Blir det hyperinflation?

Genom att centralbankerna sänker räntorna genom att köpa upp statsobligationer blir det finansiering med "sedelpressarna". Då blir det hyperinflation varnar Penser. Men Reinfeldt och Borg tror att lånen till budgetunderskottet i USA höjer räntorna och tränger ut u-länderna.

För några veckor sedan aviserade Storbritannien att centralbanken skulle börja köpa upp statsobligationer och i förra veckan började avsättningen på 75 mdr pund användas. Sent i onsdags aviserade USA samma sak (DN). Fed-chefen Ben Bernanke skall låta Fed köpa statsobligationer med längre löptid för 300 mdr USD. Dessutom skall man köpa ytterligare bostadsobligationer för 750 mdr (SvD). (850 mdr "skuldpapper" enl DI)

Den som följt domedagsprofeternas debatt om stimulanspolitik som ett säkert sätt att åstadkomma galopperande inflation vet att det är nu det avgörs. Kanke finansmannen Erik Penser hör till dem. Han gick ut i DI igår 19/3 och varnade för hyperinflation. "Jag är orolig för att inflationen kommer att galoppera om några år" sade han med hänsyftning på den brittiska centralbankens obligationsköp.

Att det uppstår oro i vissa kretsar beror på att cenralbankernas åtgärder nu ses som liktydiga med att "låta sedelpressarna rulla". När styrräntan är i botten men de längre räntorna fortfarande är höga ger "öppna marknadsoperationer" i form av obligationsköp från centralbanken upphov till höjda priser på värdepapperen. Och höjda priser med konstant nominell ränta blir lägre marknadsränta - det är tanken.

Men domedagsprofeterna ser istället att centralbanken pumpar ut mer pengar i marknaden. Säljarnas bankkonton sväller. Förr i tiden skulle de ha fått sedlar i handen - därav talesättet med sedelpressarna. Hur detta skiljer sig mot de tidigare massiva "likviditetsinjektionerna" från centralbankernas sida förklaras inte. Om de var vällovliga är väl obligationsköp det också?

Varför skulle centralbankernas utlåning till banker och företag mot certifikat som säkerhet vara acceptabla medan öppna uppköp av värdepapper inte skulle vara det? Det är ju bara fråga om ett mera definitivt övertagande av säkerheten.

Penser är ingen nationalekonom. Han vet inte riktigt vad han talar om. Sålunda tror han att hyperinflationen i Tyskland pågick under 1930-talet (det var i början av 20-talet). Men han drar sig inte för att utan underbyggnad komma med kategoriska råd: "vi i stället för att spendera oss ur krisen ska spara". När reportern Göran Jonsson frågar om det inte leder till deflation blir det lakoniska svaret: "Förmodligen". Penser fortsätter:

"Mina synpunkter är smärtsamma, mycket smärtsamma, men jag tror att det är rätt medicin på lång sikt i alla fall."

Han menar att det kan gå som i Japan. Alternativet att spendera oss ur lågkonjunkturen är dock inte bättre eftersom vi inte heller då "kommer någonstans". Penser säger att han varit pessimist sedan början av 1990-talet.

Varför skall vi lyssna på Penser? Den springande punkten utifrån hans egen teori är ju inte att centralbankerna ökar likviditeten i marknaden genom långivning eller uppköp. Det är istället om staten i steg två utger nya statsobligationer istället för att höja skatterna eller dra åt svångremmen. Det är statens finansiering med lån i centralbanken som brukar anses leda till hyperinflation. Tanken är att om staten försöker lägga beslag på en del av produktionen utan att ta ifrån medborgarnas möjlighet att köpa denna produktion så uppstår inflation. Mer pengar försöker köpa en konstant varumängd.

Men inte heller detta gäller i dagens konjunkturläge. Konsumtionen kan öka kraftigt efersom allmänheten redan avstått från att köpa varorna. Stimulansen går i princip ut på att återställa efterfrågan till den kapacitet som byggts upp - inte att komma undan en impopulär finansiering av populära reformer. Att detta sedan kan feltajmas eller missbrukas är två andra frågor. Så varför skulle det bli hyperinflation?

Snart kanske sedelpressarna också tas till hjälp i Sverige. Enligt DI 20/3 (Gunnar Örn) anser man på Danske Consensus att Riksbanken kan försöka trycka ner räntan på samma sätt som i England, Japan, Schweiz och USA. Och på Swedbank skriver Cecilia Skingsley och Mats Hydén följande i ett marknadsbrev:

"Vår bedömning är att Feds beslut på marginalen ökar sannolikheten för att också Riksbanken väljer att slå in på en likartad politik."

Det är i linje med vad Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson sade på ABF-seminariet häromdagen.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg verkar inte ha fattat galoppen. De går ut i di.se idag med ett angrepp på USA:s stimulanspolitik och varnar för att USA drar sig åt för mycket kreditgivning i världen. Det ökar räntorna för utvecklingsländer såsom Indonesien.

För det första är det USA:s (minskande) bytesbalansunderkott som måste finansieras utomlands - inte budgetunderskottet.

För det andra är det en spontan placering av pengar från utlandets sida i USA som pågår - inte en motsvarighet till den svenska tiggarstråten i början av 90-talet.

För det tredje innebär möjligheten att placera budgetunderskottet i Federal Reserve att både den befarade utträngningen minskar och den ökade "bördan på u-länderna" reduceras. USA "knuffar inte u-länderna över kanten" som Borg säger.

Hyperinflation eller kreditutträngning? Gasa eller bromsa? Ekonomerna, politkerna och finansmännen är helt förvirrade.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, hyperinflation, finanskris, galopperande inflation, utträngning, sedelpressar, underskott, stabiliseringspolitik, stimulanspolitik, Freedrik Reinfeldt, Riksbanken, inflation, deflation, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se