tisdag, april 21, 2009

Konservatism och frihet på Timbro

Debatten mellan Martinsson och Norberg visar att konservatismen knappast är något alternativ till nedmonteringen av det statliga tvånget som nu sker med liberala förtecken. Frihet är dock inte ett recept på det goda utan mera ett lås för det onda.

Jag var på Timbros debatt om kapitalismen under den s k frihetsveckan. Där möttes den konservative Roland Poirer Martinsson och den klassiskt liberale Johan Norberg. Debatten blev mera ett utbyte mellan en konservativ ideologisyn i motsättning till en liberal, än olika pragmatiska aspekter på kapitalismen när den är drabbad av kris. Ursprunget till debatten är det liberalismkritiska inlägg som timboanställde Martinsson gjorde 30/9 2008 där han i mångahanda vändningar såg liberalismen av idag som ett farligare hot mot "den goda kapitalismen" än socialismen.

Debatten igår var nedtonad i förhållande till ursprungsangreppet. Delvis pratade kombattanterna förbi varandra. Sålunda hävdade Martinsson att friheten skulle var ett sätt att uppnå det goda, vilket han på goda grunder ifrågasatte. Det är att göra det enkelt för sig. Nästan ingen av de klassiska liberalerna har antytt något sådant. Att socialliberalismen är ett medel för att nå det goda samhället är däremot ett vanligt synsätt. Norberg svarade med en metafor: Fiheten är som ett lås på dörren till ens hus. Det är en förutsättning för att kunna leva utan inblandning av obehöriga men uppenbarligen inte det som leder till att familjen i huset också lever ett gott liv.

Några övriga noteringar: M hävdade att det finns en objektiv moral som går utanför individen som hon måste underkasta sig. N hävdade att individen är det högsta värdet. M hävdade att ekonomisk frihet [i USA] är förenad med moralkonservatism och att social frihet är korrelerad till höga skatter. Man kan därför inte vara "liberal". M hävdade att det [sociologiskt] krävdes ett civilsamhälle baserat på de fem F:en (familjen, företagen, föreningarna, folkrörelserna och församlingarna) om man verkligen skall kunna hindra statens tillväxt.

Rent retoriskt vann Norberg dock debatten. Men man måste vara väl påläst som åhörare för att också sakligt kunna tillbakavisa Martinssons samhällssyn. Dick Erixon ansåg att utfallet blev 1-1. Men min grundläggande invändning är att debatten mellan konservatism och liberalism inte handlar om samhällssyn och sociologi utan om vilka politiska krav som på både kort och mycket lång sikt kan resas på samhällets utveckling.

Martinsson reste i sitt ursprungliga inlägg i september fyra invändningar mot nyliberalernas krav i politiken och pekade på analogierna med socialismen:

1. Kraven är utopistiska

2. Människor är inte brickor i ett större spel där de kan offras

3. Kapitalismen är inte enbart ett ekonomiskt system utan en livsstil som förutsätter ett specifikt civilt samhälle

4. Det är orealistiskt att försöka skapa en ny människa

Vi ser här hur Martinsson ställer upp även en liberal kritik mot socialismen som en kritik mot också liberalismen. Mina korta invändningar nedan:

1) Socialismen strävar efter en omvälvning och övergång till planekonomi, som inte är särskilt preciserad utan består i ett antal antiteser av kapitalismen. Liberalismen strävar efter successiva frihetsreformer i ett system som vanligtvis redan bygger på marknadsekonomi. De har inte samma karaktär av konstruktivistisk planritning utan liknar mer den långsamma framväxten av dagens institutioner.

2) Socialismen är utilistisk - i synnerhet den revolutionära grenen - men själva ideologin kräver kontinuerliga offer av de högproduktiva genom tvång. Vissa varianter av liberalismen kräver också offer i praktiken. Dessa är dock inte explicit diskuterade så ibland kan man misstänka att de beror på aningslöshet. Sålunda saknas diskussionen om hur stora och plötsliga förändringar som är önskvärda vid ekonomiska kriser eller omstruktureringar av tullskyddet mm. Detta gäller också i någon mån den förändring av inkomstfördelningen som skulle bli följden av en övergång från skattefinansierad till försäkringsfinansierad social välfärd.

3) Planekonomi skulle förvisso krossa många av det civila samhällets institutioner. En del socialister vill även krossa familjen. Detta är främmande för liberalismen. Martinssons kritik går dock ut på statliga åtgärder för att stärka civila institutioner stöter på motstånd från liberalerna med argumentet att staten inte får ta ställning för vilken livsstil medborgarna skall omfatta.

Men hans eget alternativ är oklart. Det krävs något mer för att "skapa det fria samhällets nödvändiga isoleringsmaterial mot ansvarslöshet och girighet". Om detta förutsätter att staten ges i uppgift att implementera ett värdekonservativt moralsystem överallt i samhället kommer frihetsvännerna att slå bakut. Men något borde staten ändå kunna göra för att befrämja de tidlösa dygderna: "Lojalitet, måttfullhet, ansvarsfullhet, långsiktighet, arbetsamhet, förtroendeskapande beteende, rättskaffenhet". Detta är en kollektiv nyttighet som ligger nära det mera snävt definierade rättsväsendet.

4) Socialister tror att människorna ytterst kan omskapas så att ekonomiska incitament blir betydelselösa - de är egentligen altruister. Det tror ingen konservativ eller liberal på. Men innebär mera frihet att att människan måste bli godare? Är inte detta istället ett argument mot anarkismen? Med ett fungerande rättssystem som uppmärksammar att en liten minoritet psykopater alltid försöker roffa åt sig borde samhället kunna fungera med ett minimum av tvingande skatter.

Den offentliga välfärdsproduktionen kan behöva ersättas med ett statligt garanterat system med medborgarkonton. Men det behövs knappast en övergång från statlig välfärdsproduktion till informell "produktion" i det civila samhällets regi. Det, om något, förutsätter idag en ny och mera osjälvisk människotyp, som är något som en konservativ borde vara naturligt skeptisk till. Det finns ett tredje alternativ. Ett fritt system kan också producera välfärd även om vi inte sett så många försök att göra reformer i den riktningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

8 Comments:

At 21 april, 2009 21:47, Anonymous Anonym said...

En kommer aldri nån vart på molnnivån. Mycket mer fruktbart att debattera konkreta frågor :
- Hur står ska skatteprosenten vara ?
Hur många skall inn på högskolen ?
- Hur stor skal innvandringen vara ?
- Euro eller inte ?
- Hur stor skall obligatorisk akassa vara ?
- Hur skall den terminala fasen i livet organiseras ?
- Hur skall samhällsrisiki redovisas (cykelhjälmfrågan)
Osv osv

 
At 22 april, 2009 09:55, Anonymous Anonym said...

Det finns skäl skilja på nyliberalism samt liberalism.
Det finns åtskilligt i nyliberalismen, som är utopiskt.

Åtskilliga nyliberaler gåt t o m så långt i sin kritik av det nuvarande samhället att de förnekar kapitalismen, detta utan att redovisa något alternativt ekonomiskt system.

Det svenska parti, som anser sig företräda liberalismen som samhällsåskådning bäst, är förstås folkpartiet.

Folkpartiet hade dock tidigare ett starkt inslag av frisinnade, en social grupp som stod de friligiösa kyrkorna närmast.

Dessa finns nog fortfarande kvar inom folkpartiet även om de flesta gått över till kristdemokraterna.

Den mest radikala falangen inom folkpartiet är förstås de socialliberala, som kräver reformer i vårt välfärdssamhälle i så snabb takt att de står socialdemokratin nära.

Detta kan knappast realiseras utan fortsatta skatteskärpningar.

Konservatismen utgår från att reformer ska ske i något mer försiktig takt och att man ska ta tillvara gjorda erfarenheter, vilka förstås kan vara både goda och onda.

Det skulle föra för långt att i övrigt söka definera vad som skiljer dagens dominerande ideologier i det västerländska samhället.

Flertalet partier har dock närmast sig varandra, vilket närmast resulterat i den blandekonomi och den politiska demokrati som är vår.

Blickar man ut i världen så har flertalet stater väldigt långt dit.
Bara för att nämna ett par dagsaktuella exempel, Sri Lanka och Sydafrika.
/Per Fredö

 
At 22 april, 2009 20:35, Anonymous Tom said...

(Apropå inlägg ett borde man också debatterat utbildningsväsendet.)

Vilken moral anser Martinsson vara objektiv? Den viktorianska? Upplysningens? Den protestantiskt kristna?

Om påståendet snarare var att samhället bör vara värdekonservativt kan vi fråga oss om vi inte redan är där, med gamla hederliga socialdemokratiska värderingar vid rodret (oavsett styrande parti)? Har vi isåfall idag redan idealsamhället?

Dock kan jag hålla med honom om att liberalism och socialism har vissa beröringspunkter, liksom en viss förkärlek för utopier. Konservatismen i sin tur brukar ibland utmålas som pragmatismens hemvist, eftersom den föreger sig endast förespråka beprövade, fungerande metoder och modeller, men frågan är om inte även den har ett utopiskt drag -- nostalgin.

Kanhända är det alla långlivade ideologiers akilleshäl, oavsett hur amorfa de än råkar vara. Man måste ju trots allt torgföra sin vision.

 
At 22 april, 2009 23:21, Blogger Kenneth Nyman said...

Jag skrev ett blogginlägg där jag försökte redogöra för några olika varianter av "konservatism". Ett problem i många ideologiska diskussioner är ju som bekant att man ofta svänger sig med väldigt abstrakta begrepp ("moral", "frihet", etc), vilkas konkreta tillämpning ofta är oklar.

http://kennethnyman.blogspot.com/2009/04/vad-ar-konservatism.html

 
At 23 april, 2009 02:16, Blogger Danne Nordling said...

Den principiella diskursen borde inte beskrivas som en "molnnivå". Överallt finns det både teori och praktik. Teorin om vilka frihetsinskränkningar som är legitima är särskilt viktig eftersom den sanktionerar användandet av organiserat våld i vissa fall.

Inom liberalismen, liksom inom andra rörelser, finns det olika inriktningar som har pretentioner på att representera den "rätta" varianten. Detta kan motståndarna utnyttja för att diskreditera hela tankeströmningen. Men att liberaler skulle förneka kapitalismen i betydelsen ett fritt system byggt på marknadsekonomi har jag inte stött på. Per Fredö, du får ge exempel.

Den mera radikala liberalismen lider av att ogenomtänkta eller verklighetsfrämmande varianter gjort sig breda, vilket motståndarna som sagt utnyttjar. Ett vanligt knep är att vid behov ställa upp ett rent anarkistiskt alternativ och sedan med lätthet skjuta sönder det.

Klassisk liberalism kommer inte att bli någonting som vinner många anhängare om inte anhängarna visar vägar som uppfattas som praktiskt realistiska för liberalisering.

Socialliberalism är inte det frihetliga alternativet. Det är socialism utan marxism. Men inte heller konservatism av äldre slag är något som befordrar friheten. Tvärtom var Konservatismen emot frihet. Den ideologin ansåg att människan var så ondsint att utan strikt kontroll och hård uppfostran skulle det civiliserade samhället förstöras.

Konservatism som ett förhållningssätt är en annan sak. Att man skall bevara det som är bra och inte göra alltför snabba förändringar är vällovligt. Men man måste också kunna ifrågasätta om det verkligen behövs så mycket tvång i ett modernt samhälle.

Tom, Martinsson konkretiserar sig inte så mycket. Han är intresserad av vetenskapsteori trots att han är katolik. Men jag skulle tro att han håller för helig en kristen-altruistisk moral där alla har en oavvislig plikt att ta vara på sin nästa - alltså uppoffra sig för de "svaga" (gamla och sjuka, kanske även arbetslösa och arbetsskygga?). Om han också har en "viktoriansk" moral vet jag inte.

Problemet med Martinsson är att han inte kommit i kontakt med debatten om "välfärd utan skatter" överhuvudtaget. För honom verkar detta enbart vara ett alternativ där kyrkor och välgörenhet ombesörjer sjukvård och äldreomsorg, stöd vid arbetslöshet och annan oförmåga till försörjning. De fem F:en helt enkelt.

Kenneth Nyman, jag läste din långa artikel mycket snabbt för en vecka sedan. Det finns mycket som borde analyseras närmare. En sak som du tar upp under rubriken "perfektionistisk konservatism" var Martinsson inne på: friheten att förverkliga sig själv. Men han kunde inte riktigt säga varför han var kritisk.

Kanske är det så att M egentligen skulle vilja att alla levde ett traditionalistiskt liv. Då uppstår frågan med vilken rätt de konservativa skulle kunna påtvinga denna samhällsmodell för alla. En sådan konservativ variant finns t ex i Iran.

Ett liberalt samhälle tillåter däremot folk att leva ett traditionellt inrättat liv där även skatter och offentlig sektor är anpassade. Exemplet är Amish-grupperingen i USA.

Det ena utesluter det andra, men det andra utesluter inte det första. Kan vi inte då enas om att det första i någon mening objektivt är fel ute?
/DNg

 
At 24 april, 2009 10:08, Anonymous Anonym said...

Detta att de nyliberala skulle förneka kapitalismen var lite slarvigt uttryck.

Visserligen hävdade en kommentator i Dannes blog, men definitionen kan förstås göras mer exakt.

En som är kunnig i ämnet såtillvida att han skrivit en avhandling eller eventuellt bok om Högern är Stig-Björn Lundgren.


Han har sökt visa på skiljelinjerna mellan Högern i gammaldags tappning och nyliberalismen.

Den studien i 5 punkter är intresseväckande att ta del av, inte minst därför att den är så detaljerad.

Minst lika intressant är Hans Bergström kommentar i DN till den debatt, som ägde rum mellan Johan Norberg och Martinsson.

Bergström menar att nyliberalernas inställning till individ och stat var väl utopisk även sett i perspektivet att de kraftfullt tar ställning mot socialistiska inslag i en marknadsekonomi, som i sin tur ska vara så oreglerad som bara är möjligt.

Nyliberalerna har svårt godta ett samhälle byggt på en maktbalans mellan klasser, individer och institutioner.

Bergström menar också att socialliberalerna med sin inställning till nya och omfattande reformer inom ramen för välfärdssamhället befinner sig yttert nära det socialdemokratiska högskattesamhället.

Det är bara att instämma.
/Per Fredö

 
At 24 april, 2009 23:14, Blogger Danne Nordling said...

Jag vet inte vilka fem punkter du syftar på, men jag skall vid tillfälle försöka kolla upp vad Stig-Björn Ljunggren skrivit. Annars är de konventionella fem punkterna i konservatismens kritik av andra ideologier följande:

1. Överdriven förnuftstro
2. Man vill förändra utan att egentligen förbättra
3. Man vill förändra nuvarande samhälle så radikalt att detta strider mot "den naturliga lagen"
4. Utopism som inte beaktar människans ondska
5. Bortser från naturliga olikheter och strävar efter nivellering

Det verkar dock delvis vara olika varianter av samma kritik. Men, det väsentliga är att kritiken sätter in mot möjligheterna att förändra - inte mot att vissa tillstånd inte skulle vara önskvärda. Därför betraktas konservatismen ibland inte som en riktig ideologi. Det framgår också av Martinssons olika inlägg.

Nu tror jag dock att man också kan finna ideologiskt önskvärda tillstånd som de konservativa vill ställa sig bakom. Det fordrar dock ytterligare spaning att sammanställa dem.
/DNg

 
At 26 april, 2009 10:25, Anonymous Anonym said...

Stig-Björn Ljunggren polemiserar mot partfränden Bengt Silfverstrand, som gjort ett tappert försök nedteckna nyliberalismens dödruna.

Vad är då nyliberalsm enligt Ljunggren, detta i allt korthet.

1. Nyliberalismen är inte emot marknadsekonomin, men menar att den blir mer dynamisk om samhället i alla lägen ska ha mindre politik, inte mer.

2. Detta är inte enligt L. bara ett utopiskt krav; det kan konkretiseras i detalj.

Dit hör t ex krav på kärnuppgiter, en stabil valuta, lagstyre, en politik med sikte även på kommande generationers berättigade krav.

3. Särintressen, lobbying, protektionism etc måste motarbetas.

4. Kritik mot den del av borgerligheten, som bejakat socialdemokratins problemformuleringar och lösningar t ex via ökad socialisering.

5. Politiska lösningar som valfrihet, konkurrensutsättning, upphandling,, entreprenörskap o dyl, nåt som redan bejakats till stor del.

Ljunggren går också så långt att han menar att nyliberalerna betonar individualism och globalisering, vilket ändå inte är något nyliberalt projekt.

Det går inte menar L. att dödförklara nyliberalismen. Däremot saknar den en politisk plattform t ex i riksdagar, regeringar och EU.

Dess idéer måste därför bejakas av de partier, som viill godta nyliberalismen i vissa delar.

Det kan vara konkret politik men även ideologisk inriktning.

Ljunggrens politiska åskådning beror säkert på att han är uppvuxen i det röda fästet Norrsundet.

Detta hindrar dock inte att han mestadels för en borgerlig argumentation.

Vad är det vi snackar om förefaller vara hans syn på socialdemokratin.
/Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home