lördag, maj 02, 2009

Hur giriga är pensionärerna 2010?

Socialdemokraterna garanterar samma skatt för pensionärer som för löntagare om de får makten 2010. Men om jobbskatteavdraget måste halveras för att få pengar till pensionärerna blir det deras barn som förlorar vad de själva vinner. Är de så giriga?

Talen den 1 maj var ganska avslagna. Det som man konkret kan ta fasta på är utfästelsen från oppositionsledaren Mona Sahlin att omedelbart efter en valseger 2010 se till att beskattningen av pensionerna likställs med beskattningen av lönerna. Hon talade dock inte om huruvida detta skulle ske genom en skattesänkning, som uppges kosta 37 mdr kr enligt en beräkning från Carl B Hamilton (FP). Ett annat alternativ är att skatterna höjs för löntagarna med säg 25 mdr så att sänkningen för pensionärerna kan göras något mindre och finansieras denna generationsväg.

Sahlin ville dessutom höja a-kassan och sjukpenningen vilket kostar ytterligare tvåsiffriga miljardbelopp. Så även om hon återinför förmögenhetsskatten och ett nytt steg i inkomstskatten vid 83 000 kr/mån så kommer pengarna inte att räcka. Då räknar jag med att det tredje steget i jobbskatteavdraget avskaffas och att en del av det andra steget också dras in. Finns det en kalkyl över vilka skattehöjningar som Socialdemokraterna behöver genomföra?

I partimotionen till vårpropositionen har Socialdemokraterna enbart en kalkyl för 2009. Där framgår det att S vill minska statens inkomster med 3,2 mdr kr jämfört med regeringens proposition och öka utgifterna med 6,4 mdr kr. Totalt minskar budgetsaldot med 9,6 mdr kr (S kallar detta den offentliga sektorns finansiella sparande, men det är statsbudgeten som avgörs i Riksdagen). Anmärkningsvärt är att den mest uppmärksammade posten - stöd till kommunerna - sätts till 3,1 mdr kr extra 2009 och lika mycket som regeringen 2010 (7 mdr). I övrigt ser alla poster ut att avse 2009.

Det förefaller alltså som om S utåt i den politiska propagandan säger en sak, medan man är mycket mera modest i vad man motionerar om i Riksdagen. Den centrala punkten, som handlar om budgetunderskottet, verkar vara ett rent lurendrejeri. Socialdemokraterna försvagar budgeten med nästan 10 miljarder kronor trots att de talar vitt och brett om ordning i statsfinanserna och att överskottsmålet är styråran för politiken.

I själva verket vill S föra en något mer expansiv finanspolitik än regeringen, vilket kan rättfärdigas med att Konjunkturinstitutet angett 8 mdr kr i ytterligare stimulans som lämplig i år (och 50 mdr kr nästa år). S hänvisar också till professor Lars Calmfors, som i början av december 2008 krävde en stimulans på 15-25 mdr kr. Men några så långtgående förslag kommer man inte med. Thomas Östros, som har undertecknat motionen tillsammans med 20 andra socialdemokrater, borde få det svårt att anklaga regeringen för att sätta igång sedelpressarna i fortsättningen.

Östros borde lyssna mer på LO vars chefekonom Lena Westerlund skrev en artikel på DNdebatt 30/4 med anledning av LO:s nya konjunkturprognos. Där kritiserade hon regeringens restriktiva finanspolitik och ville ha en mer expansiv stabiliseringspolitik som också skulle drivas av Riksbanken:
"Riksbanken bör sänka räntan med ytterligare en kvarts procent, men i princip så är räntevapnet uttömt. Vi utesluter inte att Riksbanken vid nollränta behöver använda sig av mer okonventionella metoder, bland annat så kallade kvantitativa lättnader."
Termen "kvantitativa lättnader" brukar i mer propagandistiska sammanhang beskrivas som att "sätta igång sedelpressarna". Westerlund förordar också finanspolitisk stimulans för 2010 och 2011 i storleksordningen 40 miljarder kronor vartdera året. Dessutom borde stimulansåtgärder vidtas redan 2009 menar hon. Får vi höra Östros fördöma LO:s oansvariga hantering av statsfinanserna framöver?

Valpolitiskt är dock budgetunderskottet alltför svårt för en allt okunnigare väljarkår att relatera till. Debatten inför 2010 verkar mera handla om närsynta plånboksfrågor. Då kan pensionärsbeskattningen bli en stor fråga. Det finns många borgerliga som ser denna som en principiell skattefråga och en del borgerliga kan tänkas lockas av lägre beskattning om man snart skall gå i pension eller redan har gjort det.

Men pensionärer har ofta barn som arbetar. Om de skall få högre skatt är det kanske inte självklart att pensionärerna är så giriga att de attraheras av socialdemokraternas modell för finansieringen. Det är ju inte sant att jobbskatteavdraget mest går till höginkomsttagare som ändå klarar sig. Pensionärernas barn är till stor del låg- och medelinkomsttagare som skulle känna av en förlust av kanske halva jobbskatteavdraget. Det rör sig om ca 700 kr/mån per person. Är pensionärerna så giriga att de röstar på S för att få mer pengar denna väg?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 02 maj, 2009 09:46, OpenID monaljuger said...

Pensionärer betalar väl ändå inga arbetsgivaravgifter på sin pension?

Arbetaren betalar nästan dubbelt så mycket skatt på sin lön än vad pensionären gör, det kanske är dags att få fram det i debatten?

 
At 02 maj, 2009 10:24, Anonymous Anonym said...

Socialdemokraterna har varit emot alla skattesänkningar, de som avser skatt på arbete.

Om partiet nu kräver att pensionärerna ska få lika mycket i sänkta skatter så är ju löftet inget värt i det perspektivet.

Jobbskatteavdragen har kostat 60 miljarder att genomföra.

Om nu socialdemokraterna ändå anser att det statsfinansiella utrymmet medger att hela detta belopp är disponibelt, detta med hänsyn till alla deras utgiftsökningar i övrigt , så skulle landets pensionärer totalt få sänkt skatt med 25 miljarder.

Denna beräkning är lite osäker. Carl B Hamilton redovisar ett högre belopp. Den av mig nämnda siffran har jag fått av SPF:s fd ordförande Barbro Westerholm.

Socialdemokraternas förslag, som förstås inte kan realiseras omedelbart, har fördelningspolitiska återverkningar.

De som nu gynnats av jobbskatteavdraget är låg-och medelinkomsttagare. Deras skattesänkning skulle bli ungefär hälften så stor som om pensionärerna skulle få sin del av kakan.

Därmed försvinner nästan helt de ekonomiska stimulanser, som har gjort det mer lönsamt att arbeta.

De så kallade fattigpensionärerna får ingen ökad del av en skatt efter bärkraft, eftersom de med arbete tjänar väsentligt mer.

De måste i så fall kompenseras extra.

Om man t ex tittar på skillnaden i disponibel inkomst mellan löntagare och pensionär, som har bruttoinkomster på 15 800 så är den 750 kronor per månad.

Det skillnaden är självfallet marginell. De som arbetar har också större utgifter än pensionärer.

De senare har också under sin levnad byggt upp ett större sparande än löntagare i lägre åldrar.

Pensionärer behöver inte heller riskera någon arbetslöshet och betalar vare sig fackföreningsavgift eller a-kassa.

Den så kallade bromsen kommer nu även att leda till sänkt pension, vilket partierna är överens om.

Mona Sahlin är en populist av stora mått.
/Per Fredö

 
At 02 maj, 2009 11:00, Anonymous Skatt är Stöld said...

Mona Sahlin sa "Pension är uppskjuten lön. Då ska pension beskattas som lön."

Intressant, betyder det att hon vill att man ska få göra obegränsade avdrag vid privat pensionsparande, tillskillnad mot 12 000:- som gäller sedan 2008, eller 20 000:- som gällde under det senaste sossestyret?

 
At 02 maj, 2009 23:25, Blogger Danne Nordling said...

Mona Sahlin är naturligtvis mest populist och använder principiella motiveringar bara om de passar. När det gäller pensioners beskattning faller de in i den trekategorianalys som kan göras av "uppskjuten lön", vanlig lön och bidrag. Dessutom finns kapitalinkomsternas beskattning som ett särskilt område.

Bidrag har ofta beskattats särskilt. Det gäller ännu socialbidrag som är skattefria. Men ursprungligen var sjukpenning och a-kasseutbetalningar också skattefria. En del av pensionen var också den skattefri.

Att staten skulle ta hänsyn till att pensionsinkomster inte behöver användas till "utgifter för inkomstens förvärvande" är en helt främmande princip. Detta skall beaktas vid beskattningen av löneinkomster och andra förvärvsinkomster. Här har en begränsning skett under lång tid vilket öppnat för införandet av förvärvsavdrag.

Den hårdare beskattningen av bidrag idag får ses som en oförmåga att politiskt genomföra en bidragsminskning som anses nödvändig eftersom man föreställer sig att bidragstagare på ett mera vagt sätt missbrukar systemen.

Detta motiv finns inte för pensionerna. De togs med därför att det skulle blivit för dyrt att också ge pensionärerna en motsvarighet till jobbskatteavdraget. Dessutom skulle den retoriska styrkan i en arbetsrelaterad skattesänkning ha försvagats.

Något sakligt motiv för att ha högre skatt på pensioner finns alltså inte. Arbetsgivaravgifterna är i princip socialförsäkringsskatter som är specialdestinerade för ändamål som sammanhänger med förvärvsarbete och de inkomstbortfall som kan inträffa (ett av dem är ålderdom). I princip skulle de kunna bekostas med avgifter eller försäkringspremier.

Principiellt borde man få göra obegränsade avdrag för pensionsförsäkringar eftersom utfallet beskattas.

Hela denna diskussion berör en annan problematik än det moraliska problem som äldre väljare ställs inför 2010. Skall man rösta på S för att få något höjd levnadsstandard på bekostnad av de arbetande, som kan vara ens egna barn och som får betala vad man själv vinner?
/DNg

 
At 03 maj, 2009 19:05, Anonymous Anonym said...

Det sakliga motivet för att ha högre skatt på pensioner än på arbete är att jobbskatterna ska stimulera till ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och minskat utanförskap.

Detta innebär att den offentliga sektorn tillförs ökade resurser, vilket inte minst de äldre har glädje av.

De pensionärer som fortsätter jobba efter fyllda 65 år får också lägre skatt.

Var finns egentligen opinionen från de sysselsatta och deras fack, som skulle få en avsevärt lägre skattesänkning om pensionärernas skatter skulle ligga på samma nivå.

Mona kanske har bett Wanja att hålla tyst.

Detta allt för en valvinst!
/Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home