Hur giriga är pensionärerna 2010?

Socialdemokraterna garanterar samma skatt för pensionärer som för löntagare om de får makten 2010. Men om jobbskatteavdraget måste halveras för att få pengar till pensionärerna blir det deras barn som förlorar vad de själva vinner. Är de så giriga?

Talen den 1 maj var ganska avslagna. Det som man konkret kan ta fasta på är utfästelsen från oppositionsledaren Mona Sahlin att omedelbart efter en valseger 2010 se till att beskattningen av pensionerna likställs med beskattningen av lönerna. Hon talade dock inte om huruvida detta skulle ske genom en skattesänkning, som uppges kosta 37 mdr kr enligt en beräkning från Carl B Hamilton (FP). Ett annat alternativ är att skatterna höjs för löntagarna med säg 25 mdr så att sänkningen för pensionärerna kan göras något mindre och finansieras denna generationsväg.

Sahlin ville dessutom höja a-kassan och sjukpenningen vilket kostar ytterligare tvåsiffriga miljardbelopp. Så även om hon återinför förmögenhetsskatten och ett nytt steg i inkomstskatten vid 83 000 kr/mån så kommer pengarna inte att räcka. Då räknar jag med att det tredje steget i jobbskatteavdraget avskaffas och att en del av det andra steget också dras in. Finns det en kalkyl över vilka skattehöjningar som Socialdemokraterna behöver genomföra?

I partimotionen till vårpropositionen har Socialdemokraterna enbart en kalkyl för 2009. Där framgår det att S vill minska statens inkomster med 3,2 mdr kr jämfört med regeringens proposition och öka utgifterna med 6,4 mdr kr. Totalt minskar budgetsaldot med 9,6 mdr kr (S kallar detta den offentliga sektorns finansiella sparande, men det är statsbudgeten som avgörs i Riksdagen). Anmärkningsvärt är att den mest uppmärksammade posten - stöd till kommunerna - sätts till 3,1 mdr kr extra 2009 och lika mycket som regeringen 2010 (7 mdr). I övrigt ser alla poster ut att avse 2009.

Det förefaller alltså som om S utåt i den politiska propagandan säger en sak, medan man är mycket mera modest i vad man motionerar om i Riksdagen. Den centrala punkten, som handlar om budgetunderskottet, verkar vara ett rent lurendrejeri. Socialdemokraterna försvagar budgeten med nästan 10 miljarder kronor trots att de talar vitt och brett om ordning i statsfinanserna och att överskottsmålet är styråran för politiken.

I själva verket vill S föra en något mer expansiv finanspolitik än regeringen, vilket kan rättfärdigas med att Konjunkturinstitutet angett 8 mdr kr i ytterligare stimulans som lämplig i år (och 50 mdr kr nästa år). S hänvisar också till professor Lars Calmfors, som i början av december 2008 krävde en stimulans på 15-25 mdr kr. Men några så långtgående förslag kommer man inte med. Thomas Östros, som har undertecknat motionen tillsammans med 20 andra socialdemokrater, borde få det svårt att anklaga regeringen för att sätta igång sedelpressarna i fortsättningen.

Östros borde lyssna mer på LO vars chefekonom Lena Westerlund skrev en artikel på DNdebatt 30/4 med anledning av LO:s nya konjunkturprognos. Där kritiserade hon regeringens restriktiva finanspolitik och ville ha en mer expansiv stabiliseringspolitik som också skulle drivas av Riksbanken:

"Riksbanken bör sänka räntan med ytterligare en kvarts procent, men i princip så är räntevapnet uttömt. Vi utesluter inte att Riksbanken vid nollränta behöver använda sig av mer okonventionella metoder, bland annat så kallade kvantitativa lättnader."

Termen "kvantitativa lättnader" brukar i mer propagandistiska sammanhang beskrivas som att "sätta igång sedelpressarna". Westerlund förordar också finanspolitisk stimulans för 2010 och 2011 i storleksordningen 40 miljarder kronor vartdera året. Dessutom borde stimulansåtgärder vidtas redan 2009 menar hon. Får vi höra Östros fördöma LO:s oansvariga hantering av statsfinanserna framöver?

Valpolitiskt är dock budgetunderskottet alltför svårt för en allt okunnigare väljarkår att relatera till. Debatten inför 2010 verkar mera handla om närsynta plånboksfrågor. Då kan pensionärsbeskattningen bli en stor fråga. Det finns många borgerliga som ser denna som en principiell skattefråga och en del borgerliga kan tänkas lockas av lägre beskattning om man snart skall gå i pension eller redan har gjort det.

Men pensionärer har ofta barn som arbetar. Om de skall få högre skatt är det kanske inte självklart att pensionärerna är så giriga att de attraheras av socialdemokraternas modell för finansieringen. Det är ju inte sant att jobbskatteavdraget mest går till höginkomsttagare som ändå klarar sig. Pensionärernas barn är till stor del låg- och medelinkomsttagare som skulle känna av en förlust av kanske halva jobbskatteavdraget. Det rör sig om ca 700 kr/mån per person. Är pensionärerna så giriga att de röstar på S för att få mer pengar denna väg?

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, LO, Mona Sahlin, Thomas Östros, skatter, penionärer, skatt, jobbskatteavdrag, budgetunderskott, sedelpressar, stimulanspolitik, finanskris, stabiliseringspolitik, vårpropositionen, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se