torsdag, mars 26, 2009

Vänstermoderaterna

Moderaterna håller på att ta över vänsterpolitiken menar flera bedömare. Andrers Borg och Per Schlingmann pekas särskilt ut som vänstermoderater. Kommer det att bli uppror?

I en kolumn i SvD 25/3 skriver Lars Adaktusson om moderaternas vänstervridning. Han återger ett skämt från riksdagskorridorerna där Anders Borg (M) sitter kvar som finansminister efter ett regimskifte 2010 om Mona Sahlin (S) bildar regering. Man får gå tillbaka till Gunnar Strängs tid för att hitta en liknande stark förankring i arbetarrörelsens värderingar, menar Adaktusson.

Han tar upp Ekots lördagsintervju där Anders Borg angrep organisationen Svenskt Näringsliv:
[Borgs] "utspel nyligen om Svenskt Näringsliv som ett ”särintresse för väldigt rika personer”, kunde lika gärna ha formulerats i S-högkvarteret. Hans påstående att näringslivets krav på förändrad arbetsrätt är ”lite tondövt”, skulle kunna vara hämtat från LO-borgen."
Att ett politiskt parti tar avstånd från eget idémässiga ursprung hör till ovanligheterna, menar han. Detta väcker oro i moderatleden. Kanhända är ledningens företrädare mera intresserade av makten än av politiken? Adaktusson avslutar med risken för att moderaterna "vinner hela världen men förlorar sin själ".

Idag gör partisekreteraren Per Schlingmann (M) en uppföljning genom ett nytt angrepp på hela näringslivet i meningen företagsamheten. I Nordegren i P1 ansåg man att artikeln kunde ha stått i Norrskensflamman för något år sedan. På Brännpunkt i SvD skriver Schlingmann:
"I denna tid när marknadsekonomin ifrågasätts och där girigheten pekas ut som en av de viktigaste förklaringarna är det viktigt att företagare, företag och näringslivets organisationer agerar med samhällsansvar och visar på den nytta och lust som företagande medför för människor och samhället."
Det betyder tydligen att företagen skall börja tjuta med ulvarna och bli megafoner för den vänsteropinion mot höga ersättningar som LO envist har piskat upp med sina årliga avundsjukerapporter om de bäst avlönade 100 direktörerna. Denna opinion har Moderaterna alldeles nyligen anslutit sig genom att förbjuda bonussystem i de statliga företagen. De har alltså backat från även de modesta bonusbestämmelser som Socialdemokraterna genomförde under den förra mandatperioden.

Detta är inte bara "triangulering" utan en rockad i bonusdebatten. Den kan tyckas skicklig men har implikationer för framtiden. Det är taktik och röstfiske inför valrörelsen och inte någon seriös kritik av företagen. Näringslivet måste få driva sin verksamhet för att öka företagens lönsamhet inom de ramar som sätts av lagar och förordningar. Det är ett svaghetstecken av politikerna att de skall behöva sätta upp "halmdockor" som alla sedan skall bespotta. Nu när tiderna är dåliga är det inte mobbing mot näringslivet som är någon bra metod för att förbättra den ekonomiska situationen.

Var finns de ansvarskännande politiker som kan försvara marknadsekonomin utan att opportunistiskt sparka på några undantag som om de vore det gängse förfarandet? I själva verket är ett system med mycket höga ersättningar för ett fåtal ett kostnadseffektivt sätt att sporra alla de tävlingsmänniskor som tänker att de har chansen till att bli lika framgångsrika. Då kan de arbeta med ganska låg ersättning i hopp om att en gång få "högsta vinsten". Därför skall man inte urskillningslöst storma mot höga ersättningar, som Schlingmann nu bjuder in till.

Han använder dessutom ett mycket tvivelaktigt argument när han vänder sig mot Svenskt Näringslivs förslag till stabiliseringspolitiska åtgärder. Schlingmann skriver:
"många har svårt att förstå hur näringslivsaktörer på olika sätt kräver att statsfinanserna ska äventyras genom krav på offentliga medel och allmänna efterfrågestimulanser. För den som bär det nationella ledarskapet är bland det allra svåraste att hålla hårt i statsfinanserna."
Det är att blanda ihop skäll mot girighet med fullt legitima krav på ekonomisk-politiska stimulansåtgärder vid en hotande svår lågkonjunktur. Nu skall tydligen även diskussionen om stabiliseringspolitik göras till exempel på girighet.

Vänstermoderaten avslutar med att antyda att näringslivet är konservativt därför att man inte tar intryck av behovet av kvotering av kvinnor och invandrare i ledningar och styrelser. Han hotar understucket med ren lagstiftning: "det är bara en tidsfråga innan vi kommer att få se mera av lagstiftning". Vän av ordning skulle kunna ifrågasätta huruvida detta är moderata uppfattningar överhuvudtaget. Kommer det att bli revolter?

[Uppdatering: SN:s ordförande Signhild Arnegård Hansen svarar Schlingmann i SvD 31/3.]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 26 mars, 2009 18:18, Anonymous Olof Hesselmark said...

Man häpnar och undrar om SvD har tagit fel på person, egentligen är det väl Lars Ohly som är författaren.

Vad har moderaterna att vinna på att beskriva Näringslivet utan undantag som giriga, kortsiktiga, ansvarslösa och allmänt ondskefulla? Schlingman anger ingen särskild, men tänker han på IKEA, HM, SKF eller är det Statoilmacken på Lidingövägen som är så dålig? Eller är det LKAB, där hans eget parti är med och tillsätter styrelsen?

Han snackar om att Näringslivet (kollektivt igen) begär stora bidrag från staten. Men de företag det gäller där är Saab och Volvo, sedan länge företag som inte ägs av svenskar, utan av GM och Ford.

Schlingman efterlyser nystart och ändrat beteende av Sveriges 400000 företagare som i hans ögon alla är lika usla och moraliskt förtappade. Man saknar ord för sådan dumhet.

 
At 27 mars, 2009 10:47, Anonymous Anonym said...

Bakgrunden till Per Schlingmans artikel var förstås att i debatten om missbruket av bonusarna även markera att så sker till tydlig överdrift inom näringslivet och att så skett länge.



Det må i sig vara sant. Däremot gjorde det ett erbarmligt intryck när han bara malde på på ett sätt som fick läsarna tro att moderaterna är ett närmast näringsfientligt parti.

Det är emellertid inte sant och han kommer säkert få en betydande intern kritik för detta, liksom en massmedial.

Våra partisekreterare går ofta i sin yrkesutövning i en taktisk inriktning i avsikt att vinna nya väljargrupper och även att då behålla sina gamla.

Detta är dock inte deras personliga sak; det måste vara sanktionerat av inte minst partiledningarna.

Vad moderaterna lyckats med är att vinna väljare från socialdemokraterna.
Det har skett via den inriktning skattepolitiken fått, i sig riktig, men samtidigt även beskrivits som att moderaterna nu blivit det nya arbetarpartiet.

Det är samtidigt en ytterligare markering mot socialdemokratin; de har misslyckats med integrationen, skolan, utanförskapet m m.

Allt detta är viktigt för alla samhällsgrupper, men det är det inte minst för de väljare, som socialdemokraterna menar att de av alla företräder.

En likartad förändring har förståss skett vad gäller socialdemokraterna och fackens agerande vad gäller bonusarna.

Moderaterna har också en svag ställning bland kvinnor och inte minst bland kvinnor inom den offentliga sektorn.

Detta är bakgrunden till att moderaterna också menar att de är för solidaritet, rättvisa och jämlikhet och att det är genom en ansvarsfull och stimulansinriktad ekonomisk politik även kan tillföra den offentliga sektorn nödvändiga resurser.

Liknande aspekter kan man ta upp när det gäller Lars Adaktussons artikel, som visar att moderaterna visst gör sina valstrategiska bedömningar, men vill åtminstone jag hävda, inte aviker från sina grundläggande värderingar.

Alla partier har rört sig mot mitten. Det behövs för att bilda majoritetsregeringar, uppnå kompromisser i viktiga frågor och i detta avseende har alliansen lyckats väl.

Centern var bestämd motståndare till kärnkraften men är nu med om en utbyggnad.

Miljöpartiet likaså mot kärnkraft och EU, men även där en tydlig
omsvängning.

Socialdemokraterna är nu för första gången berett samregera med vänsterpartiet, vilket Göran Persson aldrig hade gått med på.Det hade inte kunnat gå utan att även vänsterpartiet, i sig klart splittrat i skilda grupper, rört sig mot mitten.

Få tror att vänstern kan lansera en motsvarande enighet.

Så Adaktusson kan förvisso göra motsvarande analyser över hela det politiska fältet.
/Per Fredö

 
At 29 mars, 2009 12:45, Anonymous Anonym said...

"...ett sätt som fick läsarna tro att moderaterna är ett närmast näringsfientligt parti..."


Högern är alltid pro Big Business. Precis som sossarna.

En hel del mikroföretagare har det väldigt kämpig,men vad bry högern om det ? Man vinner mer på att satsa på löntagarkollektiven på den bredda medelklassen.

Varför den som hyr 35% ut del av sin hyreslägenhet får dra av 35% den faktiska kostnaden innan han/hon beskattas för ev.vinst.

Men inte om man äger sitt småhus. Detta visar att fattiga mikroföretagare inte kan konkurrera på samma bra villkor. I Norge beskattas man inte alls en uthyrning av LÄGENHET i ett småhus.Inte undra att norrmännen bygger modern generationsboende med egen ingång och allt.

 

Skicka en kommentar

<< Home