Socialdemokraterna och republikanerna lika vilsna?
Obamas 100 dagar har inte resulterat i någon stringent kritik från Republikanerna. "Bankrutt" är ordet för dagen. Det liknar den svenska debatten där S vill stimulera ekonomin på samma sätt som KI men inte genom lån utan genom skattehöjningar som man kunde tro skall bli retroaktiva.
Vad vill Socialdemokraterna? Det borde framgå av den presentation av en alternativ stabiliseringspolitik som skedde idag. Vi kan se vad Mona Sahlin och Thomas Östros skriver på DNdebatt idag och vad S har på sin webbsajt. Dessutom framträder de rödgröna idag på SvD:s Brännpunkt. Dessvärre är det en föga klargörande politik som presenteras. Denna blev inte särskilt mycket klarare efter diskussionen i Studio ett.
Visserligen har Östros och Sahlin flera kritiska anmärkningar mot den förda politiken som det finns anledning att ta på allvar. Den svenska utvecklingen av den privata konsumtionen är sämre än i andra länder. Prognoserna för "utanförskapet" visar en ökning med 268 000 personer 2006-10 till 1,3 miljoner personer. Men hur skall S driva en annan politik? S-paret skriver:
"Nu krävs en ansvarsfull ekonomisk politik. För oss är överskottsmålet tillsammans med utgiftstaket styråran i finanspolitiken. Det var överskottsmålet som möjliggjorde stora avbetalningar på den offentliga skulden och lade grunden för en stark utveckling. Vårt budskap är tydligt: Sverige ska tillbaka till överskott."Detta betonande av ett budgetöverskott förefaller svårt att förena med skapandet av flera jobb. Visserligen instämmer man med Konjunkturinstitutets rekommendation med ytterligare stimulanser i ekonomin i år. Men hur skall detta finansieras enligt Socialdemokraterna? S-paret skriver:
"Vi säger nej till ofinansierade skattesänkningar. Snarare kommer staten att behöva öka sina intäkter för att klara sina åtagande." - - - "Däremot fortsätter regeringen att låna till skattesänkningar för grupper med höga inkomster. Det är ingen rimlig prioritering."Vad betyder detta? Man kunde tro att KI:s finanspolitiska stimulans i år skall finansieras genom en retroaktiv skattehöjning, som Riksdagen borde besluta om senare i vår. Sannolikt menar de att jobbskatteavdraget till vissa delar skall avskaffas nästa år samtidigt som förmögenhetsskatten skall återinföras. Förslag om skattehöjningar skall komma i höst, enligt Östros. Men huvudresonemanget går i så fall knappast ihop.
Socialdemokraterna verkar befinna sig i ett liknande vilset dilemma som Republikanerna i USA. Jag var hos tankesmedjan FORES tidigare idag på ett seminarium om Barack Obamas 100 dagar samarrangerat med Bertil Ohlin-institutet. Där framträdde Billy McCormac (Timbro), Gunnar Fröroth (Ohlininst) och Martin Ådahl (Fores). Vilken är oppositionen mot Obamas stabiliseringspolitik? Jag fick inte något riktigt konkret svar. Är det stimulanspaketets storlek (787 mdr USD) som sådant som är för stor? Det påstås av Ekot idag. Eller är det budgetunderskottet som blir för stort? Eller är det satsningarna på federala utgifter istället för skattesänkningar som är felet? McCormac nämnde att Republikanerna kom med ett alternativförslag på 18 sidor jämfört med stimulanspaketets 800 sidor.
Mycket av Obamas förslag accepteras av Republikanerna eftersom där finns lokala satsningar som oppositionspolitikerna har svårt att gå emot. Den principiella debatten förs på andra håll, menade Cormac. Men i Sverige är intresset för denna tydligen svalt. SvD har idag en stor genomgång av Obamas 100 dagar både i del ett och i Näringsliv. Tyvärr finns där ingen diskussion om hur man ser på stabiliseringspolitiken - varken med avseende på politiska ståndpunktstaganden eller med avseende på hur mycket konjunkturen faktiskt kan bedömas förbättras genom paketet mm.
I Dagens Nyheter har man en betydligt blygsammare redovisning. Men där citeras ändå Obamas handelsminister in spe, den sedermera avhoppade republikanske senatorn Judd Gregg. Han säger: "Presidentens budget kommer att göra USA bankrutt." Men någon utveckling av skälen till detta kraftfulla ståndpunktstagande finns inte. Är det kanske så att det bara är ett luftande av känslor och inte ett led i en seriös analys? Det kanske skall klassas i samma kategori som Socialdemokraternas önskelistor?
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, socialdemokraterna, Thomas Östros, Barack Obama, republikanerna, underskott, bankrutt, stimulanspolitik, stabiliseringspolitik, finanskris, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi, partipolitik vänster
posted by Danne Nordling @ 17:43
15 comments
15 Comments:
Danne
Det är väl bara sedelpressen som återstår nu, hur ser du på det?
Vi behöver en saklig debatt om ekonomin inte partipolitiska åsikter om ekonomin,
Jag tycker att du tar fram sakfakta mer av det tack.
Politikern verkar inte förstå alvaret i den ekonomiska krisen, dom fortsätter med sina ideologier och struntar i sakfakta, dom borde vara eniga om grundläggande ekonomiska frågor.
Republikanerna är extremt illa ute efter två katastrofala val, men det handlar inte om att sakna klar politik, bara om att majoriteten av Amerikaner gått till vänster efter Bush och på grund av krisen.
En av dina kritiska punkter är fullständigt absurt.
1.
“Mycket av Obamas förslag accepteras av Republikanerna eftersom där finns lokala satsningar som oppositionspolitikerna har svårt att gå emot.”
Självklart tar lokalpolitiker emot pengar, oavsett om de är för eller emot höjda utgifter. Deras väljare är ju med och betalar skatterna som finansierar detta, och som skulle spenderats oavsett om de tog emot pengarna. Det är INTE att acceptera Obamas politik.
Ingen har ju kallat det tecken på Socialdemokratisk splittring att socialdemokrater och socialdemokratiska styrda kommuner får lägre skatt, trots att de är mot lägre skatt. Ingen kräver att Sahlin ska betala tillbaka sin del av förvärvsavdraget, varför ska man kräva att Montana inte ska få del av Obamas ökade utgifter?
Det är ju inte så att Montana har något val: tar de inte emot pengarna kommer de ändå att betala höjda skatter/ökad skuld. Jag hade faktiskt förväntat mig att någon med din långa erfarenhet av offentlig politik fattar denna enkla poäng.
2.
Oppositionen är att det spenderas för mycket pengar, dels i stimulanspaketet och dels genom Obamas vanliga budget (som ofinansierad expanderar offentliga utgifter även efter att krisen tagit slut). Dessutom finns en mindre laddad kritik som är att stimulanspaketets skattesänkningar är I form av rabatter, Republikanerna ville ha permanent sänkta skattesatser. Argumentet för detta borde vara uppenbart för ekonomer.
3.
“ Är det stimulanspaketets storlek (787 mdr USD) som sådant som är för stor? …. Eller är det budgetunderskottet som blir för stort?”
Det ena följer det andra, eller hur?
Men om man ska ge ett precist svar så är det utgifterna de är emot, *eftersom*det skapar underskott (om det var underskottet hade ju varit att liksom vänsterpartiet stödja höjda utgifter kombinerat med höjda skatter)
"Presidentens budget kommer att göra USA bankrutt."
“Men någon utveckling av skälen till detta kraftfulla ståndpunktstagande finns inte [av DN]. Är det kanske så att det bara är ett luftande av känslor och inte ett led i en seriös analys?”
Är detta Judd Greggs fel att DN bara citerar honom med en mening?!? Tror du inte att det snarast är DN:s fel? Eller utgår du kanske ifrån att DN är en högerkonservativ anti-Obama organ som gärna utvecklar långa resonemang mot Obama? “Om inte ens DN skriver argumentet mot Obamas budget kan det inte existera några argument!”
Greggs argument bygger på att USA:s statsskuld med Obamas politik förväntas gå från netto 40% av BNP idag till 80% av BNP inom 10 år, enligt CBO (under Bush ganska ansvarslösa tid ökade statsskulden med ca 8% av BNP, vilket ger ett jämförelse av skalan av vad Obama gör).
Här är en debattartikel av Gregg
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/03/31/AR2009033103199.html
Här är han på CNN (gå till mitten)
http://belowthebeltway.com/2009/03/22/judd-gregg-obamas-budget-will-bankrupt-america/
Gregg säger att 4-5% statsskuld år efter år inte år hållbart (det är var USA kommer att vara flera år efter krisen, inte nu). Om USA som Obama planerar har år efter år av underskott av 4-5% av BNP kommer omvärlden inte längre att finansiera deras skuld.
Låt mig också till sist notera att Obama utnyttjar krisen för att genomdriva en PERMANENT ökning av offentliga sektorn som andel av BNP. Detta finns svart på vitt i Obamas långsiktiga budgetprojektioner. (Detta påpekar också Gregg i sin radiotal.) Oavsett hur ultra-keynesiansk man är så finns det en jävla skillnad mellan keynesianism och massiv permanent expansion av utgifterna.
Nu kan man stödja en Socialdemokratiskt USA, vilket media gör, och vilket majoriteten av väljarna möjligtvis gör (en större välfärdstat I USA kommer också att göra livet enklare för liberaler I Sverige, som slipper “vill du ha det som USA där folk svälter på gatan” som vänsterns standardargument.)
Men att påstå att det saknas argument mot välfärdstat (dessutom en välfärdstat finansierat på skuld), och kalla argument mot Obamas vänsterpolitik “luftande av känslor”, är oseriöst.
greggs radiotal som svar pa Obama:
“Hello, I am Judd Gregg, Senator from New Hampshire. We all know these are difficult times. People are worried about keeping their jobs, paying their bills, the value of their homes and the cost of sending their kids to college. It’s hard.
“Thus I appreciate, as do all Americans, the efforts being made by our president and his seriousness about addressing these issues.
“But what concerns many of us are his proposals in the budget he recently sent to the Congress that dramatically grow the size and cost of government and move it to the left.
“It is our opinion that this plan spends too much, taxes too much and borrows too much.
“You may have heard this before, that the budget of the President spends too much, taxes too much and borrows too much.
“What do we mean? Well, let me give you a few examples.
“In the next five years, President Obama’s budget will double the national debt, in the next ten years it will triple the national debt.
“To say this another way, if you take all the debt of our country run up by all of our presidents from George Washington through George W. Bush, the total debt over all those 200 plus years since we started as a nation, it is President Obama’s plan to double that debt in just the first five years that he is in office.
“He is also planning to spend more on the government as a percentage of our economy than at any time since World War II.
“His budget assumes the deficit will average $1 trillion dollars every year for the next ten years and will add well over $9 trillion dollars in new debts to our children’s backs.
“He also is proposing the largest tax increase in history, much of it aimed at taxing small business people who have been, over the years, the best job creators in our economy. And further, he is proposing a massive new national sales tax on your electric bill, so that every time you turn on a light switch in your house you will be hit with a new tax, and it averages over $3,000 per household.
“These are staggering numbers and represent an extraordinary move of our government to the left.
“The President to his credit is not trying to hide this; in fact he is very forthright in stating that he believes that by greatly expanding the spending, the taxing and the borrowing of the government, this will lead us to prosperity.
“Here of course is where we differ. We believe you create prosperity by having an affordable government that pursues its responsibilities without excessive cost, taxes or debt. That it is the individual American who creates prosperity and good jobs, not the government.
“We believe that you create energy independence not by sticking Americans with a brand new national sales tax on everyone’s electric bill, but by expanding the production of American energy such as environmentally sound off shore drilling, nuclear power, wind and solar while also conserving more.
“We also believe you improve everyone’s health care not by nationalizing the health care system and putting the government between you and your doctor, but by assuring that every American has access to quality health insurance and choices in health care.
“We believe that you run a sound and affordable government not by running up the national debt to historic levels and unsustainable levels while over taxing working Americans and spending as if there is no tomorrow, but rather by working on limiting the growth of government in a manner that is affordable not only today, but for the next generation, through limiting spending and addressing core issues like the cost of entitlements.
“Our nation has an exceptional history of one generation passing on to the next generation a more prosperous and stronger country, but that tradition is being put at risk. The dramatic move to the left and the massive increase in the size and cost of the government proposed by the budget of President Obama will lead to an immense national debt that not only threatens the value of the dollar and puts at risk our ability to borrow money to run the government, but it will also place our children at a huge disadvantage as they inherit this debt which will make their chances of success less than those given to us by our parents. It is not right for one generation to do that to another generation.
“Rather, we believe that if you properly steward the responsibilities of the government, if you do not spend too much, if you do not tax too much and if you do not borrow too much, we can leave our children a better nation where they will have an even greater opportunities for prosperity, peace and freedom.
“Thank you for taking the time to listen, and have a great weekend.”
Jag har två frågor till två av kommentarerna:
Ola: Du tycker att politiker från höger till vänster skall enas i grundläggande ekonomiska frågor och lägga ideologierna åt sidan. Ser du inte problemet med hur olika dessa ideologier ser på just ekonomi? Att ena allt från en marxistisk protektionistisk sida med en frihandelsvänlig annan sida, hur görligt är det? Förklara gärna. För enligt mig så HAR man olika syn på hur ekonomin skall styras, det är själva GRUNDEN inom politiken.
Och till Tino undrar jag endast: Du skriver att Republikanerna är extremt illa ute efter två katastrofala val. Vilka tänker du på då? Om det ena var presidentvalet i november, vilket var då det andra?
Anonym
Extrema åsikter kan vi lämna,
Se Dannes inlägg om ex ”stimulans” ” Stabiliseringspolitik en form av försvarspolitik” där borde S och M vara överens.
Det finns sakfakta i ekonomin grundläggande ekonomi måste vara ganska lika, hur man ska fördela välståndet är ren politik.
Anonym vist har du rätt I din kommentar men mer borde man vara överens om det finns mycket som är ren ekonomi som politikerna inte skulle träta om.
Politikerna säger ofta att motparten gör fel men dom gör samma sak själva lite senare.
"Vilka tänker du på då? Om det ena var presidentvalet i november, vilket var då det andra?"
Kongressvalet 2006.
Ola, "sedelpressarna" går på halvfart i USA sedan 18 mars. Då deklarerade Fed att de tänkte köpa statsobligationer med längre löptider för 300 miljarder USD. Jfr med paketets 787.
Tino, Republikanerna hämmas sannolikt av att de inte har någon som uppfattas som ledare och som är tillräckligt karismatisk och pedagogisk för att förklara hur oppositionen mot Obama ser ut.
1. Jag refererade McCormac. Det är naturligtvis som du säger att de som får pengar av regeringen inte ställer sig upp och kritiserar politiken. Det behöver du inte skriva mig på näsan.
Men McCormack menade att kritiken förs på annat håll. Det var detta jag ville ha information om av de tre experterna på USA på seminariet. Men det fick jag inte. Inte heller refererades denna kritik i SR, DN eller SvD.
2. Jag noterar att oppositionen går ut på att stimulanspaketet och budgeten spenderar för mycket pengar och att budgeten har ofinansierade underskott framöver när krisen är slut.
3. Ekots enda kritik var att stimilanspaketet var för stort. Med det menas rimligen att budgetunderskottet blir för stort, men det sade man inte.
Men egentligen är det inte underskottet under krisen som är måltavlan, tolkar jag dig, utan de större statliga utgifterna. Även med finansiering skulle dessa varit förgripliga.
När DN citerar Judd Gregg med det känsloladdade ordet 'bankrutt' är det inte självklart att det finns ett mer utvecklat resonemang bakom. Det antyds inget sådant i huvudtexten. Eftersom DN är en seriös tidning måste man kunna ställa frågan om det kanske inte finns någon utvecklad kritik mot Obama. Du menar att det finns det. Därmed säger du att DN vilsefört sina läsare.
CBO räknar med att statsskulden går från 40 % till 80 % på 10 år. Det är något som borde framhållas och analyseras närmare. Men har Gregg gjort detta? Han kör ganska mycket med att barnbarnen blir skuldsatta. En nyckelmening är denna:
"Imagine that as your family budget. Could you afford to spend so much on credit card finance charges that it dwarfed what you spent on food, utilities and other necessities? Neither can our country."
Här finns en oklarhet. Är det statsskulden eller utlandsskulden han avser? Man blir litet fundersam inför slutklämmen i WP:
"So the goal of Republicans in Congress is to restrain spending and to reduce the deficit while still moving forward on important issues such as health-care reform, energy independence and national security."
Jag tycker det liknar Östros/Sahlin ganska mycket. Skillnaden är inställningen till skattehöjningar, men den stabiliseringspolitiska strategin är lika oklar.
Jag har däremot inte tagit upp diskussionen om välfärdsstaten i USA. Att passa på att öka den offentliga sektorn permanent med (implicit) hänvisning till stabiliseringsbehovet är förkastligt.
Jag skall återkomma till Greggs radiotal. När höll han det, Tino?
/DNg
Empiriska bevis för att stimulanspolitik fungerar?
- Ett problem är att det inte går att hitta några empiriska bevis för att stimulanspolitik fungerar. När stimulanspolitiken inte fungerar brukar argumentet vara att den inte var tillräckligt stor.
- Tvärtom finns det bevis för att åtstramningar löser kriserna. Exempel på detta är räntehöjningarna i USA 1920-21 och 1979-82. Om detta kombineras med skattesänkningar och sänkningar av de offentliga utgifterna så går det ännu snabbare att lösa kriserna. Detta skede i USA under 1920-21.
Orsaken till att detta är positivt för näringslivet är dels att: 1) Olönsamma investeringar avvecklas, 2) Antalet lediga fysiska resurser ökar, 3) Priserna på resurserna sjunker, 4) Priserna på resurserna har rätt storlek i förhållande till försäljningsintäkterna, så kommer företagen att efterfråga resurserna (de är helt enkelt lönsamma att använda).
- Stagflationsåren under 1970-talet och krisen i Japan 1990 och framåt visar att stimulanspolitik ger motsatt verkan.
- Japan har ökat statsskulden ifrån 50 % av BNP 1990 till 170 % av BNP 2008. Den statliga stimulansen har gett motsatt verkan.
- Japans ekonomiska problem beror på att vissa branscher växte kraftigt under 1980-talet och dessa branscher tilläts att växa trots att det inte fanns någon långsiktig efterfrågan på deras produkter. Främst handlar det om kraftiga investeringar inom exportindustrin som inte hade någon långsiktig möjlighet att konkurrera med lågkostnadsländerna.
Om inte dessa felinvesteringar avvecklas så kan inte de fysiska resurserna överföras till andra branscher där det finns en långsiktigt hållbar efterfrågan. Stimulanspolitiken leder till att dessa felinvesteringar avvecklas i allt för långsam takt samtidigt som priserna på resurserna hålls uppe (de blir olönsamma att använda). Priserna på resurserna måste istället sjunka för att det ska bli lönsamt att använda dem inom andra områden.
- Enligt teorin ska en ökning av det statliga spenderandet sätta de lediga resurserna i arbete. Men detta fungerar inte eftersom de statliga projekten överför sysselsatta resurser ifrån näringslivet till staten eller till de branscher som staten gynnar genom sitt spenderande.
- En ökning av den effektiva efterfrågan kan aldrig styras över till just de branscher som behöver en ökad efterfrågan. En ökning av den effektiva efterfrågan gynnar endast de två produktionssteg som är närmast konsumenterna - de företag som säljer konsumentprodukter till konsumenterna och de företag som tillverkar konsumentprodukter.
Orsaken till att övriga produktionssteg missgynnas är att en ökning av penningmängden med tiden höjer priserna på de fysiska resurserna. Mer pengar överförs bakåt i produktionsskedjan. Men produktionen av varor sker i mängder av produktionssteg och produktionen kan börja många år innan det finns färdiga konsumentvaror.
När de företag som befinner sig längst ifrån konsumenterna får tag på de nya pengarna så har det redan skett en kraftig ökning av priserna på de fysiska resurserna. Detta innebär att resurserna kommer att överföras ifrån den tunga industrin till de företag som säljer konsumentprodukter direkt till konsumenterna. När produktionsstrukturen krymper på längden och höjden så drabbas tillväxten negativt.
- När pengarna överförs bakåt i produktionskedjan är det en fördel att priserna istället sjunker eftersom detta kommer att höja pengarnas köpkraft. Detta gynnar de företag som får tag på pengarna sist. Fysiska resurser kommer därför att överföras från stegen närmast konsumenterna till den tunga industrin. Produktionsstrukturen växer med tiden både på längden och höjden. Denna process som är samma sak som ekonomisk tillväxt.
- Pengar som kommer ifrån konsumenterna kan inte finansiera produktionen eftersom produktionen av varor börjar många år innan konsumenterna betalar de färdiga produkterna. Vad som ska produceras och hur mycket som ska produceras är alltid gissningar. Dessa gissningar måste ständigt justeras i förhållande till den verkliga försäljningen till nästa produktionssteg.
Detta innebär att det måste finnas sparade pengar i ekonomin (pengar som inte används till konsumtion). Dessa sparmedel finansierar produktionen eftersom löner och andra utgifter betalas innan det finns några försäljningsintäkter. När intäkterna når företagen får inte alla intäkter användas till konsumtion. Pengarna måste sparas för att ny produktion ska kunna finansieras.
Detta sker endast om företagens ägare anser att det är lönsamt att spara pengarna i företaget. Lönsamheten beror på skillnaden mellan intäkten per vara och priserna på de fysiska resurser som används per vara. Därför är den bästa lösningen på en ekonomisk kris att priserna tillåts att sjunka ned till en nivå där lönsamhet åter nås.
Talet är från 28/3.
Gregg siffror kommer från CBO:s projektion, som du har haft på din sida. (Obamas egna siffror räknar med mycket högre tillväxt och lägre budgetunderskott, CBO anses mer tillförlitlig och mer politisk fördelaktig för Republikanerna.)
Från Greggs hemsida:
“Senator Gregg: CBO Analysis Confirms that Debt Will Crush Economy Massive Spending and Deficits Result in Debt That Will Bankrupt Future Generations"
March 20, 2009
“Today’s analysis of the President’s FY 2010 budget by the Congressional Budget Office confirms that under the President’s plan, our debt will increase to shocking levels that are simply unsustainable and will devastate future economic opportunities for our children and grandchildren.
“According to CBO, the President’s budget would double publicly held debt in five years and nearly triple it in ten years. President Obama’s borrow-and-spend-and-borrow-more policies result in debt growing to 82% of GDP by 2019. The last time the debt was near that level was in 1948 when the country was paying off its debts from World War II.
“This debt buildup is due to massive spending that we cannot afford, and deficits that go unaddressed. Unfunded entitlement obligations also are ignored. Debt at that level is unsustainable and represents an unprecedented threat to our economy and the value of our currency. This debt could very well bankrupt future generations.
“Our struggling economy is now at a crossroads, and I strongly urge the Democratic majority to show the fiscal restraint needed to control spending, maintain a fair tax policy and cut the deficit, so that we can head off the avalanche of debt that is poised to crush the economy.”
I CNN länken pratar de också om “congressional projections”, där siffran 80% statsskuld samt 4-5% underskott nämns. (Förresten borde 80% i statsskuld med Amerikaners definition “debt to public”, där de inte räknar med skulden till Social Security, motsvara ungefär 100% av BNP med OECD:s mått).
2. Du har rätt om bristen på ledare. Jindal är kunnig men ej karismatiskt. Palin är okunnig. Romney är impopulär. Mark Sanford är kanske bästa alternativ.
3. Jag vet inte om deras stabiliseringspolitik är oklar, eller att du inte håller med. De stödjer viss underskott nu, men avsevärt mindre än 13% av BNP, och mer i termer av sänkningar av marginalskatter än skatterabatt. De är stenhårt mot ökningen av utgifterna 2011 och framåt som Obama har drivit igenom I sin budget.
När landet drabbas av en kris och statsskulden ökar är det extra viktigt att balansera budgeten när krisen är slut. Obama gör tvärtom. Även I termer av Rikardiansk ekvivalens är det viktigt att inte låta underskott och utgifter växa i framtiden (tex. 2012-2019), då detta leder till högre sparkvot nu. Dels direkt, genom ökade skulder, och kanske även genom den osäkerhet okontrollerad underskott skapar.
Republikanerna har samma ståndpunkt Reinfeld och Borg har: viss Keynsianism, men inte för mycket, och fokus på att kontrollera underskotten. Argumentet för detta är på ett sätt svagare I USA än I en liten öppen ekonomi, men å andra sidan starkare I USA som har sämre statsfinaner än Sverige.
Jämför baseline med Obamas budget 2012 och frammåt:
http://www.cbo.gov/doc.cfm?index=10014
Det rör sig om helt nya utgifter, tillsammans med en ofinansierad skattesänkning, på nästan 5% av BNP. Det är faktiskt otroligt ansvarslöst. Om Obama var I Sverige skulle han varken vara Sahlin eller Borg, han skulle vara Lars Ohly.
4. Man borde fråga sig om svenska kultur-libertarianer har kompetensen att ge en rättvisande bild av Republikaners ekonomiska argument. De är dels inte ekonomer, och i nästan samtliga fall negativt inställda till Amerikansk konservatism. Du vet troligen 10 ggr mer om USAs ekonomi än de.
5. Jag betraktar inte DN som en seriös tidning när det kommer till utrikesrapportering i allmänhet och Obama i synnerhet. De är vinklade och okunniga. Andra frågor där jag betraktar DN som ett skämt är global uppvärmning och invandring.
6. Man kan alltid säga att en stat inte kan blir bankrutt, utan kan trycka mer pengar. I praktiken skulle dock de flesta acceptera Greggs definition att om USA inte längre kan finansiera sin skuld från utlandet och dollarn kollapsar så är det bankrutt, om ej rent tekniskt.
Sen tror jag inte detta kommer att hända när skulden är 100% av BNP, det kanske kräver 150% och fortsatta underskott med 4-5% av BNP. Exakt hur många år det tar är dock inte det centrala, utan att den väg Obama har valt på lång sikt inte är hållbar (gissningsvis kommer Obama eller hans efterträdare att I “ansvarsfullhetens” namn höja skatterna för medelklassen för att täcka hans underskott, så dagens utgifter är i praktiken dolda skattehöjningar).
Tino, jag kollade som hastigast på CBO:s kalkyler. Skulden går från 41 procent av BNP 2008 till 82 procent 2019. Det är anmärkningsvärt. Skulden är vid krisens slut 2012 dock 70 procent så det mesta är ett resultat av krisen.
Då kunde man i alla fall ha väntat sig att skulden skulle sluta öka och börja minska. Men detta sker inte utan den drar iväg omkr 2015. Någon större skattesänkning kan jag inte upptäcka. Redan "baseline" visar en oförmånlig utveckling så det finns något strukturellt problem i de offentliga utgifterna som Obama förvärrar med sin långtidsbudget.
Vi har tydligen två problem: Obamas krispolitik och Obamas socialstatspolitik. Gregg blandar ihop dessa och pekar på den senares resultat på lång sikt i termer av bankrutt. Men CBO:s räntekalkyler tyder inte på någon allvarlig belastning. Om finansieringen sker via Fed är den inte heller alltigenom reell.
Kalkylerna borde visa att det blir överhettning, obetydlig arbetslöshet och inflation. Men det visas inte. Det är förbryllande eftersom underskotten fortsätter att vara betydande - dock inte avsevärt värre än under tidigare perioder.
/DNg
Jag får inte era USA siffror att gå ihop. Idag har USA en BNP (nominal) på ca 14 biljoner och BNP (real) på 12 biljoner. Stasskulden uppgår till 11.25 biljoner idag (National Debt Clock). Det medför att USAs stasskuld uppgår till 80% av nominal BNP och 94% av real BNP. Sedan har USA staten över 50 biljoner i skuld till medicare och social security. Min slutsats är att USA snart har en statsskuld skuld på 100% av BNP och vad den slutar på när budgeten är i balans igen har jag ingen aning om. Japan har idag en statsskuld på 170% och är inte i konkurs ännu. Om räntan är 0% så kan man ju i princip ha en hur stor statsskuld skuld som helst eftersom det inte kostar staten något. Frågan är vilka långsiktiga konsekvenser ZIRP (Zero-Interest-Rate-Policy) och Quantative Easing får på ekonomin?
Enligt siffrorna från Kongressen är skulden (Debt Held by the Public) 5,8 bnr $ år 2008. Det är 40,8 procent av BNP som är 14,2 bnr.
Underskottet ökar till 13,1 procent 2009 och minskar till 4,2 procent 2012, men blir 5,7 procent 2019.
Orsaken är att utgifterna ökar från 21,0 procent till 24,5 år 2019, med 28,5 år 2009. Inkomsterna ökar däremot från 17,7 procent 2008 till 18,8 år 2019, med 15,4 år 2009.
Enligt baseline-framskrivningen minskar underskottet från 3,2 procent av BNP år 2008 till 2,0 procent 2019, med en ökning till 11,9 procent 2009. Obamas budget medför istället att de knappa 2 procent som baseline anger från 2013 blir drygt 4 procent och tom 5,7 procent 2019.
Skulden 2019 blir 56 procent med baseline med minskande trend. Presidentens budget ger som sagt 82 procent och med ökande trend.
Det verkar alltså finnas ett strukturellt underskott i den federala sektorn men det är strukturellt sett svagt sjunkande. Obamas långtidsbudget ändrar detta till ett trendmässigt klart starkare ökande underskott, vilket enligt ovan beror på utgiftssidan.
/DNg
Tack för svar. "Enligt siffrorna från Kongressen är skulden (Debt Held by the Public) 5,8 bnr $ år 2008. Det är 40,8 procent av BNP som är 14,2 bnr."
Kongressen säger 5,8 biljoner och National Debt klock 11,25 biljoner, kanske syftar de på olika sorters skulder, men jag minns att Bush begärde ökning av skuldtaket till 10.8 biljoner eller liknande siffra när finanskrisen började. Frågar är varför det är så stora skillnader, nästan 100%. Debt held by Public är kanske inte hela statsskulden, FED, banker, utlänska investerare etc kanske inte ingår i kongressens låga siffra. Det är i alla fall stor skillnad på siffrorna och var kongressen får sin siffra ifrån förstår jag inte när siffran hela tiden har snurrat runt 10-11 biljoner det senaste året, är deras siffra en politisk glädjekalkyl?
Per:
Skillnaden ligger i statens skuld till sig själv. USA har en statlig pensionsfond som har lånat en massa till resten av offentliga sektorn. Dessa ingår i normal statsskuldsberäkningar, men inte i "debt to public". Det är därför jag tidigare skrev att 80% skuld/BNP snarast betyder 100%.
Tack för informationen Tino. Det förklarar varför siffrorna är olika.
Skicka en kommentar
<< Home