torsdag, april 23, 2009

Är frihet en pragmatiskt omöjlig idé?

Liberalismens idédebatt har övergått i en sociologisk diskussion om hur liberalismen i praktiken leder till en socialstat med höga skatter. Men Nozicks idéer har inte ställts mot det konservativa vurmandet för civilsamhället. Socialliberalismen i DN:s tappning vill ta över.

Dagens Nyheters ledarskribent Håkan Boström kommenterar idag 23/4 debatten mellan Roland Poirer Martinsson och Johan Norberg som jag kommenterade i förrgår. Rubriken är "Slaget om friheten" med underrubriken: Liberalism: Maktbalans är frihetens grund. Boström har ett socialliberalt synsätt och tar fasta på Martinssons antydan att man inte kan vara liberal i praktiken.

Tidigare har Martinsson mera explicit hävdat att det är konservatimen som kan hålla tillbaka staten. Liberalismen leder i praktiken till en socialliberal högskattestat. Men detta är snarare en följd av det amerikanska språkbruket där liberal betyder en icke-marxistisk socialdemokrat. Den fasen av debatten tycks ha undgått Boström. Martinson har backat på denna punkt.

Däremot kan natuligtvis själva den sociologiska tesen fortfarande diskuteras självständigt. Boström formulerar den så här:
"Men den liberala idén om individuellt självförverkligande undergräver civilsamhället. När det sociala priset för att lämna familjen, föreningen eller grannskapet är så pass lågt som i Sverige väljer många i stället att satsa på sig själv – med följden att civilsamhället förtvinar och staten träder in i dess ställe."
Den liberala invändningen mot en repressiv konservatism är att man måste ha nödutgångar från civilsamhället. På grundval av detta konstruerar Boström ett dilemma för både konservatism och nyliberalism:
"på samma sätt som liberala samhällen i praktiken tenderar att ta till beskattningsmakten för att utveckla en socialliberal välfärdsstat, så tenderar konservativa samhällen att ta till den statliga tvångsmakten för att upprätthålla sina gemensamma normer.

Dilemmat förefaller inbyggt i bägge alternativen. Den konservativa praktikens repressiva tendenser är nog lika välbelagda i empirin som den liberala praktikens socialdemokratiska böjelser."

Som någon sorts kompromiss lanserar Boström maktbalans och socialliberalism:
"Varken total jämlikhet under staten eller total ojämlikhet under patriarkala gemenskaper leder till frihetens rike. Statens makt får inte bli för stor – men inte heller för liten."
Men den sociologiska tesen är som nämnts inte bevisad ens med hänvisning till USA. Det är inte strävan efter frihet utan efter fördelar på andras bekostnad som varit vägledande för socialstatens uppkomst. Detta kan naturligtvis i mera välvilliga ordalag beskrivas i sådana termer som Ronald Dworkin använt: alla skall ha rätt till självförverkligande. Ett annat sätt är att lansera detta som "positiv frihet" (dock ej i Isaiah Berlins mening). Rättfärdigandet av denna filosofiska ståndpunkt har jag kallat för Teori X, därför att denna teori förefaller saknas.

Håkan Boström tar slutligen i inlindad form till det beprövade knepet att med liberalism avse något som liknar anarkism, vilket gör det enkelt att fordra långtgående statsingripanden och skatter:
"Men om inte friheten ska urarta till att den enes frihet blir den andres förtryck, så är en sådan balansakt nödvändig. Ironiskt nog möts ofta socialliberaler och konservativa just i synen på den politiska strategin."
Han kan inte föreställa sig att att man kan ha frihet med välfärdsproduktion utan att ha höga skatter. Antingen har man frihet som innebär förtryck från de starka, eller så har man antingen ett informellt konservativt civilsamhälle som lägger band på människorna, eller ett socialliberalt högskattesamhälle.

Det är möjligt att ett samhälle med "välfärd utan skatter" är svårt att få att fungera rent sociologiskt. Men som ett filosofiskt alternativ finns denna variant. Detta var utgångspunkten för både John Rawls' och Robert Nozicks teorier. På filosofisk grund kom de sedan fram till att ett högskattesamhälle kunde rättfärdigas repektive inte rättfärdigas. Har denna diskussion helt kommit bort därför att en konservativ debattör verkar okunnig om liberalismens grundläggande filosofiska diskussion?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 23 april, 2009 18:49, Anonymous Anonym said...

Den som är intresserad av frågor om maktbalans m m i Sverige kan hitta en del intressant här:

http://grundlag.wordpress.com/2008/12/14/the-economist-intelligence-unit%c2%b4s-index-of-democracy/

 
At 24 april, 2009 12:53, Anonymous Dr M said...

Har denna diskussion helt kommit bort därför att en konservativ debattör verkar okunnig om liberalismens grundläggande filosofiska diskussion?Nej, det är mycket enklare än så: diskussionen har kommit bort för att liberala debattörer vägrar föra den. Tyvärr. Norberg talar om "nödutgångar" från civilsamhället, och är därmed den liberal som kommit närmast att erkänna behovet av en reell möjlighet för individen att frigöra sig från de strukturer de konservativa ser som alltings kärna (Roland Poirier-Martinssons fem f), därför att även dessa blir de facto förtryckande för människor som låses fast i dem.

Men varken Norberg eller någon annan liberal debattör verkar vilja tala i konkreta termer om hur dessa nödutgångar rent praktiskt ska implementeras i samhället. Istället gnäller man om att socialliberalerna vill skapa en förtryckande högskattestat och om att de konservativa vill cementera gamla familjestrukturer. Och när man får frågan tillbaka om vilka samhällskonstruktioner man vill ha, då surar man och anklagar frågeställaren för att blanda ihop liberalism med anarki.

... och så står vi fortfarande där med inget annat svar på hur Norbergs nödutgångar rent praktiskt ska se ut än vaga hänvisningar till Robert Nozick. Det duger inte. Det är inte ens nära att duga. Liberaler måste framföra sina egna konstruktiva idéer och svar på samma arena som frågorna ställs och kritiken framförs. Jag har läst flera kommentarer från liberala bloggare till debatten mellan RPM och Norberg, och till Boströms socialliberala apologi, men ingen, säger ingen, har givit ett konstruktivt svar på frågan. Alla bara gnäller om att Boström försvarar staten.

Jag hade hoppats på ett sådant svar här, men även denna gång går jag härifrån tomhänt. Det grämer mig extra mycket eftersom jag själv betraktar mig som liberal, med en hälsosam skeptisk mot socialliberalismen.

 
At 24 april, 2009 14:40, Blogger Danne Nordling said...

Dr M, liberalismen lider av tre problem:

1) det moraliska rättfärdigandet ifrågasätts från anarkistiskt håll och leder till en orealistisk debatt som utanförstående finner steril och verklighetsfrämmande.

2) många liberaler anser att det moraliska rättfärdigandet ännu är den viktiga frågan i en kritisk värld.

3) de praktiska liberala idéerna kräver kunskap och resurser för att kunna utvecklas och presenteras.

Jag har här på denna blogg dock varit inne på punkt 3) och försökt något utveckla begreppet "välfärd utan skatter" som riktar sig mot socialliberalismen.

Intresset för liberalism verkar emellertid ha minskat i krisen och med Alliansen. Därför kan en konservativ ideologisk kritik uppfattas som en intressant nyhet. Men det är den inte eftersom det vi nu sett varken är ett ifrågasättande av liberalismens moraliska fundament eller av de försök till liberala reformförslag som kan finnas.

Vad vi ser är ett konservativt försök till pretentiös pajkastning ("den farligaste fienden till kapitalismen").
/DNg

 
At 08 december, 2009 04:22, Anonymous Anonym said...

Ja, formentlig sa det er

 

Skicka en kommentar

<< Home