg medvetet bluffar.

Kolumnartikeln i SVD Wallenberg, lönen och sanningen, är skriven av krönikören Jan Almgren. Han är väldigt säker på att Wallenbergarna antingen försöker blanda bort korten eller bluffa när de försöker göra gällande att en ersättning av bonus med höjd fast lön skulle kunna beskrivas som en lönesänkning.

I korthet går argumentationen ut på att en rörlig lön som vanligtvis uppgått till 2,5 till 3 miljoner inte kan bytas ut mot en höjning av den fasta lönen med 2 miljoner (från 7 till 9). Det är ju en säker lönehöjning i dåliga tider.

Att andra bankchefer har 8 miljoner i årslön är kanske mindre relevant. Men den som lyssnar uppmärksamt på de kommunikativa analfabeterna hör att orsaken till debaclet är vad man kallar den del av VD:s lön som inte är garanterad i förväg. I höstas förnekade Falkengren att hon hade någon bonus. Hennes lön var delvis villkorad av att vissa mål för bankens utveckling uppnåddes. Samma sak antydde Jacob Wallenberg i Agenda.

Vad de åsyftar är naturligtvis svårt att förstå för en utomstående. Och inte blir det bättre av att Falkengren ibland omnämner denna villkorade lönedel som "bonus" rätt och slätt. Men det skulle gå att renodla en villkorad lönedel på följande sätt utifrån ett exempel som jag i brist på information konstruerat själv:

Bankens styrelse vill att VD skall bedriva verksamheten inom vissa gränser. Överskrids dessa gränser utgår ett straff i form av lönesänkning. Låt säga att dessa gränser rör kapitaltäckningsgraden, kassans relation till lånestocken, inlåningens relation till småspararnas depositioner och annat liknande. Det är inte fråga om att relatera den villkorade lönen till aktiekursens ökning, vinstens nivå eller lönsamheten i relation till bankbranschens genomsnitt. Sådana konstruktioner kunde kallas "bonus".

Men att ha en villkorad lönedel som kan uppfattas som ett straff i form av lönesänkning är av naturliga skäl något opsykologiskt. Bättre då att kalla den villkorade lönen "rörlig" eller "i förväg obestämd". Då blir straffhotet något positivt. Om de mål som inte borde underskridas faktiskt uppnås utgår ett formellt lönetillägg. En stor del av den villkorade lönen är i praktiken fast men särskilt styrd av styrelsen.

Med denna förklaring som bakgrund är det inte så svårt att förstå styrelsens i SEB agerande. Det behöver inte vara så som Almgren tror att SEB försöker bluffa. Förklaringen kan vara så enkel som att ett komplicerat lönesystem som riskerar att missuppfattas skulle skrotas och bytas ut mot en något lägre men garanterat fast lön.

Men vad bankens kommunikationsansvariga inte kunde föreställa sig var ordets makt över tanken i ett upphetsat och egalitärt influerat opinionsläge. Om den villkorade lönen betraktas som bonus blir plötsligt styrelsens agerande oförklarligt frikostigt. De "giriga kapitalisterna" kastar oförklarligt bort ett par miljoner på sin VD som aldrig i dessa dåliga tider skulle kunna arbeta upp 2 miljoner i bonus. Och gentemot det man inte kan förklara reagerar man med aggressivitet och ilska.

Opinionen i Sverige vill reglera bankledningarnas löner på ett rationellt och begripligt sätt. Därför måste en onödig "lönehöjning" med 2 miljoner stoppas. Och de som inte agerar till synes rationellt måste angripas. De skall få utstå spott och spe. Sålunda har Annika Lantz i P1 startat "Wallenberghjälpen". Och hon drar sig inte ens för att kommentera bankföreträdarnas uttal av sina "sje-ljud". Det var verkligen ett misstag att konstruera Falkengrens lön på det sätt som man gjorde ursprungligen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: