onsdag, april 15, 2009

Budgetdebatten - de rödgröna sumpade chansen

Riksdagen debatt om vårpropositionen gav Borg ett ytterligare tillfälle att manifestera sin ansvarsfullhet och peka på oppositionens splittring. Östros misslyckades med att formulera ett genomtänkt stabiliseringspolitiskt alternativ och resen av oppositionen diskuterade inte sådana principer.

Idag 15/4 presenterades vårpropositionen (pdf) och under förmiddagen var det ekonomisk debatt i riksdagen. Den inleddes med att finansminister Anders Borg betonade ansvaret för statens finanser. Hans analys av den ekonomiska utvecklingen var dock ganska ytlig. Fokus låg enbart på att Sverige råkat ut för en internationell ekonomisk kris som slår mot den svenska exporten. Något resonemang om att krisen också har sekundära effekter på Sverige som förvärrar krisen förde han inte (inte ens i sin replik senare). Det enda var hänvisningar till de omfattande automatiska stabilisatorerna i Sverige.

Detta brist på analys av följdverkningarna försökte Socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros ta upp i generella termer. Men några konkreta siffror och resonemang om hur hushållens sparande ökar och åstadkommer minskad konsumtion och investeringar i Sverige kom han inte med. Det räcker inte med att framhålla ökad otrygghet hos allmänheten för att skapa intryck även om ordet "otrygghetschock" kanske är fyndigt.

Dessutom angrep Östros regeringens skattesänkningar redan från första året som en olämplig stimulansåtgärd (tydligen för att de enbart gick till höginkomsttagare). Det stora felet var dock att skattesänkningarna har gjorts med lånade pengar. Detta verkar inte vara korrekt. Det är väl enbart årets tredje steg i jobbskatteavdragsprogrammet som är lånefinansierat?

När Östros sedan efterlyser olika åtgärder för arbetsmarknadspolitiken, som skall kosta 20 miljarder kronor, frågar sig lyssnaren omedelbart hur han tänker sig att finansiera detta. Är det ökade underskott i linje med den dominerande uppfattningen inom ekonomisk teori under andra halvan av 1900-talet som han har i åtanke? Eller är det finansiering till sista kronan i enlighet med Göran Perssons omläggning av denna ekonomisyn för socialdemokraterna, som Östros nu förordar? Och i så fall är det väl skattehöjningar som han vill föreslå? Varför nämnde han inte detta?

Ett försök till att få fram ett klargörande kom från professor Carl B Hamilton (FP) som gick hårt åt Östros. Han räknade upp en rad offentliga utgiftsökningar som Östros kommit med sedan 1 mars. Men Hamiltons argument gick ut på att Östros, när det senare börjar gå bättre i ekonomin, måste ta tillbaka dessa utgifter. Och lyssnarna förstod att det skulle bli mycket svårt att avskeda folk i den offentliga sektorn eller ta bort andra populära förmåner. Något resonemang om skattehöjningar eller underskott förde han inte.

Detta med underskott återkom däremot Borg till i sin första replik där han gång på gång upprepade orden "den socialdemokratiska sedelpressen". Östros replikerade med att Borg inte tar sitt ansvar när han ökar budgetunderskottet och inte stimulerar ekonomin. Vad skall lyssnaren tro? Är det lånefinansiering enbart om syftet är skattesänkningar till högavlönade som är förkastligt? Men Borg ansåg att Östros "kör sedelpressarna röda" med överbud på alla områden.

Vänsterpartiets och Miljöpartiet satte in sina kvinnliga talespersoner som inte ingav något ekonomiskt förtroende. Ulla Andersson (V) hänvisade dock till experter som förordat finanspolitisk stimulans, bl a Assar Lindbeck med 45 mdr kr i januari. Mikaela Valtersson (MP) ville göra gällande att Franklin D Roosevelt med New Deal hade tagit USA ur depressionen på 30-talet. Dessa inlägg dominerades dock av personliga bekännelser som inte ger grund för att tro att de har något genomtänkt stabiliseringspolitiskt alternativ till regeringen. Mest handlade det om agitation.

Någon samordning av de rödgrönas ansättning av regeringen syntes inte. Litet elakt kan man säga att de rödröna kom med missnöjeslitanior och gnälliga randanmärkningar. Oppositionen har försuttit chansen att föra fram ett genomtänkt alternativ för den ekonomiska politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 15 april, 2009 18:27, Anonymous Anonym said...

Är budgeten egentligen bra för Sverige? Och är sossarnas politik bättre?

 
At 15 april, 2009 23:50, Blogger Danne Nordling said...

Budgeten är sakligt sett otillräcklig under den svåra kris som Sverige drabbats av. Den bygger på den förenklade synen att en utländsk kris inte fordrar några motåtgärder, det räcker med de automatiska stabilisatorerna.

Kritiken från S är att satsningen på arbetsmarknadspolitik är en bluff, den är inte "aktiv". Östros verkar mena att Borg bara tillför de pengar som behövs för att a-kassan skall fungera som automatisk stabilisator.

Men alternativet från S är att de arbetslösa skall få utbildning, inte jobb. Det är också vad Borg och Littorin skriver på DN-debatt idag (ref t Edin) om sin politik. Någon har fel.

Varken regeringen eller S vill stimulera ekonomin. Debatten mellan Östros och Borg i Aktuellt ikväll inleddes med att Östros anklagade Borg med sedelpressargumentet. Därefter fortsatte debatten med den föga viktiga frågan om vilken form arbetsmarknadspolitiken hade. Men Fölster på SN hade ju tidigare ironiserat över att Borg var en bra S-minister. Det kunde Lennart Persson på Aktuellt inte låta bli att ha som huvudvinkel.

Den ekonomiska debatten har blivit ett tarvligt skådespel medan Sverige går ner sig allt djupare i krisens träsk.
/DNg

 
At 16 april, 2009 17:30, Anonymous Anonym said...

Det kan synas märkligt att statsbudgeten 2008 visade på ett överskott på cirka 150 miljarder.kr, medan vi nu går mot ett underskott av 180 miljarder.

Från regeringshåll hävdar man att detta är den mest expansiva budgeten av alla OECD-stater.

Samtidigt vill oppositionen
hävda motstsatsen.
Den vill ha ytterligare "stimulansåtgärder" inom en rad olika områden.
Det råder även här en röd-grön splittring.

Socialdemokraterna ställde ju det kravet på vänsterpartiet att utan att det iakttog "budgetdisciplin" så kunde det inte bliv ett samarbete inför valet 2010.

Denna budgetdisciplin motsvara nu ökade utgifter på 40-70 miljarder.

Det ska också ses i perspektiv av att oppositionenen inte tillstyrkte ett stor antal stimulansåtgärder som dels var ett komplement till de som redan genomförts innan finanskrisens utbrott dels även fanns med i budgeten för 2009.

Vad gäller vårbudgeten så har den sin inriktning på ökat stöd till kommunerna, som dock ska fördelas på innevarande budgetår och nästkommande.

Kommunerna har i själva verket fått sin ekonomi förbättrad med drygt 15 miljarder via dessa olika budgetinsatser.
De är förvisso inte bara ökade penningsummor.

Ändå hörs den vanliga klagolåten.

Inget kan lösas utan mer resurser och det kräver man utan att reflektera över att även statens inkomster minskar och det är staten, som har det övergripande ansvaret att söka lösningen på de makroekonomiska problemen.

Och de kommer med säkerhet att växa åtminstone ett par år framöver.

Det är det som är bakgrunden till att de arbetsmarknadspolitiska insatser kommer att kräva gigantiska belopp om nu prognoserna slår in.
För det är inget annat än prognoser.

De flesta kommer också få yrkesutbildning bara de vill ha sådan.
Att detta inte räcker menar socialdemokraterna åter, en kritik från ett parti som helt avskaffade lärlingsutbildningen

Även om vi nu för en expansiv ekonomisk politik kan vi ändå som extremt exportberoende land få en arbetslöshet, som kan landa på 500 000.
Och ändå så blir inte vår budgetunderskott mer än 2-3 procent av BNP.
Häpnadsväckande lite men det visar på vad Anders Borg kallar ansvarsfull ekonomisk politik, vilket inte minst långsiktigt är nödvändigt.

Det kan jämföras med fleralet andra OECD-länder som ligger på 6-12 procent av BNP.

Var vill KI och SN att vi ska hamna?
/Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home