Budgetunderskottet haussas upp?

Den med bävan inväntade prognosen för statens budgetunderskott kom från Riksgälden idag. Man gick ut med siffran 135 miljarder kronor. Det var mycket sämre än de 87 mdr som angavs i januari. Men sanningen är att det verkliga lånebehovet bara verkar vara 78 mdr. Vill man överdriva?

Redovisningen av budgetunderskottet i Ekot 4/3 med intervju av Bo Lundgren, GD på Riksgälden finns här.

Budgetunderskottet är inte något entydigt mått på hur det går för statsfinanserna. Men i den allmänna debatten tror man att budgetunderskottet visar den finanspolitiska effekten på samhällsekonomin samt hur svaga statsfinanserna tenderar att vara.

Den finanspolitiska effekten kan dock bara bedömas om man vet vilka diskretionära (avsiktliga) åtgärder som vidtagits. Om konjunkturen är dålig kan en budgetförsämring inträffa utan någon enda aktiv åtgärd vidtagits för att sänka skatterna eller öka utgifterna i stimulerande syfte.

I den svenska debatten talar man tyst om diskretionära finanspolitiska åtgärder. De anses leda till oro och misstroende. Räntorna kan stiga och valutan försvagas. Finanspolitik är i den mera vulgära debatten liktydig med finansiering via sedelpressarna. Många håller därför ögonen på budgetunderskottets ökning eftersom det även utan aktiv finanspolitik kan utvecklas till katastrofala nivåer så som skedde under början av 1990-talet.

I redovisningen av den nya budgetprognosen nämns i förbigående att en del av underskottet härrör från Riksgäldens utlåning till Island, Lettland (2010) och Svensk Exportkredit. Detta har inte med en automatisk försvagning av statsfinanserna att göra och än mindre med aktiv finanspolitik. Beloppet är grovt uppskattat till 57 mdr kr 2009. Det verkliga lånebehovet är alltså bara 135-57 = 78 mdr kr eller 2,5 procent av BNP (inte 4,4 procent).

Även denna siffra kan diskuteras. I dessa 78 mdr ingår ca 25 mdr som Riksgälden antar skall komma att tas i anspråk av bankerna inom ramen för kapitaltillskottsprogrammet. Bankerna har tid på sig till 17/8 att stärka sin kapitalbas genom tillskott av aktiekapital eller hybridkapital. Dessa pengar utgör också tillgångar i statens ägo och har inte samma karktär som konjunkturella förluster av skatteintäkter eller ökade utgifter för a-kassan mm.

Sammanlagt uppger Riksgäldskontoret att dess nettoutlåning bedöms till 86 mdr kr 2009. Det verkliga lånebehovet är alltså bara 49 mdr.

I Riksgäldens rapport (pdf) finns en redovisning av vilka större poster som försämras mellan 2008, 2009 och 2010. Av den framgår att skatteintäkterna minskar med 78 mdr kr 2009. Detta beror på att skatter relaterade till lönesumman utvecklas svagt och att företagsvinsterna minskar kraftigt. Dessutom finns möjlighet till anstånd med två månaders skatter under 2009, vilket bedöms svara för 5 mdr kr. Utbetalningar till kommunderna kommer att öka något liksom till arbetsmarknadsutgifter.

Vad som förutses hända är att överskottet från 2008 äts upp av konjunkturförsvagningen och resulterar i ett underskott på drygt 1 procent av BNP 2009. Utöver detta lånar staten ut pengar till andra stater, företag och banker utan att detta leder till en verklig ökning av statsskulden.

Nästa år blir upplåningsbehovet 65 mdr kr (2 % av BNP). Detta beror i huvudsak på en antagen finanspolitisk stimulans på 40 mdr kr (1,3 % av BNP). Här skiljer sig Riksgäldens prognos radikalt från SEB:s, som antog att underskottet nästan enbart till följd av automatiska effekter skulle bli 6 procent av BNP 2010.

Genom Riksgäldens höga siffra på 135 mdr i underskott för i år stärks finsnsminister Anders Borgs argument att vi inte skall stimulera ekonomin nu för att "ha pengar kvar framöver". Risken är dock att resultatet blir ett mycket större underskott senare i analogi med utvecklingen i början av 1990-talet som präglades av att man skulle vänta och se.

Andra bloggar om: finanskrisen, budgetunderskottet, statsskulden, finanspolitik, sedelpressar, Anders Borg, Riksgälden, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se