Littorin klarade kritiken mot arbetslösheten

Arbetslösheten beror på att exporten har drabbats. Att även konsumtionen minskat förklarade Littorin bero på inväntan på lägre priser. Skall man köpa en ny bil så kan den bli billigare om ett par månader. Konsumentförtroendet nämndes inte.

I Ekots lördagsintervju 18/4 framträdde arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som intervjuades av Tomas Ramberg. Dagens situation på arbetsmarknaden är naturligtvis präglad av konjunkturen och inte av det mera kroniska problemet med ett utanförskap som är betydande även under en högkonjunktur. Därför kan en arbetsmarknadsministers göranden och låtanden inte bli centrala för den ekonomisk-politiska debatten. Rambergs envetna frågor speciellt på slutet om utanförskapet blev därmed ganska malplacerade.

Arbetsmarknadspolitiken idag går ut på att hålla kvar de arbetslösa i arbetskraften så att de kan tas i anspråk när det vänder uppåt igen. De skall inte "förtidpensioneras bort" framhöll Littorin. Dagens problem beror på att företagen inte har kunder eftersom de arbetar med export. Någon liten lindring skulle dock kunna åstadkommas genom infrastrukturinvesteringar, FoU och liknande. Men vi fick inte veta om regeringen satsat särskilt mycket på detta.

En principiell diskussion om välfärdspolitiken hade kunnat utvecklas med arbetslöshetsförsäkringen som exempel. Å ena sidan ansåg Littorin att det skulle varit bra om alla hade en arbetslöshetsförsäkring. Å andra sidan tycker han att det är bra att facket erbjuder tilläggsförsäkringar. Ramberg angav siffran 40 procent. Jag antar att det är individuella försäkringar även om Littorin nämnde framgångsrika avtalsförhandlingar. Men Littorins motivering för tilläggsförsökringar med att skattefinansiering skulle bli för dyrt (20 mdr kr) är mindre relevant.

Det är rimligtvis en frihetsfråga att få utforma sitt eget skydd mot arbetslöshet - åtminstone vid omställningar. Därför har frivilliga tilläggsförsäkringar ett värde i sig. Men även den vanliga arbetslöshetsförsäkringen är frivillig men samtidigt kraftigt subventionerad. Den obligatoriska delen utgörs av den s k grundersättningen på 320 kr/dag, som inte nämndes alls. Den första fråga Littorin borde besvara är varför han inte föreslår att grundersättningen höjs istället för att den subventionerade grundförsäkringen skulle göras obligatorisk. Är det inte snarare så att det finns många som bedömer att risken för arbetslöshet är liten, de är nära pensionsåldern, de har ett sparat kapital, de har så låg inkomst att socialbidrag är lika bra, de är företagare och har ingen nytta av en försäkring för löntagare, vilket därför gör det rimligt att inte ha en frivillig försäkring?

De socialförsäkringar som borde vara obligatoriska är rimligtvis enbart sådana som lämnar en ersättning upp till socialbidragsnivån - all annan ersättning kan göras frivillig. Orsaken är att den skattefinansierade biståndsersättningen inte skall utsättas för "free riders" vilka låter bli att betala för sin försäkring i förvissningen att skattebetalarna kommer till undsättning i alla fall.

Dagens kris visar att arbetslöshetsförsäkringen består av två komponenter: ersättning vid omställning och ersättning vid generell brist på arbeten. Omställningsförsäkringen skulle var och en kunna finansiera själv. Däremot är ersättningen eller åtgärderna för folk som drabbas av massarbetslöshet en statlig fråga som utgör en del av stabiliseringspolitiken. Ramberg försökte få Littorin att förklara varför Sverige drabbats mycket hårdare av arbetslöshet än andra länder i EU.

En orsak var enligt Littorin den svenska arbetsrätten [som medger att folk sägs upp vid arbetsbrist]. Jämfört med de flesta andra länder leder det till snabbare ökning eftersom det inte behövs en tidsödande och dyrbar domstolsprocess vid uppsägningar.

En annan orsak skulle kunna vara att den otrygghet som folk upplever med låga ersättningar i a-kassan skulle öka sparandet, menade Ramberg (se föreg bloggart). Detta avvisade Littorin till en början med argumentet om väntan på billigare priser [deflation]. Men han erkände att en del i sparandeökningen och konsumtionsminskningen kunde ha berott på rädsla för krisen. Någon uppföljning från Ramberg gjordes dock inte med frågan om vad regeringen gjort för att öka konsumentförtroendet (som nära styr den privata konsumtionen). Inte heller påpekade Ramberg att Littorin själv med dystra profetior kanske bidragit till att sänka konsumenternas framtidstro i onödan.

Nu klarade Littorin utfrågningen bra och behövde inte stå till svars för något misslyckande i hanteringen av arbetslösheten. Därtill bidrog mer hans vältalighet än de sakliga grunderna för vad han ville hävda. Men en arbetsmarknadsminister är åtminstone indirekt ansvarig för den stabiliseringspolitik regeringen bedriver. Och därför borde han ha haft mer att förklara.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, arbetslöshet, stabiliseringspolitik, arbetsmarknadspolitik, finanskris, Littorin, regeringen, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se