Vem bemöter klimatfundamentalisterna?

Både regeringen och miljöaktivisterna är fundamentalt inriktade på att vidta ensidigt betungande klimatåtgärder. Argumentet är att Sverige skall bli ett föregångsland. Det framförs utan skymten av bevis. Vem opponerar?

I en debattartikel i DN idag 10/3 avslöjas innehållet i regeringens klimatproposition som är aviserad till den 17 mars. Artikeln är skriven av Maud Olofsson (C), Anders Borg (M) och Andreas Carlgren (C) och rubriken är "Vi höjer nu skatten rejält på koldioxid och diesel". Den går ut på att den koldioxidrelaterade fordonsskatten höjs och lätta lastbilar och bussar samt husbilar inkluderas i systemet. Dessutom höjs dieselskatten med 40 öre per liter i två steg. Därtill kommer höjd koldioxidskatt för uppvärmning inom jordbruk, skogsbruk och industri (som inte ingår i systemet med utsläppshandel).

Är det verkligen alla de skattepolitiska åtgärerna som ingår i klimatpropositionen som nu presenteras? Och vad är syftet med dessa ensidiga svenska skattehöjningar som nu riktar sig mot industrin? Kritik kommer därifrån för att konkurrenskraften försvagas eftersom andra länder inte straffbeskattar koldioxid på samma sätt. Regeringsföreträdarna skriver:

"Internationellt samarbete är och förblir den enda nyckeln till framgång i vad som är ett globalt problem. Alliansregeringen står för en offensiv klimatlinje här hemma men också i EU-arbetet och internationellt."

Borde det då inte ha funnits med en antydan till att åtgärderna är villkorade av att åtminstone EU vidtar liknande åtgärder? Man medger ju att Sveriges andel av världens samlade utsläpp av växthusgaser bara är 0,2 procent! Utan framgång för "den offensiva klimatlinjen" är ju ensidiga åtgärder verkningslösa. I så fall måste man rimligen välja en annan klimatpolitisk strategi.

Nu påstår regeringsföreträdarna sangviniskt att de "skarpa förslagen" är "ännu ett viktigt steg för att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet". Borde man inte ha kommit med någon antydan till bevis för att andra länder skulle se Sverige som ett föregångsland? Den forskning som finns antyder ju att argumentet är ohållbart (bloggartikel om vetenskapsradion).

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand är inte nöjd med regeringens ambitioner. Hon vill att det skall kosta att "förstöra miljön" som om det inte var just detta som nu aviseras. Det som retar henne är att en del skatter också skall sänkas - "skatterna skyfflas runt" - och att flyget inte drabbas. Hon är aldrig nöjd och tycks aldrig vilja analysera milöpolitiken utifrån specifika konsekvenser. Det är vad som kallas fundamentalism.

Samarbetspartiet Socialdemokraterna kommenterar inte dagens utspel på det klimatpolitiska planet. Talesmannen Anders Ygeman (S) kritiserar artikeln för att den inte handlar om jobben. Han tycks mena att regeringen borde presentera en planekonomisk utläggning om hur miljörelaterade jobb skall åstakommas med klimatpolitiska styrmedel.

Den grundläggande frågan är en helt annan. Alla politiska partier tävlar om att framstå som de mest aktivistiska i klimatpolitiken. Vem företräder oppositionen? Man kan både ifrågasätta den sakliga grunden för AGW-teorin - att människan nästan helt orsakar uppvärmningen genom GHG-utsläpp (växthusgaser) - och att den mest angelägna åtgärden inte är minskade utsläpp utan minskad småskalig förbränning av biomassa (reducera de bruna molnen).

Det borde åtminstone finnas en opposition mot den fundamentalistiska tron att Sverige genom att plåga sig självt skall kunna bli ett föregångsland. Vilket politiskt parti eller intresseorganisation företräder den uppfattningen? Tom demonstrationspolitik borde ersättas med krav på internationellt samarbete för gemensamt vidtagna åtgärder för begränsningar av utsläppen.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpolitik, växthuseffekten, miljö, klimat, klimatförändring, klimathot, uppvärmning, bilskatt, koldioxidskatt, regeringen, socialdemokraterna, miljöpartiet, klimatpropositionen, politik på intressant.se