KI spår ny 90-talsdepression
Den prognos som Konjunkturinstitutet nyss lade fram visar vid en komplettering med finansdepartementets dystra siffror att lågkonjunkturen nu blir lika allvarlig som depressionen på 90-talet. Men industrins vinster klarar sig mycket bättre. Ett börstips?
Konjunkturinstitutet kom med en mycket dyster prognos den 31 mars med en BNP-minskning på 3,9 procent i år. Dagen efter kom finansmisister Anders Borg med en ännu mer dyster prognos (pdf-bilder) där BNP skall minska med 4,2 procent. En orsak till detta var att finansdepartementet inte räknat med de finanspolitiska stimulanser på 8 resp 50 mdr kr som KI räknat med. Effekten av dessa bedömer KI till o,2 procentenheter. Därför finns det anledning att återge några av de diagram som finns i KI:s rapport (pdf).
Vi ser här hur BNP sjunker något redan 3:e kvartalet 2008 och med nästan 5 procent i årstakt det 4:e kvartalet. Därefter fortsätter nedgången i ännu snabbare takt 1:a kvartalet i år och sedan med 4 procent 2:a och 3:e kvartalet för att sedan närma sig tillväxt (o,9 %). I brist på finanspolitiska stimulanser kommer denna tillväxt att utebli. FiD förutspår en ökning med 0,2 procent och kalederkorrigerat en minskning med 0,1 procent 2010.
Finansdepartementets siffror betyder att KI:s långsiktsprognos nedan blir ännu något dystrare.
Ovanstående diagram visar att Konjunkturinstitutet förutspår en lågkonjunktur lika allvarlig som 1990-talets depression. Den var i sin tur helt jämförbar vad beträffar produktionsbortfall med 30-talsdepressionen i Sverige. Denna var i sin tur inte lika allvarlig som den stora depressionen i USA. Vi ser i nedanstående diagram att nedgången inte verkar bli riktigt lika stor kring 2009 som 92-93. Men utan stimulanser är läget nu lika allvarligt.
Några användbara siffror för arbetsmarknaden för den som vill räkna själv återges i tabellen nedan.
FiD har en mer optimistisk prognos för sysselsättningens minskning 2009, 2,8 istället för 3,1 enl KI. Men 2010 blir minskningen enl FiD 3,3 istället för 2,8 enl KI. Arbetslösheten skall bli 10,7 procent enl KI år 2010 och 11,1 procent enl FiD. Och 2011 blir arbetslösheten 11,7 procent enl FiD.
Arbetsmarknadsgapet räknat i arbetade timmar i dagens kris förutses av KI att bli lika stort som på 90-talet.
Vi ser i diagrammet ovan det intressanta bakslaget när Göran Persson verkligen tog makten 1996 då han gick från finansminister till statsminister. Finanskrisen ledde som bekant till höjda räntor och kreditåtstramning trots att den reala konjunkturnedgången hade krävt sänkta räntor och generösare krediter. En viss normalisering sedan turbulensen efter Lehman Brothers fall i mitten av september kan ses i nedanstående diagram:
Observera att den amerikanska räntedifferensen fortfarande är endast något lägre än den svenska när finanskrisen var som värst i höstas. Det är en återspegling av Tmothy Geithners oförmåga att komma tillrätta med de giftiga lånen i de amerikanska bankerna. Den reala krisen i Sverige beror på en nedgång i exporten:
Exportnedgången har blivit mycket värre än vad prognoserna pekade på. Det har nu lett till att hushållen blivit ännu mer oroliga mot bakgrund av svårigheterna för bilindustrin. Sparkvoten förutses öka med 7 pe och inte med 4 som tidigare. Detta leder till att konsumtionen nu kan beräknas minska med över 2 procent (utan stimulans):
En av orsakerna till hushållens oro är att arbetslöshetsersättningen successivt blivit allt sämre:
Ett litet börstips kan man hämta från KI:s redovisning av industrins lönsamhet. Betrakta den heldragna linjen nedan. Den går inte ner trots att produktionen minskar. En orsak är sänkningen av kronkursen. För den råvurbaserade industrin är dock prissänkningarna ännu större och därför sjunker vinstandelen något.
Inför den kommande debatten om den offentliga sektorns väntade finansiella kris är det på sin plats att titta närmare på prognoserna, se tabellen nedan:
För 2010 har FiD siffran 3,8 procents underskott istället för KI:s 4,6 procent. Skillnaden är bara 0,8 procentenheter medan den diskuterade finanspolitiska stimulansen på 50 mdr kr uppgår till 1,6 procent av BNP. Orsaken till detta borde klarläggas. En tänkbar spekulation är att FiD räknar med en sämre grundutveckling än KI för 2010. Hur troligt är det? En annan är att stimulansen i sig i KI:s kalkyl ger en viss återkoppling som reducerar underskottet.
Slutligen återges den klassiska tabellen som brukar ligga till grund för utanförskapet nedan:
Med en arbetslöshet på 0,4 procentenheter högre enl FiD får summan 2010 ökas med 20 000 personer. Då är regeringen nästa år tillbaka vi d utgångsläget 2006 så när som på 24 000 personer. Det är visserligen en orättvis jämförelse. Men den kan troligen utnyttjas partipolitiskt av socialdemokraterna.
[Komplettering: G20-mötets 1 100 mdr USD i "stimulansåtgärder" igår motsvarar ca 1,7 procent av världens BNP. Men allt är inte stimulans utan lån och garantier. Före 2011 skall 5 000 USD satsas, men detta verkar diffust.]
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, stabiliseringspolitik, lågkonjunktur, arbetslöshet, depression, budgetunderskott, finanskris, ekonomiska läget, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 01:25
13 comments
13 Comments:
Det finns mycket att kommentera i Dannes intressanta analys.
Några synpunketer:
Även under nuvarande ekonomiska kris, som ju kommer att förstärkas, så beräknas utanförskapet minska, arbetslösheten stiga markant och antalet i arbetsmarknadspolitiska program kraftigt öka.
Detta är den viktigaste anledningen till det växande statliga budgetunderskottet.
Staten måsste ta på sig dessa kostnader och det borde även socialdemokraterna ha klart för sig, som ju pläderar för ännu kraftigare budgetunderskott.
Det är alltså inte bara skatteintäkterna so minskar.
Alliansen har gjort en hel del att via ekonomiska stimulanser öka sysselsättningen.
Den politiken har i sig varit framgångsrik.
Nu är frågan om GP-20-ländernas enorma stimulanser kommer att i någon mån medföra att vår egen exportindustri kommer att få en något snabbare återhämtning än annars.
Den analysen är väl knappast ännu inte gjord.
Det kan ju också vara intressant notera att vår inhemska arbetslöshet efter vår egen hemmagjorda finanskris i början av 90-talet låg på en högre nivå än den som nu uppskattas bli fallet.
Och ändå var politiken under s-regeringarns tid inriktad på att dölja arbetslösheten via en kontinuerlig stegring av alltfler som förtidspensionärer och som långtidssjukskrivna.
All reccession har den innebörden att även när konjunkturen vänder så kan arbetslösheten fortsätta stiga ett tag.
Nya jobb kan inte trolla fram i ett så exportberoende land som
vårt.
/Per Fredö
Om siffrorna slår rätt har vi trots allt en sänkning av utanförskapet från högkonjunkturår 2006 av 19.1% av den vuxna befolkningen till 17.8% utanförskap krisår 2010. Det vore en ganska imponerande framgång om regeringen klarar av detta.
"Nya jobb kan inte trolla fram i ett så exportberoende land som vårt."
Denna mening är intressant för alla som är intresserade av ekonomiska samband. Orsaken till att Sverige har en liten privat hemmamarknadsindustri är att det höga skattetrycket och den stora offentliga produktionen.
Idag motsvarar bruttoexporten (importen är inte bortdragen) 56 % av BNP. Orsaken till att Sverige blir alltmer exportberoende beror på att hemmamarknadsindustrin minskar sin andel av BNP över tiden. För att hålla igång exportindustrin måste kronans värde sjunka mot de stora valutorna.
När kronans värde sjunker blir det dyrare för svenskarna (jämfört med länder med starkare valuta) att importera billiga konsumentvaror. Sverige sjunker i välståndsligan, samtidigt som det blir allt svårare att betala den offentliga välfärden.
SLUTSATS
Räddningen är att halvera skatter och offentliga utgfter innan midsommar.
Det verkar som att de ändå tror på att det kommer en vändning uppåt. Finns det någon anledning till denna tro eller är det bara fromma förhoppningar?
FredrikN
Det verkar som att de ändå tror på att det kommer en vändning uppåt. Finns det någon anledning till denna tro eller är det bara fromma förhoppningar?
FredrikN
Det kommer alltid en vändning uppåt. Det visar erfarenheterna från andra finanskriser och de har inte varit få.
Vi får inte heller glömma i vilket skick de krigförande länderna var efter första och andra världskriget-och nu är det totalt sönderslagna Tyskland Europas ledande ekonomi, detta oaktat att det var förenat med stora uppoffringar att ta hand om DDR.
Den nuvarande finansiella krisen är ingen kris för marknadsekonomin eller kapitalismen som en del föredrar att definera den.
Däremot är bakgrunden till krisen den spekulationsvåg som pågått länge inom banker och andra finansinstitut och som lett till en långvarig börsnedgång innan kraschen blev ett faktum.
Varför kan man fråga begrep inte analytiker, sparare, företag, stora placerare och våra politiker vad som skulle komma?
Vad gäller vårt land kan det ta tid innan det vänder. Det beror på att exporten minskat dramatiskt och när intäkterna därifrån uteblir kan vi inte heller importera.
Och inför detta dilemma står åtskilliga andra länder.
/Per Fredö
Det blir stimulans
Ekonomistyrningsverkets prognos visar att budgetunderskottet förväntas uppgå till 149 miljarder i år. Det är visserligen långt från rekordet på 250 miljarder kronor 1993. Men i dagens penningsvärde motsvarar detta 310 miljarder kronor. Det rör sig ändå om mycket pengar.
Vi har kanske en bit kvar till Irlands budgetunderskott på 11 procent av BNP. Men vill vi verkligen byta med Irland? Kraftiga åtstramningar är inget roligt.
"Däremot är bakgrunden till krisen den spekulationsvåg som pågått länge inom banker och andra finansinstitut och som lett till en långvarig börsnedgång innan kraschen blev ett faktum."
Inget nytt i mänsklighetens historia. I boken "Early Speculative Bubbles & Increases in the Money Supply" av Douglas French, beskrivs orsakerna till "Tulipan-bubblan" under 1600-talet, och "Mississippi-bubblan" samt "South Sea-bubblan" under 1700-talet.
http://www.mises.org/store/Product.aspx?ProductId=578
Alla spekulation föregås av kraftiga ökningar av penningmängden.
Debatten Hayek-keynes
En annan bok är "The Hayek-Keynes Debate - Lessons for Current Business Cycle Research" som finns här:
http://www.mises.org/store/Hayek-Keynes-Debate-P577.aspx
"What they show is that Hayek was right on point after point. They show how and why, and where Keynes went wrong. The prize fight between Keynes and Hayek is back on, and Hayek delivers the knock-out blow."
Jag läste just en anmälan av Richard Posner som får mig att fundera på psykologins roll. I synnerhet detta:
"In the three years of depression during which Hoover was president, confidence drained out of the economy. The depression touched bottom at the end of his term, and turned around within days of Roosevelt's inauguration."
(http://www.tnr.com/booksarts/story.html?id=52b85827-c5fe-43ee-9625-1149aa14c070&p=4)
Jag tror att ur en psykologisk synvinkel kan antagligen Borg vänta en stund till innan han behöver agera. Ju längre han väntar, ju bättre är det troligen; optimalt borde pengakranen vridas på strax innan ekonomin verkligen vänder.
Borde Borg spendera pengarna på stimulanser, och isåfall vad? Problemet är att industrin är exportberoende, och vad kan Sverige göra åt utländska ekonomier? Svenska kronan har redan dalat av sig självt. Vad mer kan göras?
Borg kan inrikes fortsätta följa arbetslinjen. Först och främst genom att fortsätta sänka skatterna på inkomster och (gärna) investeringar. Om än att socialdemokraterna ylar över underskott samtidigt som skattesänkningar så är det en rättfram form av stimulans, och kan gärna fortsätta. Det andra steget borde vara att stimulera även företagen, till exempel med reducerad regelflora, friare regler vad gäller momsinbetalningar, avskrivningar, osv osv. Rätt formulerat leder det till ett större arbetsutbud. Det tredje steget är att fråga sig om den offentliga ekonomin i sig behöver stimuleras. Här är jag tveksam: det ter sig t.ex. som att en hel del kommuner lever långt över sina tillgångar -- vi har trots allt haft en bubbla även vad gäller skatteintäkter. Måste inte denna obalans rättas till även den?
Slutligen kan vi fråga oss, hur bör Sveriges ekonomi vara formulerad när krisen är över? Om än att det instinktiva verkar vara att kura ihop sig i en bidragsboll och befästa utanförskap så kan vi även ta tillfället att öka konkurrenskraft genom renoverade regelverk.
Via Per Hagwall kan man f.ö. läsa om kommunernas situation. Inte direkt någon intäktskris, även om man vill få det att verka så.
http://www.hagwall.nu/C1446595650/E20090405115833/index.html
Per Fredö, är du säker på att socialdemokraterna VILL öka budgetunderskottet? Jag har inte sett att de pläderar för detta. Man kanske kan pådyvla dem uppfattningen att de indirekt accepterar detta genom sina föreslagna åtgärder. Men det jag hört av Östros går ut på att Alliansen ökar budgetunderskottet på ett skadligt sätt.
"Nya jobb kan inte trollas fram i ett så exportberoende land som vårt." Förvisso, men det går att motverka förlusten av jobb som beror på indirekta effekter av exportminskningen.
Per-Olof Persson, vi måste komma ihåg att en orsak till det stora exportberoendet är den utslagning av inhemsk produktion som skedde i början av 90-talet och som sedan aldrig återkom utan kompenserades med en ökning av exporten efter kronans fall i november 1992.
Fredrik N, jag kan tänka mig att det kommer en vändning under det närmaste året, men att de konkreta effekterna för Sverige låter vänta på sig.
Per Fredö, hur många kunde förutse att Hank Paulson skulle driva Lehman Brothers i konkurs? Hade så inte skett skulle krisen redan ha vänt.
P-O P, den stimulans som Ekonomistyrningsverket förutser beror mest på automatiska stabilisatorer. Så var det på 90-talet också. Den intressanta frågan är hur krisernas orsaker kan förklara att underskotten troligtvis blir olika stora.
Tom, det är mycket möjligt att det partipolitiskt bästa för Borg är att vänta med stimulanser tills det ändå blir en vändning. Därefter kan han ta åt sig äran för att ha tagit Sverige ur krisen. En del tror ju tom att Roosevelt gjorde samma sak på 30-talet trots att det tog sex år innan någon vändning kunde skönjas.
Däremot tror jag det skulle vara vanskligt att köra med åtgärder för att öka arbetsutbudet i en kris. Att detta nu leder fel är alltför lätt att avslöja. Men den offentliga sektorn bör inte byggas ut även om M tidigare planerade "välfärden" som en valvinnande fråga 2010. Sådana reformer är svåra att reversera.
/DNg
"Problemet är att industrin är exportberoende, och vad kan Sverige göra åt utländska ekonomier?"
Om problemet är en liten hemmamarknadsindustri, så är den långsiktiga lösningen mycket, mycket, mycket lägre skatter, offentlig produktion, mindre regleringar och en storslakt av fackföreningarna.
Ungdomsarbetslösheten
Enligt SCB är undomsarbetslösheten, 16-24 år, 24,8 %. För alla som är intresserade av ekonomisk teori:
- Om sysselsättningen inte har något med priset på arbetskraften att göra, i så fall kan man fördubbla eller hundradubbla lönerna utan att arbetslösheten ökar?
- Om arbetslösheten inte ökar, i så fall minskar inte i heller företagens produktion och företagens vinster. Varför skulle i så fall företagen motsätta sig en hundradubbling av lönerna?
DN, apropå det psykologiskt rätta ögonblicket att börja spendera så är det ju av en händelse val hösten 2010. Jag hoppas jag inte röjde nånting för oppositionen nu. Men man vet aldrig.
Vad gäller arbetsutbudet vänder jag mig instinktivt mot en ökad offentlig sektor. Men kan inte den närande delen av ekonomin stimuleras till att faktiskt öka arbetsutbudet? Här finns väl en hel del åtgärder som kan utföras utan ökade utgifter, och ibland till och med till minskade sådana (exempelvis reducerade regleringar, mindre redovisningskrav mm). Sådana vitamininjektioner borde dessutom kunna få effekt snabbare än diverse tröga utgiftsprogram av Obama-modell. Vem vet, de kanske till och med hinner hjälpa innan krisen är över?
P-O P, jag kan endast hålla med. Kan Sverige på det omhuldade 1950-talet tjäna som interimmodell? 20% skatteuttag, med mera. Och det finns mycket att göra på vägen ens till en sådan milstolpe.
Skicka en kommentar
<< Home