lördag, mars 28, 2009

Östros vill bromsa i krisen med 25 mdr höjda skatter

För att motverka krisen behövs större offentliga utgifter enligt S. Skatterna skall höjas med 25 mdr kr för att finansiera dessa. Men det är de välbeställda och inte vanligt folk som skall betala. Budgetunderkottet skall snarast bli mindre än vad regeringen räknar med.

Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros framträdde i Ekots lördagsintervju 28/3. Han intervjuades av Inger Arenander och det förhandsaviserade ämnet var "Vad vill oppositionen?" Det skulle handla om bonusar och ekonomisk politik. Igår framträdde han tillsammans med partiledaren med förslag om höjda skatter (DN).

Hur påverkas Östros´slagkraft av den senaste tidens turbulens i frågan? Det har inte varit någon bra vecka, men det är inte LO och S som varit pådrivande för bonusar, sade han. Det är näringslivet som varit för girigt. De med höga inkomster har fått "gigantiska skattesänkningar". Man måste vara en aktiv och tydlig ägare. Det får inte sticka iväg. Jag har tagit konflikter när det gällt statliga företag. Tydligare riktlinjer behövs - inte bara för rörelsens egna företag. Den ekonomiska krisen kräver en skärpning. Wallenberg m fl borde också säga att de vill ta bort höga ersättningar.

LO-tidningen har menat att trovärdigheten för S skadas. Vi måste ta detta på största allvar, sade Östros utan att egentligen konkretisera sig. "Räfst och rättarting" behövs. Samhället kan falla isär. Nu sänks skatten på ett groteskt sätt. Redovisa hur skärpningen mot fiffiga bonussystem skall gå till - de har bidragit till för mycket risktagning. Alla skall vara tydliga, upprepade han.

AMF-styrelsen har ett kollektivt ansvar enligt Östros som ännu inte tagits. Det låter som om ingen varit riktigt ansvarig utom Wanja Lundby-Wedin, LO:s representant.

Det finns inte förutsättningar att återinföra den tidigare och misskrediterade fastighetsskatten. Vi inför progressiv fastighetsbeskattning. 3 718 småhus ligger över 5 mkr i taxvärde. Hur skarpt är det att rikta sig mot dem, frågade Arenander. De har också fått ett par hundratusen i sänkt förmögenhetsskatt, ansåg Östros. De måste betala mer. Människor kommer aldrig att ställa upp annars på de tuffa åtgärder som väntar under krisen.

Räntan på uppskov är retroaktiv och avgörande för att den skall tas bort menade Östros. Vänsterpartiet är inte överens? Vi kommer att komma fram med ett gemensamt förslag. Nu väntar ett "budgetmoras" och då är ny förmögenhetsskatt viktig oavsett vad Miljöpartiet tycker. Vi redovisar nu våra ståndpunkter.

Vad skall en metallarbetare räkna med för inkomstskatten? Det finns begränsade möjligheter att höja skatterna för vanligt folk under den snabbt förvärrade krisen. Regeringen lånar till skattesänkningar. Arbetsgivaravgifterna för ungdomar är ett slöseri. Vi behöver mera skatter än regeringen. Vi föreslog 25 mdr kr mera i höstas. Vem skall betala om inte arbetarna skall det? Det preciserade inte Östros. Han hänvisade till bedömningar vid höstens budgetmotion.

Utgiftstaken var nästa fråga. Ramverket är ett stöd i krisen. Regeringen har slösat bort vårt överskott. Men hur stort underskottet skulle bli sade han inte. S har stimulans på 19 mdr och regeringen på 8 för det här året. Men ville Östros öka underskottet mera eller mera än regeringen? Där hänvisade Östros till KI:s bedömningar i nästa rapport (nästa vecka). Intrycket var dock att S vill gå fram med lägre budgetunderskott än regeringen trots den större "stimulansen".

Det första S gör är att höja a-kassan till 80 procent för de flesta. Det var ett misstag att förstöra a-kassan strax före krisen. Men trots växande underskott och arbetslöshet ökar stödet för M? De har synts mest, svarade Östros. Nästan inga banker är dock med i garantiprogrammet. Det går inte så bra för regeringen. Men det kommer att bli jämnt. Det kräver ett tufft arbete. Jag känner ett gott självförtroende. Det dåliga förtroendet för partiledaren skiftar. Vi har ett väldigt starkt förtroende för Mona Sahlin inom partiet.

Felet tidigare var att vi försvarade allt. Nu har vi tagit det till oss. Det är inget fel att framstå som vanliga socialdemokrater med fördelningspolitik på programmet, avslutade Östros.

Är Östros en tillgång för partiet? I varje fall i radion är han påfallande snabb och mångordig i sina svar. Innehållet är inte alltid så glaskart men det framstår inte som luddigt och abstrakt som hos Maud Olofsson och Wanja Lundby-Wedin. Det har fördelen att intervjuaren aldrig hinner uppfatta allt vad han svarar och formuleringen av följdfrågor blir lidande. I TV har jag intrycket att Östros inte är lika snabb och där framstår han med sin mimik och övriga framtoning som betydligt mer byråkratisk.

I denna lördagsintervju fick vi inte veta hur han ser på socialdemokraternas modell för stimulanspolitik. Han antydde att skatterna skulle höjas men om det verkligen kunde bli 25 mdr kr när de egna väljarna skulle undantas behövde han aldrig förklara. Och hur skattehöjningar för de välbeställda skulle bidra till att motverka krisen framkom inte. Det enda var att de rika måste angripas för att andra skall bli villiga att ta på sig ospecificerade bördor - som dock tydligen inte består i höjda skatter. Om a-kassan skall höjas måste tydligen bördorna bestå i sänkt sjukpenning, minskad barnomsorg och nedskuren utbildning. Men det fick vi inte veta. (Hur det kan gå om man är passiv som i början av 30-talet i USA skrev jag om igår.)

Östros är en utbildad ekonom. Men han går in för att framträda som en "saklig" populist. Allt gott kommer från S om man bara får tillfälle att klämma åt "de rika". Men någon egen strategi om hur man bekämpar krisen har man inte. Är det gasa eller bromsa som S vill satsa på? Svaret är tydligen att man vill bromsa ungefär lika mycket som regeringen men på en högre skattenivå. Det är i så fall en fortsättning på Göran Perssons modell som på 90-talet innebar ett brott mot socialdemokratins hållning sedan 30-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

12 Comments:

At 29 mars, 2009 01:47, Blogger Tino said...

är det bara 3 718 småhus över 5 mkr i taxeringsvärde? Finns det någon extern källa till uppgiften?

 
At 29 mars, 2009 08:04, Blogger Kraxpelax said...

Emotionell retorik från ömse håll sänker diskursen, på tal om "populism". Det är naturligtvis inte fråga om att "klämma åt de rika" bara för att vara elak. Fokus på väsentlighet här. Danne Nordling kan detaljer bättre än jag. Östrosförslaget är principiellt sunt då det kompetent uppföljt genererar offentlig sysselsättning utan att belasta statfinansen medan undanträngd privat genererad sysselsättning ligger minimalt i rådande läge med skyhög sparbenägenhet i den privata sektorn. Det ger en preliminär och solklar kvalitativ pluskalkyl som må prövas skarpt rationellt före slutligt ställningstagande. Lägg där till att prisfall i läge med deflation i prisindex relevanta för de högsta inkomst- opch förmögenhetsskikten gör det lönsamt att stoppa pengar i madrassen, och vi har ett teoretiskt starkt argument för förmögenhetsskatt under recession. Reinfeldt/Borg gör klokt i att reagera försiktigt. Helt klart är ju att man kan inte SAMTIDIGT 1. fanatiskt hävda kameral statsfinansbalans och 2. fanatiskt motsätta sig all skattehöjning. Det framgår nämligen då, att man inte alls har den samhällsekonomiska allmännyttan för ögonen, utan någonting annat.

- M v h,
Peter Ingestad, Solna

 
At 30 mars, 2009 01:57, Blogger Danne Nordling said...

Tino, jag återger vad Eko-redaktionen fått fram från taxeringsstatistiken. Ekot kan dock ha fått uppgiften i andra hand från FiDep eller Villaägarna.

Kraxpelax, höjda skatter för att bekämpa en ekonomisk kris verkar empiriskt sett inte vara någon bra politik. På 30-talet gjorde redan Hoover en skattehöjning för att få budgeten i balans utan att det hjälpte. Men det är naturligtvis svårt att isolera detta från den passivitet mot bankkrisen som samtidigt iakttogs.

Roosevelt gjorde mycket större skattehöjningar för att finansiera ökade utgifter och för att få budgeten i balans. När han lyckades med detta blev det ett återfall i depressionen 1938. Industriproduktionen minskade 30 procent och arbetslösheten ökade.

Teoretiskt förefaller dock en omfördelning från hårt sparande höginkomsttagare till bidrag åt låginkomsttagare eller offentlig konsumtion och investeringar vara ett sätt att öka efterfrågan. Men varför fungerade det inte på Roosevelts tid? Det finns uppenbarligen andra nackdelar med en sådan politik som verkar dämpande i så stor utsträckning att det tar ut omvandlingen av privat sparande till offentliga investeringar och konsumtion.

Är denna negativa effekt mindre idag? Det verkar inte finnas någon forskning som visar hur ekonomin idag fungerar i lågkonjunktur. Allmänt finns det vissa empiriska belägg för att tillväxten är negativt korrelerad med de högre tjänstemännens skattekil, vilken skulle höjas med Östros' förslag till ett fjärde marginalskatteintervall över 80' kr/m. Denna nya "värnskatt" skulle dessutom ge så litet pengar att det är sannolikt att det enbart är de övriga skattehöjningarna som kan ge verkningar för statsutgifternas effekter på sysselsättningen.

Vi vet inte var den stora massan skattehöjningar finns i förslaget. Men troligt är att den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar tas bort, kanske också en del av jobbskatteavdraget. Dessutom införs en ny förmögenhetsskatt och progressiv fastighetsskatt. Detta är skatter som direkt och indirekt slår mot företagarna.

Höjda arbgavg för ungdomar har kanske inte någon stor negativ effekt nu eftersom de positiva effekterna skulle varit långsiktiga. Reducerat jobbskatteavdrag skulle om det riktades mot folk över genomsnittet ge höjd marginalskatt.

Ny förmögenhetsskatt skulle ge kapitalflykt och försämra lånesituationen för mindre företag. Även progressiv fastighetsskatt skulle ge mindre kapital till småföretagen. Dessa effekter blir dock mindre om finanskrisen går över.

Men värre är att förmögenhetsskatten vid låg inflation skulle ge "flykt till madrassen".

Formeln är följande vid 1,5 procents ränta och 0 procents inflation: 1,5x0,7 - 1,0 = 1,05-1,0 = 0,05 procents positiv avkastning.

Vid 4 procents inflation och 5,5 procents ränta är ekvationen: 5,5x0,7 - 1,0 = 3,85-1,0 = 2,85 procents nominell avkastning. I madrassen är avkastningen dock minus 4 procent realt. Att redovisa förmögenheten, erhålla ränta och betala skatt reducerar förlusten till 1,15 procent.

Vid 0 procents inflation betyder avkastning under 1,5 procent att förmögenhetsskatten tränger ut pengarna till "madrassen".

Vi har alltså tvärtom ett starkt argument för att inte ha förmögenhetsskatt under recession.
/DNg

 
At 30 mars, 2009 09:26, Blogger Per-Olof Persson said...

"Teoretiskt förefaller dock en omfördelning från hårt sparande höginkomsttagare till bidrag åt låginkomsttagare eller offentlig konsumtion och investeringar vara ett sätt att öka efterfrågan."

Några rader från följande korta artikel:

http://www.brookesnews.com/093003obamanomics_print.html

"Today it is excessively skewed to financials with the result that the 'real economy' seems to be largely ignored, a situation made worse by the fallacy that consumption drives the economy even though it is in reality only about 33 per cent of total spending. This results in the ludicrous situation where "increased consumer spending for a second straight month in February" leads to the media — and those who should know better — asserting that this must be good for the economy, even as unemployment rises and manufacturing continues to decline."

"That stimulating consumption in the current circumstances could cause manufacturing to contract further and shed more labour is a real possibility that is clearly not understood by the economic commentariat, including those who see themselves as free marketeers. (See F. A. Hayek, The Paradox of Savings in Profits, Interest and Investment, Augustus M. Kelley Publishers, 1975, pp. 255-263)."

"While manufacturing remains depressed there can be no general recovery though it is true that a consumer boom could be triggered. Should this be the case the economic consequences will be most unpleasant. Now let us assume that the Fed's monetary policy is sufficient to jump start manufacturing, then the US is going to have surging inflation further down the road as the money supply drives up prices, not to mention driving down the dollar. In addition, we have Bernanke monetising the debt and buying masses of paper. This is one process that can only end in tears."

"His policy of big government is — at best — guaranteed to retard economic growth. The bigger the government the more resources it commands and the more resources it commands the fewer resources there are for capital accumulation. Even without the suffocating effects of increased regulation the increased demand for resources will in itself reduce the amount of entrepreneurial activities. And it is entrepreneurship that drives economic growth while savings fuel it. Obama's policy — deliberate or not — is one of severely curtailing both."

SLUTSATS

1. Konsumtionen skapar inte efterfrågan i ekonomin.

2. Företagens efterfrågan ifrån andra företag är tre gånger större än konsumtionen.

3. Ekonomiska kriser har alltid startat med att den tunga industrin har fått problem med lönsamheten. Ekonomiska kriser har aldrig startat med att konsumtionen har minskat.

4. Det som driver ekonomin är sparandet och att entreprenörerna använder sparandet i produktiv verksamhet. Produktionen finansieras av sparandet eftersom kostnaderna betalas innan försäljningsintäkterna kommer in till företagen.

5. Skatter och regleringar minskar sparandet och gör det mindre lönsamt att bedriva företagande. När produktionen minskar/stagnerar så minskar/stagnerar även konsumtionen eftersom produktionen alltid måste komma före konsumtionen.

6. En ökning av penningmängden kan leda till att företagens kostnader ökar i större utsträckning än intäkterna. En ökning av penningmängden kan således leda till att företagens produktion inte ökar (under förutsättning att felinvesteringarna från uppgången inte är avvecklade) och i stället leda till hög inflation. Detta kan leda till en sekundär nedgång.

 
At 30 mars, 2009 10:39, Anonymous Anonym said...

Detta med att alla ska få 80 % i a-kasseersättning är knappast korrekt.

Det finns ett tak. Facken ger olika ersättningar.

Om man tecknar en egen försäkring så blir ersättningen högre-

Ersättniingarna varierar med tiden för arbetslöshet.

Det förekommer okså en hel del fusk. A-kassa kombineras med svartjobb.

/Per Fredö

 
At 30 mars, 2009 13:33, Anonymous Ola said...

Danne
Drabbas kapitalägare, personer med hög lön av att trycka pengar?
Kan du förklara varför det finns ett motstånd mot att trycka pengar, finns det andra motiv än rent ekonomiska?

Snart är räntan 0% vad ska vi göra åt krisen då?

 
At 30 mars, 2009 15:46, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, vi måste skilja mellan en inhemsk nedgång och en som kommer från exporten. I USA är krisen endogen både realt och finansiellt.

Realt har en minskning av bostadsbyggandet genererat en ökning av arbetslösheten i byggbranschen som dock i början kunde kompenseras med expansion i andra branscher. När dessa möjligheter var uttömda övergick utvecklingen inte till stagnation utan till nedgång.

Till den reala nedgången bidrog den finansiella krisen. Den började med att nyblivna bostadsköpare med bolån fallerade. Detta ökade hushållssparandet på andra håll. När den finansiella krisen spritt sig ökade oron och hushållen sparade ännu mera. Detta börjar få direkta reala effekter.

Men finanskrisen medförde också en omedelbar effekt på företagens drift och investeringar genom en stark kreditåtstramning. Det ökade arbetslösheten. (Dessutom minskade konsumtionen genom att det blev svårare och farligare att konsumera på kredit.) Ökad arbetslöshet minskar konsumtionen och ökar arbetslösheten i nästa led.

Jag ser inte att det är den tunga industrin som orsakat krisen i USA.

Nu är det den reducerade konsumtionen som börjar orsaka en spridning av krisen. Denna nedgång borde kunna motverkas.

Samma effekt finns i Sverige där krisen realt har orsakats av fallande export. Frågan är bara om en stimulans av konsumtionen för att motverka konsumtionsnedgången kan göras genom att angripa höginkomsttagarana, HIT.

Om det är HIT som börjat spara är det deras konsumtionsminskning som orsakar svårigheter. Skulle då mer pengar ges med statens hjälpp till låginkomsttagarna, LIT, kan dessa öka sin konsumtion i enlighet med sina preferenser som kanske kraftigt avviker från HITs. Säljarna som servar LIT är kanske till stor del andra säljare än de som servar HIT. Och det är dessa säljare som fått problem.

Den stimulansåtgärd som Östros och Kraxpelax förordar är sannolikt mindre effektiv eftersom den förutsätter en påtaglig omstrukturering av ekonomin, vilken kommer att ta avsevärd tid.

En ökning av penningmängden genom en räntesänkning har en allmän konsumtionsökande effekt, som bättre motverkar en utbredd ökning av hushållssparandet. Syftet med denna bör vara att närma sig den kapacitet som finns uppbyggd - inte att "öka företagens produktion". I så fall finns det mindre risk för inflation.

Per Fredö, det är troligt att Östros menar att 80 procent skall få 80 procent i a-kassa.

Ola, det finns ett psykologiskt motstånd att låta centralbanken köpa statsobligationer just genom att det kan beskrivas som att "trycka pengar". Även i övrigt ekonomiskt okunniga bland allmänheten tror sig veta att trycka pengar är osunt. Det måste politikerna förhålla sig till.
/DNg

 
At 30 mars, 2009 18:13, Blogger Nils Lindholm said...

POP
Det du påstår är att konsumtionen är underordnad.
Att järnhandlaren bygger för att bygföretaget skall ha nånstans att handla?

Är det inte så att om jag skall konsumera 1-timma så krävs det 3-timmars prodution?

Och om jag slutar att konsumera så kan både järnhandlaren o byggföretaget överleva genom att då vad jag tycker 'stryka skjortorna åt varandra'.

Jag blir lite brydd !!
Funakr det så?

 
At 31 mars, 2009 01:32, Blogger Per-Olof Persson said...

"Det du påstår är att konsumtionen är underordnad."

1. Produktionen måste alltid rent fysiskt komma före konsumtionen och producenterna betalar nästan alltid sina utgifter innan de får in försäljningsintäkterna. Det är således sparandet som betalar producenternas utgifter. Sparandet finansierar också en del av konsumtionen, framförallt köp av dyrare varor (nya bilar, nya villor etc).

Är det konsumtionen som skapar (finansierar) produktionen, så måste kunderna först betala och sedan vänta på att produkterna blir producerade. I detta fall behöver företagen inte skaffa kapital ifrån kapitalisterna (personer som konsumerar mindre än vad de producerar). Företagen behöver i detta fall inget eget kapital och de behöver inte låna av banken.

2. Sparande ses oftast som att människor inte använder pengarna till konsumtion. I verkligheten är sparande samma sak som realt sparande. De knappa resurserna kan i detta fall i stället användas till investeringar. Detta förutsätter att politiker och fackföreningar inte har gjort det olönsamt att investera.

Om det ska vara möjligt att kunna konsumera i framtiden och för att det ska vara möjligt att ha ekonomisk tillväxt, kan inte de knappa resurserna användas enbart till produktion av konsumentvaror. Knappa resurser är allt fysiskt som används i produktionen som arbetstid, stål, lastbilar osv.

Om de knappa resurserna enbart används till produktion av konsumentvaror så kan inga investeringsvaror produceras och inga investeringsvaror för att kunna producera investeringsvaror osv. Det måste också produceras investeringsvaror för att naturresurser ska kunna användas (järnmalm etc). Det måste också produceras investeringsvaror för att producera halvfabrikat (stål etc).

3. Investeringar i en större framtida produktion kan endast göras om de knappa resurserna överförs ifrån produktionen av konsumentvaror till produktion av investeringsvaror, naturresurser och halvfabrikat.

Investeringarna börjar i produktionsstegen längst ifrån konsumenterna och måste därefter ske stegvis ändå fram till sista steget (försäljning av konsumentvaror). Inga steg kan hoppas över och processen är tidsödande. Utökningen av produktionsstegen både vertikalt och horisontellt ger i slutändan en större produktion av konsumentvaror.

4. Ett högt sparande ger en högre konsumtion eftersom en större produktion sänker kostnaden och priset per produced enhet. Människor kan köpa mer för samma mängd pengar.

5. Produktionen av en vara kan ta många år och det är sparandet som finansierar produktionen. Exempelvis så kan en skogsägare sätta plantor 50 år innan träden blir pappersmassa. Det är enbart avstående ifrån konsumtion som kan finansiera denna process. Skogsägaren betalar plantorna och arbetarnas löner 50 år innan försäljningsintäkten kommer in.

6. Lönerna i en ekonomi betalas ut innan försäljningsintäkterna kommer in till företagen. Det är således sparandet som finansierar lönerna och arbetarnas inköp av konsumentvaror.

7. Om företagens ägare skulle ta ut alla pengar ur företagen för att kunna konsumera, så finns det inga pengar kvar som kan finansiera produktionen av nya varor. Höga skatter fungerar på samma sätt. Skatterna höjer den privata- och den offentliga konsumtionen, och detta leder till att mindre pengar används till produktion av nya varor.

8. Enligt keynesianismen kan man både öka konsumtionen och investeringarna samtidigt under förutsättning att det finns lediga resurser. Problemet med detta är att investeringarna genom alla produktionssteg tar många år att genomföra.

Samtidigt kommer en ökning av penningmängden att med tiden leda till att kostnaderna i produktionsstegen längst ifrån konsumenterna (den tunga industrin) ökar i snabbare takt än kostnaderna för de företag som säljer direkt till konsument. Den tunga industrin använder resurser som har en större benägenhet att öka rent prismässigt som olja, metaller, löner till maskinskötare etc. Detta är en anledning till att investeringarna blir olönsamma inom den tunga industrin.

9. Ibland fungerar en ökning av penningmängden framförallt i botten av konjunkturen. Men detta beror inte på ökad konsumtion utan på att företagens ägare ökar sitt sparande. De nya pengarna används till produktion av nya varor. Men detta är en illusion eftersom priserna/kostnaderna med tiden drivs upp.

 
At 31 mars, 2009 01:52, Blogger Per-Olof Persson said...

"Och om jag slutar att konsumera så kan både järnhandlaren o byggföretaget överleva genom att då vad jag tycker 'stryka skjortorna åt varandra'."

De felinvesteringar som har gjorts under uppgångsfasen kommer inte på lång sikt att vara lönsamma. En ny uppgångsfas kan endast ske om felinvesteringarna först avvecklas.

Ett högre sparande under nedgången kommer att se till att det går snabbare att slå ut felinvesteringarna. I en fri marknadsekonomi är det inga problem att sätta de lediga resurserna i arbete igen. Det handlar enbart om att priset på resurserna måste sjunka ner till den nivå där företagen åter efterfrågar resurserna.

Men idag är svårare eftersom lönerna inte får lov att sjunka och den allmänna prisnivån på konsumentvaror får inte lov att sjunka. Men däremot får priserna lov att sjunka på producentvaror och inköpen av producentvaror är tre gånger större än inköpen av konsumentvaror (räknat i kronor).

Ett högre sparande skulle normalt sett få priserna/företagens kostnader att sjunka ner till rätt nivå och det skulle göra produktionen lönsam för många företag. Priserna på producentvaror sjunker alltid mer än priserna på konsumentvaror, så även om lönerna sjunker samtidigt som priserna på konsumentvaror sjunker, så höjer detta företagens efterfrågan på produktionsresurser.

 
At 31 mars, 2009 02:23, Blogger Per-Olof Persson said...

Konjunktursvängningar

En artikel med lite förklaringar:

http://mises.org/story/3387

"In particular, the market interest rate coordinates the "intertemporal" (i.e., across-time) activities of investors, businesses, and consumers. If consumers become more future oriented and want to reduce consumption in the near term in order to provide more for later years, what happens in the free market is that the increased savings push down interest rates, which then signal entrepreneurs to borrow more and invest in longer projects."

- Marknadsräntan har en real funktion. När räntan sjunker är detta en signal om att människor ökar sitt sparande. Resurser frigörs ifrån produktionen av konsumentvaror och kan i stället användas till produktion av investeringsvaror.

"Now when the Federal Reserve artificially reduces interest rates below their free-market level, it sends a false message to entrepreneurs. Firms begin expanding as if consumers have increased their savings, but in fact consumers have reduced their savings (due to the lower interest rates). Businesses that churn out durable goods, such as furnaces, cargo ships, and, yes, houses will find business booming, because these sectors respond positively to low interest rates."

- Om räntan sänks artificiellt så kommer både konsumtionen och investeringarna att öka. Problemet är att de fysiska resurserna är knappa.

"Because modern economies are so complex, the charade can continue for a few years, with entrepreneurs cutting corners and "consuming capital" (i.e., postponing necessary replacement and maintenance on equipment) while both investment and consumer goods keep flowing out of the pipeline at increased rates. But the music eventually stops, since (after all) the Fed's printing of green pieces of paper doesn't really make a country wealthier."

- Uppgången kan fortsätta i många år. Men när priserna stiger så höjer centralbanken räntan och företagens investeringar blir olönsamma.

 
At 02 april, 2009 02:59, Blogger Danne Nordling said...

P-O P, varför skulle en skogsägare bekosta en utsättning av plantor 50 år innan skogen avverkas? Det beror på en idé om att skogsprodukter kommer att konsumeras i framtiden. Skogsmarken med växande skog kan säljas i flera led innan den avverkas.

Men just när skogen skall sågas till byggnadsmaterial grips de blivande villaägarna av skräck för framtiden och jobben. De låter bli att beställa hus och sparar pengarna istället. Skogsägaren står där med sin skog fortfarande på rot. Han får avskeda de arbetare som skulle ha fällt skogen.

Har det gjorts stora felinvesteringar med början för 50 år sedan som nu tar 50 år till att avveckla eftersom det planterats skog varje år därefter? Eller har sparandet varit för litet för att medge en plantering av skog förra året?

Dessa två förklaringar är absurda och indikerar att det österrikiska perspektivet är felaktigt. Orsaken till skogsarbetarnas arbetslöshet är nedgången i konsumtionen av nybyggda hus.

Pengarna som de rädda villaköparna sparar blir en lagerökning i form av mera skog på rot. Den kommer inte att leda till att skogsägarna nu får mer pengar för att plantera mera skog. Men inte heller kommer mindre skog att planteras. Varför?

Skogsägarna misstänker att det bristande intresset för nya småhus är tillfälligt och inte något som finns kvar om 50 år. De tänker kunna avverka mera skog än normalt om några år när krisen är över och det finns ett uppdämt behov av nya hus.

Nu uppträder finansminister Östros och höjer skatten för de presumtiva villaköparna för att ha råd med större bidrag till de arbetslösa skogsarbetarna. Det medför att villaköparna ger upp tanken på eget hus. Skogsarbetarna köper kinesiska importvaror för sina extra pengar. Skogsägarna går i kk och ingen sköter skogen. Krisen sprider sig.

Nåväl, istället uppträder finansminister Borg och nöjer sig med att skogsarbetarna får gå arbetslösa och att bara en del av skogsägarna går i kk. När krisen gått över vill de som inte köpt villa ha sina villor samtidigt som nya årskullar villaköpare också dyker upp.

Men eftersom en stor del av skogen inte skötts duger den inte till byggmaterial. Villaköparna bjuder upp priserna på den återstående skogen så att det blir inflation. Men hur kan det bli inflation om det inte finns mer pengar som orsakar inflationen? Jo, för det första har villaägarna sparade pengar från krisen som nu efterfrågar nya hus. Och för det andra kan skogsägarna bevilja kredit till dem som inte har tillräckligt med pengar för att det skall räcka till de dyrare husen.

Slutsats:
Trots att produktionsbesluten tagits för många år sedan kan det genom konsumtionens variationer både bli lågkonjunktur och inflation.

Hur skulle utvecklingen kunnat vara mer stabil? Jo, om Borg hade sänkt skatten för de rädda villaköparna om de hade köpt en villa under en viss tidsperiod. Denna skattesänkning hade Riksbanken kunnat finansiera för att stabilisera MxV=PxT på husmarknaden. Då hade husköpen inte minskat så mycket. När sedan krisen var över skulle de sparade pengarna (den temporärt lägre skatten) kunna orsaka inflation på någon annan marknad. Om en sådan risk finns måste staten höja skatten och avstå från att använda pengarna till egna utgifter. Frågan är om Borg orkat med en skattehöjning utan tillhörande reform när allt ser ut att gå bra?

Stabiliseringspolitikens svaghet är de svaga politikerna - inte den teoretiska omöjligheten till stabilisering vid en endogen nedgång.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home