måndag, mars 16, 2009

Anders Borg borde be om ursäkt

Att kalla näringslivets största intresseorganisation för ett tondövt särintresse är inte särskilt diplomatiskt. Det är snarare en väl förberedd krigsförklaring för att få billiga opinionspoäng i politiken. Men är det klokt att få tusentals företagare emot sig i dagens dåliga tider?

Ju mer jag funderar på finansminister Anders Borgs angrepp på organisationen Svenskt Näringsliv (SN) desto underligare framstår det. Han angrep SN på två punkter i Ekots lördagsintervju 14/3 (bloggartikel). Den ena var värnskatten och den andra var arbetsrätten. SN hade blivit ett särintresse för rika personer och man var "tondöv" när man ville ha en reformering av arbetsrätten.

Den enda förklaring till detta oprovocerade angrepp på SN jag kan se är att det var inövat i förväg. Partisekreteraren (M) Per Schlingmann hade tidigare uttalat att näringslivet håller på att bli ett särintresse med sina krav för de egna. Tanken skulle naturligtvis få större tyngd om finansministern också kom med ett liknande angrepp. Taktiken är densamma som när Borg tidigare angripit bankdirektörerna. Det är sådant man får opinionspoäng för i dagens Sverige.

Vad är då bättre än att starta ett gräl med företagens främsta intresseorganisation? Om man redan tidigare sålt sin ideologi för populistiska poäng i den politiska debatten är väl ännu en opportunistisk kritikpiruett inte något de triangulerande Moderaterna borde dra sig för? Det är tråkigt att regeringen inte har en sådan politisk kompetens och pedagogisk förmåga att man kan föra fram en borgerlig politik istället för att gång efter annan tjuta med ulvarna.

Nu har man fått sitt gräl med Svenskt Näringsliv. Ordföranden Signhild Arnegård Hansen har gått till motattack i radion och förklarat att Borg inte vet vad han talar om. Det är förvisso riktigt eftersom Borg sannolikt förberett attacken under lång tid. Han fick då inte med den senaste turen i form av de strandade förhanlingarna om ett nytt huvudavtal. Där var det inte så att arbetsrätten totalt skulle reformeras och lagen om anställningskydd (LAS) inskränkas. Det handlade istället om att skicklighet och kompetens skulle beaktas vid personalinskränkningar.

Nu kan man uppfatta Borgs inklampande på arbetsmarknadsparternas domäner som ett opåkallat ställningstagande för den ena parten - något som hittills varit främmande för borgerliga regeringar och egentligen inte praktiserats tydligt av socialdemokratiska efter arbetsrättslagstiftningen på 1970-talet. Det var möjligtvis inte meningen och därför borde Borg be om ursäkt för sitt tilltag.

Men även om SN vid underhandskontakter med regeringen också framfört önskemål om mer långtgående revideringar av arbetsrättslagstiftningen är det oförsynt av Borg att recensera dessa slutna överläggningar offentligt och dessutom i termer av förklenande omdömen som "tondöv" och "särintresse för de rika". SN företräder sina medlemmar och har en skyldighet att framföra tusentals mindre företagares uppfattningar.

Dessa uppfattningar skall inte utdömas som ett särintresse för att dessa företagare skall kunna berika sig. Tvärtom är det en principfråga som syftar till att företagen skall fungera bättre till nytta för oss alla. Men denna syn skall naturligtvis avvägas mot andra intressen såsom enskilda individers trygghet. Genom konstruktiva förhandlingar kan kanske så småningom en välavvägd lösning, som gagnar alla, hittas. Att misstänkliggöra den ena parten genom att utpeka den som ett särintresse för de rika är förolämpande. För detta borde Borg be om ursäkt.

Detta gäller också värnskatten som är en principiell skattefråga. Progressiv beskattning är otidsenlig. Den kan inte ge några större skatteintäkter i ett samhälle med tämligen utjämnade inkomster. Dess funktion är mest symbolisk: den skall skada enskilda "rika" individer så att den större massan kan få sina missunnsamma känslor tillfredsställda. Borde inte Moderaterna hålla sig för goda för att spela med i ett så sjaskigt spel?

Om inte Borg kryper till korset kommer relationerna med Svenskt Näringsliv att bli tämligen frostiga framöver. Visst är denna organisation mera maktlös än LO men den besitter värdefull kompetens som borde tas till vara nu i de dåliga tider vi går in i. Dessutom är det inte bra om tusentals företagare får uppfattningen att regeringen inte alls vill lyssna på dem och deras representanter när "vargatider stundar" utan istället helt oförskämt utnyttjar dem för att skaffa sig billiga politiska fjädrar i hatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 16 mars, 2009 09:32, Blogger Klabbarparn said...

Det är inte bara företagare man ska ta hänsyn till. Det måste finnas en viss syn på rättvisa i det svenska samhället. Om företagare/företagsledare lyfter löner (ev. bonusar)på en nivå som inte kan vara försvarbara - då blir det "missunsammt". Speciellt i "dåliga tider" då dessa företagsledare borde ta sitt ansvar och istället sänka sina anspråk. Förmodligen har företagsledarna alla redan idag omfattande tillgångar och kapital. Anders Borg behöver inte "krypa till korset" med sitt utspel.

 
At 16 mars, 2009 10:27, Anonymous Anonym said...

Värnskatten var de borgerliga emot, i varje fall moderaterna.
Det är de även nu I PRINCIP.
Däremot finns ingen uppgörelse nu om att denna skatt ska tas bort denna mandatperiod.

Det blir säkert nästa vid valvinst och så snart konjunkturen vänt rejält.

Skattesänkningarna har inriktats som bekant på låg-och medelinkomsttagare.
Det tredje steget innebar också att nivån för den statliga skatten höjts, alltid något.

Vad gäller käbblet med SN så är det en kritik i sak, en annan vad gäller ordval.

Rent opinionsmässigt tycks det som "klarspråket" vinner bäst gehör.
Per F

 

Skicka en kommentar

<< Home