lördag, april 18, 2009

Littorin klarade kritiken mot arbetslösheten

Arbetslösheten beror på att exporten har drabbats. Att även konsumtionen minskat förklarade Littorin bero på inväntan på lägre priser. Skall man köpa en ny bil så kan den bli billigare om ett par månader. Konsumentförtroendet nämndes inte.

I Ekots lördagsintervju 18/4 framträdde arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som intervjuades av Tomas Ramberg. Dagens situation på arbetsmarknaden är naturligtvis präglad av konjunkturen och inte av det mera kroniska problemet med ett utanförskap som är betydande även under en högkonjunktur. Därför kan en arbetsmarknadsministers göranden och låtanden inte bli centrala för den ekonomisk-politiska debatten. Rambergs envetna frågor speciellt på slutet om utanförskapet blev därmed ganska malplacerade.

Arbetsmarknadspolitiken idag går ut på att hålla kvar de arbetslösa i arbetskraften så att de kan tas i anspråk när det vänder uppåt igen. De skall inte "förtidpensioneras bort" framhöll Littorin. Dagens problem beror på att företagen inte har kunder eftersom de arbetar med export. Någon liten lindring skulle dock kunna åstadkommas genom infrastrukturinvesteringar, FoU och liknande. Men vi fick inte veta om regeringen satsat särskilt mycket på detta.

En principiell diskussion om välfärdspolitiken hade kunnat utvecklas med arbetslöshetsförsäkringen som exempel. Å ena sidan ansåg Littorin att det skulle varit bra om alla hade en arbetslöshetsförsäkring. Å andra sidan tycker han att det är bra att facket erbjuder tilläggsförsäkringar. Ramberg angav siffran 40 procent. Jag antar att det är individuella försäkringar även om Littorin nämnde framgångsrika avtalsförhandlingar. Men Littorins motivering för tilläggsförsökringar med att skattefinansiering skulle bli för dyrt (20 mdr kr) är mindre relevant.

Det är rimligtvis en frihetsfråga att få utforma sitt eget skydd mot arbetslöshet - åtminstone vid omställningar. Därför har frivilliga tilläggsförsäkringar ett värde i sig. Men även den vanliga arbetslöshetsförsäkringen är frivillig men samtidigt kraftigt subventionerad. Den obligatoriska delen utgörs av den s k grundersättningen på 320 kr/dag, som inte nämndes alls. Den första fråga Littorin borde besvara är varför han inte föreslår att grundersättningen höjs istället för att den subventionerade grundförsäkringen skulle göras obligatorisk. Är det inte snarare så att det finns många som bedömer att risken för arbetslöshet är liten, de är nära pensionsåldern, de har ett sparat kapital, de har så låg inkomst att socialbidrag är lika bra, de är företagare och har ingen nytta av en försäkring för löntagare, vilket därför gör det rimligt att inte ha en frivillig försäkring?

De socialförsäkringar som borde vara obligatoriska är rimligtvis enbart sådana som lämnar en ersättning upp till socialbidragsnivån - all annan ersättning kan göras frivillig. Orsaken är att den skattefinansierade biståndsersättningen inte skall utsättas för "free riders" vilka låter bli att betala för sin försäkring i förvissningen att skattebetalarna kommer till undsättning i alla fall.

Dagens kris visar att arbetslöshetsförsäkringen består av två komponenter: ersättning vid omställning och ersättning vid generell brist på arbeten. Omställningsförsäkringen skulle var och en kunna finansiera själv. Däremot är ersättningen eller åtgärderna för folk som drabbas av massarbetslöshet en statlig fråga som utgör en del av stabiliseringspolitiken. Ramberg försökte få Littorin att förklara varför Sverige drabbats mycket hårdare av arbetslöshet än andra länder i EU.

En orsak var enligt Littorin den svenska arbetsrätten [som medger att folk sägs upp vid arbetsbrist]. Jämfört med de flesta andra länder leder det till snabbare ökning eftersom det inte behövs en tidsödande och dyrbar domstolsprocess vid uppsägningar.

En annan orsak skulle kunna vara att den otrygghet som folk upplever med låga ersättningar i a-kassan skulle öka sparandet, menade Ramberg (se föreg bloggart). Detta avvisade Littorin till en början med argumentet om väntan på billigare priser [deflation]. Men han erkände att en del i sparandeökningen och konsumtionsminskningen kunde ha berott på rädsla för krisen. Någon uppföljning från Ramberg gjordes dock inte med frågan om vad regeringen gjort för att öka konsumentförtroendet (som nära styr den privata konsumtionen). Inte heller påpekade Ramberg att Littorin själv med dystra profetior kanske bidragit till att sänka konsumenternas framtidstro i onödan.

Nu klarade Littorin utfrågningen bra och behövde inte stå till svars för något misslyckande i hanteringen av arbetslösheten. Därtill bidrog mer hans vältalighet än de sakliga grunderna för vad han ville hävda. Men en arbetsmarknadsminister är åtminstone indirekt ansvarig för den stabiliseringspolitik regeringen bedriver. Och därför borde han ha haft mer att förklara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

5 Comments:

At 19 april, 2009 14:52, Blogger Per-Olof Persson said...

"Detta avvisade Littorin till en början med argumentet om väntan på billigare priser [deflation]. Men han erkände att en del i sparandeökningen och konsumtionsminskningen kunde ha berott på rädsla för krisen."

- Att människor väntar på att priserna ska sjunka ännu mer är ett felaktigt argument. Om man inte kan något om företagsekonomi ska man inte ägna sig åt nationalekonomi.

Om människor minskar sina inköp och det inte är lönsamt för företagen att producera lika mycket som tidigare, kommer företagen att minska sin produktion. En lägre produktion har en prishöjande effekt eftersom det blir mer pengar per producerad vara. Utbudet minskar i snabbare takt än efterfrågan och priserna kommer att stabiliseras vid en viss nivå.


"...konsumtionsminskningen kunde ha berott på rädsla för krisen."

- Detta har ett flertal orsaker:

A) När produktionen sjunker så måste också konsumtionen sjunka. Kriser har aldrig någonsin startat med att konsumtionen sjunker. Det som sker är att produktionen blir olönsam. Neddragningarna leder till en lägre produktion, en lägre sysselsättning och att löneutbetalningarna sjunker. En sjunkande produktion leder således automatiskt till en lägre konsumtion.

B) Sparandet ökar först när krisen är ett faktum. Detta kan ha många orsaker:

(1) Högkonjunkturen och de låga räntorna under högkonjunkturen, har lett till överkonsumtion och överbelåning. Nu måste människor öka sparandet för att sparandet tidigare har varit för lågt. Människor måste nu sanera sin ekonomi.

(2) Ett ökat sparande kan också bero på att människor behöver en större kassareserv eftersom framtiden anses vara mer osäker. Detta är ett sant och fullkomligt logiskt argument för att öka sparandet. Människor är dumma huvudet om de inte ökar sitt sparande i denna situation. I annat fall blir det Kronofogden eller besök hos socialen. Problemet ligger i ett penningsystem som skapar osäkerhet, med kraftiga högkonjunkturer som i sin tur skapar lågkonjunkturer.


Hur skapas en högre efterfrågan i en kris?

(A) Alla priser måste vara rörliga nedåt. Priser är för företagen både intäkter och kostnader. När försäljningspriserna sjunker stabiliseras efterfrågan på en viss lägre nivå eftersom lägre priser alltid har en positiv effekt på efterfrågan. Detta förutsätter att kostnadspriserna anpassas till intäktspriserna.

(B) Fallet i sysselsättningen lindras om lönerna anpassas till företagens intäkter. Detta innebär att företagen har råd att ha fler anställda och detta håller löneutbetalningarna uppe på en relativt hög nivå. Massarbetslöshet innebär att löneutbetalningarna sjunker kraftigt.

(C) Skatter och regleringar är kostnader för företagen därför måste dessa minskas. Företagen kommer enbart att producera om en viss förväntad framtida lönsamhet uppnås.


"Dagens problem beror på att företagen inte har kunder eftersom de arbetar med export."

- Dagens ekonomi är kraftigt beroende av exporten samtidigt som hemmamarknadsföretagens andel av ekonomin ständigt sjunker. Hemmamarknadsföretagens andel av ekonomin måste därför öka genom att de fysiska resurserna överförs från den offentliga sektorn till denna sektor. Detta kräver kraftiga skattesänkningar, avregleringar och avveckling av kollektivavtalen.


"Någon liten lindring skulle dock kunna åstadkommas genom infrastrukturinvesteringar, FoU och liknande."

- Alla satsningar kräver att fysiska resurser används. Om den offentliga sektorn ska ha möjligheten att göra satsningar måste först resurserna tas ifrån den privata sektorn. Detta innebär att näringslivet totalt sett krymper.

Men det kan samtidigt innebär att vissa sektorer gynnas som exempelvis företag som genomför infrastruktursatsningarna. Det enda som sker är att produktionen omfördelas till annan verksamhet. Problemet med detta är att felinvesteringar kan uppkomma inom företag som gynnas av satsningarna. När staten drar tillbaka satsningarna blir investeringarna olönsamma och de måste avvecklas.

Det hjälper inte att göra satsningarna med nytryckta pengar eftersom de fysiska resurserna kommer att överföras från producerande företag genom att priserna tillåts att stiga på resurserna. Resurserna kommer alltid att användas av den som betalar det högsta priset. Detta innebär att näringslivet totalt sett får stigande kostnader. Detta skapar en lägre produktion och lägre investeringar inom näringslivet.

En mytbildning är att infrastrukturinvesteringar, FoU och utbildning skapar en högre tillväxt. Orsakssambandet är det motsatta - det är enbart tillväxten som gör det möjligt för ett land att satsa på dessa faktorer.

Dessa satsningar hjälper dock till att i sin tur skapa en högre tillväxt under förutsättning att: A) Om det ekonomiska systemet tillåter att det finns ett näringsliv som har nytta av satsningarna. B) Rätt typ av satsningar måste göras eftersom näringslivet måste ha ekonomisk nytta av satsningarna. C) Satsningarna måste ha en hög samhällsekonomisk avkastning eftersom satsningarna på kort sikt tar resurser från näringslivet.


"Men en arbetsmarknadsminister är åtminstone indirekt ansvarig för den stabiliseringspolitik regeringen bedriver."

- Vad är det man vill stabilisera? Alla ingrepp i prissystemet skapar destabilisering. En marknadsekonomi kan enbart fungera om prissystemet tillåts att fungera. Alla priser MÅSTE vara rörliga både uppåt och nedåt. Det får INTE förekomma statlig och facklig inblandning som destabiliserar priserna.

Destabiliseras priserna kommer även produktionen att destabiliseras. Det är prissystemet som styr:

- Vad som ska produceras.

- Vilken kvantitet och kvalitet produkterna ska ha.

- De produkter som människor värderar högst ska först och främst produceras.

- Var investeringarna ska ske.

- Att de knappa produktionsresurserna används på bästa möjliga sätt.

- Vilka priser som ska sättas på konsumentvaror och på produktionsresurser.

 
At 20 april, 2009 00:06, OpenID monaljuger said...

"Skall man köpa en ny bil så kan den bli billigare om ett par månader."

- Och lilla jag undrar varför folk köper elektronik såsom datorer och platt-tv såsom galningar trots att dessa hela tiden blir bättre och sjunker i pris.

 
At 20 april, 2009 01:59, Blogger Per-Olof Persson said...

"Is All Spending Created Equal?"

Denna artikel ger några svar på om lösningen är att öka det statliga spenderandet:

http://thinkmarkets.wordpress.com/2009/04/18/is-all-spending-created-equal/#more-1376


Först analys av problemet:

"There is a vast and intricate division of labor, specialization of industry, and interdependencies of a high order."

"The division of labor is supplemented by a social division of knowledge and its corresponding “division of capital.” Capital is not a homogeneous mass nor is investment simply homogeneous addition to that mass. Specific capital goods are arranged in complementary groupings."

"These are constantly undergoing changes in response to local conditions. Under extraordinary circumstances, however, when the direction of production has been distorted by excessively low interest rate policies over several years, there are many capital groupings within industries and across industries that are inappropriate."

- Nu vet vi att en marknadsekonomi är en oerhört komplex skapelse. Det handlar inte om att öka den totala efterfrågan i ekonomin och så glömmer vi allt annat.


"So when DeLong, among others, says that government spending is as good as private in restoring employment, he is speaking against the whole thrust of the principle of efficient resource allocation."

- Att använda resurserna effektivt. Annars hamnar vi på fattighuset.

"The essence of our recessionary problem is not the fall in aggregate demand and the lack of business confidence that accompanies it. First, it is the misallocation of resources produced by excessive risk-taking and by excessive expansion of interest-sensitive sectors. (These were generated by excessively low interest rates over the past several years.)"

"Second, it is the uncertainty that is natural to the discovery of more appropriate combinations of resources. Third, it is the endogenous uncertainty created by the fits and starts of stimulus, bailout and unclear monetary policies."

- Nu börjar problemet bli så komplext att nationalekonomer vid Riksbank och Regeringskansli, får problem med intellektet.


"When government adds to investment as a result of fiscal stimulus or directed monetary expansion (like buying mortgage-backed securities, student loans, etc) it does not act as a super-entrepreneur who is trying to determine the efficient and sustainable direction of resources, including the allocation of capital goods. It spends according to economically irrelevant criteria of job creation, propping up over-expanded sectors, and preventing politically painful adjustments."

- Nu börjar politikerna att slösa bort resurserna. Det är bättre att avveckla skitet.


"Such spending is counterproductive in the medium to long term. It is also unsustainable (once the stimulus stops) since it is not consistent with the preferences of consumers-savers-investors.

These considerations tell us that government spending isn’t equally as good as private. To argue otherwise, I suggest, is a mark of basic economic error."

- Stimulansen kan inte fortsätta för alltid. Men man bygger upp ett system där man måste ha stimulans och kräver stimulans når det gått åt helvetet. Detta leder till framtida kriser och att politikerna förr eller senare kommer att införa en socialistisk planekonomi "eftersom marknadsekonomin skapar kriser".

 
At 20 april, 2009 09:57, Anonymous Anonym said...

Danne ger Littorin godkänt betyg, detta i en utfrågning som även jag lyssnade på.

DN menar dock att Littorin skulle ha fått reda ut fler frågor, särskilt då med anledning av en misslyckad arbetsmarknadspolitik.

Men i vilka avseenden är den misslyckad? Ska den nu skisserade arbetsmarknadspolitiken bedömas i perspektiv av en annalkande kraftig ökning av arbetslösheten? Ska den inte också ses med hänsyn till alla de stimulansåtgärder, som finns inom både årets budgetetar- och skisserade
budgetförslag 2010-2011.

Som vanligt kan inte intervjuer av detta slag ge svar på allt även om nu frågorna är "envetna".

Det beror helt enkelt på att tiden inte räcker till.

Littorin är i princip anhängare av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, vilket mycket väl kan kombineras med tilläggsförsäkringar.

Facken är i detta fall kluvna i sin uppfattning.

Med en obligatorisk försäkring så skulle fanflykten från facken, främst då LO, fortsätta att accelerera. Därav motståndet.

Samtidigt finns det inom de fackliga organisationerna en opinion, som vill ge alla arbetstagare likartad ersättning.

Littorin var dock noga med att framhålla att detta skulle ske inom ramen för nuvarande socialförsäkringssystem.

Detta är nu under utredning. En viktig fråga blir förstås kostnaderna.

Att både arbetstagare och företagarna skulle vara beredda lägga sig på socialbidragsnivån är helt osannolikt.

Våra totala socialbidragskostnader är i dag faktiskt så låga som 10 miljarder.
/Per Fredö

 
At 30 april, 2009 03:48, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, att människor väntar på lägre priser enligt Littorin är inte ett principiellt felaktigt argument. I dagens situation bedömer jag det som felaktigt därför att mätningar av konsumentförtroendet också sjunkit, vilket jag tolkar som rädsla för framtiden och inte som ett klurigt egenintresse att göra en prisvinst på något som man ändå tänkt köpa.

Om folk minskar sina inköp i en nedgång kommer priserna inte att stiga - trots att de fasta kostnaderna måste slås ut på färre sålda produkter. Den teorin har falsifierats av empiriska iakttagelser. En alternativ teori säger att vinsten och sedan avskrivningarna temporärt får ta upp förlusterna. I slutändan finns det goodwill som t o m kan ta vissa förluster som är så stora att även täckningsbidraget är negativt (fordrar ägartillskott). Därför kan deflation uppstå som blir mycket farlig om den får fortgå så länge att företagen går i konkurs.

"Kriser har aldrig någonsin startat med att konsumtionen sjunker. Det som sker är att produktionen blir olönsam."

Och varför blir produktionen olönsam? Ett skäl är att kostnaderna stigit så att de prishöjningar som företagen försöker med stöter bort de mest priskänsliga konsumenterna. Detta sker vid en kostnadskris för exporten. Men företag på hemmamarknaden, som tex drabbas av lönekostnadsökningar, kan höja priserna likformigt utan att konkurrenssituationen förändras. Vi kan då få strukturell inflation som beror på skillnaden i produktivitetsutveckling i den utlandskonkurrerande och den skyddade sektorn.

Dagens kris beror delvis på att exporten minskat. Exportföretagen upplever detta som en konsumtionsminskning. Rädslan för denna kris leder i sin tur till att sparandet ökar och konsumtionen minskar, vilket också drabbar hemmamarknadsföretag. Då blir produktionen olönsam vilket leder till neddragningar och ytterligare konsumtionsminskning osv.

B1: Vad är 'överkonsumtion' i ett land med handelsöverskott? Sverige har haft underkonsumtion och prackat överskottssparandet på Baltikum som inte investerat pengarna tillräckligt produktivt utan just ägnat sig åt överkonsumtion.

B2: Om ministrar och media målar upp en katastrofal ekonomisk framtid för att lättare kunna vinna nästa val eller sälja fler lösnummer eller få uppmärksamhet är det inte rationellt att öka kassareserven.

(A): Alla priser är i praktiken inte rörliga nedåt.

(B): En sparandeökning kan inte kompenseras med likformiga pris- och lönesänkningar. Efterfrågebortfallet måste kvarstå.

(C): En skattesänkning kan kompensera för sparandeökningens eftefrågesänkning. Den bör då finansieras genom att centralbanken köper statspapper.

Infrastrukturinvesteringar som motmedel: antag att bilarbetare kunde användas för att bygga järnvägsbroar. Om näringslivet krymper för att utlandet temporärt inte köper lastbilar måste det vara mer produktivt att bilarbetarna bygger broar än går arbetslösa. Varför skulle broarna behöva rivas när "staten drar tillbaka satsningarna"?

Kostnaderna för näringslivet kommer inte att stiga om staten tar i anspråk lediga resurser. Resultatet blir färre exporterade lastbilar (oundvikligt) men fler byggda järnvägsbroar som annars inte hade kunnat byggas på många år genom kapacitetsbrist. Effekten kommer att registreras som ungefär lika stor produktion som "normalt" och som större produktion (tillväxt) jämfört med arbetslöshetsalternativet.

"- Vad är det man vill stabilisera?" Det är konsumtionen som borde hållas uppe så gott det går.

"- Att använda resurserna effektivt. Annars hamnar vi på fattighuset." Just det. Att driva upp arbetslösheten i onödan istället för att producera sådant som är användbart men ändå inte nödvändigtvis det mest produktiva gör oss fattiga.

Se även kommentar av Sjölander (S).

Per Fredö, jag menar att man principiellt borde utgå från en obligatorisk försäkring på socialbidragsnivå för att undvika free riders. Därefter kan eventuellt staten erbjuda tilläggsförsäkring (och ge motsvarande subvention till andra försäkringsgivare) allt efter önskemål om ersättningens nivå och varaktighet.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home