torsdag, mars 12, 2009

Konservativ kritik mot Obamas paket

Den offentliga sektorn i USA blir 40 procent med Obamas budget och inräknat delstaterna. Det är socialism enligt vissa republikaner. Skattehöjningarna är orättvisa och leder till mer än 50 procents skatteuttag. Här en analys av Pat Buchanans synsätt.

Varför är republikanerna emot Barack Obamas stimulanspaket? (Det måste skiljas från det paket TARP som skulle rädda finanssektorn från okt -08 och som fått svårigheter i fas 2.) En konkret genomgång av en rad argument har nyligen gjorts av republikanen Patrick J Buchanan (f 1938) som arbetade åt president Ronald Reagan ett par år men som fick sluta pga sin alltför konservativa framtoning. Han har dessutom försökt bli nominerad till republikanernas presidentkandidat ett par gånger.

Buchanan anser att Obamas paket utgör en krigsförklaring mot högern. Det finns ingen skyldighet för republikanerna att stödja denna "etatistiksa statskupp" mot republikanernas principer och grundfilosofi. PJB tar sin utgångspunkt i några siffror om den amerikanska ekonomin (mina kommentarer omges av {} i löpande text):

De federala utgifterna brukar uppgå till 21 procent av BNP {ingen överdrift sett i ett längre perspektiv} skriver PJB. Obamas paket {mm} leder till att utgifterna i år blir 28 procent av BNP och ett underskott på 1,75 bnr USD (12,7 %) som är fyra gånger större än under George W Bush. Därtill kommer 12 procent av BNP i delstatliga utgifter. Den offentliga sektorn blir då 40 procent av BNP vilket naturligtvis indikerar ett genombrott för en annan modell än vad man varit van vid i USA ("socialism").

Nedgången med 6,2 procent för BNP under fjärde kvartalet -08 indikerar dessutom att nedgången i år blir större och därmed också budgetunderskottet. Räkna med $2 bnr säger PJB. Vem i utlandet vill låna ut dessa pengar utan att kräva högre ränta? Och om detta skall finansieras med tryckpressarna, vad händer då med dollarkursen? {Den sjunker.}

För att understryka detta dilemma anför Buchanan att amerikanska hushåll bara sparar småsmulor och dessutom har förlorat 15-20 bnr USD de senaste åren. Där finns alltså inga pengar till det federala underskottet. {Om hushållssparandet ökar (SEB) med 7 procentenheter av inkomsterna (5-6 % av BNP) och 2-3 procent av BNP kommer från utlandet som vanligt måste ca 4-6 pe finansieras hos Fed.}

Vem skall då betala? frågar PJB. Enligt demokraterna de 2 procenten rikaste som fått skattesänkningar under Bush. Men de 5 procenten rikaste betalar redan 60 procent av skatterna. De 40 procenten med lägst inkomst betalar ingen skatt alls {federal inkomstskatt?}. De som betalar 35 procent i skatt får den höjd till 40 procent och avdragen för skatter {delstatsskatt}, inteckningsräntor och välgörenhet reduceras en femtedel. Buchanan konstruerar ett konkret exempel från Los Angeles:

En man med hustru driver en restaurang öppen från 12-24 och sätter in 80 arbetstimmar var i veckan. Överskott i form av lön till paret blir vid årets slut $500 000 och den federala skatten 39,6 procent. Därtill kommer Kaliforniens skatt på 9,55 procent och dessutom skall löneskatter till sjukvård och socialavgifter betalas (14 500 resp 13 243 USD per pers). Skatterna för paret tar alltså hälften av inkomsten från den sammanlagda arbetsinsatsen på 8 000 timmar om året {avrundat nedåt}.

Från denna "förhärjade" lönesumma skall därtill bekostas omsättningsskatt till delstaten på 8,25 procent samt tiotusentals dollar i fastighetsskatt för både restaurangen och hemmet {20' $ är 4 %}. Därtill får paret schavottera för att ha festat under Bush och så reduceras avdragsrätten för bidragen till kyrkan med 20 procent. Men Obamas väljare, där miljoner inte betalar inkomstskatt, får en skattesänkning i form av en "fet check" från staten i april. Inte att undra på att kalifornierna flyr "The Golden Land", menar Buchanan.

Hans slutsats bygger dock på att aktiemarknaden, som en ledande indikator, fallit sedan Obama kom till makten. Det visar att stimulanspaketet måste misslyckas liksom Tim Geithners försök att rädda bankerna, menar Pat Buchanan.

Trots den sifferunderbyggda genomgången är det Buchanans uppfattning om de orättvisa skattehöjningarna och påståendet att börsen indikerar misstroende mot Obamas paket, som utgör grunden för underkännandet av hela stimulanspolitikens möjliga effekter på en återhämtning i den amerikanska ekonomin. Han vet i själva verket ingenting om hur det finansieringsproblem, som han så pedagogiskt framställt {och jag specificerat}, kommer att påverka återhämtningen. Den analysen återstår.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

1 Comments:

At 12 mars, 2009 17:12, Anonymous Anonym said...

Det förefaller som om Buchanans skatteanalys har sina likheter med de som Danne ägnade sig åt så pedagogiskt under sin tid hos Skattebetalarna.

USA är inget skatteparadis om nu någon trott det. Det hindrar förstås inte att det där finns innovatörer som Gates och den pyramidspelande Bernie Madoff, vilka både legalt och illegalt kunnat skaffa sig formidabla förmögenheter.

Den likheten har den senare i viss mån även med de riskkapitaliserade banker och förvaltare av spararnas slantar, som lett fram till dagens finanskris.

De som förlorat på detta är förstås spararna och det näringsliv, som är beroende av sparkapital för de produktiva investeringar, som ger tillväxt och sysselsättning.

Och måhända också ett
behagligare liv, en nog så inflammerad fråga i den rika delen av vår värld.

Obama befinner sig självfallet i samma läge, som andra politiker och regimer när de ska kunda vända finanskrisen mot en uppåtgående konjunktur.

Det är svårt tänka sig något annat att oavsett så klok inriktning man har på den ekonomiska politiken, så kommer underskotten att öka och därmed också statsskulden.

USA har nu hamnat i ett värre läge än andra länder beroende på att det var där finanskrisen inleddes.

Obama driver just den aktivistiska politiken längre än andra stora i-länder.

Det innebär i kapitalismens stormakt en nationalisering av både banker och de facto också av företag och branscher i krig.

Det gäller förstås att nu finna en balanspunkt, detta i syfte att skattebetalarna på sikt ska få tillbaks satsade medel och att både banker och företag åter kan bli privatiserade.

Med största säkerhet kommer det att innebära att den överkapacitet som nu råder t ex inom fordonsindustrin kräver avskedanden och nedläggningar, detta i företag som nyligen gick med strålande vinster.

Vår egen varvskris vill väl få ha tillbaks förhoppningsvis.

Amerikansk politik kännetecknas som regel av stor samstämmighet.

Partierna i kongress och senat går på samma linje även om retoriken kan avvika betydligt.USA har också ett tvåpartisystem.

Det finns de som hävdar att Obama är den mest vänsterorienterade senator,som USA haft på årtionden. En radikal socialist sägs det.

Denna bedömning har skett efter en genomgång av alla hans ställningstaganden och de har dessutom inte varit så märkbara eftersom Obama mest varit tyst som musen i sitt politiska liv.

Men presidentvalskampanjen gav det intrycket att Obama förutom sin översvallande retorik var beredd genomföra reformer, som visade att han inbillade sig att inget krävde nån finansiering.

Nu har han förstått att en sån politik skulle ha blivit katastrofal och det visar också hans beredskap att söka stöd av respekterade rådgivare och även sträcka ut en hand gentemot republikanerna.

McCain och Obama står nog inte så långt varandra i nuläget.

Jag såg en intervju med Bill Clinton på World Economic Forum häromdagen.

Då erkände han utan att rodna att Subprime-lånen var indelningen till dagens finanskris.Det var nåt åt Ingvar Carlssonhållet.

Därefter menade han att det alltid varit reblikanernas uppfattning att sänkte man bara skatterna och finansierade det besparingar så skulle allt ordna sig.

Det förefaller vara en klok politik, men tyvärr är det nog bara fragment av den som går att använda i nuläget.

Men förstås, republikarerna har i Buchanan sin AlGore.
/Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home