fredag, mars 27, 2009

Finanskrisen gjorde 1930 års nedgång till depression

En allvarlig lågkonjunktur i USA utvecklades till Den stora depressionen genom att banksystemet inte fungerade. Förluster och bankrusningar medförde att 9 000 banker gick omkull. Detta var en medveten politik från finansminister Mellon. Han ville som "likvidationist" rena ekonomin från allt ruttet. Människorna skulle leva mer moraliskt.

Den amerikanska 30-talsdepressionen (the Great Depression) började som en vanlig konjunkturnedgång. Den kanske i grunden var svårare än vanliga nedgångar eftersom den hade föregåtts av en nedgång i bostadsbyggandet sedan toppåret 1925 och med en mycket kraftig minskning 1929. Dessutom hade konsumentvaruindustrin och bilindustrin varit mycket expansiva under 20-talet.

Industriproduktionen hade ökat ca 4,5 procent årligen. Det hade lett till att investeringarna ökade samtidigt som allt fler av dem som kunde skaffa sig kylskåp, dammsugare, möbler, elstrykjärn, radioapparater, tvättmaskiner, brödrostar och bilar hade gjort detta. Sålunda hade år 1925 bara 10 procent av hushållen radio - 1930 var det 46 procent. Produktionen började mer och mer att motiveras av ersättningsbehov.

Eftersom ersättningsbehovet av bostäder, konsumentvaror och bilar var långt mindre än under uppbyggnadsskedet behövdes inte någon ytterligare produktionskapacitet. Efterfrågan kunde till betydande del tillgodoses genom att minska lagren som byggts upp i slutet av 20-talet. Maskininvesteringarna sjönk, varken fabriksbyggnader eller bostäder behövde byggas i samma omfattning som tidigare. Det minskade behovet av järn och stål, tegel och cement samt annat byggnadsmaterial. Dessutom minskade behovet av transporter och annan företagsservice.

Av nedanstående diagram ser vi att industriproduktionen toppade efter sommaren 1929 - alltså före den s k börskraschen under några dagar i slutet av oktober (diagr):


Industriproduktion i USA 1928-1939

Industriproduktionen sjönk från augusti 1929 till mars 1933 med 53 procent. Redan 1930 sjönk produktionen med 17 procent mellan årsgenomsnitten - en större absolut sänkning än åren därefter. Detta indikerar att spektakulära händelser i oktober 1929 knappast kan ha varit orsaken.

Resultatet av omslaget i konjunkturen under 1929 blev ett tydligt prisfall för konsumtionsvaror år 1930. Detta var en varningssignal eftersom deflation inte hade upplevts sedan depressionen 1921. Visserligen hade priserna 1927 och 28 också sjunkit något. Men prisfallet från toppen i augustei 1929 till augusti 1930 var 5 procent. Det var först 1931 och 1932 som priserna på årsbasis sjönk våldsamt med ca 10 procent vartdera året. Därefter släpptes dollarns knytning till guldet i april 1933 och prisfallet halverades för att sedan övergå i små prisstegringar. Dessa övergick i ny deflation i samband med bakslaget 1938 - se diagrammet nedan:


Inflation och prisnivå i USA

Även lönerna började sjunka. Denna deflation slog mot konsumtionen. Genom att hushållen hade en ansenlig skuldsättning i form av avbetalningslån, som blev dyrare att betala tillbaka genom deflationen, var den enda möjligheten att få behålla avbetalningsvarorna att minska annan konsumtion drastiskt.

Propagandistiskt inriktade ekonomer som John Kenneth Galbraith har velat göra gällande att depressionen orsakades av "börskraschen på Wall Street 1929". Detta nämns inte i modern forskning. Men enbart det faktum att Dow Jones' aktieindex ökade med nästan 500 procent från 1921 till 1929 inbjuder till en sådan tolkning av depressionens orsaker - eller åtminstone orsaken till att en konjunkturnedgång blev en lång depression.

"Börskraschen" inleddes med den "svarta torsdagen" den 24 oktober. Den följdes av en svart måndag de 28 och en svart tisdag den 29 oktober 1929. De två senare dagarna innebar ett börfall med 23 procent. Börsfallet blev totalt 40 procent till den 11 november. Därefter blev det en viss återhämtning i början av 1930 men sedan gick det utför. Botten nåddes i juli 1932 med ett totalt fall på 89 procent.

Det initiala börsfallet hade knappast någon större verkan på den reala ekonomin. I den mån börsspekulanterna hade finansierat sin konsumtion med realisationsvinster var detta av ytterst begränsad betydelse för hela ekonomin i USA. Ett allvarligare problem var att kreditgivarna till finansieringen av aktieköp med lån fick svårigheter när säkerheterna i form av aktier föll i värde. En oro hos insättningskunderna i bankerna började sprida sig 1930, paradoxalt nog främst i jordbruksområdena.

Böndernas svårigheter fick hundratals små banker i Midwest att fallera. Caldwell Bank kollapsade under hösten. I december spred en missnöjd köpman i Bronx ryktet att den stora affärsbanken The Bank of United States var på obestånd och efter en bankrusning den 10 december stängdes banken den 11:e. Bankens namn fick olyckligtvis effekten att läget uppfattades som betydligt mer allvarligt än det var.

Snart vägrade Fed hjälpa banker med svårigheter. De fick inte ens som hade varit brukligt tidigare vägra temporärt att medge uttag. Någon "lender of last resort" var Fed inte i detta skede. Dessutom genomfördes restriktioner för växelutlåningen, den monetära basen sänktes och räntan höjdes (Friedman & Schwartz, 1963). Dock sänktes diskontot från 6 procent i okt -29 till 2,5 i juni -30. Marknadsräntan var 1930 uppe i drygt 8 procent och genom prisfallet detta år blev realräntan ex post över 11 procent.

Genom att bankerna drabbades av förluster orsakade av att låntagarna inte kunde betala sina lån måste de driva in ganska sunda krediter för att stärka sin kapitalbas. Utlåningen minskade kraftigt. Oron för att bankerna var insolventa medförde fler bankfallissemang och ett par ytterligare allmänna bankrusningar, se nedanstående diagram:

Definitiva och temporära bankstängningar i USA 1929-1930 (kv1)
Källa: Richardson 2007

Denna kris för kreditsystemet medförde att den reala krisen blev flera gånger värre än om krediter fortfarande hade funnits att tillgå. Enkelt uttryckt var det avsaknaden av en insättningsgaranti och återfinansiering i centralbanken som orsakade en "finanskris" ovanpå den initiala reala krisen, vilken i sin tur allvarligt förvärrade den reala krisen så att en depression blev resultatet. 9 000 banker gick omkull under 30-talet.
Andrew Mellon 1855-1937
Varför var då centralbanken och regeringen så obenägna att hjälpa bankväsendet? Det berodde i stor utsträckning på president Herbert Hoovers finansminister Andrew Mellon, som Hoover övertagit - Mellon hade varit finansminister sedan 1921. Han kom att dominera den ekonomiska politiken sedan Fed-chefen Benjamin Strong avlidit 1928. Mellon kunde då få gehör for sin "likvideringstes" hos ledningen för Fed. Den gick ut på att medborgarna skulle tvingas ändra sitt lastbara och utsvävande konumtionsbeteende.

Finansminister Mellon hörde till "likvidationisterna" som såg depressionen som ett straff för 20-talets spekulativa excesser. Budgeten borde balanseras och utgifterna skäras ned. Han rådde Hoover att "Likvidera arbetskraft, likvidera aktiekapital, likvidera bönderna, likvidera fast egendom. Det kommer att rena ut ruttenheten ur systemet." Folk kommer att arbeta hårdare och leva ett mer moraliskt liv, menade han. Och Hoover försäkrade väljarna att om man bara följde dessa ortodoxa principer skulle återhämtningen komma.

Ett konkret uttryck för Mellons politik var att svaga banker skulle utsättas för utrotning (weeding out). Därför är det inte underligt att bankerna fick gå omkull. Men efter de två ytterligare gigantiska bankrusningarna i slutet av 1931 och början av 1932 avskedade president Hoover honom i februari 1932.

När Franklin D Roosevelt tog över 1933 och iscensatte programmet New Deal var ambitionen också att få budgetbalans. Genom tredubblade skatter lyckades detta 1938 men samtidigt blev det ett återfall i depressionen.

Idag 27/3 lanserar också Socialdemokraterna i Sverige genom Thomas Östros och Mona Sahlin skattehöjningar på DNdebatt. Förmögenhetsskatten skall återinföras, fastighetsskatten bli progressiv och en extra progressiv inkomstskatt vid ca 80 000 kr/mån skall införas. Syftet är att få pengar till att bekämpa krisen. Roosevelt har återuppstått?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 27 mars, 2009 14:12, Anonymous Anonym said...

Lite data från 30 o framåt finns på
http://www.presidency.ucsb.edu/data/budget.php

 
At 27 mars, 2009 21:39, Blogger Per-Olof Persson said...

Deflation

Viktigt att nämna är att sjunkande priser på konsumentvaror inte är något ekonomiskt problem. Problemet var att penningmängden sjönk med med 33 % 1929-33. Idén med guldmyntfot och 100%-iga reserver för bankerna är att penningmängden varken kan sjunka eller öka (i någon större utsträckning).


Federal Reserve

Federal Reserve är en privatägd bank och under denna tidpunkt ingick inte alla banker i FED. FED:s uppgift var att stå för en reserv och medlemsbankerna kunde låna ut pengar till FED och låna pengar av FED. Idén var att bankernas reserver skulle användas effektivt för att uppnå en stor utlåning.


Lag om en-kontors banker

De flesta delstater hade en lag om en-kontors banker. Denna lag gav upphov till att tusentals små banker inte kunde expandera. Det landet behövde var ett fåtal kapitalstarka storbanker med stor riskspridning.

Dessa små banker kunde bara ta emot inlåning lokalt och låna ut lokalt. Detta gav stora riskfyllda lån till lantbruket. Lantbruket levde på en stor export. När tullarna höjdes kraftigt i juli 1930 kunde lantbruket inte exportera och priserna sjönk kraftigt på jordbruksprodukter. När lantbruken gick i konkurs så gick de små bankerna också i konkurs.


Skattehöjningar

Skattehöjningarna 1994 ledde till lägre skatteintäkter och en lägre sysselsättning.

 
At 28 mars, 2009 00:48, Blogger Per-Olof Persson said...

Hur Roosevelt fattade sina beslut. Från boken "The Forgotten Man" (s 148) av Amity Shlaes:

One morning FDR told his group he was thinking of raising the gold price by 21 cents. Why that figure? his entourage asked. "It's a lucky number," Roosevelt said, "because it's three times seven." As Morgenthau later wrote, "If anybody knew how we really set the gold price through a combination of lucky numbers, etc., I think they would be frightened."

 
At 30 mars, 2009 03:07, Anonymous Adam said...

Per-Olof:

Just nu pågår ett frontalangrepp på Franklin Roosevelt och hans politik som löste finanskrisen på 1930-talet och som tog USA från en depression till den största ekonomiska tillväxt som världen någonsin skådat.

Amity Shlaes är en av frontalfigurerna i detta angrepp. Faktum är att det är samma fascister då som nu. Då var det bl.a. American Liberty League, numera bl.a. American Enterprise Institute.

 
At 20 februari, 2013 06:08, Anonymous Anonym said...

Hello there! Woulԁ уou mind
іf І share your blog wіth my zyngа gгοup?
Therе's a lot of folks that I think would really appreciate your content. Please let me know. Cheers

My website; grow taller in 2 weeks
Also see my web page: will exercise make you taller

 
At 25 februari, 2013 11:24, Anonymous Anonym said...

It's a pity you don't hаve а donаte
buttοn! I'd certainly donate to this superb blog! I guess for now i'll sеttle fοr bоοk-markіng аnd аdding your RSS feed to mу Google асcount.

I lοok forωаrԁ to neω upԁatеs anԁ wіll share thіs
wеbsitе with mу Fаcebook grоup.
Chat soon!

Here is my web site - colonic hydrotheraphy

 
At 02 mars, 2013 23:36, Anonymous Anonym said...

Hi thеrе, јust became аleгt tο youг blog through Google,
аnd found that it's really informative. I am gonna watch out for brussels. I will be grateful if you continue this in future. Lots of people will be benefited from your writing. Cheers!

Have a look at my blog post - caravan cover

 

Skicka en kommentar

<< Home