lördag, mars 21, 2009

Behovet av stimulans

Nedgången i Sverige var fjärde kvartalet fem gånger större än i USA. Därför vill Bildt och Reinfeldt att EU kritiserar USA för dess alltför kraftiga stimulanspolitik. Det skall inte vara så mycket stimulans enligt Reinfeldt.

EU-toppmötet avslutades utan att några ekonomiska stimulansåtgärder blev resultatet (SvD 21/3). Fredrik Reinfeldt måste ha varit glad att de övriga länderna i EU följde hans uppmaning sent i torsdags: "Nu tycker jag det får vara stopp med stimulanspaket. Vi har gjort det vi skulle och vill se hur det verkar." (DN 20/3) Det är en intressant ekonomisk teori. Vi skall vänta och se om åtgärderna verkar. Var det inte så George W Bush resonerade för ett år sedan när han lade fram ett pyttelitet stimulanspaket för USA? Nu har Barack Obama kommit på helt andra tankar med sitt paket (ARRP) på 787 mdr USD som motsvarar nästan 6 procent av BNP.

Den ekonomiska teorin för stabilisering måste se fullständigt olika ut i USA och Europa - och då framförallt Sverige. Den störning i ekonomin som politikerna vill motverka uppträdde framförallt under fjärde kvartalet 2008. I nedanstående tabell visas hur stor minskning av BNP som uppträdde då jämfört med motsvarande kvartal 2007:

BNP-förändring kv4 08/kv4 07, %

USA -0,8
EMU-omr -1,5
Tyskland -1,7
Storbrit -1,9
Finland -2,4
Danmark -3,9
Sverige -4,9

Källa: Reuters Ecowin (DI 28/2)

Störningen i Europa tycks vara dubbelt så stor som i USA. Och i Sverige är den mer än fem gånger så stor. Dessutom säger finansminister Anders Borg att:
"Utvecklingen hittills för svensk ekonomi under första kvartalet har varit betydligt sämre än under fjärde kvartalet i fjol." (DI 21/3)
Han vill ännu inte sätta någon siffra på första kvartalet. Men han är fullt på det klara med att det första kvartalet blir verkligt dåligt:

”Fjärde kvartalet var väldigt dåligt och det har därefter försämrats kraftigt. Det är tydligt när du tittar på industriproduktion och arbetsmarknadssiffror”, säger Anders Borg. DI 21/3 DN 21/3

Om han har denna uppfattning är det svårförståeligt att han inte anser att svensk ekonomi behöver ytterligare stimulanser. Det skulle behövas en förklaring till varför president Obamas politik är felaktig eller eventuellt varför den är specifik för USA till skillnad från Europa. På den senare punkten brukar nämnas att det finns mer "automatiska stabilisatorer" i Europa än i USA. Därför skulle USA vara tvunget att vidta mycket större diskretionära finanspolitiska åtgärder än Europa för att få samma effekt. Men vad mer än arbetslöshetsförsäkringens varaktighet skiljer USA från Europa?

Om tio dagar börjar G20-mötet i London. Då kommer Obama och får anledning att att förklara sin syn på behovet av stimulansåtgärder i hela världen. Han får då tillfälle att förklara varför det är motiverat att budgetunderskottet i USA förutses bli 1,8 biljoner USD (13,1 % av BNP enl CBO, DN 21/3) och 1,4 bnr 2010 när BNP-nedgången är mindre än i Europa. Men olika bedömare anser att EU:s toppmöte är illavarslande för eventuella framgångar i expansiv riktning på G20-mötet (Johan Schück DN, Rolf Gustavsson SvD).

Däremot är ledarskribenterna mer positiva. I SvD 21/3 varnar Claes Arvidsson för vad som finns på stimulanspaketens baksida: "en ökad risk för inflation, framtida skattehöjningar och ökad osäkerhet bland EU:s medborgare". Och i DI är man tillfreds med att EU-ledarna klarade att "hålla huvudet kallt" och man skriver 21/3 dessutom :

"Utrikesminister Carl Bildt var angelägen om att G20 markerar mot USA:s underskottspolitik – den dränerar kreditmarknaden till förfång för de allra fattigaste länderna som får svårt att låna till sina underskott."
Om detta skrev jag igår. Men det finns anledning att upprepa att Bildts uppfattning är en felsyn. Det är inte USA:s budgetunderskott utan dess handelsunderskott som "dränerar" den internationella kreditmarknaden till förfång för u-länderna. Och bytesbalansunderskottet är minskande vilket underlättar för andra länders låntagning.

Det är fråga om enkel nationalbokföring. Även om dubbelt så mycket pengar som handelsunderskottet söker sig till USA, kommer detta inte att resultera i mindre pengar för andra länder. Utlandets pengar som inte behövs för import till USA kan inte fastna där. De måste investeras utomlands. Även den del som kallas "ökad valutareserv" investeras i utländska värdepapper.

Med en tillräckligt omfattande underskottspolitik räcker inte det privata sparandet i USA. Dessutom måste det finnas sparmedel för att finansiera (kvarvarande) investeringar. Därför måste centralbanken sänka räntan och köpa upp statsobligationer mm. Det gör det mindre attraktivt för utlänningar att investera i dollar. Växelkursen sjunker, handelsunderskottet minskar och det utländska kapitalet söker sig delvis till u-länder som erbjuder högre ränta.

Underskottspolitiken i USA borde snarare ha en gynnsam effekt på u-länderna än en negativ, som Bildt och Reinfeldt hävdar. Men om underskottspolitiken leder till en kraftig ekonomisk uppgång i USA kan motsatt effekt naturligtvis också bli fallet. Utlandet vill vara med på uppgången. Men där är vi väl inte ännu?

Egentligen är det otroligt hur litet elementär nationalekonomi som har lärts ut i Sverige.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

14 Comments:

At 22 mars, 2009 00:48, Blogger Olah Örtengren said...

Så intressant analys och bara en kommentar. Otacksamt kallas det. :-)

 
At 22 mars, 2009 01:50, Blogger Per-Olof Persson said...

Elementär nationalekonomi

Elementär nationalekonomi bygger enbart på teorin att ekonomin alltid har problem med en brist på pengar. Elementär nationalekonomi innebär inte att man får lära sig hur en marknadsekonomi fungerar.

Historiken bakom elementär nationalekonomi:

http://mises.org/story/3378

"It jumbled together the Marshallian and Walrasian approaches to price determination with Keynesian macroeconomics. The first two approaches focused narrowly on analyzing the determination of unreal, equilibrium prices either in single markets (partial equilibrium) or in all markets simultaneously (general equilibrium). Keynesian macroeconomics denied the efficacy of the price system altogether in coordinating the various sectors of an economy confronted with the "failure of aggregate demand." This latter condition was supposed to have caused the Great Depression and was further alleged by Keynes and his followers to be an endemic feature of the market economy. The neoclassical synthesis thus proclaimed that the price system worked efficiently to allocate scarce resources only if the government deftly employed fiscal and monetary policies to maintain a level of aggregate demand or total spending in the economy that was sufficient to absorb a full-employment level of output."

En blandning av osanna teorier gör inte att elementär nationalekonomi blir sann. Keynes syfte var att införa statskapitalism där politiker och deras rådgivare skulle styra marknadsekonomin. Men ett fåtal individer kan inte styra ekonomin eftersom dessa människor inte är allvetande (har obegränsad mängd kunskap).

Marknadsekonomin består av miljardtals individer och när varje individ styr sin egen ekonomi i samspel med andra individer, så uppkommer styrningen av ekonomin. Detta är en social process där entreprenörerna fattar beslut om vad som ska produceras och med vilka produktionsresurser. Det är prissystemet och vinstsystemet som ser till att inga obalanser uppkommer.

Obalanserna kan endast uppkomma om politikerna fattar beslut som förstör prissystemet. Det handlar om beslut om skatter, subventioner, lagar och framförallt beslut om vilken ränta som ska sättas i ekonomin och om hur mycket pengar som ska skapas utav ingenting.

Alternativet är en "causal-realist approach". Från samma artikel:

"In contrast to Mises's "modern subjectivist economics," Rothbard's reference to the "praxeologic method" drew a bright line between those who employed Menger's procedure in logically deducing economic laws from a few basic facts of reality and those who did not. "Praxeology" was Mises's explicit and self-conscious elaboration of this venerable procedure for discovering the causal laws governing market phenomena. The early Austrian School and their followers, and even some of the better classical economists, had used this research method without being fully aware of it. The praxeological method begins with the self-evident reality of human action and its immediate implications. It then introduces other empirical postulates that reflect the concrete conditions of action from which emerge the historically specific market phenomena that the economist seeks to analyze. It is, therefore, necessarily about real things. It is for this reason that it has no use for fictions and figments like the "representative firm," "the perfectly competitive market," or "the social-welfare function"; nor does it concern itself with the existence, uniqueness, and stability of general equilibrium."


SLUTSATS

Alla ekonomiska nedgångar har föregåtts av kraftiga ökningar av penningmängden och detta förstör den information som prissystemet skapar. Exempelvis:

1914-1920 fördubblades penningmängden i USA och det uppstod en depression 1920-21.

1921-1929 ökade penningmängden med 62 % i USA.

1995-2000 fördubblades penningmängden i USA och internet-bubblan sprack.

2001-2007 fördubblades penningmängden i USA och bubblan inom byggindustrin och inom bilindustrin (reala sektorer) sprack, plus alla andra finansiella bubblor (som drivs av billiga pengar som skapas utav ingenting).

 
At 22 mars, 2009 15:01, Blogger Per-Olof Persson said...

Två rapporter om tillväxt och skatter

http://mises.org/story/3373

De "fattiga" påstås att tjäna på höga skatter. Men en lägre möjlig produktion sänker köpkraften för de fattiga. Detta är inte rättvist!

"Their results suggest growth in government expenditures relative to GDP of 10% reduces the growth rate of GDP by about 1%. Gallaway and Vedder come to very similar conclusions. In a study based on US historical data on federal spending as a percent of GDP, they find that the "Armey Curve" peaks when federal spending equals about 17.45% of GDP. Based on their study, every 1% increase of the spending-to-GDP ratio beyond this point, by my calculation, results in a 0.375% decrease in the growth rate of GDP."

 
At 22 mars, 2009 16:20, Anonymous Per said...

Egentligen är det otroligt hur litet elementär nationalekonomi som har lärts ut i Sverige.
Problemet är väl också att slutsatser om vad som bör göras inte följer av kunskaper i nationalekonomi. Att det är vettigt att bygga pyramider a'la Keynes för att hålla uppe BNP följer väl inte av nån teori? Såna idéer kräver förutom (galen) teori också vissa värderingar.

 
At 22 mars, 2009 18:07, Anonymous PKo said...

Håller med om att om nationalekonomi är eftersatt i skol/undervisningssystemet - men det är väldigt få i som behärskar teorierna ens ytligt i skolsystemet. De flesta lärare är sorgligt inkompetenta inom både teknik och ekonomi. Behöriga lärare är inte sällan sämre än de obehöriga, eftersom de blir behöriga på sin pedagogikexamen, medan vikarierna kvalificerar sig på sin ämneskunskap.

Stimulans, ja! Men det är enklare att stimulera USA med en mer eftersatt infrastruktur än i Sverige. dessutom större land med mindre importandel. Ser inte rakt av vad som skulle utgöra effektiv stimulans i Sverige som inte endera går till sparande, eller som i betydande grad läcker ut till utlandet i köp av resor och prylar - eller för den delen gynnar redan överbetalda byggnadsarbetare?

 
At 22 mars, 2009 21:54, Blogger Ulf Bjarme said...

Är det inte rätt tid nu för en radikal sänkning av bolagsskatten, som bl.a. Niclas Virin förespråkar sedan länge? Det skulle verka som en rejäl vitamininjektion till företagen och minska utslagningen med en högre sysselsättning som följd. Innan fler länder hinner göra likadant har Sverige dessutom lockat till sig ny utländsk företagsamhet med de positiva effekter det ger.

Det känns väldigt passivt att i det här läget resonera som regeringen om budgetdisciplin och "vi får vänta och se för att återkomma senare" när alla siffror pekar åt fel håll.

Länk till Niclas Virins blogg:
http://exitbolagsskatt.blogspot.com/

 
At 23 mars, 2009 02:20, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, elementär nationalekonomi i mera generell mening borde mera handla om prissystemet i verkligheten än om excersis med olika kurvor.

Dessutom borde elementär makroteori tillämpad på verkliga förhållanden läras ut.

Däremot är den österrikiska skolan rimligtvis överkurs. Och den är ju inte heller accepterad bland nationalekonomerna.

Visst är det så att olika statsingripanden kan bidra till obalanserna. Men vi kan inte bortse från att politiken är ofullkomlig - det är svårt att mäta och styra penningmängden, krig och terrorism förvrider den balanserade utvecklingen och innovationer påverkar också den goda balansen.

Därför måste vi skapa stabiliserande institutioner i form av regelverk för den finansiella sektorn och sociala inrättningar som automatiskt kan stabilisera utvecklingen. Vid svåra balansrubbningar måste forskningen vara klar över vilka aktiva stabiliseringspolitiska åtgärder som är möjliga och kloka. Vi måste undvika destabiliserande dröjsmål till följd av stridande uppfattningar just i den kritiska situationen.

Det får särskilt inte bli som när Hank Paulson tog kommandot över den färske Ben Bernanke eller när Mellon tog kommandot efter Ben Strongs förtidiga död i oktober 1928. Politiker som varit affärsmän borde inte få bli finansministrar.

Att penningmängden (mått?) ökade 62 procent på 20-talet är inte ett tillräckligt argument för att slå fast att detta orsakade depressionen. Hur kunde börskurserna öka 400 procent, till stor del med lånade pengar? Det var inte Feds fel enbart.

Däremot var minskningen av penningmängden (M2) med en tredjedel 1929-33 Feds och finansminister Mellons fel. Det bidrog i kombination med bankkrisen till att det blev depression istället för en vanlig konjunkturnedgång.

Har det för övrigt inte förekommit kraftiga ökningar av penningmängden utan att det blivit svår lågkonjunktur efteråt?

Det som är mest förvånande är dock att Bildt och Reinfeldt tror att pengar från utlandet kan fastna i USA utöver bytesbalansunderskottet. Hur tänker de sig att den ekonomiska mekanismen ser ut? Eller har de inte tänkt...?
/DNg

 
At 23 mars, 2009 13:52, Blogger Tomas said...

Däremot är den österrikiska skolan rimligtvis överkurs. Och den är ju inte heller accepterad bland nationalekonomerna.

Så uttalandet bör istället vara: Egentligen är det otroligt hur liten förståelse för elementär nationalekonomi som finns bland sveriges nationalekonomer.

:-)

För allvarligt talat, det finns de som tror att efterfrågan är motorn i ekonomin och att inflation orsakas av pris- och lönespiralen.

 
At 23 mars, 2009 15:01, Anonymous Ola said...

Danne jag håller med dig, många kloka ord.

Borgs ovilja att göra något kommer att skada ekonomin, det finns inget som säger att han har rätt jag anser att alt tyder på att han har helt fel.
Vi måste stoppa löneökningarna (så sker nu) tryck sen pengar, om vi inte höjer lönerna så får vi ingen kontinuerlig inflation (enstaka varor kan prisändras en gång).

Konsumtionen måste öka vilka alternativ till att trycka pengar finns nu?
Nytryckta pengar kan tas bort ur ekonomin när det vänder (om det behövs) varför skulle det då bli inflation?

ÖKA KÖPKRAFTER, MED SEDELPRESSEN, STOPPA LÖNEÖKNINGARNA= krisens lösning,

Ekonomiteoriernas fel är att tillåta löneökningar som orsakar inflation som sen felaktigt bekämpas med höjning av räntan och minskning penningmängden,

VARFÖR SKULLE RÄNTAN VARA RÄTT METOD FÖR ATT BEKÄMPA INFLATION?
Hypotetiskt om oljan stiger med 300% så ökar inflationen, men skulle ex 20% ränta lösa inflationen NEJ bara skada ekonomin.

 
At 24 mars, 2009 00:20, Blogger Danne Nordling said...

Några ytterligare kommentarer:

Per, nationalekonomin av gängse slag vill ge en teori för politiker som vill motverka lågkonjunkturer. Den förutsätter i princip att åtgärder kan göras med rätt tajming. Innehållet är abstrakt och handlar inte explicit om vilka stimulansåtgärder man skall satsa på.

Men teorin kan naturligtvis användas för att konstatera att produktiva åtgärder är bättre än improduktiva. Däremot finns det inte i teorin något som normativt säger att pyramider, motorvägar eller vindkrftverk är bättre eller sämre. Det avgörs av makthavarnas preferenser.

I ett vidare perspektiv säger teorin om nyttomaximering dock att det är individernas nytta som är relevant (följer av postulatet om metodologisk individualism). Att bygga pyramider eller annan "improduktiv" verksamhet har därför mindre nyttovärde än att bygga motorvägar. Hur det är med vindkraftverk avgörs av teorin om AGW.

Teorin borde också kunna ge vägledning om hur avvägning mellan skattesänkningar och utgiftsökningar för byggande eller bidrag skall göras. Men så långt tycks forskningen inte ha kommit.

PKo, det är möjligt att USA har mer eftersatt infrastruktur. Ett problem är bara att både där och i Sverige finns det inga färdiga planer att sätta i verket. Åtgärderna riskerar att få effekt för sent. Däremot halverar Sverige bostadsbyggandet trots att indikatorerna pekar på fortsatt behov i konventionell mening av bostäder till skillnad från USA.

Bolagsskatten är intressant som möjligt åtgärdsområde. Jag har följt Virins resonemang sedan tio år. Ett problem är att flera länder kanske borde sänka den samtidigt.

Tomas, du får nog precisera dig. Den österrikiska skolan kan knappast karaktäriseras som "elementär". Om efterfågan eller investerarnas benägenhet att göra reala satsningar är "motorn i ekonomin" är mera en ontologisk fråga än en som kan avgöras med hjälp av mera ekonomisk forskning.

Ola, en hel del tyder på att passivitet är lika illa för budgetbalansen som aktiva åtgärder. Skillnaden blir då den produktion som åstadkoms med aktiva åtgärder. I bästa fall kan det ske en vändning som gör underskottet mindre och även de samhällsekonomiska förlusterna.

Men mot detta kan invändas att om hypotesen om "ricardiansk ekvivalens" är riktig kommer stimulansåtgärderna att (delvis) bli kontraproduktiva genom ökat hushållssparande. Denna risk borde emellertid reduceras om även andra länder vidtar stimulansåtgärder. Psykologiskt borde det vara svårt att bli rädd för att hela den industrialiserade världen skall gå mot statsbankrutt.

Lägre löneökningar i kombination med hjälpligt upprätthållen efterfrågan från hushållen borde kunna motverka den sekundära nedgången. Men detta utmanar både Östros krav på budgetbalans och fackets krav på löneökningar även i dåliga tider.
/DNg

 
At 24 mars, 2009 01:22, Blogger Per-Olof Persson said...

Stimulanspolitik går inte ut på att öka konsumtionen utan på att öka det monetära sparandet.

Keynes teorier är felaktiga på ovanstående punkt - att stimulanspolitik fungerar på det sätt att konsumtionen ska öka.

Stimulanspolitik fungerar på det sätt att människor "tvingas" att spara. En ökad penningmängd höjer priserna och sänker människors köpkraft. En ökad penningmängd innebär att det överförs real köpkraft till företagen som kan använda köpkraften till att skaffa mer produktionsresurser. När företagen ökar produktionen och anställer fler, betalar företagen ur ett ökat monetärt sparande, ut mer pengar i löner och mer pengar till sina leverantörer.

Läs nedanstående från en kort artikel om tillväxt och sparande:

http://www.brookesnews.com/092303obamagrowth_print.html

"Forced savings is the process by which consumption is forcefully restricted and was discussed at length by Professor Robertson. (Banking Policy and the Price Level, Augustus M. Kelley Publishers, 1989, § 4, p. 47). Professor Pigou simply described it as a process by which the banking system transfers purchasing power to business which then uses it to command resources that would have otherwise gone into consumption. This is basically the same process that the Austrian school uses to describe forced savings."



SLUTSATS

Stimulanspolitik kan bara lyckas om lönerna hålls tillbaka och om priserna på råvaror, investeringsvaror etc inte stiger för kraftigt.


Annat av intresse i artikeln

"They fully realised that for 'savings to exceed investment' a monetary expansion is necessary, just as Malthus described it."

"When investment exceeds savings we have inflation and when savings exceed investment we have deflation."

"Let us take a hypothetical situation in which savings and investment in money terms are equal. In order to expand investment the banks create new deposits for business to draw on. These deposits enable business to command resources that were destined for consumption."

"It now appears that investment (capital accumulation) is being created without savings because the money value of investment is greater than savings. This illusion completely deceived the 1959 Radcliffe Committee that erroneously reported "heavy investment in new capital assets" without an increase in current savings taking place."

"If investment can really exceed savings, this mean that capital goods can be literally created out of nothing! This is true magic pudding economics. But as we have seen you need resources to create resources. To argue otherwise is to argue that land, capital and labour can be conjured up at will; that economies can grow without ever sacrificing consumption, that farmers can grow wheat without planting seed, that milk can be produced without cows, that a country can increase its productive capacity without accumulating capital and that the Tooth Fairy is a live and well and living with Keynes."

"Suffice to say that the so-called mystery of an economy growing (accumulating capital) at a faster rate than it saves is found to be no mystery at all. It turns out be nothing more than a case of forced savings (inflation)."

"Saving is the process of transforming present goods into future goods. Present goods are consumption goods and future goods are capital goods. When we save we transfer purchasing power from consumption to the production of capital goods, many of which will then be used to produce more capital goods. (This is why growth is sometimes called forgone consumption)."

"It needs little imagination to realise that taxing savings amounts to taxing future living standards. What needs to be remembered is that when defined in real terms, investment and savings are (a) always equal and (b) saving is clearly the only means by which resources can be directed from consumption to investment. To put it another way: The function of savings is to redirect resources from the production of consumption goods to the production of capital goods."

 
At 24 mars, 2009 10:01, Anonymous Anonym said...

Obamas nya stimulanspaket, som med största sannolikhet inte bli hans sista, syftar ju till att lösa bankerna från deras dåliga krediter.

Här har vi omedelbart en svårighet. Vilka är de dåliga krediterna?
Med största sannolikhet vill bankerna och andra finansinstitut peka på att just deras krediter måste "lyftas av".

Obama låter därefter bankerna agera fritt utan den insyn i dem och utan det mer detaljerade regelverk, som krävs.
Det finns en uppenbar risk att han är för sent ute och att det statliga inflytandet i bankerna blir för begränsat.

Det som vårt land gjorde under vår egen finanskris i början av 90-talet var att temporärt garantera bankernas krediter, men inte att överta dem.

Den insikten saknar Obama.
/Per Fredö

 
At 24 mars, 2009 13:00, Anonymous Ola said...

”Stimulanspolitik kan bara lyckas om lönerna hålls tillbaka och om priserna på råvaror, investeringsvaror etc inte stiger för kraftigt. Per-Olof Persson”

”Lägre löneökningar i kombination med hjälpligt upprätthållen efterfrågan från hushållen borde kunna motverka den sekundära nedgången. Men detta utmanar både Östros krav på budgetbalans och fackets krav på löneökningar även i dåliga tider.
/DNg”

Varför gör vi inget då? Stoppa löneökningarna så kan vi stimulera ekonomin med nytryckta pengar (kostar inget för staten)

Politiskt kan det vara svårt men om alla direktörer (hög lön) sänkte sina löner med ca 10%
(det har dom råd med)
Så kan säkert LO folket gå med på att frysa sina löner (se metall).

Danne (hur vi finansierar äldrevården brandkåren I framtiden är en annan sak)
Vi måste ge kommuner pengar så att brandkåren inte måste tas bort av pengabrist,
Brandkåren ska rädda liv före egendom, alltså måste äldreomsorgen få pengar före brandkåren.

Ge pengar till alla under 18 år, arbetslösa, fattiga, fattigpensionärer, dom sparar inte pengarna.

Kan någon ge SAKLIGA argument mot att trycka pengar nu?

 
At 25 mars, 2009 01:38, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson (01:22),stimulanspolitik går kanske hos en del politiker ut på att öka konsumtionen från normal till högre nivå - i varje fall om tillskottet utgörs av populära offentliga reformer. Men det är egentligen förklädd reformpolitik utan finansiering.

Den stimulanspolitik som är realistisk att diskutera är inte att öka konsumtionen utan att motverka att den reduceras av plötsliga pessimistiska känslor hos hushållen.

Jag är inte säker på att den österrikiska skolan (ÖS) skulle rekommendera att öka det finansiella sparandet som en stimulansåtgärd. Men ÖS skulle nog förorda att en kris som hade föregåtts av stark ökning av produktionen och konsumtionen skulle mötas av en ökning av det finansiella sparandet för att detta skulle medge en ökning av investeringarna. När dessa ökar får fler jobb och deras löner skapar efterfrågan på de produkter investeringarna producerar.

Det kan tyckas som om investeringarna sjunker i kriser för att det finns för litet sparande för att finansiera alla de investeringsplaner som företagarna ivrigt väntar på att realisera. Men denna bild kan bara ses när det är finanskris samtidigt. En vanlig lågkonjunktur leder inte till brist på finansiellt kapital och ändå rasar investeringarna.

Här pekar ÖS på att det tidigare gjorts felinvesteringar som måste avvecklas. Men det är inte ett tillräckligt skäl för minskande investeringar. Det går ju att göra nya investeringar om det bara finns sparande. Och sparandet brukar öka i lågkonjunkturer. Så varför minskar investeringarna i en lågkonjunktur?

Den enkla invändningen på grundval av ÖS är att det är omöjligt. Teorin säger att sparande=investeringar och då måste investeringarna öka. Teorin och inte verkligheten gäller...

En mera sofistikerad förklaring är att företagen inhiberar en rad planerade investeringar därför att de bedöms bli olönsamma. Det finns inte tillräckligt många köpare till de produkter som kan produceras av de nya anläggningarna. Att det skulle kunna finnas köpare om alla företag lät bli att resonera så, är inget argument som biter på det enskilda företaget som måste ta ansvar för vad det isolerat kan göra.

Inte heller politiken kan genom "forced saving" åstadkomma ökade investeringar. Det är inte tillgången på finansiellt kapital som måste vara den trånga sektorn vid investeringsbeslut. Det gäller speciellt inte idag när både den internationella kapitalmarknaden finns att tillgå och det dessutom går att öka penningmängden vid en lågkonjunktur. Istället är det lönsamheten som är avgörande.

Detta brukar konventionellt beskrivas med hästliknelsen: "Man kan tvinga hästen fram till brunnen, men man kan inte tvinga den att dricka."

En sista utväg är då att hävda att lönsamheten skulle kunna bli bättre om lönerna sänktes. Detta är dock mest ett önsketänkande. Lönerna är utpräglat trögrörliga nedåt - i synnerhet om priserna inte samtidigt sjunker. Och skulle priserna sjunka är inte mycket vunnet eftersom lönsamheten då fortfarande skulle vara dålig.

Skulle det vara möjligt att sänka reallönerna skulle det också minska lönsamheten i nästa steg eftersom färre produkter per investerad krona skulle kunna säljas till dem som fått lönen sänkt. Det är bara om man kan exportera produktionen som detta skulle fungera. Ett trick är att sänka arbetsgivaravgifterna för att öka exporten (eller devalvera). Men det förutsätter att inte andra länder gör samma sak.

För det enskilda företaget är allt detta bara teori. Det ser framför sig olönsamma investeringsplaner och kan inte kalkylera med att dessa skulle kunna bli lönsamma om man bara kunde bemanna anläggningarna med folk med lägre löner. Innan man ser de lägre lönerna (devalveringen) avvaktar man med investeringarna.

Gerard Jackson verkar blanda ihop en reguljär investeringsprocess som är nödvändig (men inte tillräcklig) för tillväxten med vad som behöver göras i en ekonomisk kris. Han tar inte upp lån från utlandet och inte heller att lagerinvesteringarna förstör det enkla sambandet S=I.

Per Fredö, Obama borde upprätta motsvarigheterna till Bure och Retriva som skulle syssla med genomgång och värdering av alla giftiga tillgångar med hjälp av en hord konsulter (Sverige hyrde in sådana från USA). Men det vill han inte i PPIP som därför riskerar att misslyckas.

Däremot kan den partiella garanti som ingår i PPIP hjälpa en del - se ny bloggartikel.

Ola, vi behöver inte i första hand stoppa löneökningarna så länge de är små. Däremot borde penningmängden temporärt ökas på ett effektivt sätt (nollränta räcker knappast). Det är kontrollerade uppköp av obligationer från Riksbankens sida som är det effektiva sättet idag.

Argumenten mot detta är förvisso sakliga i många fall även om känsloargument också förekommer. Men inte heller de sakliga berör fundamenta utan de är psykologiska. Ricardiansk ekvivalens, skräck för hyperinflation, skräck för ränterally, rädsla för barnens skuldsättning, rädsla för utländska reaktioner och sänkt kreditbetyg är de vanligaste. Därtill kommer gratischansen att öka den offentliga sektorn som inte uppskattas av alla.

Ett argument som berör fundamenta är att expansionen nu med hjälp av nya pengar bara botar krisen tillfälligt och medför att den återkommer när alla slagit sig till ro. Felet är att detta argument inte gäller för Sverige utan för USA. Men även här finns ett psykologiskt moment. Det gäller för USA att klara att lindra den akuta krisen för att därefter kunna ta itu med de grundläggande obalansenserna i statsfinanserna och utrikeshandeln.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home